Home KROPPEN Tankar om cancer

Tankar om cancer

13

Cancer är ett mycket kontroversiellt ämne och en het potatis att skriva om. Det är faktiskt få ämnen som är så känsliga som just cancer och en del ser rött bara man nämner cancer och inte är läkare. Mitt syfte med den här inläggsföljetången om cancer är att få dig lyfta blicken, tänka självständigt och ifrågasätta det gamla – inget annat. Det kan vara värt att nämna historien om Dr. Ignaz Philipp Semmelweis, läkaren från Ungern, som under första hälften av artonhundratalet hävdade att handhygien kan reducera infektionsrisken vid obstretikkliniker (gynekologi, förlossning bland annat). Han menade bland annat att läkare borde tvätta händerna innan de undersökte kvinnor. Han blev utskrattad och hårt motarbetad av stora delar av den medicinska kåren. Det var inte förrän Louis Pasteur lade fram teorin om bakterier, många år efter det att Dr. Ignaz Philipp Semmelweis hade dött, som han fick upprättelse och idag är det inte tal om annat än att man har sterila händer/handskar vid all typer av undersökningar och operationer. Tänk om dåtidens läkare just hade lyft blicken, tänkt självständigt och ifrågasatt det gamla sättet att tänka… Jag ska ge mina funderingar kring cancer men framförallt presentera vad en del personer som har lyft blicken och tänkt till har att säga om cancer, både inom och utanför den västerländska traditionella sjukvården samt cancerforskningen. Jag kommer att skriva om cancer i flera inlägg och det här är del 1.

Kort om vad cancer är
Det finns många olika typer av cancer vilket egentligen är ett samlingsnamn på cirka 200 sjukdomar med en gemensam nämnare: celler delar sig okontrollerat. Med tiden kan ohämmad celldelning bilda en tumör, en klump av celler (Leukemi som även kallas blodcancer är ett undantag eftersom det ofta inte bildas en klump vid leukemi). Tumörer kan växa och till och med riskera att bli så stora att de går att se med blotta ögat eller känna om de ligger ytligt. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Cancer är i strikt mening en tillväxt av maligna celler som:

  • Kan sprida sig till intilliggande vävnader genom att infiltrera och förstöra dessa.
  • Få metastaser, eller så kallade dottertumörer i andra delar av kroppen än där modertumören först uppstått. Det sker genom att modercancerceller sprids i kroppen via blodcirkulationen och lymfsystemet.
  • Inte dör efter en viss tid som normalt fungerande celler ska göra.
  • Kan dela sig i all oändlighet.
  • Stimulerar tillväxten av blodkärl i tumören vilket är nödvändig för dess överlevnad.

Benigna tumörer har inte samma förmåga att växa igenom intilliggande vävnader och bildar inte metastaser. De är inte cancer i strikt mening men kan, trots det leda till döden i vissa fall, om de inte behandlas. Min mor hade i tre olika omgångar godartade hjärntumörer som alltså inte hade spridit sig till andra vävnader i kroppen. Hennes första hjärntumör var 6 centimeter stor och hade orsakat skada på hjärnan och hennes läkare sade att hon inte hade levt idag om hon hade upptäckt den tumören sex månader senare. Med andra ord kan även benigna tumörer vara livsfarliga. Emellertid är maligna tumörer givetvis värre.

Vilken typ av cancer man utvecklar beror på den celltyp som tumören har uppstått ur och eftersom cancer kan uppstå inom kroppens, i stort sett, alla 200 olika celltyper finns det ungefär 200 olika typer av cancer. Cancer utvecklas ofta under lång tid och det kan ta mer än 20 år från det att den första sjuka cancercellen börjar dela sig till dess att tumören upptäcks.

Varför utvecklar man cancer?
Jag såg en presentation som cancerforskaren och läkaren William W. Li hade på TED. Han presenterade mycket information som verkligen var intressant men jag fastnade för just en bild:

Bilden överensstämmer även väl med vad cancerfonden skriver om vad som orsakar cancer. De skriver ”I 5–10 procent av cancerfallen spelar ärftlighet en stor och uppenbar roll.” Därefter skriver de något som jag inte får ihop matematiskt. ”Grovt räknat orsakas 70 procent av alla cancerfall i Sverige av olika livsstilsfaktorer.”  Om 5-10 % beror på gener borde resten bero på miljö dvs, 90-95 %, vilket är precis de siffror som cancerforskaren William W. Li presenterar. Cancerfonden skriver dock endast 70 %? Vad resterande 20-25 % (Livsstil 70 % + genetik 5-10 %) skulle bero på är jag inte riktigt med på. De exakta siffrorna kanske, i och för sig, inte spelar så stor roll; vad som är intressant är att ledande cancerforskare världen över slår fast att miljö/livsstil är den faktor som till största del avgör om vi utvecklar cancer eller inte. Våra gener har minimal påverkan och vi kan alltså avsevärt reducera risken för att utveckla cancer genom att se till att vår miljö/livsstil är optimal för hälsa och minimal för cancerutveckling.

Cancerforskaren William W. Li går sedan vidare och delar in miljö/livsstil i ett antal faktorer där kosten är viktigast, följt av tobaksvanor, infektioner, övervikt, alkoholvanor samt en del bestående av övriga livsstilsfaktorer som påverkar cancer. Jag har fått berättat för mig av några cancerpatienter hur deras läkare har sagt att kost spelar en mycket liten roll när det gäller cancer. Jag känner sorg i hjärtat när jag tänker på vad dessa personer går miste om i sin cancerbehandling men jag upphör aldrig att förvånas över vilken kunskapsbrist kliniskt arbetade läkare har gällande det här extremt viktiga området. Det gäller dock långt ifrån alla inom området medicin. Många forskare inom ämnet har en helt annan syn som tur är. En av dessa var David Servan-Schreiber.

Forskaren David Servan-Schreiber som forskade inom neurologi och bland annat startade USA-delen av läkare utan gränser fick själv en elakartad hjärntumör. Under ett av sina forskningsexperiment lade han sig själv i röntgenapparaten och upptäckte då sin tumör. Efter en konventionell cancerbehandling frågade han sin onkolog vad han skulle göra för att cancern inte skulle komma tillbaka och fick svaret ”Gå tillbaka till ditt vanliga liv, det kommer inte att göra skillnad.” Han gjorde som han blivit tillsagd och cancern kom tillbaka efter några år. Han gick igenom operation, cellgifter och strålningsbehandling. David Servan-Schreiber som var forskare ville, precis som forskare vill, veta och förstå sammanhang och i det här fallet gällde det hans eget liv så han bestämde sig för att ägna all tid åt och forskning åt att undersöka hur han skulle hjälpa kroppen optimalt för att reducera risken att cancern kunde sprida sig igen.

David Servan-Schreiber berättar: ”Jag träffade forskare, läste i medicinska databaser, jämförde forskningsrapporter och reste över hela världen för att träffa experter på området. Vad jag lärde mig var att alla människor utvecklar cancerceller. Men det är endast 1 av 3 som diagnostiseras med cancer. Vi har ett naturligt försvar som normalt hindrar cancerceller från att utvecklas till en allvarlig sjukdom. Dessa försvar inkluderar vårt immunförsvar, de funktioner som kontrollerar inflammationer och faktorer som hindrar tillväxt av blodkärl till tumören” David Servan-Schreiber fortsätter med något som jag anser vara A och O i all form av sjukdomsbehandling; han säger: ”Kampen mot cancer startar i köket. Mat är något som man ger sin kropp tre gånger per dag varje dag. De ämnen som livsmedel innehåller har en djupgående inverkan på kroppens fysiologi” Vid varje måltid kan man alltså ge kroppen något som stärker den; dessvärre ger de flesta regelbundet sin kropp livsmedel som försvagar den, om än i små doser. Det är det sista en cancerpatient behöver.

David Servan-Schreiber lyckades kontrollera sin elakartade hjärntumör i 20 år innan han dog 24 juli i år och då ska man veta att färre än tio procent lever tio år efter elakartad hjärntumörsdiagnos. Hans bok Anticancer: ett nytt sätt att leva har översatts till 35 språk och är en New York Times best seller. När jag tittade på David Servan-Schreiber kostråd blev jag dock förvånad; vissa av dem kunde jag absolut inte hålla med om. De borde snarare påskynda tillväxten och spridningen av cancern, exempelvis bönor, linser, agavesirap och annat med mycket fruktos samt spannmål. Dessa livsmedel tror jag verkligen inte att en cancerpatient mår bra av. Jag mailade därför Dr. Jack Kruse, en neurolog och hjärnkirurg i USA som först tipsat mig om boken och hans kommentar var: ”Recepten [kostråden] är inte anledningen till att man ska köpa boken, allt annat är dock guld för cancerpatienter. Om man har cancer ska man däremot leva på en strikt ketogen paleodiet med mängder av ekologisk extra virgin kokosolja.” Neurologen och hjärnkirurgen Jack Kruse anser jag vara en av de mer kompetenta personer som finns inom området just nu. Han kan och förstår biokemi mycket väl vilket är fundamentalt för en läkare som inte bara vill behandla utan bota.

David Servan-Schreiber påpekade, som sagt, att alla utvecklar cancerceller men att 2/3 av befolkningen lyckas hålla dem under kontroll på något sätt. Det verkar stämma med vad några av världens ledande cancerforskare ledda av Dr. Paul Talalay, professor i farmakologi och molekylär forskning vid Johns Hopkins University School of Medicine har visat ”Varje cell har ett cancerdetoxsystem som består av flera olika enzymer som exempelvis superoxiddismutas (SOD), katalas, glutation och epoxid hydrolas för att nämna några få. Dessa enzymer underlättas i sitt arbete av antioxidanter, vissa aminosyror och vissa fytokemikalier vilka man får via kosten. Professor Talalay, som har forskat på cancer och enzymer hela sitt liv, är en världsauktoritet på området.

Professor Talalay har i en intervju sagt att vi måste reducera cancer via förebyggande åtgärder. Han säger att förebyggande canceråtgärder ”…inte är ett val vi har, det är en nödvändighet”. I en intervju i tidskriften för Johns Hopkins University School of Medicine säger vetenskapsjournalisten att antalet cancerfall kommer att fördubblas inom 20-25 år och att 2/3 av dessa cancerfall kommer att uppstå på grund av vad vi människor äter samt våra dåliga livsstilsvanor. Professor Talalay säger ”Även om det är viktigt att vi utvecklar behandlingsalternativen fortsättningsvis kommer dessa inte att kunna reducera antalet nya fall av cancer.” Det är endast våra livsstilsvanor som kan göra det.

Michael Sporn som är professor i farmakologi och toxikologi vid Dartmouth Medical School forskar på cancerförhindrande substanser säger sorgligt nog: ”Fortfarande föreligger skepticism inom den medicinska världen. Läkare som arbetar kliniskt med cancer är inte insatta i förebyggande canceråtgärder. Här ligger faktiskt folket före.” Professor Sporn säger något som jag har upplevt starkt ända sedan min egen mor fick sin första hjärntumör, dvs att kliniskt arbetande läkare ofta har (det gäller givetvis inte alla) mycket liten kunskap i vad som förebygger cancer och de har synnerligen dålig kunskap om vad kost gör eller inte gör för cancersjukdomar. Professor Sporn säger dessutom följande om Professor Talalay: ”Han är extremt smart, medlem av National Academy of Science och på absoluta toppnivån av internationella biomedicinska forskare” Därför blir det extra intressant när Professor Talalay som faktiskt är en av världsmästarna inom cancerforskning säger ”Vi kommer att få bevisen hur vi med kost kan förlänga våra liv; studierna kommer att komma.” Med det citatet, ser jag fram emot den dagen då en onkolog säger till sin patient att “Det absolut viktigaste du kan göra för att din tumör inte ska komma tillbaka är att se över din kost och din livsstil”, istället för ”Gå tillbaka till ditt vanliga liv, det kommer inte att göra skillnad.” som neurologiforskaren David Servan-Schreiber fick höra av sin onkolog. Vem vet, i ljuset av vad dessa världsmästare inom cancer säger kanske vi kan få uppleva det?

Det var för övrigt Professor Talalay som 1992 upptäckte sulforafan, ett ämne i Broccoli som har förebygger cancer och förhindrar spridning av cancer (dock vet man inte ännu vilka doser som krävs). Professor Talalay, säger ”Skydd [mot sjukdomar] handlar om att förbättra och stärka funktionen som individen har [inneboende]. Från den tanken kommer principen att man kan använda kroppens egen skyddande mekanism och förstärka den.”

Professor Talalay, säger vidare ”Vi måste rasera gränser mellan det konventionella sättet att tänka för att nå upptäckter som ligger i gränslandet mellan olika discipliner”. Det får avsluta del 1 i mitt inlägg om cancer. Fundera dock lite på det sista citatet från Professor Talalay… Det har jag gjort under lång tid; ända sedan tumörsjukdom kom in i min egen familj har jag önskat att disciplinen medicin ska gifta sig med disciplinen nutrition. Det giftermålet tror jag är en förutsättning för cancerbehandling där metastasering och återkommande tumörer inte kommer att existera i den utsträckning som det gör idag. Tumörer försvinner inte för att man skär bort dem/strålar dem eller tar cellgifter vilket är ganska logiskt eftersom alla i befolkningen utvecklar tumörceller under sin livstid. Vad är det då som gör att 2/3 faktiskt inte utvecklar cancer som sprids eller invaderar intilliggande vävnad? Om man får tro cancerfonden och en rad världsberömda cancerforskare är det vår livsstil till 90-95 %. Det tål att tänkas på.

tags:

Comment(13)

  1. Intressant inlägg där om cancer. Du har verkligen en poäng om att det är väldigt känsligt att skriva om cancer. Särskilt om man inte är läkare. jag driver själv tesen att de flesta metabola sjukdomar inkl. cancer är besläktade. Anledningen är mina egna erfarenheter och hur jag blivit frisk med hjälp av kosten. Jag tycker det är konstigt att man inte ser skogen för alla träd som står i vägen. När Otto Warburg fick Nobelpriset 1931 för upptäckten att cancer relaterar till socker så kunde väl han aldrig ana att cancerpatienter fortfarande 2011 ligger med dropp och glukos rakt in i blodbanorna. Inga kostråd förekommer vad jag vet när kniven och strålningen har gjort sitt.

  2. Tack för detta fantastiska inlägg i debatten, Har just läst boken “anti cancer” en är verkligen nyttig läsning för oss med cancer. Men han tar upp i boken om en professor Richard Bélivean och Dr Denis Gingras i Frankrike som forskar på mat till barn med olika cancer, boken heter foods to fight cancer. Själv är jag nu frisk i från min lungcancer i alla fall tills vidare.

    1. Hej Berne,

      Tack själv! Ja, det är faktiskt befriande på ett sätt att livsstil är så pass stor del i cancerekvationen. Jag tycker om att vara herre över mitt eget livsöde; därmed inte sagt att man inte kan drabbas av cancer hur sunt man än lever men det kan vara värt att använda livsstil som parameter för att minska cancerrisken.

  3. Historien om Semmelweis är häpnadsväckande och många gånger har jag tänkt på honom när läkare och hälsomyndigheter envist hänger kvar vid det gamla.
    Än mer tankeväckande blir historien när man vet att på Semmelweis´ klinik arbetade läkarna både på obduktions- och förlossningsavdelningen. Dom obducerade alltså liken och gick sedan att förlösa kvinnor utan att tvätta händerna. Varför skulle man det? Ingen hade sagt nåt annat. Varför det var så många kvinnor som dog i barnsäng tänkte man inte på, det var väl bara så det var, helt naturligt. Har för mig att intill sjukhuset fanns det ett kloster med en förlossningsenhet, där det arbetade nunnor, och där var det mycket mindre dödlighet vid förlossningar, men ingen visste varför, om dom nu ens brydde sig, det var ju bara kvinnor som dog trots allt.
    På sjukhuset fanns det två avdelningar, varav Semmelweis ledde den ena. Han införde, trots stora protester, att läkarna skulle tvätta händerna med karbolsprit mellan obduktionerna och förlossningarna. Dödligheten i barnsäng sjönk kraftigt och snabbt, och hamnade helt i nivå med den på klostret, medans den var lika hög på den andra avdelningen.
    Då kan man med anledning av resultatet anta att samma renlighetsrutin infördes på hela sjukhuset, men icke. Semmelweis motarbetades, hånades och förlöjligades till den grad att han blev sjuk, blev avskedad och slutade sina dagar på ett mentalsjukhus.
    Efter att Semmelweis avskedades från sjukhuset återinfördes dessutom den gamla “orenlighetsrutinen” och man får väl anta att den höga dödligheten också återkom.
    Av det kan man lära att det tar en oerhörd tid och forskning innan man kan vända på en gammal “sanning” och lite av det kan man se idag angående kostens betydelse för hälsan och sjukdomar, typ LCHF-dieten. Man får bara hoppas att skutan hinner vända innan dom som idag företräder den nya sanningen inte tar skada.

  4. En mycket bra presentation. Det är djupt tragiskt att det ska vara så svårt att nå ut med budskapet. Rent socialt är det väldigt svårt att diskutera dessa frågor eftersom man måste ifrågasätta människors världsbild.

    1. Hej,

      Tack! Ja, tragiskt är rätta ordet. Det är djupt beklagligt att inte livsstil är den självklara primära parametern att arbeta med när det gäller hälsa i allmänhet och cancer i synnerhet. Den enorma brist på kunskap hos dem som behandlade min mor i samband med hennes hjärntumörer när det gäller just kost, näring och livsstilens koppling till hälsa och läkning är helt klart en bidragande faktor till att jag bestämde mig för att lära mig allt om hur man ska bibehålla hälsa och förbli stark, frisk och slippa just svåra sjukdomar. Visst man kan drabbas trots att man lever “rätt” men jag tror att risken är betydligt mindre. Jag är dock övertygad om att vi står inför ett välbehövligt och välkommet paradigmskifte vad det gäller hälsa, medicin och forskning. Det kommer fler och fler studier som pekar på livsstilens enorma betydelse för hälsan.

      Tack för att du tog upp detta!

      Varma hälsningar,
      Patrick

  5. Jag är inte inne på riktigt samma spår när det gäller cancer, tror inte riktigt på att livsstilen ska spela en så pass stor roll vid utvecklingen av cancer. Det har gjorts en hel del djurförsök inom området också och de bekräftar teorin om att det är först när det kommer en chock eller trauma med i bilden som en cancer börjar utvecklas. Jag har läst en del om Dr. Gerhard Ryke Hamer, han har gjort mycket intressant forskning i området och kommit fram till mycket intressanta saker i ämnet. Läs gärna mer om honom på denna sida: http://www.2000taletsvetenskap.nu/artmedlem/hamer.htm

    1. Hej,

      Livsstil för mig inkorporerar allt som inte omfattar vårt genetiska material, det vill säga chock och trauma kan inkorporeras däri även om jag givetvis främst avser de dagliga val du gör gällande kost, näring, sömn, återhämtning, exponering för sol, stress, exponering för toxiner m.m.

      Tack, ska läsa länken vid tillfälle.

      MVH
      Patrick

  6. Hej,
    tack för en intressant blogg! Men när jag läser om David S bok anti cancer, så känns det som att du för ett cirkelargument. Kan du hjälpa mig att reda ut det hela? Han överlevde ju sin cancer ovanligt länge, och det ska ses sim ett argument för att livsstilsändringar påverkar utgången av cancer. Men du hävdar ju att hans rek kost inte är bra för folk med cancer (eller friska heller för den delen) pga av högt intag av fruktos och spannmål (eller hur?). Då känns det ju som att det egentligen INTE beror på kosten huruvida man kan bekämpa cancer eller inte? Så låter argumentet i mina öron iallafall. Han kunde ju överleva 20 år av elakartad cancer TROTS sin kost?! Är mycket tacksam om du utvecklar din förklaring.
    mvh
    Anna-Karin

    1. Hej Anna-Karin,

      Tack för din fråga. Låt mig försöka reda ut hur jag menar. Cancer är en multifaktoriell sjukdom vars primära etiologi är miljöfaktorer av olika slag. Arv står troligtvis för cirka 5-10 procent. Kost är en del av dessa miljöfaktorer. Emellertid förekommer det betydligt fler cancerpåverkande faktorer än endast kost och mycket av det som David S skriver om kost är oerhört vettigt. Jag skulle gissa att ”bönor, linser, agavesirap och annat med mycket fruktos samt spannmål” inte utgjorde Davids primära livsmedel. Om man har utvecklat cancer är det min personliga uppfattning att man måste arbeta på oerhört många plan samtidigt och David gjorde det vad jag har förstått. Det räcker alltså inte endast (inom ramen för egenvård) med att adressera kosten allena. I vissa fall har cancers spridning gått så pass långt att man har nått en tipping point och då spelar det ingen roll vad man än gör. Med andra ord jag skulle säga att 80 procent av hans kost var bra och dessutom betydligt bättre än innan han upptäckte att han hade utvecklat cancer.

      Möjligtvis hade han levt ännu längre om han hade undvikt en del av de livsmedel som beskrivs ovan. Det är dock helt omöjligt att veta.

      Jag hoppas att det besvarar din fråga.

      Med vänlig hälsning,
      Patrick

LEAVE YOUR COMMENT

Your email address will not be published. Required fields are marked *