MEDITATION OCH EEG
Hjärnan har alltid en mätbar elektrisk spänning oavsett om vi sover eller är vakna. När nervcellerna i hjärnbarken skickar nervsignaler uppstår en växelspänning som kan mätas med hjälp av elektroder som fästs på huvudet. Metoden för att mäta spänningen kallas elektroencefalografi (EEG). Växelspänningen ritas normalt ut som en vågformig kurva som kallas elektroencefalogram. Kurvan kan visas på papper, på en dataskärm eller ritas ut som en topografisk karta. Vågkurvans frekvens [1], det vill säga antalet cykler eller svängningar per sekund, mäts i Hertz (Hz) används för att klassificera vågkurvorna från de lågfrekventa deltavågorna till de högfrekventa gammavågorna. Beroende på vilken typ av aktivitet man ägnar sig åt kommer olika frekvenstyper att dominera. Observera att hjärnvågor med alla frekvenser förekommer samtidigt, men i olika mängd. Exempelvis är det bara ett fåtal nervceller hos en vaken, frisk vuxen människa som skickar nervsignaler med tetafrekvens, medan många fler nervceller skickar signaler med alfa- och betafrekvens.
Gammavågor
Frekvens: >30Hz
Inlärning, minneshantering, stark koncentration
Betavågor
14–30 Hz
Fullt vaken med öppna ögon, problemlösning, informationshantering, koncentration
Alfavågor
8–13 Hz
Vaken, medveten, lugn, avslappnad, meditation, stängda ögon, visualisering
Thetavågor
4–7,5 Hz
Lätt sömn, djupt avslappnad
Deltavågor
<3,5 Hz och hög amplitud
Djup drömlös sömn, omedveten
[1] Amplitud, det vill säga vågkurvans topphöjd från basen, används även för att klassificera hjärnvågor. Frekvens är emellertid vanligare.
Referenser
Paul L. Nunez, Ramesh Srinivasan. Electric Fields of the Brain: The Neurophysics of EEG. New York: Oxford University Press; 2006.
Donald L. Schomer (ed.), Fernando Lopes da Silva (ed.). Niedermeyer’s Electroencephalography: Basic Principles, Clinical Applications, and Related Fields. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins; 2011.
