Cancer är ett mycket kontroversiellt ämne och en het potatis att skriva om. Det är faktiskt få ämnen som är så känsliga som just cancer och en del ser rött bara man nämner cancer och inte är läkare. Mitt syfte med det här inlägget om cancer är att få dig lyfta blicken, tänka självständigt och ifrågasätta det gamla – inget annat. Det kan vara värt att nämna historien om Dr. Ignaz Philipp Semmelweis, läkaren från Ungern, som under första hälften av artonhundratalet hävdade att handhygien kan reducera infektionsrisken i obstretikkliniker (gynekologi, förlossning bland annat). Han menade bland annat att läkare borde tvätta händerna innan de undersökte kvinnor. Han blev utskrattad och hårt motarbetad av stora delar av den medicinska kåren. Det var inte förrän Louis Pasteur lade fram teorin om bakterier, många år efter det att Dr. Ignaz Philipp Semmelweis hade dött, som han fick upprättelse och idag är det inte tal om annat än att man har sterila händer/handskar vid alla typer av undersökningar och operationer. Tänk om dåtidens läkare just hade lyft blicken, tänkt självständigt och ifrågasatt det gamla sättet att tänka… Jag ska ge mina funderingar kring cancer men framförallt presentera vad en del personer som har lyft blicken och tänkt till har att säga om cancer, både inom och utanför den västerländska traditionella sjukvården samt cancerforskningen.
Kort om vad cancer är
Det finns många olika typer av cancer vilket egentligen är ett samlingsnamn på cirka 200 sjukdomar med en gemensam nämnare: celler delar sig okontrollerat. Med tiden kan ohämmad celldelning bilda en tumör, en klump av celler (Leukemi som även kallas blodcancer är ett undantag eftersom det normalt inte bildas en klump vid leukemi). Tumörer kan växa och till och med riskera att bli så stora att de går att se med blotta ögat eller känna om de ligger ytligt. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Cancer är i strikt mening en tillväxt av maligna celler som:
- Kan sprida sig till intilliggande vävnader genom att infiltrera och förstöra dessa.
- Få metastaser, eller så kallade dottertumörer i andra delar av kroppen än där modertumören först uppstått. Det sker genom att modercancerceller sprids i kroppen via blodcirkulationen och lymfsystemet.
- Inte dör efter en viss tid som normalt fungerande celler ska göra.
- Kan dela sig i all oändlighet.
- Stimulerar tillväxten av blodkärl i tumören vilket är nödvändig för dess överlevnad.
Benigna tumörer har inte samma förmåga att växa igenom intilliggande vävnader och bildar inte metastaser. De är inte cancer i strikt mening men kan, trots det leda till döden i vissa fall, om de inte behandlas. Min mor hade i tre olika omgångar godartade hjärntumörer som alltså inte hade spridit sig till andra vävnader i kroppen. Hennes första hjärntumör var 6 centimeter stor och hade orsakat skada på hjärnan och hennes läkare sade att hon inte hade levt idag om hon hade upptäckt den tumören sex månader senare. Med andra ord kan även benigna tumörer vara livsfarliga. Emellertid är maligna tumörer givetvis värre.
Vilken typ av cancer man utvecklar beror på den celltyp som tumören har uppstått ur och eftersom cancer kan uppstå inom kroppens, i stort sett, alla 200 olika celltyper finns det ungefär 200 olika typer av cancer. Cancer utvecklas ofta under lång tid och det kan ta mer än 20 år från det att den första sjuka cancercellen börjar dela sig till dess att tumören upptäcks.
Varför utvecklar man cancer?
Jag såg en presentation som cancerforskaren och läkaren William W. Li hade på TED. Han presenterade mycket information som verkligen var intressant men jag fastnade för just en bild:
Bilden överensstämmer även väl med vad cancerfonden skriver om vad som orsakar cancer. De skriver ”I 5–10 procent av cancerfallen spelar ärftlighet en stor och uppenbar roll.” Därefter skriver de något som jag inte får ihop matematiskt. ”Grovt räknat orsakas 70 procent av alla cancerfall i Sverige av olika livsstilsfaktorer.” Om 5-10 % beror på gener borde resten bero på miljö dvs, 90-95 %, vilket är precis de siffror som cancerforskaren William W. Li presenterar. Cancerfonden skriver dock endast 70 %? Vad resterande 20-25 % (Livsstil 70 % + genetik 5-10 %) skulle bero på är jag inte riktigt med på. De exakta siffrorna kanske, i och för sig, inte spelar så stor roll; vad som är intressant är att ledande cancerforskare världen över slår fast att miljö/livsstil är den faktor som till största del avgör om vi utvecklar cancer eller inte. Våra gener har minimal påverkan och vi kan alltså avsevärt reducera risken för att utveckla cancer genom att se till att vår miljö/livsstil är optimal för hälsa och minimal för cancerutveckling.
Cancerforskaren William W. Li går sedan vidare och delar in miljö/livsstil i ett antal faktorer där kosten är viktigast, följt av tobaksvanor, infektioner, övervikt, alkoholvanor samt en del bestående av övriga livsstilsfaktorer som påverkar cancer. Jag har fått berättat för mig av några cancerpatienter hur deras läkare har sagt att kost spelar en mycket liten roll när det gäller cancer. Jag känner sorg i hjärtat när jag tänker på vad dessa personer går miste om i sin cancerbehandling men jag upphör aldrig att förvånas över vilken kunskapsbrist kliniskt arbetade läkare har gällande det här extremt viktiga området. Det gäller dock långt ifrån alla inom området medicin. Många forskare inom ämnet har en helt annan syn som tur är. En av dessa var David Servan-Schreiber.
Forskaren David Servan-Schreiber som forskade inom neurologi och bland annat startade USA-delen av läkare utan gränser fick själv en elakartad hjärntumör. Under ett av sina forskningsexperiment lade han sig själv i röntgenapparaten och upptäckte då sin tumör. Efter en konventionell cancerbehandling frågade han sin onkolog vad han skulle göra för att cancern inte skulle komma tillbaka och fick svaret ”Gå tillbaka till ditt vanliga liv, det kommer inte att göra skillnad.” Han gjorde som han blivit tillsagd och cancern kom tillbaka efter några år. Han gick igenom operation, cellgifter och strålningsbehandling. David Servan-Schreiber som var forskare ville, precis som forskare vill, veta och förstå sammanhang och i det här fallet gällde det hans eget liv så han bestämde sig för att ägna all tid åt och forskning åt att undersöka hur han skulle hjälpa kroppen optimalt för att reducera risken att cancern kunde sprida sig igen.
David Servan-Schreiber berättar: ”Jag träffade forskare, läste i medicinska databaser, jämförde forskningsrapporter och reste över hela världen för att träffa experter på området. Vad jag lärde mig var att alla människor utvecklar cancerceller. Men det är endast 1 av 3 som diagnostiseras med cancer. Vi har ett naturligt försvar som normalt hindrar cancerceller från att utvecklas till en allvarlig sjukdom. Dessa försvar inkluderar vårt immunförsvar, de funktioner som kontrollerar inflammationer och faktorer som hindrar tillväxt av blodkärl till tumören” David Servan-Schreiber fortsätter med något som jag anser vara A och O i all form av sjukdomsbehandling; han säger: ”Kampen mot cancer startar i köket. Mat är något som man ger sin kropp tre gånger per dag varje dag. De ämnen som livsmedel innehåller har en djupgående inverkan på kroppens fysiologi” Vid varje måltid kan man alltså ge kroppen något som stärker den; dessvärre ger de flesta regelbundet sin kropp livsmedel som försvagar den, om än i små doser. Det är det sista en cancerpatient behöver.
David Servan-Schreiber lyckades kontrollera sin elakartade hjärntumör i 20 år innan han dog 24 juli i år och då ska man veta att färre än tio procent lever tio år efter elakartad hjärntumörsdiagnos. Hans bok Anticancer: ett nytt sätt att leva har översatts till 35 språk och är en New York Times best seller. När jag tittade på David Servan-Schreiber kostråd blev jag dock förvånad; vissa av dem kunde jag absolut inte hålla med om. De borde snarare påskynda tillväxten och spridningen av cancern, exempelvis bönor, linser, agavesirap och annat med mycket fruktos samt spannmål. Dessa livsmedel tror jag verkligen inte att en cancerpatient mår bra av. Jag mailade därför Dr. Jack Kruse, en neurolog och hjärnkirurg i USA som först tipsat mig om boken och hans kommentar var: ”Recepten [kostråden] är inte anledningen till att man ska köpa boken, allt annat är dock guld för cancerpatienter. Om man har cancer ska man däremot leva på en strikt ketogen paleodiet med mängder av ekologisk extra virgin kokosolja.” Det kan dock vara så att alla typer av cancer inte mår bra av en ketogen diet. Neurologen och hjärnkirurgen Jack Kruse anser jag vara en spännande personer inom området hälsa även om han är kontroversiell i vissa avseenden. Han kan och förstår biokemi väl vilket är fundamentalt för en läkare som inte bara vill behandla utan även bota.
David Servan-Schreiber påpekade, som sagt, att alla utvecklar cancerceller men att 2/3 av befolkningen lyckas hålla dem under kontroll på något sätt. Det verkar stämma med vad några av världens ledande cancerforskare ledda av Dr. Paul Talalay, professor i farmakologi och molekylär forskning vid Johns Hopkins University School of Medicine har visat ”Varje cell har ett cancerdetoxsystem som består av flera olika enzymer som exempelvis superoxiddismutas (SOD), katalas, glutation och epoxid hydrolas för att nämna några få. Dessa enzymer underlättas i sitt arbete av antioxidanter, vissa aminosyror och vissa fytokemikalier vilka man får via kosten. Professor Talalay, som har forskat på cancer och enzymer hela sitt liv, är en världsauktoritet på området.
Professor Talalay har i en intervju sagt att vi måste reducera cancer via förebyggande åtgärder. Han säger att förebyggande canceråtgärder ”…inte är ett val vi har, det är en nödvändighet”. I en intervju i tidskriften för Johns Hopkins University School of Medicine säger vetenskapsjournalisten att antalet cancerfall kommer att fördubblas inom 20-25 år och att 2/3 av dessa cancerfall kommer att uppstå på grund av vad vi människor äter samt våra dåliga livsstilsvanor. Professor Talalay säger ”Även om det är viktigt att vi utvecklar behandlingsalternativen fortsättningsvis kommer dessa inte att kunna reducera antalet nya fall av cancer.” Det är endast våra livsstilsvanor som kan göra det.
Michael Sporn som är professor i farmakologi och toxikologi vid Dartmouth Medical School forskar på cancerförhindrande substanser säger sorgligt nog: ”Fortfarande föreligger skepticism inom den medicinska världen. Läkare som arbetar kliniskt med cancer är inte insatta i förebyggande canceråtgärder. Här ligger faktiskt folket före.” Professor Sporn säger något som jag har upplevt starkt ända sedan min egen mor fick sin första hjärntumör, dvs att kliniskt arbetande läkare ofta har (det gäller givetvis inte alla) mycket liten kunskap i vad som förebygger cancer och de har synnerligen dålig kunskap om vad kost gör eller inte gör för cancersjukdomar. Professor Sporn säger dessutom följande om Professor Talalay: ”Han är extremt smart, medlem av National Academy of Science och på absoluta toppnivån av internationella biomedicinska forskare” Därför blir det extra intressant när Professor Talalay som faktiskt är en av världsmästarna inom cancerforskning säger ”Vi kommer att få bevisen hur vi med kost kan förlänga våra liv; studierna kommer att komma.” Med det citatet, ser jag fram emot den dagen då en onkolog säger till sin patient att “Det absolut viktigaste du kan göra för att din tumör inte ska komma tillbaka är att se över din kost och din livsstil”, istället för ”Gå tillbaka till ditt vanliga liv, det kommer inte att göra skillnad.” som neurologiforskaren David Servan-Schreiber fick höra av sin onkolog. Vem vet, i ljuset av vad dessa världsmästare inom cancer säger kanske vi kan få uppleva det?
Det var för övrigt Professor Talalay som 1992 upptäckte sulforafan, ett ämne i Broccoli som har förebygger cancer och förhindrar spridning av cancer (dock vet man inte ännu vilka doser som krävs). Professor Talalay, säger ”Skydd [mot sjukdomar] handlar om att förbättra och stärka funktionen som individen har [inneboende]. Från den tanken kommer principen att man kan använda kroppens egen skyddande mekanism och förstärka den.”
Professor Talalay, säger vidare ”Vi måste rasera gränser mellan det konventionella sättet att tänka för att nå upptäckter som ligger i gränslandet mellan olika discipliner”. Det får avsluta detta inlägg om cancer. Fundera dock lite på det sista citatet från Professor Talalay… Det har jag gjort under lång tid; ända sedan tumörsjukdom kom in i min egen familj har jag önskat att disciplinen medicin ska gifta sig med disciplinen nutrition men även livsstil i bredare omfattning. Det giftermålet tror jag är en förutsättning för cancerbehandling där metastasering och återkommande tumörer inte kommer att existera i den utsträckning som det gör idag. Tumörer försvinner inte för att man skär bort dem/strålar dem eller tar cellgifter vilket är ganska logiskt eftersom alla i befolkningen utvecklar tumörceller under sin livstid. Vad är det då som gör att 2/3 faktiskt inte utvecklar cancer som sprids eller invaderar intilliggande vävnad? Om man får tro cancerfonden och en rad världsberömda cancerforskare är det vår livsstil till 90-95 %. Det tål att tänkas på.
Leave a Reply