Kolesterol är livsviktigt, inte livsfarligt!

30 maj 2011 Kategori: Fett, Hormoner, Okategoriserade | Tags: | 6 Comments »

Totalkolesterol är inte ett bra värde för att mäta hjärt-kärlbesvär. Man kan ha högt kolesterolvärde utan att det är farligt och man kan för ha lågt kolesterolvärde vilket inte är bra. Du behöver kolesterol för att fungera. Kolesterol finns i varje cell i kroppen, i cellmembran, hormoner, D-vitamin och galla och kolesterol är dessutom vitalt för neurologiska funktioner. Kolesterol delas vanligtvis in i:

  • HDL (High Density Lipoprotein) vilket har kallats det goda kolesterolet. Värden under 1,0 för män och 1,3 för kvinnor är dåligt, och kan vara ett tecken på metabolt syndrom
  • LDL (Low Density Lipoprotein) vilket har kallats det onda kolesterolet (Detta är emellertid en förenklad bild av verkligheten och LDL behövs också för en välfungerande kropp.) Ofta rekommenderas LDL-värdet vara under 3,0. Det är dock ett svårt värde att tolka, och LDL finns i olika storlekar, där de små (VLDL) är de som egentligen är farliga och då först när det har oxiderat, dvs härsknat.

Vad som också är viktigt i en diskussion om kolesterol är:

  • Triglycerider är fett som vi får i oss via maten eller som kroppen bildar av kolhydrater som inte förbrukas. Höga triglyceridvärden är kopplat till hjärtsjukdomar och diabetes. Triglycerider ökar vid intag av cerealier (frön av alla sädesslag) och socker, rökning, alkoholkonsumtion och vid frånvaro av fysisk aktivitet bland annat. Personer som äter lite kolhydrater men däremot äter mycket fett har ofta låga triglyceridvärden.
  • Lipoprotein (a) är en substans som utgörs av LDL plus protein. Förhöjda nivåer av Lipoprotein(a) är en stark riskfaktor för hjärtbesvär.

Totalkolesterol är inte intressant för att bedöma hjärt-kärlbesvär såtillvida nivåerna inte ligger över 330 mg/dl. Däremot är följande kvoter av intresse för hjärt-kärlbesvär:

  • HDL/Totalkolesterol bör vara >24%
  • Triglycerider/HDL bör vara  <2

Dr Ron Rosedale som är USA:s ledande expert på anti-ageing säger: “Kolesterol är en vital komponent i varje cellmembran på jorden. Inget liv kan existera utan kolesterol och för låga nivåer är livsfarligt. Kolesterol behövs för steroidhormoner och utan kolesterol kan kroppen inte tillverka östrogen, testosteron eller kortisol och andra vitala hormoner.”

Referensvärdet för totalkolesterol är egentligen endast relevant om man är konstaterat hjärtsjuk eller om värdet för totalkolesterol är över 330 mg/dl. Höga värden av HDL är bra och naturligt fett höjer HDL. Låga värden av HDL ger däremot ökad risk för hjärtsjukdom. Högt intag av kolhydrater sänker HDL vilket alltså inte är bra för hälsan. Ett lågt triglyceridvärde men samtidigt högt HDL antyder att det mesta av LDL bör vara av den goda sorten med stora partiklar vilket innebär att man antagligen kan ha betydligt högre LDL utan ökad risk för hjärtkärlbesvär. Ett högt triglyceridvärde men samtidigt lågt HDL däremot kan antyda att det finns mer av de små farligare VLDL-partiklarna vilket kan vara ett tecken på ökad risk för hjärtkärlbesvär.


Varför blir man fet och hur blir man smal?

8 maj 2011 Kategori: Allmän hälsa, Fett, Hormoner, Okategoriserade, Vikt, över- undervikt, fetma | Tags: , | 12 Comments »

Långt inlägg!

Uttrycket ”Om du äter fler kalorier än vad du gör av med, går du upp i vikt” är korrekt men i fetmaekvationen ingår det fler parametrar än bara intag av kcal minus förbränning av kcal. En viktig parameter handlar om hormoner.

Fetma innebär överskottsackumulering av fett i fettcellerna (adipocyter) vilka tillsammans utgör fettvävnad. Mycket fettvävnad och stora fettceller gör oss feta medan lite och små fettceller gör oss smala. Hur transporteras fett från blodbanan in i fettcellerna? Det är en av de mest okontroversiella processerna inom biokemin och humanfysiologin. All forskning är överens om att hormonet insulin stimulerar ett enzym på fettcellens yta som öppnar upp en kanal i cellmembranet via vilken fett transporteras in i cellen och lagras. Det innebär även att ju mer insulin som bukspottkörteln utsöndrar i blodbanan desto mer fett lagras.

Men om man äter mycket fett borde man bli fet. Njae, för att fett ska lagras i kroppen krävs det insulin. Personer som har diabetes typ 1 kan vara mycket smala trots att de äter stora mängder mat och har mycket fritt fett i blodet, just på grund av att de har låga insulinnivåer. Även stora mängder fett kommer inte att kunna lagras om det inte finns tillräckligt med insulin som öppnar dörren till fettcellen. Insulin är den primära aktören i kroppen för att lagring av både fett, glukos och proteiner. Insulin fungerar tillsammans med hormonet glukagon som, i motsatts till insulin, istället frigör lagrad energi i form av fett från fettcellerna för förbrukning. När du äter, frigörs insulin som lagrar makronäringsämnen i cellerna och efter ett tag utan mat har insulinet gått ner och då frigörs istället glukagon som ser till att de lagrade näringsämnena i cellerna används för att hålla tillräcklig energinivå. Det uppstår dock ett problem när man äter mat som frigör för mycket insulin. Tillslut blir cellerna resistenta mot insulin vilket innebär att bukspottkörteln producerar ännu mer insulin för få cellerna att förstå budskapet. Olika typer av celler blir insulinresistenta olika snabbt och exempelvis levern är ofta det organ vars celler först blir insulinresistenta. Fettceller däremot blir normalt insulinresistenta betydligt senare. Det innebär ett problem. Eftersom levern redan har blivit insulinresistent produceras ännu större mängder insulin för att få den att förstå budskapet att den ska använda insulinet. Följden blir att fettcellernas yta som fortfarande inte är insulinresistent får överdrivna mängder insulin och börjar lagra ännu mer fett i cellen.

Nästa stora problem med stora insulinmängder är att det hindrar inlagrat fett från att frigöras från fettcellerna för användning. Mellan måltiderna ska insulinet normalt gå ner och glukagon gå upp och därmed ska fett frigöras från fettcellerna som energireserv till kroppens olika vävnader. Om levern, som första organ, har blivit insulinresistent frigörs istället insulin även mellan måltiderna vilket alltså, i sin tur, leder till att fett inte frigörs från fettcellerna som energi till kroppens olika vävnader. Vävnader som nu inte får energi skickar en signal till hjärnan som säger att de svälter vilket ger signalerar att vi snabbt måste få i oss energi och den snabbaste energikällan är glukos. Vi äter kolhydrater som används direkt som energi av cellerna som egentligen skulle ha fått energi från det inlagrade fettet. Kolhydraterna som vi äter leder till ytterligare ökning av insulin vilket driver mer fett in i cellen och blockerar frigörande och användning av inlagrat fet. Vi blir fetare och fetare. Ovanstående mekanism innebär att vissa personer kan äta enorma mängder mat utan att bli feta eftersom deras fettceller har blivit insulinresistenta samtidigt som levern och därmed inte kan inlagra fett. Emellertid har dessa personer trots det alla andra insulinresistenta/fetmarelaterade besvär: högt blodtryck, förhöjda triglycerider, ökad risk för hjärtkärlbesvär – de är så kallade skinny fat. Det är inte ett hälsosamt tillstånd. Extremt feta personer däremot utvecklar inte insulinresistens i fettcellerna (men dock i levern) förrän betydligt senare i processen. Det innebär att de pressar in fett i fettcellerna i rasande fart eftersom bukspottkörteln på grund av leverns insulinresistens producerar för mycket insulin. När fettcellerna tillslut får insulinresistens är dessa personer ofta ordentligt feta och i och med konstant höga insulinnivåer blir det i stort sett omöjligt att gå ner i vikt (kom ihåg att kroppen inte frigör fett från fettcellerna för användning så länge cellen är insulinresistent och insulin frigörs i blodet).

Varför producerar vi för mycket insulin och därmed blir insulinresistenta (vilket alltså är den primära orsaken till fetma)? Svaret är: intag av kolhydrater, primärt snabba kolhydrater, vilket gör att stora mängder insulin frigörs. Vissa som har läst om detta säger att protein också kan driva upp insulin. Det är sant men protein gör det i betydligt mindre utsträckning men framförallt innebär intag av stora mängder protein att både insulin och glukagon produceras vilket gör all skillnad i världen. Det är inte för inte som glukagon kallas kontraregulatoriskt hormon till insulin.

Ergo: intag av kolhydrater ökar insulinproduktionen, överdrivet insulinpåslag driver in fett till fettcellerna som sväller och vi blir feta. När du väl har blivit fet har du konstant höga insulinnivåer vilket innebär att fettet inte används för energi mellan måltiderna som det ska utan istället fortsätter att lagras i fettcellen. Fett kan alltså komma in i cellen men inte ut. Mellan måltiderna kommer därmed en fet person att ha brist på energi trots att han/hon har enorma energireserver i form av fett i kroppen. Den feta personen skickar samma signal som en smal normalfungerande person gör till hjärnan, nämligen: jag behöver energi. Med andra ord, du blir inte fet av att äta, du blir fet av att äta för mycket kolhydrater. När du väl är fet äter du för mycket just för att du är fet eftersom du inte har tillgång till dina fettreserver. Eller som en berömd Harvardprofessor sade: ”Kolhydrater driver insulin som driver fet.”

Lösningen om du är fet: reducera ditt intag av kolhydrater, minska ditt kaloriintag och prova periodisk fasta. Om du snabbt vill gå ner i vikt rekommenderar jag, förutom att du tränar, cirka 0-50 gram kolhydrat per dag från grönsaker, cirka 50-100 gram för en mer långsam men långsiktig viktnedgång, 100-150 gram för att bibehålla din vikt och >150 gram: undvik. Givetvis beror det på hur mycket du rör på dig och intag av kcal minus förbränning av kcal spelar roll. Observera att LCHF inte behöver vara en modell för personer som inte bär på övervikt eller som har en fungerande metabolism. Det finns naturfolk som äter upp emot 70 % kolhydrater och som inte bär på övervikt, har hjärt-kärlbesvär eller metaboliska besvär. Exempelvis äter Kitava-folket på Trobriandöarna i Melansien oerhört mycket kolhydrater (69 %) i form av rotfrukter, frukt, grönsaker. Deras kost består även av kokosnötter och fisk. Med andra ord LCHF är inte en modell för alla.

PS. Ibland får man höra att ”Jag har provat att äta lite kolhydrater men det funkade inte för mig.” När man reducerar sitt intag av kolhydrater behövs en invänjningsperiod vilken går under termen ketoadaption som uppstår när man äter mindre än cirka 60 gram kolhydrater per dag. Omställningen kan vara jobbig men ge inte upp, ty det finns inga genvägar till kroppens biokemi: Kcal in minus kcal + hormoner.

http://www.proteinpower.com/drmike/low-carb-library/why-we-get-fat/#more-4454

Binjurarna är viktiga!

8 april 2011 Kategori: Hormoner, Stress | Tags: , | No Comments »

Kortisol frigörs av binjurarna under en 24-timmarscykel med högsta nivån ungefär kring klockan sex på morgonen. Från den tidpunkten frigörs mindre och mindre kortisol fram till klockan tolv på natten, då kortisolproduktionen är som lägst. Du ska alltså vara pigg på morgonen och bli trött på kvällen om allt fungerar som det ska. Då kortisolnivåerna är låga under natten arbetar immunförsvaret som bäst. En situation som du upplever stressande (emotionell stress, skada, kyla, träning, sjukdom) ger upphov till inflammationer i kroppen; binjurarna frigör då kortisol som har en antiinflammatorisk verkan. Den här kortisolutsöndringen skiljer sig från den normala 24-timmarskortisolcykeln och är till för att skydda kroppen. Efter cirka en timme återvänder kortisolnivåerna till normala värden om binjurarna är i god form. Om stressen däremot är mer eller mindre konstant kommer binjurarna att arbeta övertid och producera kortisol oavbrutet vilket med tiden mattar ut dem. När stressen tar överhand och den normala kortisolproduktionen inte kan hantera de inflammatoriska biprodukter som uppstår kommer ofta de första tecknen på för mycket stress: man upplever djup trötthet, blir lättirriterad, har mycket låg energi på morgonen men även under dagen, man kan ha kraftiga humörsvängningar, uppleva smärta i muskler och leder, få immunförsvarsnedsättningar.

 

Även allergier kan förvärras vid för mycket stress. Ett bra sätt att bygga upp binjurefunktionen är genom att stödja den med korrekt näring. Protein är, som sagt, viktigt för binjurarnas funktion och det erhåller man bäst från kött, fisk, fågel, ägg eller skaldjur. Binjurarna behöver även salt för att fungera normalt och total saltrestriktion är inte bra. Har man flera symptom på både binjure- och sköldkörtelproblem måste man bearbeta dem samtidigt. Då är det bra med tillskott som stärker både binjurarna och sköldkörteln. Dessutom är det bra att idrotta på en nivå som man orkar med för stunden för att sedan öka nivån med tiden. Det viktiga är att träningen sker regelbundet, flera gånger i veckan och inte med för hård belastning till en början. Träningen reducerar stress och stärker kroppen i allmänhet och binjurarna i synnerhet.

 

Det finns flera bra tillskott för både binjurar och sköldkörtel. Adrenal Response från Innate Response är utmärkt för binjurarnas funktion men även för sköldkörtelns funktion. CoQ10 är mycket bra bland annat för tymus vars hela yta har receptorer för CoQ10. Ett bra multivitamin- och mineralpreparat (obs ej syntetiska isolerade vitaminer och mineraler utan 100 % wholefood) är en billig garanti för att man dagligen får i sig alla de näringsämnen som behövs inte bara för att binjurarna ska få den näring de behöver utan för att hela kroppen ska fungera väl.