Jag får ibland höra två argument/frågor/påståenden i diskussionen om hälsa när jag hänvisar till antropologiska fynd som en parameter i hälsoekvationen: ”Men vadå? Hur kan man veta vad människan åt för 10000 år sedan?” och ”Man levde ju bara till typ 35 års ålder på stenåldern!” Låt oss titta närmare på både frågan och påståendet. Det här inlägget kanske upplevs som något komplicerat. Håll ut det blir bättre på slutet.
“Hur kan man veta vad människan åt för 10000 år sedan?”
De flesta har hört uttrycket C14 (kol-14) vilket är en metod som används för att datera organiskt material (Professor Willard Libby fick Nobelpriset i kemi år 1960 för sin upptäckt av C14). Allt levande innehåller olika isotoper (ämnets kärna innehåller samma antal protoner men olika antal neutroner) av kol varav den radioaktiva isotopen C14 faller sönder och övergår till kväve med en specifik hastighet från den dagen en organism dör. Det gör att man kan mäta ungefär hur gammalt ett organiskt material är förutsatt att det är yngre än cirka 60 000 år. Dateringen av tillfället för organismens död görs genom att jämföra mängdförhållanden mellan en stabil isotop, exempelvis C12 (kol-12 )och C13 (kol-13) som alltså inte faller sönder och den instabila isotopen C14 som faller sönder eller halverar sig på nästan 6000 år.
Genom mätning av just isotoperna C12, C13, C14 samt mätning av olika kväveisotoper kan man emellertid fastställa inte bara när en organism levde utan även vad den livnärde sig på. Stabila isotoper av kol och kväve återfinns nämligen i olika proportioner beroende på vilken föda en organism ätit under sin livstid. Kvoter mellan olika kolisotoper ger vilken typ av protein organismen har ätit (landbaserat eller havsbaserat) och kvoter mellan olika kväveisotoper visar var i näringskedjan en organism har befunnit sig. Om man tar ett specifikt ben och analyserar det kan man se att herbivorer (växtätare) har en kväveisotopskvot som är cirka 5-8 % högre än motsvarande kvot för den lokala floran. Det djur som i sin tur äter herbivoren kommer däremot att ha cirka 7 % högre halt av kväveisotopskvoten i jämförelse med herbivoren. Alltså, om den lokala floran har kväveisotopskvoten X, kommer växtätaren att ha en kväveisotopskvot på motsvarande i genomsnitt 1,06X och köttätaren att ha 1,07(1,06X) vilket motsvarar 1,134X eller ungefär 13,4 % högre halt av kväveisotopskvoten än den lokala floran.
Nu till frågan vad vi ätit? Superstjärnan Professor Michael Richards vid det prestigefulla Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology i Leipzig, Tyskland, är troligtvis bäst i världen på just isotopiska analyser av vad vi ätit under evolutionen. Med hjälp av dessa visar de tidiga fynden på en diet med stora mängder kött från landlevande djur. Med tiden har vi gradvis gått över till mer marint protein. Det tillsammans med följande fysiologiska funktioner talar för att vi har ätit en animalisk föda under vår evolution:
- Vi har receptorer för hemjärn i tarmarna. Hemjärn finns endast i animalier
- I slutet av tunntarmen har vi receptorer för vitamin B12, ett vitamin som endast finns i animalier.
- Vi tillverkare den organiska syran, taurin som ingår i gallvätska, i låg utsträckning i jämförelse med rena växtätare
- Omvandlingsgraden från betakaroten till A-vitamin är långsam i jämförelse med växtätare
- De vegetabilier som fanns tillgängliga under evolutionen (frukt, bär, gröna växter och nötter) är relativt dåliga källor till zink och järn som är essentiella för människan.
- Det finns inga fossila fynd av folkslag som levt på en enbart vegetabilisk diet under människans historia
- Av de nu levande naturfolken finns inga som lever på endast vegetabilier
Med andra ord, man kan via jämförelse av stabila och instabila istoper veta vilken typ av protein vi åt samt var i näringskedjan vi befunnit oss. Det går däremot inte att uttala sig om hur mycket kolhydrater vi åt med isotop-metoden. Då behöver man presentera sin hypotes genom att studera nu levande naturfolk. Problemet är att dessa folks kolhydratintag skiljer sig mycket åt dem emellan beroende på var de lever: Inuiter (mycket lite kolhydrater) vs Kitavabor (betydligt mer kolhydrater). Läs mer här.
Observera att jag inte säger att det är bra med enorma mängder kött. Jag säger inte heller att vi inte borde äta vegetabilier. Jag tror absolut att rätts sorts vegetabilier ingår i en kost för god hälsa. Jag vill bara lyfta fram att man visst kan veta vad vi åt för 10000 år sedan (mer eller mindre) och att det inte var en allt igenom vegetarisk diet, långt ifrån faktiskt.
“Man levde ju bara till typ 35 års ålder på stenåldern!”
Det här argumentet slänger sig alltför många med. Den felaktiga följdhypotesen av det påståendet är att man då inte kan finna spår av västerländska sjukdomar bland fossilfynd just eftersom de flesta som levde på stenåldern dog vid 35 års ålder och alltså inte hann utveckla några livsstilssjukdomar. Det är bara problem med detta: det stämmer inte att man dog vid 35 år ålder på stenåldern.
Under år 2007 var den genomsnittliga livslängden på jorden för oss människor 66 år. Zambia var en extrem outlyer med sina 39 år och Japan lika extrem med sina 82 år (även Sverige låg i närheten med sina cirka 80 år). Forskarduon Hillard och Kaplan skriver att den genomsnittliga livslängden har ökat linjärt med nästan 3 månader per år under de senaste 160 åren genom förbättringar i hygien, näringsstatus och förbättrad allmänhälsa. Hur var det nu med medellivslängden för jägar-samlare? I sin artikel ”Longevity Among Hunter-Gatherers: A Cross-Cultural Examination” kommer Hillard och Kaplan fram till att den genomsnittliga livslängden för jägar-samlarfolk är cirka 72 år med ett spann om 68-72 år. Dessa data är egentligen så nära vi kommer jägare-samlare för 10 000 år sedan. Var livet lättare då? Det betvivlar jag skarpt och givetvis var barnadödligheten betydligt högre än idag; många dog de första 10-15 åren efter födseln. Överlevde man den tröskeln hade man dock goda chanser att leva länge…och överlevde man dessa första år dog man inte av degenerativa sjukdomar utvecklade på grund av brist på kroppsrörelse eller för mycket snabbmat; det är i alla fall säkert.
PS2. Gällande isotoper är det inte den enda sanna bilden av vad vi har ätit under evolutionen. Det är många parametrar som spelar in och människans kost har alltså varierat med var på planeten vi har levt. Denna studie menar att tidigare isotopstudier har överskattat andelen kött i dieten: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23042579. Dock skrev Dr. Eades när jag mailade honom om studien: “I read this when it came out. Michael Richards is the best in the world at this, so I tend to believe his multiple studies more than I do this single one.”
PS1. Ibland får jag höra att Dr. T Colin Campell i sin bok The China Study visar att vi har ätit i mestadel växtbaserad föda och att kött inte hör hemma i en hälsosam diet. Dr. Campbells studie vars material finns här http://www.ctsu.ox.ac.uk/~china/monograph/ har blivit otroligt noggrant genomlyst av statistiker, läkare och andra forskare och här är troligtvis en av de bättre genomgångarna http://rawfoodsos.com/the-china-study/. För den som orkar ta sig igenom material framgår med all tydlighet att Dr. Campells studie tyvärr lider av ett flertal ganska allvarliga brister och inte bör användas som argument för en köttfri kosthållning. Notera dock att jag fortfarande anser att kött ska vara gräsuppfött, kravodlat, närproducerat och uppfött under goda förhållanden för djuret för att passera som mat. Jag anser att ett djur som vi äter ska ha haft, inte bara ett anständigt liv, utan ett riktigt bra liv. Att däremot säga att allt kött rakt av inte är hälsosamt kan jag inte skriva under på för jag tror nämligen att bra kött är hälsosamt för de flesta individer om det tillagas rätt och inte överdoseras.
Leave a Reply