Ökar risken för allergi vid tillskott av omega-3 under graviditeten?

19 juli 2013 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa, Okategoriserade, Omega-3 | 8 Comments »

2013-07-18 Okar risken för allergi omega-3

Den 10 juli år 2013, publicerade PLOS ONE, en studie genomförd av svenska forskare vid Chalmers, Göteborgs Universitet och Umeå Universitet. Studien heter: “High Levels of Both n-3 and n-6 Long-Chain Polyunsaturated Fatty Acids in Cord Serum Phospholipids Predict Allergy Development” vilket kan översättas till “Höga nivåer av de långkedjiga fleromättade fettsyrorna omega-3 och omega-6 i fosfolipider i navelsträngsblod kan förutspå allergi.” Studien fick medialt utrymme och DN skrev: ”Omega 3-tillskott ger ökad risk för allergi”, Svd skrev: ”Omättat fett kan orsaka allergi”, SVT skrev: ”Omega-3 kan öka allergirisk hos barn.” för att nämna några få stora mediekanalers tolkning av studien.

Ligger det något i det här? Låt oss titta på studien. Forskarna ville undersöka huruvida långkedjiga fleromättade fettsyror i fosfolipider i navelsträngsblod var associerat med utveckling av allergi upp till 13 års ålder. Forskarnas hypotes var att om långkedjiga fleromättade fettsyror i ett barns blod dämpar immunförsvarsaktiveringen som uppstår när barnet exponeras för mikroorganismer under barnets tidiga år, kan höga nivåer av långkedjiga fleromättade fettsyror hämma immunförsvarets mognad och utveckling av tolerans mot ofarliga antigener, vilket då skulle leda till ökad risk för utveckling av allergi fram till 13 års ålder. Totalt tittade man på 129 barn utvalda ur en grupp om totalt 1228 Jämtländska barn, alla födda vaginalt år 1996 eller år 1997. Barnen undersöktes vid ett års ålder respektive fyra års ålder. Allergiska symptom rapporterades via ett frågeformulär vid ett år, fyra år respektive sju års ålder. Vid 13 års ålder skickades återigen ett frågeformulär om allergiska symptom och dessutom pricktestades barnen för ägg, fisk, vete, soja, katt, hund, häst, timotej (gräs) samt björk. Efter detta delade man in deltagarna i tre grupper som vid 13 års ålder hade:

  • Respiratorisk allergi (139 ungdomar): Astma och/eller hösnuva
  • Atopiskt eksem (79 ungdomar) men inga andra allergiska symptom
  • Inga allergiska symptom eller positiva reaktioner vid pricktest (332 ungdomar)

Forskarna valde slumpmässigt ut 44 ungdomar från respiratoriska gruppen, 37 från atopiska gruppen och 48 från den icke-allergiska gruppen. Man studerade dessa slumpmässigt utvalda ungdomarnas navelsträngsblod som alltså hade sparats i 13 år. Det visade sig att fosfolipider från navelsträngsblod från individer med allergi vid 13 års ålder hade högre andel av fem av totalt åtta undersökta långkedjiga fleromättade fettsyror i jämförelse med individer som inte hade utvecklat allergi vid 13 års ålder. Följande långkedjiga fleromättade fettsyror förekom i högre andel i navelsträngsblod bland allergiska 13-åringar i jämförelse med icke-allergiska 13-åringar:

Omega-3

  • Docosapentaenoic acid (DPA, 22:5 (n-3))
  • Docosahexaenoic acid (DHA, 22:6 (n-3))

Omega-6

  • Arachidonic acid (AA, 20:4 (n-6))
  • Docosatetraenoic acid (22:4 (n-6)) [1] 
  • Eicosadienoic acid (20:2 (n- 6))

[1] För den som läser studien noggrant: I den publicerade studien har forskarna råkat skriva docosadienoic acid för (22:4 (n-6)) men (22:4 (n-6)) är inte docosadienoic acid utan Docosatetraenoic acid. Jag tog upp detta med en av forskarna som kunde konstatera detta fel vilket dock kan jämställas med ett stavfel och är alltså inte viktigt för studieresultatet. Alltså: den långkedjiga fleromättade fettsyra som verkligen studerades var Docosatetraenoic acid (22:4 (n-6)).

Följande långkedjiga fleromättade fettsyror förekom inte i högre andel i navelsträngsblod bland allergiska 13-åringar i jämförelse med icke-allergiska 13-åringar.

Omega-3

  • Eicosapentaenoic acid (EPA, 20:5 (n-3))

Omega-6

  • Dihomo-gamma-linolenic acid (DHGLA, 20:3 (n-6))
  • Docosapentaenoic acid2 (22:5 (n-6)) [2]

[2] Observera att det finns en omega-3-fettsyra vid namn Docosapentaenoic acid (22:5 (n-3)) som förkortas DPA. Det är inte densamma som omega-6-fettsyran Docosapentaenoic acid (22:5 (n-6). Båda är 22:5 fettsyror.

Andra resultat av studien var:

  • Total andel av omega-3, total andel omega-6 samt total andel långkedjiga fleromättade fettsyror i allmänhet var högre i navelsträngsblod från 13-åringar med allergi i jämförelse med navelsträngsblod från icke-allergiska 13-åringar. 
  • 13-åringar utan allergi hade däremot mer av den mättade fettsyran Arachidic acid (20:0) (alltså inte Arachidonic acid som är en fleromättade omega-6-fettsyra) och den enkelomättade fettsyran Oleic acid (18:1 n-9), kallad oljesyra på svenska i sitt navelsträngsblod.
  • Total andel enkelomättat fett i navelsträngsblod var högre hos icke-allergiska 13-åringar.
  • Allergiska 13-åringar hade en högre omega-3 till omega-6-kvot i navelsträngsblod i jämförelse med icke-allergiska 13-åringar vilket forskarna menar indikerar att omega-3 hade en starkare association med allergi än omega-6 även om både omega-3- och omega-6-fettsyror var involverade i allergi.

Mödrarna till de undersökta barnen hade fått ett frågeformulär i graviditetsvecka 18 och där fått besvara hur ofta de konsumerade fisk. Mödrarnas svar delades in tre grupper: en som åt fisk fler än två gånger per månad, en som åt fisk två gånger per månad och en grupp som åt fisk färre än två gånger per månad. De mödrar som åt mer fisk oftare hade en icke-signifikant ökning av långkedjiga fleromättade omega-3-fettsyror i blodet. Däremot var mödrarnas intag av fisk inte korrelerat till nivåerna av långkedjiga fleromättade omega-3-fettsyror i barnens fosfolipider i navelsträngsblodet.

Eftersom allergiska mödrar tenderar att föda barn med större risk att utveckla allergi än icke allergiska mödrar, kontrollerade forskarna för denna variabel som annars hade kunnat vara en så kallad confounding variabel. Detta var min första fråga innan jag läste studien, det vill säga har man kontrollerat för att allergi bland mödrarna? Det var bra att forskarna kontrollerade för detta, i annat fall hade studien inte varit särskilt värdefull. Andra variabler som riskerade att vara confounding factors, var kön och eventuell allergi hos fadern. Oberoende av moderns, faderns allergi och barnets kön kvarstod alltså den positiva korrelationen mellan långkedjiga fleromättade fettsyror i navelsträngsblod och risken att utveckla allergi vid 13-års ålder.

Diskussion

  • Den har studien är en observationsstudie som har funnit variabler som korrelerar med varandra men korrelation mellan två variabler säger inget om kausalitet mellan variablerna (orsakssamband). Korrelationen var dock stark: sannolikheten att resultatet beroende på slumpen var mindre än en på tusen (p<0,001) men även om korrelationen är stark kan man inte säga något om att allergi är orsakad av hög halt av långkedjiga fleromättade fettsyror i navelsträngsblod; variabler kan alltså korrelera perfekt utan att det finns något egentligt orsakssamband dem emellan överhuvudtaget. Därmed inte sagt att så är fallet med denna hypotes. Det behöver forskas mer på området helt enkelt och jag hoppas att denna studie leder till framtida Randomiserade dubbelblind placebo kontrollerade-studier på området.
  • Eftersom flertalet studier pekar åt andra hållet, det vill säga att långkedjiga fleromättade fettsyror (omega-3) är av fördel vid allergi det vara klokt att ta medias tolkning av denna studie med en nypa salt eller i alla fall konstatera att långkedjiga fleromättade omega-3-fettsyror kanske varken gör bu eller bä för just allergi.
  • Man kan inte skriva ”Omega 3-tillskott ger ökad risk för allergi”, som DN skrev, om man hänvisar till denna studie. Det är felaktigt och pekar på att man inte har förstått studien och dess resultat. Det var en feltolkning av journalisten som emellertid kanske inte är intresserad av nutrition eller nutritionsforskning. Studien säger absolut inget om omega-3-kosttillskott över huvud taget men forskarna påstår inte det heller i studien. Man kan alltså inte säga något om varken kost eller kosttillskott med hänvisning till den här studien. Emellertid säger Ann-Sofie Sandberg, näringsforskare, professor i livsmedelsvetenskap på Chalmers och en av forskarna bakom studien till DN på frågan: Kan för mycket omega 3 också påverka allergikänsligheten hos en vuxen? “Nej, troligen inte. Vem som blir allergisk avgörs i magen och under barnets första år, det är då immunsystemet modelleras oavsett när i livet man sedan utvecklar allergi. Då är det viktigt att inte dämpa det med omega 3-fettsyror. Däremot kan omega 3 skydda medelålders män och kvinnor mot hjärt-kärlsjukdomar.” Journalisten har givetvis valt rubrik ”Omega 3-tillskott ger ökad risk för allergi” med tanke på följande uttalande av  Ann-Sofie Sandberg: “Då är det viktigt att inte dämpa det med omega 3-fettsyror.” Det finns en risk med Ann-Sofie Sandbergs uttalande (som jag dock förutsätter har tagits ur sitt sammanhang) eftersom man faktiskt inte vet om sambandet mellan långkedjiga fleromättade omega-3-fettsyror i navelsträngsblod och risken att utveckla allergi vid 13-års ålder verkligen är kausalt. Dessutom korrelerar inte moderns intag av omega-3 ensamt med halten av omega-3 i fostret och därmed i navelsträngen så uttalandet blir ännu mer felaktigt.
  • Det kanske finns något annat som ligger bakom allergin? Ett viktigt problem är att man inte har en aning om vad mödrarna åt under graviditeten, mödrarna under amning eller barnen under uppväxten. Det är tyvärr svårt att kontrollera matintag så det är ingen kritik till forskarna men det är icke desto mindre en oerhört viktig parameter som måste finnas med för att göra ett sådant uttalande som Ann-Sofie Sandberg gör anser jag. Allergi är ett multikomplext problem men jag skulle tro att tarmflora och D-vitaminstatus är oerhört viktiga parametrar för att nämna några.
  • Barn erhåller fettsyror via moderns blodcirkulation och moderkakan. Kan det vara så att de mödrar som åt mest fisk även hade annat i sitt blod som fördes över till barnen och att dessa var de ungdomar som var mest allergiska vid 13-års ålder? Alexandra Bryant Hubbard Morton, marinbiolog som studerat lax bland annat, skriver på sin blog:  “…it was revealed that Norwegian authorities have lobbied in EU to allow more toxin level in salmon. According to Aftenposten’s report, Norway has for years tried to get the EU to allow ten times more toxin (Endosulfan) in salmon than previously allowed. Now, Norway has received approval in the EU…Endosulfan was previously forbidden to use in feed for all salmonids, but research has shown that fish can withstand poison through better feed than by being exposed to it in the water…Endosulfan is bioaccumulating pesticide from the DDT-era that attacks the nervous system, increases risk of autism and cause male human reproductive system birth defects… ”I do not recommend pregnant women, children or young people to eat farmed salmon. It is uncertain in both the amount of toxins salmon contain, and how these drugs affect children, adolescents and pregnant, says specialist Anne-Lise Birch Monsen clinical department at Haukeland University Hospital of VG. She points out that the type of contaminants that have been detected in farmed salmon, has a negative effect on brain development and is associated with autism, AD / HD and reduced IQ.” Det är givetvis ren spekulation från min sida men mödrar som åt mycket fisk kanske åt mycket odlad lax eller annan fisk med skadliga kemikalier vilket kanske är en faktor som påverkar allergi? Detta är som sagt ren och skär spekulation men jag vill visa att det är svårt att säga att risk att utveckla allergi fram till 13-års ålder beror på att det förekom mycket långkedjiga fleromättade fettsyror i navelsträngsblodet. Det kanske är andra faktorer (ensamt eller i kombination) som vi i dagsläget inte känner till som ligger bakom risken att utveckla allergi. Dessa mödrar kanske hade en störd tarmflora som inte kontrollerades för?
  • En annan faktor som kan diskuteras är metoden när det gäller blodproven. Fettsyror i navelsträngen förvarades i tretton år i -20°C innan de analyserades. Har man på något sätt skyddat navelsträngsblodet? Det framkommer inte av studien om man har det; min gissning är att man inte har det. Jag har bifogat en studie som säger att 10 år i -80°C inte påverkar lipider. Kan man verkligen säga att fettsyraprofilen är vad den är i blodprovet efter tretton år i -20°C? Tveksamt. Jag tog upp detta med en duktig lipidforskare och hans kommentar var: ”Jag ställer mig mycket tveksam om detta verkligen är stabilt. Min egen erfarenhet säger -70C och några år.” Nu kanske någon menar att eventuell degradering då borde gälla alla navelsträngsprover i alla grupper och att det då inte spelar någon roll. Tyvärr är det inte så enkelt, det finns kanske en risk att blodproverna inte visar en korrekt bild av verkligheten helt enkelt. Dock är det troligtvis liten risk att så är fallet och det är inte säkert att eventuell degradering  påverkar resultatet men man kan inte veta det.
  • Det hade varit av stort värde om man hade haft tillgång till ytterligare blodprover tagna under barnens första levnadsår samt hade haft en bild över mödrarnas kost- och levnadsvanor under graviditeten samt under barnens första 13 levnadsår. Då hade det blivit oerhört intressant. 
  • Kan det vara så att man har missat någon väsentlig parameter? Eftersom man har valt blod från endast ett tillfälle betyder det att allt som sker kring det tillfället blir oerhört viktigt. Tänk om parametrar som moderns stressnivå vid förlossning, hur modern åt precis innan provtagningstillfället, moderns glutationsnivåer eller kanske till och med längden på förlossningen (stresshormonopåslag) påverkar resultatet?
  • En annan fråga är hur lång graviditetstiden var för barnen i varje grupp eftersom längre graviditet kan innebära högra andel av omega-3-metaboliter hos fostret vilket tyder på högre andel långkedjiga fleromättade omega-3-fettsyror. 
  • Observera att det är viktigt att skilja på omega-3 och omega-6. I studien talar man om LCPUFA (långkedjiga fleromättade fettsyror), omega-3 och omega-6 om vartannat vilket kan vara vanskligt. Det är oerhört viktigt att skilja på omega-3 och omega-6 då de kan ha motsatt effekt när det gäller allergi. Man behöver helt enkelt skilja på omega-3 och omega-6 i en dylik diskussion.
  • Varför fann man både höga halter av Arakidonsyra (20:4 (n-6)) och DHA (22:6 (n-3)) samtidigt? Det är normalt antagonister. Detta hade jag velat höra forskarna diskutera.
  • Om man ser på regressionskoefficienterna verkar BOY vara i stort sett lika stark som TOTAL LCPUFA CORD vilket borde påverka författarnas slutsats.
    • TOT

      AL LCPUFA CORD ≈ 0,225

    • BOY ≈ 0,2
    • PATERNAL ≈ 0,125
    • MATERNAL ≈ 0,1
  • I studien säger man att man har kontrollerat för confounding factors men om man läser tabell 1, verkar det som om heriditeten för allergiska barn är betydande. Jag är inte säker på hur detta har kunnat bortses ifrån?
  • Det är viktigt att påpeka att den här studien visade att nivåerna av omega-3 i navelsträngsblodet inte var helt korrelerat med moderns intag av fisk vilket beror på att det är fler än endast omega-3 i moderns blod som påverkar hur mycket omega-3 som går via moderkakan till fostret. Exempelvis är fettsyratransportproteinet FATP1 och FATP4 (fatty acid transport proteins) avgörande för att transportera DHA genom moderkakan till fostret. FABP (fatty-acid-binding proteins) är också viktiga för transport av fettsyror via moderkakan till fostret. Denna vetenskapliga artikel menar att mödrar med låg andel DHA i röda blodkroppar föder barn med högre andel DHA i röda blodkroppar medan mödrar med hög andel DHA i röda blodkroppar föder barn med lägre andel DHA i röda blodkroppar (alltså i jämförelse med deras mödrar). Det kanske är så att kroppen gör allt för att se till att fostret erhåller en specifik och balanserad nivå av DHA och har modern ”för mycket” DHA får inte fostret mycket mer för det och om modern har ”för lite” kommer fostrets DHA att premieras. Med andra ord kan man inte säga att det är kosten allena som bidrar till huruvida omega-3 förekommer i navelsträngen, fostret och moderkakan och då blir det svårt att koppla intag av fisk eller kosttillskott av omega-3 som enskild faktor till allergi. Detta gör i och för sig inte forskarna någonstans i studien men medias bild av studien kan lätt få läsare att tro att så är fallet.

Den egentliga och viktiga frågan är: ska man få i sig fleromättade långkedjiga fettsyror eller inte när man är gravid? (Studien säger inget om detta överhuvudtaget och forskarna gör inte anspråk på det i studien heller. Emellertid verkar det som om någon forskare från studien har uttalat sig om huruvida man bör ta omega-3 till media, mänskligt men oturligt eftersom framförallt DN formulerade en mindre lyckad rubrik som kan få till följd att gravida blir rädda för att få i sig essentiella fettsyror.) Omega-3 och omega-6 är essentiella fettsyror som vi måste få i oss via mat eller kosttillskott så svaret på frågan är: Ja, vi måste få i oss både omega-3- och omega-6-fettsyror. De är livsviktiga, både omega-3 och omega-6 (inte bara omega-3 som en del verkar tro). Hur ska man få i sig dessa? Jag tror alltid att näring ska komma via mat först och främst. Emellertid är jag personligen ordentligt orolig för miljögifter i fisk och tar därför själv fiskolja och min sambo tog det under våra barns graviditeter också. Vi äter endast KRAV-märkt fisk som är MSC-märkt. Odlad lax äter vi aldrig. Jag vill åt EPA men framförallt DHA och då är det fisk, krill eller alger som gäller, inte linfröolja, hampaolja eller andra växtoljor som innehåller ALA. Konverteringen från ALA till DHA är i stort sett obefintlig.

Denna studie kan emellertid, kanske något långsökt, belysa att mer inte är bättre. Långkedjiga fleromättade fettsyror ska inte överdoseras utan tas i mycket liten andel av kcal, vi talar några procent. För mycket långkedjiga fleromättade fettsyror är inte hälsosamt alls. När det gäller omega-6 ger den vanliga västerländska kosten för mycket av dessa fettsyror så jag hör inte till dem som anser att man ska ta tillskott av omega-6-fettsyror och det finns stöd i forskningen för det. Se här och här.  Jag är mycket skeptisk till margarin och andra härdade omega-6-rika vegetabiliska fettsyror.

En annan parameter att tänka på när det gäller kosttillskott med omega-3 är kvalitet. Om man tar omega-3-tillskott ska den vara av högsta klass. Många fisk- eller algoljeprodukter uppvisar bra peroxidationsvärden direkt efter att de lämnat fabriken men den mätningen är egentligen inte relevant. Vad som däremot är intressant är hur peroxidationsvärdet ser ut >30 dagar efter det att burken har lämnat fabriken. Det stora oberoende mätföretaget Analycens undersökning av olika fiskoljor visade att Eskimo-3 är helt överlägsen när det gäller detta och enligt mig finns det inget viktigare för fleromättade fettsyror. Oxiderat fett är synnerligen skadligt, då hade jag hellre undvikit att ta någon fisk/algolja överhuvudtaget. En högkvalitetsfiskolja är idag kontrollerad för miljögifter.

Ergo: Kosttillskott av omega-3 leder inte till allergi.

PS. När jag ändå skriver om omega-3. Den 10 juli år 2013 publicerades en studie där forskarna kom fram till att det föreligger en ökad risk för prostatacancer hos män med högre omega-3-fettsyror i blodet och att man ska tänka på detta vid intag tillskott av omega-3. Så här säger Anthony D’Amico i en radiointervju. Anthony D’Amico är professor i Radiation Oncology vid Harvard Medical School och Chief of Genitourinary Radiation Oncology at the Brigham and Women’s Hospital and Dana­Farber Cancer Institute. Han är internationellt känd för sitt arbete inom detektion samt behandling av prostatacancer samt har publicerat mer än 140 peer-reviewed vetenskapliga artiklar och står som medförfattare till fyra textböcker inom urologisk onkologi “The study really cannot make the conclusion that it’s trying to, because these types of studies are not cause and effect; that is, if you take the fish oil you’re going to get an aggressive or some kind of prostate cancer…”These studies are simply association and when you have an association type study, the way you strengthen it… is that you try to adjust for that association, for all the things you know can cause prostate cancer…and this is the main issue with the study. They tried this, but they didn’t do it properly…they left out some very important risk factors for prostate cancer…So what you’re left with at the end of the day is an association that at best is very weak and further weakened by the fact that they didn’t account for the known predictors of prostate cancer, when they were making this calculation…The thing that concerns me the most is that you can find almost anything associated with aggressive prostate cancer. You can find that driving a Cadillac [could be linked to it] …if you don’t adjust for the factors that are known to be associated with it, and you know, from a truly scientific standpoint that’s what makes this association extremely weak and possibly false…The study really cannot make the conclusion that it’s trying to…The scientific strength of it is weak, at best.

PS2. En studie som omfattade män och kvinnor från Frankrike visade att de ligger i överkant när det gäller intag av EPA och DHA. Det tillsammans med D-vitamin kanske är del i den Franska paradoxen? Återigen, spekulation från min sida. Min mor är fransyska och jag har vuxit med att man måndag till söndag äter riktig mat och att måltiden är oerhört viktig. Det lagades i timmar varje dag, med riktiga råvaror från grunden, även en tisdagskväll. Falukorv, makaroner, snabbköttbullar, sojaolja, matolja, läsk och andra mindre roliga livsmedel fanns inte i mitt barndomskök (finns inte i mitt kök heller). Halvfabrikat lyste med sin frånvaro. Detta kanske är en den egentliga parameter som ger hälsovinsten med medelhavsdieten (som dessutom är helt olika beroende på var man befinner sig kring medelhavet) och inte endast kaloriberäkning eller MUFA, PUFA etc? Eller är det solen (D-vitamin), eller är det att man äter i lugn och ro och helgar måltiden, eller är det solljusets inverkan på dygnsrytmen och dess för hälsan oerhört vitala hormoner, eller är det att man inte småäter mellan måltiderna eller är det så att det faktum att det inte är ovanligt att hoppa över frukosten eller äta mycket lätt (periodisk fasta), eller är det så… jag ni förstår. Det är alltså oerhört svårt att med korrelerande parametrar säga vad som orsakar en något. Correlation does not equal causation. 

 

 

http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0067920#s5

http://www.svd.se/mat-och-vin/omattat-fett-kan-orsaka-allergi_8337544.svd 

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/omega-3-ger-barn-allergi 

http://www.di.se/artiklar/2013/7/11/nyttigt-fett-kan-orsaka-allergi/ 

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1827057-omattat-fett-kan-ge-barnallergi 

http://www.svd.se/mat-och-vin/omattat-fett-kan-orsaka-allergi_8337544.svd 

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16716580 

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17302540

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3257695/

http://www.medscape.com/viewarticle/758555_1

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17023713

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10657686

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20448292

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21561751

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3492691/

http://www.bmj.com/content/344/bmj.e184

http://ajcn.nutrition.org/content/88/1/167.abstract

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21561751

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20448292

http://ebm.sagepub.com/content/233/6/674.full

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21561751

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10479232

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10901194

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23843441

http://www.nutraingredients.com/Research/Not-just-industry-slamming-omega-3-prostate-cancer-links/

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15554151

 


Varför tycker jag att man ska pröva att avstå från eller reducera sitt intag av sädesslag?

26 maj 2013 Kategori: Allmän hälsa, Hälsotips, Kost | 20 Comments »

2013-05-13.veteDet organiserade jordbruket
År 2010 publicerade en grupp forskare en artikel om fynd i Italien, Ryssland och Tjeckien som pekade på att vi människor hade använt redskap för att mala frön, rötter och andra växtdelar redan för 30 000 år sedan. Upptäckten innebär emellertid inte att vi måste skriva om historieböckerna gällande den neolitiska revolutionen, det vill säga den genomgripande övergången från jägar-samlarfolk till jordbrukare som startade cirka 8000 f. Kr. Vi var inte jordbrukare för 30 000 år sedan trots forskarnas fynd. Av de tio olika spår från malda växtdelar som forskarna fann var det endast tre som kom från ett frö, nämligen frön från skärmagssläktet, vilket är ett halvgräs, frön från grässläktet skaftingar samt frön från råglosta som också är en växt inom gräsfamiljen. Resterande sju växtmaterial som forskarna fann var jordstammar, även kallat rhizom, (Exempel på rhizom är ingefära, potatis, jordärtskocka, sötpotatis, sparris och gurkmeja) samt olika rötter från bland annat: daggkåpa, taggkörvel, bitterpilört, stor igelknopp, låsbräkenväxter, smalkaveldun och bredkavdeldun.[1] Dessa antropologiska fynd omfattade alltså inte alls beredning av de vanliga sädesslag vi använder idag (ris, vete, majs, råg, korn eller havre) och fynden visade inte heller på någon organiserad odlingsaktivitet. Vi var fortfarande jägare-samlare för 30 000 år sedan och den slutsats som kan dras är att vi människor redan vid den här tidpunkten använde redskap för att mala växtdelar till mjöl, troligtvis, främst för att användas som föda. Emellertid kan studien belysa att övergången från jägare och samlare till odlare har skett gradvis och dessutom visar studien att människan har förstått hur beredning av obearbetade växtmaterial till mjöl gått till långt innan den neolitiska revolutionen.

Från cirka 8000 f.Kr. började odling av lika livsmedel däremot ske i mer organiserad omfattning och det vi kallar jordbruk uppstod troligtvis först och främst i den så kallade bördiga halvmånen, det vill säga området i nuvarande Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Syrien, Turkiet, Iran och Irak. Relativt kort därefter uppstod jordbruket mer eller mindre oberoende i olika regioner i världen. Man odlade olika typer av grödor i olika områden och det var inte endast sädesslag som odlades utan även baljväxter, nötter, rotfrukter, bomull, frukter och oliver bland annat. I Europa kom jordbruket i mer organiserad form först cirka 5000-4000 f. Kr.[2] Jordbruket innebar att människan började rota sig och stanna på en och samma plats i större utsträckning vilket var en förutsättning för att skapa det vi kallar organiserade samhällen. Över tid har grödor från jordbruket förädlats för att passa människans önskemål: större, sötare och mer lättarbetade. De morötter du finner i din matvarubutik idag liknar inte dem som dina stenålderssläktingar grävde fram.

Enkel taxonomi
Alla äkta sädesslag hör till familjen gräs vars frön, även kallat spannmål, säd eller sädeskorn, används som mat eller foder. De vanligaste sädesslagen är majs, ris, vete, korn, durra, hirs, havre, rågvete och råg och mer än 50 procent av världens kaloriintag kommer från sädesslag.[3] Ris, tätt följt av vete är de vanligaste sädesslagen för mänsklig konsumtion. Även om det odlas mest majs i världen sett till antal ton, används en majoritet av den odlade majsen som foder till djur.[4] Pseudosädesslagen amarant, quinoa, bovete och chia tillhör inte gräsfamiljen till skillnad från de äkta sädesslagen men deras frö är rent strukturellt lika de äkta sädesslagens frön.[5] Amarant och quinoa hör till familjen amarantväxter. Bovete hör till familjen slideväxter dit bland annat rabarber och pilört hör. Chia hör till familjen kransblommiga växter dit bland annat många av våra vanliga örter hör: basilika, pepparmynta, rosmarin, oregano och kryddtimjan.[6]

Innehåll i spannmål
När man har tagit bort det yttersta oätliga skalet runt ett frö återstår ett så kallat fullkorn. Det består av kli, vilket är ett skal bestående av flera lager. Under kli finns det stärkelserika endospermet (frövitan) samt den protein- och fettrika grodden. Normalt finner man mest olösliga fiber i kli men kli från vete och råg innehåller även mindre mängder arabinoxylan, vilket är en löslig fiber. Kli från havre och korn innehåller den lösliga fibern β-glukan (betaglukan). I kli finns även en del antioxidanter. Frövitan innehåller förutom stärkelse även en del protein. I grodden finns bland annat lipider, proteiner, fytosteroler, en del vitaminer, och mineraler.[7] Spannmål är ett till synes näringsrikt livsmedel men man kan erhålla alla näringsämnen som finns i spannmål i större utsträckning från andra, och i mitt tycke, bättre livsmedel. Dessutom innehåller spannmål ämnen som kan vara problematiska för människan, framförallt en del proteiner och antinäringsämnen.

Problematiska proteiner i sädesslag
Alla sädesslag innehåller olika typer av proteiner. Det finns flera sätt att dela in spannmålsproteiner; ett av dessa indelningssätt är i albumin, globulin, prolamin och glutelin (glutelin kallas glutenin när det förekommer i vete) beroende på deras löslighet i olika lösningsmedel: albuminer löser sig i vatten, globuliner löser sig i saltlösning, prolaminer i alkohollösningar och gluteliner i basiska eller sura lösningar.[8] Ett av de vanligaste växtallergenerna är just prolaminer.[9] Namnet prolamin kommer ursprungligen av att man observerade att prolaminer var rika på aminosyran prolin samt en ett derivat från aminosyran glutamin.[10] Det mest kända prolaminproteinet är gliadin som finns i vete. [11] Motsvarande prolamin i råg heter sekalin och i korn heter prolaminet hordein.[12] Olika gliadinproteiner och gluteninproteiner formar det kända proteinkomplexet gluten som finns i vete. Liknande komplex finns även i råg och korn och just prolaminerna gliadin, sekalin och hordein uppvisar negativa immunologiska reaktioner hos personer som lider av glutenintolerans (celiaki).[13] Emellertid har prolaminet hordein även uppvisat antioxidativa egenskaper vilka emellertid går att erhålla från andra livsmedel.[14] Ris och havre innehåller mer globulin och mindre prolamin i jämförelse med vete, råg och korn.[15]

Glutenintolerans/Celiaki
Glutenintolerans/Celiaki är en kronisk immunmedierad enteropati (tarminflammation) i tunntarmen.[16] Emellertid är benämningen glutenintolerans egentligen inte rättvisande vilket har påtalats av flera internationella forskare, bland annat i januarinumret år 2013 i den ledande internationella vetenskapliga tidskriften Gut.[17] Termen intolerans skulle tyda på en icke-immunologisk reaktion mot gluten vilket inte är fallet. Glutenintolerans/celiaki är snarare en icke-IgE allergi eller autoimmun allergi. Glutenintolerans/celiaki som alltså är en autoimmun sjukdom är inte samma sak som allergi mot vete. Veteallergi innebär en ökad produktion av immunoglobulin-klass-E-antikroppar (IgE) mot veteproteiner, en ökning som alltså inte sker vid celiaki. Dessutom reagerar man som glutenintolerant även mot prolaminerna sekalin och hordein vilka i strikt mening inte formar prolaminkomplexet gluten och med andra ord är termen glutenintolerans inte korrekt i strikt mening.

Zein, prolaminet i majs, samt prolaminet avenin som finns i havre verkar däremot inte uppvisa samma skadliga effekt hos en majoritet av celiakipatienterna. En anledning till att avenin inte påverkar celiakipatienter kan vara att dess aminosyrastruktur skiljer sig från gliadin, sekalin och hordein men även att andelen prolaminer i havre är fem gånger så liten som för prolaminer i vete, råg och korn.[18] Det finns emellertid en liten andel celiakipatienter som har T-lymfocyter som reagerar på prolaminet avenin från havre och får inflammation av det. Det är en reaktion som alltså inte kan förklaras av att havren är kontaminerat av gluten.[19] [20] Under skörd, transport, lagring och/eller bearbetning kan havre riskera att kontamineras av vete, korn och råg vilket kan vara problematiskt för individer med celiaki. Havre ska inte innehålla mer än 20 mg gluten/kg.[21] En stor kanadensisk studie på havre visade emellertid att 88 procent av 133 havresorter som testats innehöll mer än 20 mg gluten/kg.[22] Det finns dock, som sagt, alltså personer som uppvisar immunmedierade besvär från havre som inte har kontaminerats av gluten vilket tyder på att det inte är gluten utan avenin eller något annat proteinkomplex som ger T-lymfocytreaktionen vid intag av havre.

Det autoimmuna förloppet för individer med celiaki
När en individ med celiaki intar gluten kommer osmälta delar av gliadin stimulera enterocyter (tarmceller med mikrovilli på en sida vars uppgift är att ta upp näring från tunntarmen) att frigöra ett protein vid namn zonulin.[23] Zonulin modifierar permeabiliteten av zonula occludens, de täta fogarna mellan enterocyterna, så att dessa blir läckande. Det leder, i sin tur, till att osmält gluten passerar tarmslemhinnan och ackumuleras under enterocyterna vilka nu stimuleras att producera en cytokin vid namn interleukin-15. Det stimulerar i sin tur intraepiteliala lymfocyter, en form av T-lymfocyter, att attackera tarmslemhinnans enterocyter.[24] Enzymet vävnadstransglutaminas (tTG) frigörs vilket i sin tur fäster på gluten och modifierar glutenpeptiderna.[25] De modifierade glutenpeptiderna och tTG fångas upp av antigenpresenterande celler, det vill säga celler som presenterar ett antigen för andra celler och därmed aktiverar dessa. I den antigenpresenterande cellen binds gluten oerhört starkt till två proteiner: DQ2 eller DQ8. Dessa båda proteiner produceras av två gener vid namn HLA-DQ2 samt HLA-DQ8 och 95 procent av alla individer med celiaki bär på antingen HLA-DQ2 eller HLA-DQ8. Motsvarande siffra för individer utan celiaki är 30-40 procent.[26] Proteinerna DQ2 eller DQ8 som nu är bundet till gluten tar gluten till cellytan på den antigenpresenterande cellen där glutenpeptiden presenteras för T-hjälparceller. De frigör som ett svar, signalmolekyler i form av cytokiner och kemokiner. Dessa signalmolekyler skadar enterocyterna direkt men stimulerar även cytotoxiska T-celler, så kallade Mördar-T-celler, att ytterligare attackera enterocyterna. Dessutom ger de upphov till att B-lymfocyter stimuleras att producera antikroppar mot gluten och tTG och vid celiaki finner man ofta just förhöjda halter av IgA- och/eller IgG-antikroppar mot tTG och gliadin.[27] Resultatet över tid för individer som lider av celiaki blir en skadad tarmslemhinna vilket leder till reducerat näringsupptag. Symptom på celiaki är onormal avföring, uppblåsthet, reducerad muskelmassa och muskeltonus och försämrad aptit bland annat.[28] En glutenfri kosthållning är enda behandlingen mot celiaki idag.[29] Gluten är dock svårsmält även för personer som inte lider av celiaki men för dessa individer passerar normalt delar av glutenkomplexet osmält genom tunntarmen och tjocktarmen och avlägsnas via avföringen utan att skada tarmslemhinnan.[30] [31]

Även andra autoimmuna sjukdomar är kopplade till ökad genomsläpplighet i tarmslemhinnan, även kallat läckande tarm, det vill säga zonula occludens som släpper igenom ofullständigt nedbrutna molekyler. Dessa autoimmuna sjukdomar är bland annat: diabetes typ 1, multipel skleros och reumatoid artrit.[32] Risken för celiaki ökar om man har celiaki i familjen men även om man har Downs syndrom, diabetes typ 1, sköldkörtelinflammation eller andra autoimmuna sjukdomar.[33] BMJ Case Report publicerade ett ganska intressant fall år 2012. En sexårig pojke fick diagnosen diabetes typ 1. Han sattes på glutenfri diet vilket ledde till att hans långtidsblodsocker, HbA1c, stabiliserade sig samt att hans fasteblodsockervärde blev perfekt. Pojken slapp dessutom daglig insulinterapi.[34] Notera emellertid att detta endast var en pojke till antalet, att det inte fanns någon kontrollgrupp samt att det inte framgår om han ändrat något annat relaterat till kost och livsstil. Notera att det endast är en anekdot utan något bevisvärde för att glutenfri kost läker diabetes typ 1.

Dock få som har celiaki
Under lång tid antogs antalet celiakipatienter vara 1 på 10 000 men Alessio Fasano, en av världens ledande glutenforskare, genomförde en stor studie år 2003 som visade att antalet personer med celiaki var betydligt fler: 1 på 133.[35] I genomsnitt är det emellertid trots allt färre än 1 procent av befolkningen som lider av celiaki med en del variationer i olika regioner. Ett utmärkande undantag utgörs av Sahrawier (en befolkningsgrupp av araber och berber ursprungligen från området i västra Sahara) från Algeriet vilka har en prevalens av celiaki på otroliga 5,6 procent. Den höga förekomsten av celiaki antas bero på äktenskap mellan nära släkt, hög andel av genen HLA-DQ2 och stort intag av gluten.[36] [37] Det är alltså få som lider av celiaki och om man inte lider av celiaki varför ska man då undvika sädesslag?

Besvär med gluten trots frånvaro av celiaki?
År 2006 genomförde forskare från Mucosal Biology Research Center, Center for Celiac Research and Division of Pediatric Gastroenterology and Nutrition, School of Medicine vid universitetet i Maryland, USA ett experiment där man tog vävnad från tarmslemhinnan från celiakipatienter samt från individer utan celiaki och exponerade dessa för gliadin. Forskarna kom fram till gliadin aktiverade zonulin vilket alltså modifierar permeabiliteten av zonula occludens, de täta fogarna mellan enterocyterna, så att dessa blir läckande oavsett huruvida det förelåg celiaki eller inte hos individen. Notera att studien dock visade att individer med celiaki som ätit glutenfritt i två år fortfarande producerade betydligt mer zonulin i jämförelse med de individer som inte hade celiaki men som ätit gluten.[38] Märk väl att detta var en ex vivo-studie (utanför människan) vilket kan ligga till grund för en hypotes om att motsvarande kan ske i människan. Man kan emellertid inte utifrån denna studie hävda att gluten förorsakar genomsläpplighet i tarmslemhinnan hos personer som inte lider av celiaki förrän det har testats in vivo (i människan).

I en dubbelblind, randomiserad placebokontrollerad studie från år 2011 delade forskare in individer med IBS (irritable bowel syndrome) men utan celiaki i två grupper. Ena gruppen fick gluten medan den andra gruppen fick placebo i sex veckor. Ingen ökad genomsläpplighet i tarmslemhinnan kunde påvisas i den här studien men däremot upplevde gruppen som fick gluten ökad smärta, trötthet och svullen mage bland annat. Forskarna skriver i sin slutsats att ”Icke-celiaki-relaterad glutenintolerans kan existera men inga ledtrådar till mekanismen kunde finnas.”[39] Vad man bör beakta är att det kanske var något annat i vete än just gluten (prolaminer) som dessa individer reagerade på.

Gliadin har däremot visat sig kunna öka dem inflammationsökande cytokinen IL-15 hos individer oavsett om de lider av celiaki eller inte.[40] Det är uppenbart att det finns en grupp människor som lider av icke-celiaki-relaterad glutenintolerans och den gruppen antas vara betydligt större än den grupp som lider av diagnostiserad celiaki.[41] [42] [43] Dessutom kan man trots frånvaro av antikroppar mot gluten reagera mot gluten med trötthet och magtarmbesvär.[44] I en liten studie, dock publicerad för länge sedan (1981), gav forskare gluten dels till individer som hade någon familjemedlem som led av celiaki och dels till personer med immunrelaterde besvär. Efter sex veckors intag av gluten uppvisade båda grupper signifikanta förändringar i tarmslemhinnan. Vissa individer i studien fick allvarlig villusartrofi (förstörd tarmludd) samt ökat antal vita blodkroppar. Det visar att gluten kan påverka immunförsvaret samt tarmludden hos personer som har nära släktingar som lider av celiaki eller känsliga individer med immunrelaterade besvär.[45]

Då det, till dagens datum, inte finns några säkerställda laboratoriebiomarkörer för icke-celiaki-relaterad glutenintolerans är det bästa sättet att prova och se hur man mår vid en glutenfri diet. Om man mår bättre vid en glutenfri kosthållning trots att man inte har celiaki kan man vara en av dem som lider icke-celiaki-relaterad glutenintolerans, oavsett om det beror på gluten eller någon annan molekyl i vete, råg eller korn. Då bör man avstå från dessa livsmedel helt och hållet.

Om man inte känner av några besvärande symptom överhuvudtaget vid spannmålsintag, varför ska man då pröva att undvika eller reducera dem?

Sädesslag innehåller fytinsyra (fytat, inositol hexakisfosfat, IP6)
Alla sädesslag innehåller fosfor och sädesslagens huvudsakliga metod att förvara fosfor är i form av fytinsyra eller olika salter av fytinsyra, så kallade fytater.[46] Fytinsyra, som ibland kallas Myo-inositol hexakisphosphate eller IP6, förekommer normalt som salter tillsammans med magnesium, kalium, zink, kalcium, järn och koppar.[47] [48] Fytinsyra och dess salter fungerar, förutom som förvaring av fosfor, även som antioxidanter för växten under fröets vilande fas, det vill säga när det inte gror, som energikälla samt som prekursor för uppbyggnad av framtida cellväggar bland annat.[49] [50] [51] Eftersom den negativt laddade fosfatjonen i fytinsyra är så reaktiv och tenderar att binda till, och bilda ett oerhört stabilt komplex med, ett antal olika katjoner (positivt laddade), exempelvis zink, magnesium, kalcium och järn förhindras upptaget av dessa mineraler i tunntarmen.[52] [53] [54] Människan och andra monogastriska djur (djur med en mage) kan inte sönderdela fytater eftersom vi saknar fytasenzym. Djur med flera magar har däremot en aktiv fytasproduktion.[55] Konsekvensen blir att det mineralinnehåll man läser i näringsdeklarationen för ett sädesslag gällande ovan nämnda mineraler inte blir rättvisande eftersom en stor andel förs ut bundet, som fytat, via avföringen för monogastriska djur, däribland människan. 100 gram vete innehåller 111 mg fosfor, 0,7 mg järn, 21 mg kalcium, 166 mg kalium, 21 mg magnesium och 0,56 mg zink.[56] Med tanke på innehållet av fytinsyra i vete kommer en individ tyvärr inte alls att få i sig dessa mängder vid intag av 100 g vetemjöl då fytinsyran alltså binder till mineralet eller spårämnet och bildar fytat som sedan förs ut via tarmkanalen. Fytinsyra finns främst i grodden vilket gör att fullkorn innehåller mer fytinsyra än processade sädesslag där kli och grodd har avlägsnats.[57] [58] Ett sätt att reducera fytatinnehållet i bröd är att sänka dess pH-värde genom surdeg eller tillsättandet av mjölksyra. Detta har visat sig reducera fytatinnehållet med upp till 70 procent.[59] Av alla sädesslag har polerat ris minst fytater.[60] Det är emellertid inte endast sädesslag som innehåller fytater utan även baljväxter, nötter, frön pollen, rotfrukter, grönsaker och frukt.[61] [62] Nötter[63] och baljväxter innehåller betydligt mer fytater än frukt, grönsaker och rotfrukter. Äpplen, aprikoser, bananer, päron, persikor och grapefrukt innehåller dock inga mätbara nivåer av fytater.[64] Observera att fytinsyra inte läcker mineraler som finns i kroppen utan endast hindrar upptaget av de mineraler som finns i det konsumerade livsmedlet eller möjligtvis i de livsmedel som konsumeras i samband med ett livsmedel som innehåller fytinsyra. Individer som baserar en stor del av sin diet på fullkornssädesslag (och baljväxter) riskerar helt enkelt att få mineralbrister på grund av ett stort fytatintag.[65] Dessutom visar, emellertid några äldre in vitro-studier, att fytinsyra även hämmar viktiga enzymer som exempelvis amylas (spjälkar stärkelse), lipas (spjälkar fett), pepsin (spjälkar protein) och trypsin (spjälkar protein).[66] [67] [68] [69] [70] [71].

Fytinsyra anses även ha en del positiva egenskaper som exempelvis antioxidativa egenskaper. Det beror dock på att det binder till järn som annars kan riskera att skapa skadliga fria radikaler. [72] [73] [74] Fytinsyra har gynnsam effekt på blodsocker vilket emellertid beror på fytinsyrans förmåga att förhindra effekten av de stärkelsenedbrytande enzymerna amylas eller alpha-glukosidas (maltas). Genom att stärkelse i frånvaro av dessa enzymer inte bryts ner normalt når det tjocktarmen i osmält skick utan att dessförinnan tas upp fullständigt av tunntarmen vilket då ger en lägre blodglukos. [75] [76] [77] Att försöka sänka sitt blodsocker genom att äta spannmål eftersom dessa innehåller fytinsyra är inte på något sätt en god strategi för att hantera blodsockret. Studier visar även på anticancerogena effekter hos fytinsyra.[78] [79] Vad som bör noteras är att studier som visar att fytinsyra bidrar till hälsa och som har gjorts på råttor eller på möss kan ge en falsk positiv signal då råttor har 30 gånger så hög fytasaktivitet (enzym som bryter ner fytat) som människor och 1000 gånger så mycket alkaliskt fosfatas (enzym som spjälkar fosfatgrupper).[80] Det som är bra för en råtta behöver inte vara bra för en människa. Fytinsyra är helt klart känt för sin kelaterande (bindande) effekt på mineraler i livsmedel. Sädesslag innehåller, tillsammans med baljväxter och nötter, mycket fytinsyra och du kommer inte att tillgodogöra dig lika mycket av dessa livsmedels mineraler som det står på näringsdeklarationen.

Sädesslag innehåller oxalsyra (oxalat)
Sädesslag innehåller oxalsyra som binder till järn, magnesium men framförallt kalcium. Då bildas olösliga salter, kallat oxalatsalter, exempelvis kalciumoxalat CaC2O4.[81] Oxalsyra finns, förutom i sädesslag, rikligt i rabarber, rabarberblast, rödbetor, rödbetsblast, spenat, kakao och te.[82] Förutom att oxalat reducerar upptaget av magnesium, järn och kalcium ökar även risken för njursten vid högt intag av oxalsyra. För de allra flesta är ett ökat kalciumintag via föda inte något som orsakar njursten; snarare läcker individer med njursten kalcium via njurarna och kan därför ha reducerade kalciumreserver i skelettet. Extra intag av kalcium tillsammans med mat kan istället bidra till att kalcium binder till oxalsyran i magtarmkanalen och därmed förhindrar oxalat att nå njurarna varpå risken för njursten reduceras samt att benmassan inte minskar. Det är snarare ett högt intag av oxalsyra och dess läckage via njurarna som ökar risken för njursten, inte kalciumintag via föda.[83] Stora mängder C-vitamin kan också öka oxalatutsöndring via njurarna och därmed öka risken för njursten hos personer med njurbesvär. [84] Vid högt intag av oxalat kommer kroppen att reagerar med diarré då oxalat är ett gift i för stora mängder. Emellertid är normala nivåer av oxalsyra naturligt och bra för människan då det krävs för att bilda uracil, vilket är en av kvävebaserna i RNA.[85] Emellertid borde det oxalat som levern själv syntetiserar samt det oxalat som finns i gröna blad räcka för detta ändamål utan hjälp med extra oxalsyra från sädesslag.

Sädesslag innehåller proteasinhibitorer
Sädesslag innehåller proteasinhibitorer, det vill säga ämnen som motverkar olika proteinspjälkande enzymers aktivitet. Proteasinhibitorer förekommer inte bara i sädesslag utan i andra livsmedel från växtriket som exempelvis baljväxter, zucchini och potatis för att nämna några få.[86] Just sädesslag är känt för sina trypsininhibitorer, det vill säga en proteasinhibitor som motverkar enzymet trypsin vilket utsöndras via bukspottkörteln till tolvfingertarmen.[87] Det får till följd att proteiner inte bryts ner ordentligt. En typ av trypsininhibitorer, Bowman-Birk-inhibitorer är mer värmetåliga till skillnad från exempelvis Kunitz-inhibitor som förstörs vid upphettning.[88] Det har forskats i huruvida proteasinhibitorer har en cancertillväxthämmande roll som reducerar spridning av cancerceller.[89] Det betyder inte att sädesslag är botemedlet mot cancer eller att sädesslag ens skulle vara fördelaktigt vid cancer. Jag tror på det motsatta.

Sädesslag innehåller alfa-amylas-inhibitorer
Sädesslag innehåller alfa-amylas-inhibitorer, det vill säga ämnen som motverkar enzymet alfa-amylas vilket bryter ner stärkelse (och glykogen) till glukos och maltos.[90] Alfa-amylas utsöndras från bukspottkörteln till tunntarmen och dessutom finns Alfa-amylas i saliv. Upp till 40-50 procent av allt protein (enzymer är proteiner) i saliven består av Alfa-Amylas.[91] På kort sikt kan det tyckas vara bra att stärkelsenedbrytningen försämras eftersom det påverkar blodsockret i positiv riktning. Emellertid verkar det som om långvarigt intag av alfa-amylas-inhibitorer eventuellt har ett samband med så kallad bagarastma.[92] Troligtvis är det bättre att äta livsmedel med mindre stärkelse vid blodsockerbesvär än att inta livsmedel för dess innehåll av amylas-inhibitorer. Det finns även en djurstudie (emellertid gammal) som visar att kroniskt intag av alfa-amylas kan leda till både hypertrofi och vävnadsförändringar i bukspottkörteln.[93]

Sidospår om AMY1
Hypotes: Det finns individer som har mer amylas i saliven än genomsnittet. Dessa individer har fler genkopior av en gen kallad AMY1 vilket ökar amylasproduktionen i saliven. Individer från populationer som har ätit mycket stärkelse över tid har fler genkopior av AMY1 och därmed mer amylas i saliven. De kan hantera stärkelse bättre än dem med färre genkopior av AMY1. Individer med fler kopior av AMY1 och således mer amylas i saliven har en postprandiell blodglukos som är lägre efter en måltid innehållandes stärkelse (uppmätt blodglukos 45, 60 och 75 min efter en måltid) vilket alltså är bra. [94] Insulinnivåerna är dessutom högre för dessa individer. (Enligt det jag har beskrivit tidigare om amylas-inhibitorer borde individer med mer amylas i saliven få ett högre blodsocker och inte ett lägre vilket studien om AMY1 visar. Dock antas just de individer som genetiskt sätt har mer amylas i saliven få ett högre insulinsvar direkt efter intag av stärkelse trots att stärkelsen inte har spjälkats till glukos och tagits upp av tunntarmen. Detta initialinsulinsvar har visat sig förbättra glukostoleransen.[95]) Individer med lägre amylasproduktion har däremot större risk att utveckla insulinresistens och diabetes om de har ett högt stärkelseintag över tid och dessa individer får inte heller ett initialinsulinsvar vid intag av stärkelse. Observera att det inte fanns någon skillnad mellan dem med fler AMY1 och de med förre AMY1 när det gäller rent glukos, skillnaden förekom endast vid intag av stärkelse. [96] Fler genkopior av AMY1 kan eventuellt vara anledningen till att vissa individer trots ett relativt högt kolhydratintag i form av stärkelse uppvisar bra blodsockervärden.

Forskare från School of Human Evolution and Social Change vid Arizona State University i USA undersökte folkslag med traditionellt stärkelsefattiga dieter: två jägar-samlarfolk från ekvatorialregnskogarna i Afrika (Mbuti- och Biaka-folket) samt två nomadiserande boskapshållande folkslag (Datog från Tanzania och det turkiska folket Yakut från delrepubliken Sacha i Ryssland). Dessa folkslag har genom tiderna ätit lite stärkelse och forskarna upptäckte också att de hade färre genkopior av AMY1 och därmed med mindre amylas i saliven i jämförelse med folkslag som ätit mer stärkelse genom tiderna: Europeiska amerikaner, Japaner och jägarsamlarfolket, Hadza från Tanzania. Dessa hade däremot fler genkopior av AMY1 och därmed med ner amylas i saliven.[97] Det stöder hypotesen om att man troligtvis tål stärkelse bättre om ens förfäder genom tiderna har ätit mer stärkelse och tvärtom. Med andra ord: en del tål mer stärkelse och en del tål mindre stärkelse och antalet genkopior av AMY1 är troligtvis en parameter att ta hänsyn till när det gäller detta.

Sädesslag innehåller lektiner
Lektiner är proteiner som binder till kolhydrater. Lektiner finns överallt, i virus, bakterier, djur och växter och flera hundra lektiner har isolerats; de allra flesta från olika frön eller baljväxter.[98] [99] Växter använder lektiner bland annat för att transportera kolhydrater, reglera tillväxt, för att skydda sig mot mikroorganismer eller djur som vill skada eller äta växten.[100] Lektiner binder till tarmkanalens epitelceller och kan hindra upptaget av näringsämnen. De kan även ta sig igenom tarmepitelet och via blodbanan påverka vävnader och receptorer i andra delar av kroppen på ett negativt sätt (exempelvis insulinreceptorer, interleukin-2-receptorer och troligtvis även till och med leptinreceptorer). [101] Många lektiner är även starka allergener. En annan sjukdom med koppling till lektiner är reumatoid artrit.[102] Många lektiner tål värme och speciellt lektiner i vete (även jordnötter och baljväxter), exempelvis WGA (wheat germ agglutinin), kan vara svåra att bli av med genom vanlig upphettning matlagningsmetoder.[103] Blötläggning och uppvärmning kan ta bort delar av lektinerna men troligtvis inte hela lektininnehållet. Alla lektiner är emellertid inte skadliga för människan och de finns som sagt överallt. En del blir sjuka av lektiner och andra inte; hur kan det komma sig? Som läkaren och forskaren David L. J. Freed skriver: Vi har alla olika glykokonjugat (kolhydrater bundna till lipider eller proteiner) i våra cellmembran som lektiner binder till. Dessa är skyddade av ett fint lager av sialinsyra men sialinsyran kan förstöras av enzymet neuraminidas som finns i influensavirus och streptokocker. En individs genetik gällande glykokonjugat samt om hon drabbas av exogena mikroorganismer som påverkar glykoproteinernas skydd kan alltså orsaka lektinrelaterade sjukdomar hos vissa men inte hos andra trots att det intar samma mängd och sort av lektin.[104]

Sädesslag har mycket omega-6 i förhållande till omega-3
Det finns två faktorer att beakta när det gäller hälsa och omega-6. Det ena är kvoten till omega-3-fettsyror och den andra är absolut mängd. Man ska varken få i sig för mycket omega-6 i absoluta tal eller få i sig för stor mängd omega-6 i relation till omega-3. Spannmål innehåller mycket linolsyra (omega-6) i förhållande till alfa-linolensyra (omega-3). Dessutom innehåller spannmål inget av de två längre och mycket viktiga omega-3-fettsyrorna: Eikosapentaensyra (EPA) och Dokosahexaensyra (DHA) utan endast alfa-linolensyra (ALA). Under människans evolution har kvoten omega-6- till omega-3 legat kring 1:1 till 2:1 (n-6/n-3) men under det senaste århundradet har omega-6- till omega-3-kvoten förändrats dramatiskt åt fel håll på grund av vårt stora intag av växtoljor, margariner och spannmål som är rika på omega-6 samt på grund av konsumtion av kött från djur som får kraftfoder istället för att beta gräs och örter. Djur som äter kraftfoder ger köttet en förskjutning mot mer omega-6 i relation till omega-3.[105] [106] [107] Spannmål har alltså en hög omega-6/omega-3-kvot vilket inte är att rekommendera då det finns risker kopplat till hjärtkärlbesvär samt inflammation med för mycket omega-6 i förhållande till omega-3.[108]

Viktiga näringsämnen som finns i sädesslag finns mer av i andra livsmedel vilka dessutom troligtvis har färre antinäringsämnen
I förhållande till bland annat kött, fisk, frukt och grönsaker innehåller sädesslag mindre av alla de 13 mikronäringsämnen (Vitamin B12, Vitamin B3, Fosfor, Riboflavin, Tiamin, Folat (folsyra), C-vitamin, Vitamin B6, A-vitamin, Magnesium, Kalcium och zink) som mest frekvent saknas i den amerikanska dieten.[109] Dessutom innehåller som sagt spannmål fytinsyra vilket binder till både magnesium, kalcium och zink och därmed förhindrar upptaget av dessa mineraler och spårämnen. Genom att avstå från spannmål och istället äta mer gräsuppfött ekologiskt kött, fisk, frukt och grönsaker ökar man intaget av viktiga mikronäringsämnen samt minskar intaget av antinäringsämnen. Lägger man till rotfrukter får man dessutom stärkelse.

Sädesslag påverkar eventuellt leptin negativt
Leptin är ett oerhört viktigt hormon vars signalväg från vita adipocyter (även från benmärgen och moderkakan i liten utsträckning) via blodet till leptinreceptorer i hypotalamus är kritiskt för att reglera energibalansen.[110] Leptin bidrar bland annat med information om hur mycket energi som finns lagrat i fettcellerna och hormonet spelar alltså en avgörande roll när det gäller reglering av kroppsfett. Leptin påverkar även metabolism, aptitreglering samt flera andra relevanta hormoner direkt eller indirekt. [111] För en frisk individ med fungerande leptinreceptorer kommer låga leptinnivåer att inducera hungerkänslor medan höga leptinnivåer kommer att reducera hunger.[112] Om man har besvär med leptinproduktionen eller om man har resistenta receptorer i hypotalamus som leptin fäster vid är risken stor att utveckla fetma. Individer som lider av fetma har mer cirkulerande leptin än normalviktiga men problemet är att deras leptinreceptorer är resistenta eller så nås aldrig receptorerna av leptin då leptintransportsystemet till hjärnan är stört.[113] [114] Med andra ord, individer som har problem med leptin kan känna hunger trots att de precis har ätit eller trots att de bär på enorma mängder tillgänglig energi i form av överfyllda vita adipocyter (vita fettceller), det vill säga lider av övervikt eller fetma. Jag vågar påstå att det är i stort sett omöjligt att gå ner i vikt med störd leptinsignalväg eller med nedreglerade leptinreceptorer.

Forskaren och läkaren Staffan Lindeberg skriver is it magnum opus, Food and Western Disease – Health and Nutrition from an Evolutionary Perspective, att proteiner i sädesslag eventuellt blockerar leptinreceptorer och att det då kan vara en förklaring till sädesslag i djurstudier skapar övervikt och överdrivet intag av sädesslag. Han skriver vidare att en av de huvudsakliga molekyler som misstänks störa leptinreceptorer är just gluten.[115]

Avslutande ord
Det förekommer trots allt mängder av människor som sedan åtminstone 8000 f. Kr har ätit sädesslag regelbundet utan att falla ned döda knall fall. Flera av dessa har troligtvis även levt ett relativt friskt liv, kanske helt utan svåra sjukdomar. Några av världens äldsta, nu levande, folk har dessutom haft sädesslag som inslag i födan även om sädesslag troligtvis inte har utgjort majoriteten av kalorierna. I västra Sicilien finns det exempelvis tre byar i Sicanibergen som har en sex gånger så många 100-åringar i jämförelse med övriga Italien. Dessa 100-åringar äter spannmål varje dag (dock i liten mängd och inte raffinerade) och är till synes friska och vitala för sin ålder. Till detta bör emellertid tilläggas att 100-åringarna från Sicanibergen andas frisk luft varje dag, har ett rikt socialt liv, exponeras för solljus varje dag genom utomhusvistelse, är engagerad i daglig fysisk utomhusaktivitet, inte äter snacks/mellanmål utan tre måltider per dag där middagen normalt består av ägg, kyckling, baljväxter och grönsaker, det vill säga inga spannmål på kvällen. Det äter inte raffinerade livsmedel, de bär inte heller på övervikt och har lite inflammationer.[116] Jag vågar påstå att dessa 100-åringars långa livslängd och generellt goda allmänhälsa inte beror på att de äter spannmål utan snarare på en kombination av flera parametrar där spannmål troligtvis inte kan tilldelas speciellt högt värde. Det är dessvärre omöjligt att veta huruvida de hade levt ett ännu friskare och längre liv om de hade ersatt spannmålen med rotfrukter eller konsumerat spannmål med färre antinäringsämnen.

Jag tycker att alla oavsett hur de upplever att de mår av att äta sädesslag (äkta och pseudo) bör prova att undvika dem i 30 dagar; det gäller framförallt sädesslagen som innehåller gluten. Om man märker att man mår bättre efter 30 dagar finns det två vägar att gå fortsättningsvis enligt mig:

  1. Fortsätta utan spannmål och ersätta dessa kalorier med kalorier från fett och/eller kolhydrater från andra livsmedel än spannmål.
  2. Gradvis introducera väl preparerade spannmål och välja spannmål som innehåller få antinäringsämnen. Personligen hade jag avstått från allt som innehåller gluten eller som har liknande prolaminstruktur (vete, råg, korn och i viss mån havre). Notera hur du mår under introduktionen av spannmål och agera i enlighet med det. Vill man vara oerhört försiktig med sin introduktion läs nedan. (Lider man av diabetes, blodsockerbesvär eller övervikt tycker jag att man ska vara oerhört restriktiv med spannmål, speciellt dem som innehåller gluten eller liknande prolaminer.)

Introducera sädesslag
Om man nu överhuvudtaget ska introducera sädesslag, vilket givetvis är upp till var och en, kan man göra på följande sätt. Efter en kost utan helt sädesslag i 30 dagar kan man prova att introducera ris (företrädesvis vitt ris som i stort sett endast består av stärkelse, oerhört lite icke-fullvärdigt protein, i stort sett inget fett och inga mikronäringsämnen men också färre antinäringsämnen än alla andra sädesslag). Vidare kan man fortsätta med pseudosädesslagen och se hur mage och tarm reagerar. Om man vill introducera fullkorn istället för raffinerade sädesslag eller om man känner att sädesslagsintroduktionen följs av magtarmbesvär kan det vara väl värt att investera i att preparera sädesslagen innan de konsumeras. Om man trots detta känner av magtarmbesvär när man har introducerat sädesslag kanske det är värt att undvika dem helt. Jag rekommenderar att man, om man ska äta sädesslag, äter det post träning de dagar man tränar. De dagar man inte tränar kan man istället öka fettintaget och minska kolhydratintaget.

Preparera sädesslag
Traditionella folkslag som äter sädesslag har använt preparationsmetoder för att göra dem mer tillgängliga. Dessa kulturer hade givetvis inga kunskaper i biokemi eller livsmedelskemi utan upplevde troligtvis endast att vissa födoämnen gav dem magtarmbesvär om de inte preparerades i förväg. Genom experiment över tid utvecklades olika metoder som exempelvis blötläggning, groddning, fermentering för att reducera dessa livsmedels negativa effekter på magtarmsystemet.[117] [118] [119] Genom att blötlägga, grodda och eller fermentera sädesslag som därefter kokas kan man reducera innehållet av en del antinäringsämnen. En del antioxidanter och vitaminer kommer att reduceras. [120] Emellertid bör sädesslag ändå inte vara en primär källa till mikronäringsämnen enligt mig. Sädesslag ska alltid sköljas noggrant oavsett om de har blötlagts eller inte. Exempelvis kan ris ha en hinna av magnesiumsilikat (talk) eller en mix av glukos och magnesiumsilikat för att det ska se vitare ut.[121]

Oavsett hur du väljer att göra med sädesslag så är det värt att lägga på minnet att eliminering av sädesslag inte kommer att leda till vitamin- och mineralbrist eller brist på fiber om du äter naturligt och bra i övrigt. Dessutom kan, framförallt, vete spela en roll i kroniska inflammationer och autoimmuna sjukdomar vilket är något som bör undvikas i allra högsta grad.[122]

PS1. Amylos, amylopektin och GI
Stärkelse består av två polysackarider: amylos, vilket är en linjär kedja bestående av glukosmolekyler, samt av amylopektin, vilket är en grenad kedja av glukosmolekyler.[123] Amylos och amylopektin spjälkas till dextrin av enzymet amylas i munhålan. Dextrin spjälkas ytterligare av amylas från bukspottkörteln till maltos samt limitdextrin (endast amylopektin). Enzymerna maltas och alfa-dextrinas spjälkar därefter maltos och limitdextrin till fritt glukos i mikrovilli i tunntarmen där det sedan tas upp och transporteras till blodet.[124] Amylos/amylopektinkvoten påverkar blodsockret. Ju mer amylopektin desto högre blodsockersvar och vice versa. Basmatiris har en högre amylos/amylopektin-kvot i jämförelse med exempelvis jasminris vilket alltså innebär att vitt basmatiris har lägre glykemiskt index än jasminris. (I detta fall spelar glykemisk belastning ingen roll utan endast glykemiskt index eftersom portionerna är desamma oavsett om du äter basmatiris eller jasminris och båda är ris.)[125] Vitt kokat basmatiris har ett GI-värde på 43 medan Jasminris har ett motsvarande värde på 109.[126] Betyder det att du aldrig ska äta jasminris om du har valt att äta ris? Nej, det gör det inte, men om du äter mycket ris och dessutom ofta kan det vara värt att reducera de sorter som innehåller relativt sett mer amylopektin som exempelvis jasminris eller stickyris.

Märk väl att GI-värdet kopplat till ett livsmedel uppnås genom att testpersoner, efter att ha fastat i ett antal timmar äter, så mycket av livsmedlet så att 50 gram (oftast) kolhydrat intas totalt utan att något annat livsmedel intas samtidigt. I fallet GI = 43 för vitt, kokt basmatiris innebar det att 10 personer som hade fastat i 10 timmar över natten åt 150 gram vitt kokt basmatiris och inget annat, vilket de skulle göra inom 15 minuter från första tuggan. Testobjekten fick även 250 ml vatten att dricka till rismåltiden.  Därefter uppmättes blodsockervärden efter 15, 30, 45, 60, 90 och 120 minuter efter det att testpersonerna hade börjat äta riset. Det exakta genomsnittsvärdet GI-värdet var 42,8 men variationen uppmättes till mellan 26,5 och 59,1 för de olika personerna. Man ska med andra ord inte stirra sig blind på GI-värden. Du kanske har mer amylas i din saliv och tål då troligtvis kolhydrater bättre och får ett lägre blodsockersvar eller tvärtom.[127] Dessutom är det få som endast äter vitt kokt basmatiris och inget annat. De flesta har fett, någon form av syra (vinäger till salladen) och/eller protein tillsammans med sina kolhydrater vilket reducerar blodsockersvaret. Med andra ord GI-värde är ett relativt värde och vad man kan lära sig är att rent generellt kan det vara bättre att välja exempelvis en rissort som innehåller mer amylos relativt sett och därmed har ett lägre GI-värde. Observera att ett parboiled basmatiris har betydligt högre GI-värde än ett icke-förkokat basmatiris.[128]

PS2. Snabb allergi- och överkänslighetsskola[129] [130] [131] [132] [133] [134] [135] [136]
Överkänslighet kan delas in i allergisk överkänslighet (allergi) och icke-allergisk överkänslighet (Intolerans). Vid en allergi är immunförsvaret inblandat medan en icke-allergisk överkänslighet inte involverar immunförsvaret. Allergi är en överkänslighet mot en allergen av något slag. En allergen är helt enkelt en antigen men kallas allergen vid allergi och överkänslighet. Antigener är vilka kroppsfrämmande ämnen som helst som framkallar en immunförsvarsreaktion. Exempel på allergener kan vara molekyler av damm, pollen och födoämnen. Det är inte allergenet i sig som är besvärligt eller farligt; det är aktiveringen av de vita blodkropparna: B- och T-lymfocyter och därmed frisättandet av olika mediatorer som exempelvis histamin, leukotriener och prostaglandiner som ger upphov till de besvärliga allergireaktionerna. Om stora mängder histamin och andra mediatorer frigörs till blodkärlen kan en så kallad anafylaktisk chock uppstå. Histamin vidgar blodkärlen, blod kan därmed läcka ut i vävnaderna, ge svullnad och även orsaka kraftigt blodtrycksfall. Hjärnan riskerar att inte få tillräckligt med syre. Mun och svalg kan svullna. En anafylaktisk chock kan i sitt allvarligaste uttryck leda till döden.

Antigener stimulerar B-lymfocyter att producera av antikroppar vilka delas in i fem klasser: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM där Ig står för ”immunglobulin” vilket alltså är ett annat namn för antikropp. En icke-allergisk individ som kommer i kontakt med en molekyl från exempelvis pollen får ett mycket låggradigt immunsvar i form av liten ökad produktion av IgG vilket är fullt normalt och inte heller märkbart för individen. I kontrast till detta kommer en allergikers immunförsvar däremot att reagera kraftigt på samma, i sig egentligen ofarliga, pollenmolekyl. Det leder till en omfattande IgE-produktion istället för en normalt låg IgG-produktionsökning. Den ökade IgE-produktionen leder till att mediatorer skapar både besvärliga och ibland farliga allergiska reaktioner som exempelvis ökad permeabilitet i blodkärlen, ökad slembildningen, svullnad och kontraktion av andningsorganen. Första gången kroppen kommer i kontakt med ett allergen skickar T-lymfocyter en signalmolekyl som heter interleukin-4 till B-lymfocyter vilket i sin tur inducerar produktionen av IgE-antikroppar som fäster på mastcellers cellmembran. Emellertid har ingen egentlig allergisk reaktion uppstått i denna process. Om allergenet däremot introduceras återigen, sker en omedelbar allergisk reaktion. Det sker genom att allergenet fäster på de IgE-antikroppar som finns på mastcellen vilket initierar en mastcellsreaktion med omedelbart frisättande av allergiska mediatorer. Allergi med ökad IgE kallas allergi typ I och svaret mot ett allergen är direkt och sker vanligtvis inom 15-30 minuter. Det finns även överkänslighet (typ II och typ III) utan förekomst av ökad IgE men där andra antikroppar är inblandade samt överkänslighet typ IV som är cellmedierad direkt via T-lymfocyter i helt i frånvaro av antikroppar.

 


Observera att jag inte har använt korsreferenser utan varje hänvisning är en ny referens även om den har förekommit tidigare i texten.

[1] Revedina Anna, Aranguren Biancamaria, Becattinia Roberto, Laura Longo, Emanuele Marconi, Mariotti Lippie Marta, et al. Thirty thousand-year-old evidence of plant food processing. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. 2010. 107 (44) 18815-18819

 

[2] Roberts Alice (red). Evolution The Human Story. London: Dorling Kindersley Limited; 2011

 

[3] Awika Joseph M. Major Cereal Grains Production and Use around the World. Advances in Cereal Science: Implications to Food Processing and Health Promotion., 2011 January 1: 1-13

 

[4] Awika Joseph M. Major Cereal Grains Production and Use around the World. Advances in Cereal Science: Implications to Food Processing and Health Promotion., 2011 January 1: 1-13

 

[5] Belton Peter S., Taylor John R.N.. Pseudocereals and Less Common Cereals: Grain Properties and Utilization Potential. Berlin: Springer; Softcover reprint of hardcover; 2002 edition

 

[6] USDA, ARS, National Genetic Resources Program. Germplasm Resources Information Network – (GRIN) [Online Databas].National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland.
URL: http://www.ars-grin.gov/cgi-bin/npgs/html/taxon.pl?32939 (01 May 2013)

 

[7] Allen Lindsay H (red), Prentice Andrew (red), Caballero Benjamin (red). Encyclopedia of Human Nutrition. 3:e upplagan. Oxford: Academic Press; 2013

 

[8] Rashid. A. Introduction to Genetic Engineering of Crop Plants: Aims and Achievements. New Delhi: I K International Publishing House; 2009

 

[9] Breiteneder H, Radauer C. A classification of plant food allergens. Journal of Allergy and Clinical Immunology. 2004 May; 113(5): 821-30

 

[10] Shewry PR, Halford NG. Cereal seed storage proteins: structures, properties and role in grain utilization. Journal of Experimental Botany. 2002 Apr;53(370):947-58.

 

[11] Yada Rickey (red). Proteins in food processing. Cambridge: Wouldhead Publishing Limited; 2004

 

[12] Thompson T. Wheat starch, gliadin, and the gluten-free diet. Journal of American Dietetic Association. 2001 Dec; 101(12):1456-9.

 

[13] Vader LW, Stepniak DT, Bunnik EM, Kooy YM, de Haan W, Drijfhout JW, Van Veelen PA, Koning F. Characterization of cereal toxicity for celiac disease patients based on protein homology in grains. Gastroenterology. 2003 Oct;125(4):1105-13.

 

[14] Bamdad F, Chen L. Antioxidant capacities of fractionated barley hordein hydrolysates in relation to peptide structures. Molecular Nutrition & Food Research. 2013 Mar;57(3):493-503.

 

[15] Shewry PR, Halford NG. Cereal seed storage proteins: structures, properties and role in grain utilization. Journal of Experimental Botany. 2002 Apr;53(370):947-58.

 

[16] Ludvigsson JF. et al. The Oslo definitions for coeliac disease and related terms. Gut. 2013 Jan; 62(1):43-52

 

[17] Ludvigsson JF. et al. The Oslo definitions for coeliac disease and related terms. Gut. 2013 Jan; 62(1):43-52

 

[18] Morteau O. Oral Tolerance: The Response of the Intestinal Mucosa to Dietary Antigens. New York: Plenum Publishing Co.,N.Y. 2004

 

[19] Arentz-Hansen H, Fleckenstein B, Molberg Ø, Scott H, Koning F, Jung G, Roepstorff P, Lundin KE, Sollid LM. The molecular basis for oat intolerance in patients with celiac disease. Public Library of Science (PLOS) – Medicine. 2004 Oct;1(1):e1

 

[20] Ellis HJ, Ciclitira PJ. Should coeliac sufferers be allowed their oats? European Journal of Gastroenterology & Hepatology. 2008 Jun;20(6):492-3

 

[21] KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 41/2009 av den 20 januari 2009 om sammansättning och märkning av livsmedel som är lämpliga för personer med glutenintolerans. [Internet] http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:171:0048:0050:SV:PDF

 

USDA, ARS, National Genetic Resources Program. Germplasm Resources Information Network – (GRIN) [Online Databas].National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland.
URL: http://www.ars-grin.gov/cgi-bin/npgs/html/taxon.pl?32939 (01 May 2013)

 

[22] Koerner TB, Cléroux C, Poirier C, Cantin I, Alimkulov A, Elamparo H. Gluten contamination in the Canadian commercial oat supply. Food Addit Contam Part A Chem Anal Control Expo Risk Assess. 2011 Jun;28(6):705-10.

 

[23] Drago S, El Asmar R, Di Pierro M, Grazia Clemente M, Tripathi A, Sapone A, et al. Gliadin, zonulin and gut permeability: Effects on celiac and non-celiac intestinal mucosa and intestinal cell lines. Scandinavian Journal of Gastroenterology. 2006 Apr;41(4):408-19.

 

[24] Lionetti E, Catassi C. New clues in celiac disease epidemiology, pathogenesis, clinical manifestations, and treatment. International Reviews of Immunology, 30:219–231, 2011

 

[25] Molberg O, Mcadam SN, Körner R, Quarsten H, Kristiansen C, Madsen L, Fugger L, et al. Tissue transglutaminase selectively modifies gliadin peptides that are recognized by gut-derived T cells in celiacdisease. Nature Medicine. 1998 Jun;4(6):713-7.

 

[26] Alessio Fasano. Surprise from Celiac Disease. Scientfic American. Aug 2009

 

[27] Mozo L, Gómez J, Escanlar E, Bousoño C, Gutiérrez C. Diagnostic value of anti-deamidated gliadin peptide IgG antibodies for celiac disease in children and IgA-deficient patients. Journal of Pediatric Gastroenterology and Nutrition. 2012 Jul;55(1):50-5

 

[28] Lionetti E, Catassi C. New clues in celiac disease epidemiology, pathogenesis, clinical manifestations, and treatment. International Reviews of Immunology, 30:219–231, 2011

 

[29] McDonald J (Red), Burroughs A (Red), Feagan B (Red), Fennerty BM (Red). Evidence-Based Gastroenterology and Hepatology. 3:e upplagan. Oxford: Wiley-Blackwell; 2010

 

[30] Ludvigsson JF. et al. The Oslo definitions for coeliac disease and related terms. Gut. 2013 Jan; 62(1):43-52

 

[31] Alessio Fasano. Surprise from Celiac Disease. Scientfic American. Aug 2009

 

[32] Fasano A. Leaky gut and autoimmune diseases. Clinical Reviews in Allergy & Immunology. 2012 Feb;42(1):71-8.

 

[33] Sapone A, Bai JC, Ciacci C, Dolinsek J, Green PH, Hadjivassiliou M, Kaukinen K, et al. Spectrum of gluten-related disorders: consensus on new nomenclature and classification.  BMC Medicine 2012 Feb 7;10:13.

 

[34] Sildorf SM, Fredheim S, Svensson J, Buschard K. Remission without insulin therapy on gluten-free diet in a 6-year old boy with type 1 diabetes mellitus. BMJ Case Rep. 2012 Jun 21;2012

 

 

[35] Fasano A, Berti I, Gerarduzzi T, Not T, Colletti RB, Drago S, Elitsur Y, Green PH, Guandalini S, et al.  Prevalence of celiac disease in at-risk and not-at-risk groups in the United States: a large multicenter study. Archives of Internal Medicine. 2003 Feb 10;163(3):286-92.

 

[36] Catassi C, Rätsch IM, Gandolfi L, et al. Why is coeliac disease endemic in the people of Sahara? Lancet. 1999;354:647–648.

 

[37] CatassiC, Doloretta Macis M, Rätsch IM, De Virgilis S, Cucca F. The distribution of DQ genes in the Saharawi population provides only a partial explanation for the high CD prevalence. Tissue Antigens. 2001;58:402–406.

 

[38] Drago S, El Asmar R, Di Pierro M, Grazia Clemente M, Tripathi A, Sapone A, et al. Gliadin, zonulin and gut permeability: Effects on celiac and non-celiac intestinal mucosa and intestinal cell lines. Scandinavian Journal of Gastroenterology. 2006 Apr;41(4):408-19.

 

[39] Biesiekierski JR, Newnham ED, Irving PM, Barrett JS, Haines M, Doecke JD, Shepherd SJ, et al. Gluten causes gastrointestinal symptoms in subjects without celiac disease: a double-blind randomized placebo-controlled trial. American Journal of Gastroenterology. 2011 Mar;106(3):508-14

 

[40] Bernardo D, Garrote JA, Fernández‐Salazar L, Riestra S, Arranz E Is gliadin really safe for non‐coeliac individuals? Production of interleukin 15 in biopsy culture from non‐coeliac individuals challenged with gliadin peptides. Gut. 2007 June; 56(6): 889–890.

 

[41] Di Sabatino A, Corazza GR. Nonceliac gluten sensitivity: sense or sensibility? Annals of Internal Medicine. 2012 Feb 21;156(4):309-11

 

[42] Ludvigsson JF. et al. The Oslo definitions for coeliac disease and related terms. Gut. 2013 Jan; 62(1):43-52

 

[43] Sapone A, Bai JC, Ciacci C, Dolinsek J, Green PH, Hadjivassiliou M, Kaukinen K, et al. Spectrum of gluten-related disorders: consensus on new nomenclature and classification.  BMC Medicine 2012 Feb 7;10:13.

 

[44] Biesiekierski JR, Newnham ED, Irving PM, Barrett JS, Haines M, Doecke JD, Shepherd SJ, et al. Gluten causes gastrointestinal symptoms in subjects without celiac disease: a double-blind randomized placebo-controlled trial. American Journal of Gastroenterology. 2011 Mar;106(3):508-14

 

[45] Doherty M, Barry RE. Gluten-induced mucosal changes in subjects without overt small-bowel disease. Lancet. 1981 Mar 7;1(8219):517-20.

 

[46] Sergio O. Serna-Saldivar. Cereal Grains: Laboratory Reference and Procedures Manual. Boca-Raton: CRC Press; 2012

 

[47] KeShun Liu (Red), Kurt A. Rosentrater (Red). Distillers Grains: Production, Properties, and Utilization. Boca Raton: CRC Press; 2012.

 

[48] Bohn L, Meyer AS, Rasmussen SK. Phytate: impact on environment and human nutrition. A challenge for molecular breeding. Journal of Zhejiang University-SCIENCE 2008 Mar;9(3):165-91

 

[49] Sergio O. Serna-Saldivar. Cereal Grains: Laboratory Reference and Procedures Manual. Boca-Raton: CRC Press; 2012

 

[50] Petra Marschner (Red). Marschner’s Mineral Nutrition of Higher Plants. 3:e upplagan. London: Academic Press; 2012

 

[51] Bohn L, Meyer AS, Rasmussen SK. Phytate: impact on environment and human nutrition. A challenge for molecular breeding. Journal of Zhejiang University-SCIENCE 2008 Mar;9(3):165-91

 

[52] Lopez HW, Leenhardt F, Coudray C, Remesy C. Minerals and phytic acid interactions: is it a real problem for human nutrition? International Journal of Food Science & Technology 2002 Oct; 37 (7): 727–739

 

[53] Richard F. Hurrell. Influence of Vegetable Protein Sources on Trace Element and Mineral Bioavailability. The Journal of Nutrition. September 1, 2003 vol. 133 no. 9 2973S-2977S

 

[54] Bohn L, Meyer AS, Rasmussen SK. Phytate: impact on environment and human nutrition. A challenge for molecular breeding. Journal of Zhejiang University-SCIENCE 2008 Mar;9(3):165-91

 

[55] Reinhard Renneberg and Arnold L. Demain (red). Biotechnology for Beginners. Academic Press. San Diego; 2006

 

[56] Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas version 2013-01-10. [Internet] http://www7.slv.se/Naringssok/Naringsamnen.aspx

 

[57] Lindeberg S. Food and Western Disease – Health and Nutrition from an Evolutionary Perspective. Oxford: Wiley-Blackwell; 2010

 

[58] Bohn L, Meyer AS, Rasmussen SK. Phytate: impact on environment and human nutrition. A challenge for molecular breeding. Journal of Zhejiang University-SCIENCE 2008 Mar;9(3):165-91

 

[59] Leenhardt F, Levrat-Verny MA, Chanliaud E, Rémésy C. Moderate decrease of pH by sourdough fermentation is sufficient to reduce phytate content of whole wheat flour through endogenous phytase activity. Journal of Agricultural and Food Chemistry. 2005 Jan 12;53(1):98-102

 

[60] N. Rukma Reddy (Red), Shridhar K. Sathe (Red). Food Phytates. Boca-Raton: CRC Press; 2002

 

[61] Graf E, Eaton JW. Antioxidant functions of phytic acid. Free Radical Biology & Medicine. 1990;8(1):61-9.

 

[62] N. Rukma Reddy (Red), Shridhar K. Sathe (Red). Food Phytates. Boca-Raton: CRC Press; 2002

 

[63] Macfarlane BJ, Bezwoda WR, Bothwell TH, Baynes RD, Bothwell JE, MacPhail AP, et al. Inhibitory effect of nuts on iron absorption. The American Journal of Clinical Nutrition. 1988 Feb;47(2):270-4.

 

[64] N. Rukma Reddy (Red), Shridhar K. Sathe (Red). Food Phytates. Boca-Raton: CRC Press; 2002

 

[65] N. Rukma Reddy (Red), Shridhar K. Sathe (Red). Food Phytates. Boca-Raton: CRC Press; 2002

 

[66] Liu N, Ru YJ, Li FD, Cowieson AJ. Effect of diet containing phytate and phytase on the activity and messenger ribonucleic acid expression of carbohydrase and transporter in chickens. Journal of Animal Science 2008 Dec;86(12):3432-9.

 

[67] Knuckles BE, Betschart AA. Effect of Phytate and Other Myo-inositol Phosphate Esters on α-Amylas Digestion of Starch. Journal of Food Science. Volume 52, Issue 3, pages 719–721, May 1987

 

[68] Knuckles BE. Effect of Phytate and Other Myo-Inositol Phosphate Esters on Lipase Activity. Journal of Food Science. Volume 53, Issue 1, pages 250–252, January 1988

 

[69] Deshpande SS, Damodaran S. Effect of Phytate on Solubility, Activity and Conformation of Trypsin and Chymotrypsin. Journal of Food Science. Volume 54, Issue 3, pages 695–699, May 1989

 

[70] Singh M, Krikorian AD. Inhibition of trypsin activity in vitro by phytate. Journal of Agricultural and Food Chemistry., 1982, 30 (4), pp 799–800

 

[71] Evers AD, Kent, NL. Technology of Cereals: Introduction for Students of Food Science and Agriculture. 4:e upplagan. Oxford: Elsevier Science Ltd; 1997

 

[72] Phillippy BQ, Graf E. Antioxidant functions of inositol 1,2,3-trisphosphate and inositol 1,2,3,6-tetrakisphosphate. Free Radical Biology & Medicine. 1997;22(6):939–946.

 

[73] Graf E, Eaton JW. Antioxidant functions of phytic acid. Free Radical Biology & Medicine. 1990;8(1):61-9.

 

[74] Graf E, Empson KL, Eaton JW. Phytic acid. A natural antioxidant. The Journal of Biological Chemistry, August, 1987, 262, 11647-11650.

 

[75] Lee SH, Park HJ, Chun HK, et al. Dietary phytic acid lowers the blood glucose level in diabetic KK mice. Nutrition research. 2006;26(9):474–479.

 

[76] Yoon JH, Thompson LU, Jenkins DJ. The effect of phytic acid on in vitro rate of starch digestibility and blood glucose response. American Journal of Clinical Nutrition. 1983 Dec;38(6):835-42.

 

[77] Kunyanga CN, Imungi JK, Okoth MW, Biesalski HK, Vadivel V. Antioxidant and type 2 diabetes related functional properties of phytic acid extract from Kenyan local food ingredients: effects of traditional processing methods. Ecology of Food and Nutrition. 2011 Sep-Oct;50(5):452-71

 

[78] Tantivejkul K, Vucenik I, Shamsuddin AM. Inositol hexaphosphate (IP6) inhibits key events of cancer metastasis: I. In vitro studies of adhesion, migration and invasion of MDA-MB 231 human breast cancer cells. Anticancer Research. 2003 Sep-Oct;23(5A):3671-9.

 

[79] Karmakar S, Banik NL, Ray SK. Molecular mechanism of inositol hexaphosphate-mediated apoptosis in human malignant glioblastoma T98G cells. Neurochemical Research. 2007 Dec;32(12):2094-102.

 

[80] Iqbal TH, Lewis KO, Cooper BT. Phytase activity in the human and rat small intestine. Gut. 1994 Sep;35(9):1233-6.

 

[81] Kotz JC, Treichel PM, Weaver GC. Chemistry and Chemical Reactivity, Enhanced Review Edition.  Stamford: Thomson Learning; 2006

 

[82] Morton Lippmann. Environmental Toxicants: Human Exposures and Their Health Effects. 2:a upplagan. New York: Wiley-Interscience; 2005

 

[83] Shils ME (Red), Shike M (Red), Ross CA (Editor), Caballero B (Red), Cousins RJ (Red). Modern Nutrition in Health and Disease. 10:e upplagan. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins; 2005

 

[84] Shils ME (Red), Shike M (Red), Ross CA (Editor), Caballero B (Red), Cousins RJ (Red). Modern Nutrition in Health and Disease. 10:e upplagan. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins; 2005

 

[85] Robertson DS. The function of oxalic acid in the human metabolism. Clinical Chemistry and Laboratory Medicine. 2011 Sep;49(9):1405-12

 

 

[86] Birk Y. Plant Protease Inhibitors: Significance in Nutrition, Plant Protection, Cancer Prevention and Genetic Engineering. Berlin: Springer-Verlag; 2005

 

[87] Talwar GP, Srivastava LM. Textbook of Biochemistry and Human Biology. 3:e upplagan. New Delhi: Prentice-Hall of India Pvt.Ltd; 2006

 

[88] Fuller MF. The Encyclopedia of Farm Animal Nutrition. Cambridge: Cabi Publishing: 2004

 

[89] DeClerck YA, Imren S. Protease inhibitors: role and potential therapeutic use in human cancer. European Journal of Cancer. 1994;30A(14):2170-80.

 

[90] Talwar GP, Srivastava LM. Textbook of Biochemistry and Human Biology. 3:e upplagan. New Delhi: Prentice-Hall of India Pvt.Ltd; 2006

 

[91] Czerbska MT (Red). Psychoneuroendocrinology Research Trends. New York: Nova Science Publishers Inc; 2007

 

[92] Sander I, Rozynek P, Rihs HP, van Kampen V, Chew FT, Lee WS, et al. Multiple wheat flour allergens and cross-reactive carbohydrate determinants bind IgE in baker’s asthma. Allergy. 2011 Sep;66(9):1208-15.

 

[93] Macri A, Parlamenti R, Silano V, Valfre F. Adaptation of the domestic chicken, Gallus domesticus, to continuous feeding of albumin amylase inhibitors from wheat flour as gastro-resistant microgranules. Poultry Science. 1977 Mar;56(2):434-41.

 

 

[94] Mandel AL, Breslin PA. High endogenous salivary amylase activity is associated with improved glycemic homeostasis following starch ingestion in adults. Journal of Nutrition. 2012 May;142 (5):853-8.

 

[95] Teff KL, Engelman K. Oral sensory stimulation improves glucose tolerance in humans: effects on insulin, C-peptide, and glucagon. American Journal of Physiology. 1996 Jun;270(6 Pt 2):R1371-9.

 

[96] Mandel AL, Breslin PA. High endogenous salivary amylase activity is associated with improved glycemic homeostasis following starch ingestion in adults. Journal of Nutrition. 2012 May;142 (5):853-8.

 

[97] Perry GH, Dominy NJ, Claw KG, Lee AS, Fiegler H, Redon R, et al. Diet and the evolution of human amylase gene copy number variation. Nature Genetics. 2007 Oct;39(10):1256-60.

 

[98] Sharon N. Lectins. Dorrecht: Kluwer Academic Publisher; 2003

 

[99] Jönsson T, Olsson S, Ahrén B, Bøg-Hansen TC, Dole A, Lindeberg S. Agrarian diet and diseases of affluence–do evolutionary novel dietary lectins cause leptin resistance? BMC Endocrine Disorders. 2005 Dec 10;5:10.

 

[100] Pusztai A (red), Bardocz S (red). Lectins Biomedical Perspectives. London: Taylor & Francis; 2005

 

[101] Jönsson T, Olsson S, Ahrén B, Bøg-Hansen TC, Dole A, Lindeberg S. Agrarian diet and diseases of affluence–do evolutionary novel dietary lectins cause leptin resistance? BMC Endocrine Disorders. 2005 Dec 10;5:10.

 

[102] Freed DL. Do dietary lectins cause disease? British Medical Journal. 1999 Apr 17;318(7190):1023-4.

 

[103] Pusztai A, Grant G. Assessment of lectin inactivation by heat and digestion. Methods in Molecular Medicine. 1998;9:505-14.

 

[104] Freed DL. Do dietary lectins cause disease? British Medical Journal. 1999 Apr 17;318(7190):1023-4.

 

[105] Sanders TA. Polyunsaturated fatty acids in the food chain in Europe. The American Journal of Clinical Nutrition. 2000 Jan;71(1 Suppl):176S-8S.

 

[106] Simopoulos AP. Overview of evolutionary aspects of w3 fatty acids in the diet. World Rev Nutr Diet 1998;83:1–11.

 

[107] Simopoulos AP. The importance of the ratio of omega-6/omega-3 essential fatty acids. Biomedicine & Pharmacotherapy. 2002 Oct;56(8):365-79.

 

[108] Simopoulos AP. The importance of the omega-6/omega-3 fatty acid ratio in cardiovascular disease and other chronic diseases. Experimental Biology and Medicine. 2008 Jun;233(6):674-88.

 

[109] Cordain L, Eaton SB, Sebastian A, Mann N, Lindeberg S, Watkins BA, et al. Origins and evolution of the Western diet: health implications for the 21st century. The American Journal of Clinical Nutrition. 2005 Feb;81(2):341-54.

 

[110] Ehud Ur. Neuroendocrinology of Leptin. Basel: S Karger Publishers; 2000

 

[111] Ehud Ur. Neuroendocrinology of Leptin. Basel: S Karger Publishers; 2000

 

[112] Kastin A (Red) Handbook of Biologically Active Peptides. London: Academic Press; 2006

 

[113] Sitaramayya  A (red). Signal Transduction: Pathways, Mechanisms and Diseases. Berlin. Springer-Verlag; 2010

 

[114] Klok MD, Jakobsdottir S, Drent ML. The role of leptin and ghrelin in the regulation of food intake and body weight in humans: a review. Obesity Reviews. 2007 Jan;8(1):21-34.

 

 

[115] Lindeberg S. Food and Western Disease – Health and Nutrition from an Evolutionary Perspective. Oxford: Wiley-Blackwell; 2010

 

[116] Vasto S, Rizzo C, Caruso C. Centenarians and diet: what they eat in the Western part of Sicily. Rejuvenation Research. 2012 Apr;15(2):184-8.

 

[117] Colleen TS. Food Culture in India. Westport: Greenwood Press; 2004

 

[118] Staller J. Maize Cobs and Cultures: History of Zea mays L. Berlin: Springer-Verlag; 2010

 

[119]  Deshpande SS (red). Fermented grain legumes, seeds and nuts: a global perspective. Utgåva 142. Food and Agriculture Organization of the United Nations. Rom: 2010

 

[120] Afify Ael-M, El-Beltagi HS, El-Salam SM, Omran AA. Biochemical changes in phenols, flavonoids, tannins, vitamin E, β-carotene and antioxidant activity during soaking of three white sorghum varieties. Asian Pacific Journal of Tropical Biomedicine. 2012 Mar;2(3):203-9.

 

[121] Fortin  F (Red), D’Amico S (Red). The Visual Food Encyclopedia: The Definitive Practical Guide to Food and Cooking. New York: Maxmillan; 1996

 

[122] de Punder K, Pruimboom L. The dietary intake of wheat and other cereal grains and their role in inflammation. Nutrients. 2013 Mar 12;5(3):771-87

 

[123] Gropper SS, Smith JL, Groff JL. Advanced Nutrition and Human Metabolism. 5:e upplagan. Belmont: Wadsworth; 2009

 

[124] Gropper SS, Smith JL, Groff JL. Advanced Nutrition and Human Metabolism. 5:e upplagan. Belmont: Wadsworth; 2009

 

[125] Belitz HD (Red), Grosch W (Red), Peter Schieberle P (Red). Food Chemistry. Berlin: Springer-Verlag; 2009

 

[126] Food Search. Univeristy of Sidney [Internet] http://www.glycemicindex.com/foodSearch.php

 

[127] Mandel AL, Breslin PA. High endogenous salivary amylase activity is associated with improved glycemic homeostasis following starch ingestion in adults. Journal of Nutrition. 2012 May;142 (5):853-8.

 

[128] Aston LM, Gambell JM, Lee DM, Bryant SP, Jebb SA. Determination of the glycaemic index of various staple carbohydrate-rich foods in the UK diet. European Journal of Clinical Nutrition. 2008 Feb;62(2):279-85

 

 

[129] Sand O, Sjaastad OV. Haug E. Människans Fysiologi. Stockholm: Liber AB; 2004

 

[130] Leung DYM., Sampson H, Geha Raif, Szefler SJ. Pediatric Allergy: Principles and Practice. 2:a upplagan. Philadelphia: Saunders Elsevier; 2010

 

[131] Playfair JHL, Chain BM. Immunology at a Glance. 7:e upplagan. Chichester: John Wiley & Sons Ltd; 2009

 

[132] Kay AB. Overview of ‘allergy and allergic diseases: with a view to the future’. British Medical Bulletin. 2000;56(4):843-64.

 

[133] Porth Carol M. Essentials of Pathophysiology. 3:e upplagan. Philadelphia: Wolters Kluwer Lippincott Williams & Wilkins; 2011

 

[134] Kelly D. Stone KD, Prussin C, Metcalfe DD. IgE, Mast Cells, Basophils, and Eosinophils. Journal of Allergy and Clinical Immunology. 2010 February; 125(2 Suppl 2): S73–S80.

 

[135] Johansson SGO et al. Reviderad, global nomenklatur för allergi. Entydiga termer skapar klarhet och undanröjer missförstånd. Läkartidningen nr 6, 2006 volym103, 379-383

 

[136] Ludvigsson JF. et al. The Oslo definitions for coeliac disease and related terms. Gut. 2013 Jan; 62(1):43-52


Den uråldriga människans kost?

7 december 2012 Kategori: Allmän hälsa, Kost, Okategoriserade | 5 Comments »

Nutrition Society publicerar bland annat en tidskrift som heter Proceedings of the Nutrition Society i vilken den senaste vetenskapliga forskningen inom nutrition samlas. Proceedings of the Nutrition Society är egentligen riktad till akademiker, forskare och dem som arbetar kliniskt inom nutrition. Emellertid publicerades en intressant och läsvärd artikel av en av mina favoriter inom ämnet: Dr. S. Boyd Eaton. Han är professor i radiologi och medicinsk antropologi från Emory University i Georgia, USA. Hans artikel heter Den uråldriga människans kost: vad var den, och bör den vara ett paradigm för samtida näring? Sammanfattningen lyder:

”Medvetenhet och kunskap om vår ursprungliga kost kan ge den traditionella nutritionsvetenskapen ökade insikter. Den mänskliga arvsmassan har knappt förändrats sedan tillkomsten av den beteendemässigt moderna människan i östra Afrika för cirka 100 000–50 000 år sedan och genetiskt är människan anpassad för de livsmedel som konsumerades då. De bästa tillgängliga uppskattningarna tyder på att våra förfäder erhöll cirka 35 % av deras energi från fett, 35 % från kolhydrater och 30 % från protein. Mättade fetter bidrog med cirka 7,5 % av den totala energi medan skadliga transfettsyror bidrog till försumbara mängder. Det fleromättade fettintaget var högt, med en omega-6 till omega-3-kvot som var närmare 2:1. Idag är kvoten cirka 10:1.

Kolesterolkonsumtionen var betydande, kanske 480 mg/dag. Kolhydrater kom från icke odlade frukter och grönsaker och de stod för cirka 50 % av det totala energiintaget jämfört med den nuvarande nivån på 16 % av energiintaget för amerikaner. Ett högt frukt- och grönsaksintag men däremot ett minimalt spannmåls- och mejeriproduktsintag gjorde den ursprungliga kosten mer basbildande till skillnad från dagens syrabildande kostmönster. Honung bestod av 2-3 % av energiintaget jämfört med dagens 15 % tillsatt socker. Fiberintaget var högt, kanske så mycket som 100 gram/dag, men fytatinnehållet var minimalt. Vitamin-, mineral- och förmodligen även det fytokemiska intaget var cirka 1,5–8 gånger högre än idag förutom gällande Natrium vilket generellt låg på mindre än 1000 mg/dag.

Dagens nutritionsvetenskap lider på grund av brist på en enande hypotes på vilken man kan bygga en koststrategi för att undvika sjukdomar. En förståelse för humanevolution och dess relevans för moderna krav på näringsämnen skulle kunna lösa detta problem.”

Notera att makronutrientfördelningen, det vill säga, 35 % energi från fett, 35 % från kolhydrater och 30 % från protein” skiljer sig åt beroende på var, rent geografiskt, ett naturfolk har befunnit sig. Ju närmare ekvatorn desto större var (är) kolhydratintaget och ju närmare polerna desto större var (är) fettintaget. Betyder denna artikel att vi ska äta och leva exakt som våra förfäder gjorde på stenåldern? Nej, det gör den inte, men det finns en del nyttigheter att ta med sig: försök förbättra din omega-6 till omega-3-kvot så att du når cirka 2:1 vilket du gör genom att inta icke-uppkoncentrerad fiskolja (Jag tar Eskimo-3 och har hittills inte funnit bättre) samt genom att reducera ditt intag av fleromättade växtoljor som rent generellt innehåller mycket omega-6. Undvik fabriksframställda transfettsyror (det finns naturliga förekommande transfettsyror i kött vilka inte har samma skaderisk) och undvik raffinerat socker. Reducera spannmål (framförallt dem med gluten i) och mjölkprodukter (med undantag för ekologiskt smör) men ät mycket grönsaker.

Betänkt att vi har levt i 80 000 generationer som jägare-samlare, 350 generationer sedan den neolitiska revolutionen (jordbrukets inträde) och 2 generationer med processad mat. Det är ganska enkelt: Lägg ditt livsmedelsfokus i samklang med den period vi har levt längst och under vilken vårt genom har utvecklats.

The ancestral human diet: what was it and should it be a paradigm for contemporary nutrition?
S. Boyd Eaton, Proceedings of the Nutrition Society / Volume 65 / Issue 01 / February 2006, pp 1 ­ 6, DOI: 10.1079/PNS2005471, Published online: 07 March 2007

 


Jag håller två föredrag på mässan Allt för hälsan. Join me!

5 november 2012 Kategori: Okategoriserade | 4 Comments »

Nu på lördag, den 10 november 2012, kommer jag att hålla två olika föredrag på mässan Allt för hälsan i Älvsjö. Man betalar inträde till själva mässan men kan sedan lyssna kostnadsfritt på alla föredrag och dessutom givetvis besöka alla spännande och intressanta montrar där Näringsmedicinsk Tidskrift tycker jag ska vara ett självklart stopp: monter A12:11. Mina fördrag (som följer på varandra och ges i samma sal):

Föredrag 1: Hur når jag optimal hälsa med kost och näring? Du får även lära dig om den faktor som jag tror är mest bidragande till varför vi blir sjuka och vilka val du bör göra för att minimera risken för sjukdom och maximera din energi. Om tid finns kommer vi gå in på hur rätt sorts träning bör se ut, hur man optimerar sin sömn bland annat.
Datum: Lördag, 10 november
Tid: 11:00-11:45
Plats: Sal K12, Mässan allt för hälsan, Stockholmsmässan i Älvsjö.

Föredrag 2: Wholefood – ett nytt sätt att se på kosttillskott. Varför är det viktigare att ditt kosttillskott är i rätt sorts form än i rätt dos? För alla er som tycker att kosttillskott är en djungel är detta rätt föredrag.
Datum: Lördag, 10 november
Tid: 12:00-12:45
Plats: Sal K12, Mässan allt för hälsan, Stockholmsmässan i Älvsjö.

PS. Min redaktionskollega på Näringsmedicinsk Tidskrift, Lina Åhlen, är otroligt duktig. Hon kommer att föreläsa om två olika ämnen: Detox samt Vackrare hy med rätt näring.
Torsdag, kl 14 Sal K12: Vackrare hy med rätt näring
Fredag, kl 11, sal K12: Detox – en livsstil för ett friskare liv?
Söndag, kl 11, sal K13: Vackrare hy med rätt näring

Dessutom rekommenderar jag dig att lyssna på Yvonne Wettergren som ska tala om Magen och våra gener, kl. 13:00, sal K12, lördag den 10 november (direkt efter mig).


Omega-3 och ditt barns sömn

27 oktober 2012 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa, Okategoriserade, Omega-3 | 19 Comments »

Jag har hört fler än en förälder tala om sitt barns sömn. I Early Human Development, vilken är en internationell medicinsk tidskrift som publicerar forskning om graviditet och postgraviditet, publicerade forskare från University of Connecticut i USA, i juli i år, en studie som visar att barn vars mödrar under graviditeten intagit DHA (Dokosahexaensyra) vilket är en långkedjig fleromättade omega-3-fettsyra som finns i fisk, alltså inte ALA (Alfa-linolensyra) som är en något kortare fleromättad omega-3-fettsyra som finns i exempelvis linfröolja, födde barn som hade bättre sömnmönster. Forskarna skriver i sin bakgrund att DHA är mycket viktigt under graviditeten för optimal utveckling och funktion av fostrets nervvävnad och att ett barns förmåga att organisera sömn och vakenhet efter födseln är förknippat med hur barnet utvecklas.

I den här studien studerade forskarna gravida kvinnor i åldrarna 18-35 år som inte hade graviditetsbesvär. Ena gruppen fick 300 mg DHA per dag medan andra gruppen inte fick tillskott av DHA. Man mätte sedan det nyfödda barnets sömn- och vakenhetsmönster under 48 timmar via en tryckkänslig madrass som mätte andning samt kroppsrörelser. Forskarna fann en signifikant skillnad mellan nyfödda barn vars mödrar under graviditeten tagit tillskott av DHA i jämförelse med nyfödda barn vars mödrar inte tagit tillskott av DHA under graviditeten. De mödrar som hade tagit tillskott av DHA under graviditeten födde barn som sov bättre och slutresultatet som forskarna kom fram till var alltså att tillskott av DHA under graviditeten har en positiv effekt på det nyfödda barnets sömn. Studien är en dubbelblind, randomiserad placebo-kontrollerad studie som alltså håller högsta kvalitet. DHA får man bäst via omega-3 fiskolja och jag och min gravida partner tar själva Eskimo-3.

Igen bör slarva med omega-3 oavsett gravid eller inte
Hjärnan innehåller främst två fleromättade fettsyror: arakidonsyra samt DHA. Dessa fettsyror förekommer bland annat i cellmembranens fosfolipider i våra nervceller. De fleromättade fettsyrorna spelar alltså en mycket viktig roll för hjärnans funktion, inte bara gällande sömn för nyfödda barn, utan även gällande spatial förmåga, synaptisk plasticitet (nervcellens förmåga att reagera på aktivering) och förmågan att lösa upp inflammationer. Dessutom har DHA antiinflammatorisk och nervskyddande funktion i hjärnan. Idag är det inte heller många som tvekar på DHA:s viktiga roll för att motverka hjärnrelaterade funktionsnedsättningar som depression, ADHD, ADD och autism vilket jag har skrivit om bland annat här och här. Jag har dessutom skrivit om hur otroligt viktigt jag anser att intag av högkvalitativ fiskolja är under graviditeten här. Det kan även vara värt att belysa den studie som publicerades i decembernumret av Journal of Child Health Care 2011, som visar att högre nivåer av DHA i röda blodkroppar var förknippat med lägre oro och bättre läsförmåga hos barn i åldern 7-12 år. Högre nivåer av omega-6 var däremot förknippat med sämre läs- och stavförmåga, sämre vokabulär samt lägre uppmärksamhetsförmåga.

Det som är intressant med studien om DHA och sömnkvalitet är man faktiskt aldrig tidigare har studerat just den gravida kvinnans intag av DHA och vad det har för effekt på det nyfödda barnets sömnförmåga. Det är givetvis flera parametrar än endast en som avgör hur ditt barns sömnmönster och sömnkvalitet kommer att se ut, men det är helt klart så att DHA, det vill säga omega-3 från fiskolja (eller algolja) är en av dessa parametrar. Jag hade aldrig slarvat med intaget DHA om jag var gravid.

PS. Jag fick en kommentar med del påstående om algolja som ju innehåller DHA. Jag fick hjälp av en framstående lipidforskare med att svaren.

Det är givetvis bra med alternativ för dem som av etiska skäl inte vill inta animaliska livsmedel. Låt oss titta på varje punkt du tar upp.

1. ”Algolja bidrar inte till utfiskningen av haven.”
När det gäller Eskimo-3 är det en biprodukt från tillverkning av fiskmjöl som sedan används som proteinkälla åt bland annat svältande i tredje världen. Man fiskar alltså inte ut haven för att utvinna Eskimo-3 utan det är snarare så att Eskimo-3 ser till att allt på fisken tas tillvara.

2. ”Man slipper gifterna som finns i fiskolja om man tar algolja.”
Eskimo-3 är renare än både odlad och vild fisk och när det gäller miljögifter är Eskimo-3 så pass ren att miljögifter inte är en parameter att oroa sig för överhuvudtaget.

3. ”Man slipper de äckliga raparna man får av fiskolja.”
Obehagliga rapar kan bero på besvär med saltsyra och/eller galla men det kan också bero på hur du tar din fiskolja samt att den eventuellt inte är ren och stabil. En instabil och oren fiskolja kommer att öka risken för rapar. Detta har inte utgjort något problem för mig eller personer i min närmiljö som tar Eskimo-3. 

4. ”Algoljan innehåller även vitamin D3 vilket inte fiskolja gör.” (Just denna specifika algolja innehöll 2,5 mcg D-vitamin/kapsel där dagsdosen var två kapslar/dag)
Dosen, 2,5 mcg/kapsel = 100 IU, är så pass låg att du ändå måste ta tillskott under vintermånaderna. Vitamin D Council i USA rekommenderar 5000 IU/dag (6000 IU/dag för gravida) om du inte exponeras för solljus under sommaren vilket alltså innebär att du skulle behöva ta 50 kapslar för att komma upp i relevant dos eller 60 kapslar som gravid. 

6. ”Algoljan innehåller inte gelatin från fisk utan är vegan.”
Vill man inte ha något animaliskt är detta givetvis ett starkt och viktigt argument.
 

Vad jag dock tycker att man ska belysa först och främst när det gäller omega-3-oljor är det som jag tar upp om och om igen som den absolut viktigaste parametern när det gäller just omega-3-oljor oavsett varifrån de kommer. Det är stabilitet. Algmärket skriver inget om stabilitet och det verkar inte finnas oberoende peroxidationstester över tid (alltså oxidationstester som visar stabilitet efter 30 dagar eller mer.) Många fisk- eller algoljeprodukter uppvisar ju bra peroxidationsvärden direkt efter att de lämnar fabriken men den mätningen är egentligen inte relevant. Vad som däremot är intressant är hur peroxidationsvärdet ser ut >30 dagar efter det att burken har lämnat fabriken. Det mycket stora oberoende mätföretaget Analycens undersökning av olika fiskoljor visade att Eskimo-3 är helt överlägsen när det gäller detta och enligt mig finns det inget viktigare för fleromättade fettsyror. Oxiderat fett är synnerligen skadligt, då hade jag hellre undvikit att ta någon fisk/algolja överhuvudtaget. Sammanfattningsvis är det givetvis mycket bra att det kommer alternativ för dem som inte kan eller vill äta fiskolja men jag tror dock att Eskimo-3 fortfarande är bäst när det gäller långkedjiga fleromättade fettsyror. Jag kommer dock att följa algoljemarknaden med spänning då det kan komma att bli ett mycket bra alternativ i framtiden, inte bara för DHA och EPA, utan även som biobränsle. 

PS2. När det gäller frågan om linfröolja (ALA) och EPA och DHA är bilden enhetliga: idag indikerar de humanstudier som finns att omvandlingen av ALA till EPA är i storleksordningen 5-10 %. ALA till DHA är mycket begränsad och i storleksordningen 0,1 – 0,05 %, kanske i bästa fall 0,5 %. Det mesta talar dock för att ALA inte alls omvandlas till DHA. Jag hade inte förlitat mig på Linfröolja som källa till omega-3. Den som kan ta fram bra studier som visar att ALA omvandlas till EPA och DHA i större utsträckning än så får gärna skicka dessa till mig. Observera då att dessa omvandlingssiffror gäller trots att du intar mindre omega-6 och intar lite kaffein, transfettsyror och alkohol vilket påverkar omvandlingen av ALA till DHA negativt. Siffrorna gäller även trots att du har alla omvandlingskofaktorer som behövs för elongas- och desaturasenzymerna som i sin tur behövs för omvandling av ALA till DHA, exempelvis magnesium, C-vitamin, zink, selen, B-vitaminer. Siffrorna gäller även om du inte har någon genetisk felkodning för delta-5 desaturas and delta-6 desaturasenzymerna. Med andra ord om du kan finna en eller flera studier som visar att intag av ALA i linfröolja eller andra växtfröer kan omvandlas i tillräcklig utsträckning till DHA får du gärna maila dessa till mig för jag har letat…länge.

 

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22269042

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18296342

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21828168


Jag håller ett kostnadsfritt föredrag om hälsa. Join me!

27 september 2012 Kategori: Okategoriserade | 9 Comments »

Nu på söndag, den 30 september 2012, kommer jag att hålla ett kostnadsfritt föredrag för allmänheten. För dig som är intresserad av att veta hur jag ser på hälsa, vad jag anser att optimal kost är, hur rätt sorts träning bör se ut, hur man når sin målvikt varaktigt och hur man optimerar sin sömn bland annat, är detta rätt föredrag. Dessutom tar jag upp en del andra, troligtvis överraskande, viktiga parametrar i hälsoekvationen. Du får även lära dig om den faktor som jag tror är mest bidragande till varför vi blir sjuka och vilka val du bör göra för att minimera risken för sjukdom och maximera din energi. Syftet med föredraget är att du ska få kunskap och motivation för att dagligen ta beslut som leder till bättre hälsa.Delar

  • Del 1 Grundläggande hälsoproblematiken #1.
  • Del 2 Men jag äter ju allsidigt och ganska hälsosamt.
  • Del 3 Blir vi friskare?
  • Del 4 Vad bör man göra för att nå optimal hälsa?

Datum: Söndag, 30 september
Tid: 13-15
Plats: Ungkulturhuset Gurraberg, Gustavsbergs Centrum, Värmdö (Buss 474 från Slussen går 12:18 och kommer till Gustavsbers Centrum kl. 12:44)

Varmt välkommen!
Patrick

 ”Patrick är seriös, kunnig och professionell. Föredraget var både intressant och stimulerande med en ödmjuk helhetssyn på begreppet hälsa som väcker intresse!”
Karin Salmi, Leg. Sjukgymnast, Fysioterapi Legitim


Tarmen – den andra hjärnan

28 augusti 2012 Kategori: Magtarmkanalen, Mental hälsa | 9 Comments »

Följande inlägg är den artikel som jag skrivit för Näringsmedicinsk Tidskrift Nr. 4 (Juli 2012) Årgång 17. Detta nummer handlar om matsmältningssystemet och är oerhört intressant. Mina kollegor på tidningen har skrivit både viktiga och intressanta artiklar som alla borde ta del av (man kan köpa lösnummer).  Min artikel handlar om hur magen och hjärnan hänger samman via enteriska nervsystemet och det är extra intressant läsning för personer som lider av IBS, läckande tarm, tar SSRI-preparat eller vars matsmältning kännbart påverkas av det som sker runtomkring. Det är också viktig läsning för er som provat ”allt” men som fortfarande inte mår helt bra när det gäller magtarmkanalen. Här följer artikeln:

Matsmältningssystemet arbetar 24 timmar om dygnet hela livet. Fungerar det väl ägnar man det lite tid och energi. Om man däremot besväras av matsmältningsproblem kan det uppta inte bara tid, energi och tankemöda utan även påverka det sociala livet negativt. Professor Lawrence Friedman skriver i inledningen till ”The Sensitive Gut”, en hälsorapport från Harvard Medical School, att cirka tio procent av USA:s befolkning fick medicin mot mag-tarmbesvär utskrivet år 2007, men att tjugo procent av dem som besöker en specialistläkare inom gastroenterologi (sjukdomar i matsmältningskanalen, gallvägar, lever och bukspottkörtel) inte har några egentliga fysiologiska orsaker till sina besvär. Symtomen finns alltså där, men mag-tarmspecialisten hittar ingen orsak till varför problemen uppstår och kan inte finna strukturella felaktigheter i mag-tarmkanalen som svar på symtomen. (1) Kan dessa besvär bottna i psykologiska orsaker?

De flesta har upplevt kopplingen mellan nervsystemet och mag-tarmkanalen, exempelvis det klassiska symtomet ”fjärilar i magen” före eller under ett framträdande inför publik. Idag är det få inom den medicinska vetenskapen som skulle ifrågasätta att känslor och tankar leder till någon form av biologisk reaktion i kroppen. Tanken på mat kan exempelvis frisätta produktion av magsafter.  Processen går även åt motsatt håll – det vill säga att fysiologiska reaktioner i kroppen kan leda till känsloyttringar. Att känslor påverkar matsmältningen uppmärksammades dock redan för 190 år sedan.

Tidiga experiment
När den amerikanske kirurgen William Beaumont fick in en ung man vid namn Alexis St Martin till sin mottagning år 1822, påbörjades den behandling och sedermera det experiment som skulle visa sig bli en del av upphovet till gastrointestinalfysiologin, det vill säga studiet av mag-tarmkanalens fysikaliska och kemiska funktion. St Martin som blivit skjuten i magen hade en fistel i buken som inte ville inte läka. Via det här hålet i patientens mage kunde Beaumont iaktta olika reaktioner i magsafterna, främst hur de påverkade olika livsmedel. Genom att ta bitar av olika livsmedel, binda fast dem i silkestråd och därefter placera dem i St Martins magsäck fick Beaumont en unik möjlighet att observera vad som hände i magen på en levande person. Efter några timmar fiskade han upp livsmedlet och noterade hur det hade påverkats. Utifrån sina iakttagelser publicerade William Beaumont boken Experiments and Observations on the Gastric Juice and the Physiology of Digestion 1833. Det kanske mest intressanta i Beaumonts experiment var att han lade märke till att affekter som ilska och rädsla påverkade magsafterna och matsmältningsförmågan. (2)

165 år senare publicerade Michael Gershon, professor och chef över avdelningen för cellbiologi och anatomi vid Columbia University Medical Center, en bok med den mycket talande titeln The Second Brain. I boken beskrivs hur Gershon som ung student vid Cornell University tog en kurs i neurobiologi där man gick igenom en nyligen upptäckt molekyl vid namn serotonin och hur han med tiden kom att lära sig att 95 procent av allt serotonin tillverkas i tarmsystemet. Det fick Michael Gershon att börja studera det så kallade enteriska nervsystemet (ENS), även kallat bukhjärnan – eller som Gershon uttrycker det: ”den andra hjärnan”.(3)

Det enteriska nervsystemet – ett ”eget” nervsystem
ENS ingår i det perifera nervsystemets autonoma del och är därmed inte en del av det centrala nervsystemet (CNS), även om båda systemen hela tiden kommunicerar med varandra. ENS är unikt i så måtto att det är den enda delen av det perifera nervsystemet som kan skapa en autonom lokal nervös reflex utan att behöva gå via det centrala nervsystemet. Detta är anledningen till att man ibland säger att ENS är ett ”eget” nervsystem. ENS består av:

  • Tusentals nervcellsknutar, så kallade ganglier, som ligger i väggarna till det rör som utgör magtarmkanalen samt i bukspottkörteln, gallblåsan och gallgångarna.
  • De nerver som kopplar samman dessa ganglier
  • De nervceller som kontrollerar musklerna i tarmkanalens rör

Totalt innehåller mag-tarmkanalens nervsystem cirka 200–600 miljoner nervceller, vilket är betydligt fler än för något annat perifert organ.(4,5)

Det enteriska nervsystemets funktioner
Enligt John Furness, professor i anatomi och cellbiologi vid fakulteten för anatomi och neurovetenskap vid universitetet i Melbourne, Australien, har ENS ett flertal funktioner.

ENS reglerar:

  • tarmkanalens peristaltik (magsäckens, bearbetning och tömning regleras primärt av vagusnerven, det vill säga styrs via kranialnerver i förlängda märgen och inte ENS).
  • vätskeutbytet i tarmkanalen och blodcirkulationen till tarmslemhinnan.
  • sekretionen av magsafter tillsammans med vagusnerven och hormoner.
  • bukspottkörtelns utsöndring av enzymer tillsammans med vagusnerven .
  • endokrina celler i mag-tarmkanalen, exempelvis frisättning av serotonin.

ENS stimulerar även försvarsmekanismer som diarré för att eliminera olika former av sjukdomsframkallande ämnen.  Det bidrar också tillsammans med hormoner till kommunikationen mellan olika delar av mag-tarmkanalen

ENS kommunicerar dessutom med centrala nervsystemet (hjärn-tarmaxeln) och med immunförsvaret i och kring mag-tarmkanalen.(6)

Hjärn-tarmaxeln
Mag-tarmkanalens ”egna” nervsystem är kopplat till det centrala nervsystemet genom den tvåvägskommunikation som kallas hjärn-tarmaxeln. Kommunikationen sker både via sympatiska och parasympatiska nervsystemet.(7) ENS skickar signaler till CNS om mag-tarmkanalens status. Informationen kan både omfatta kännbara tillstånd som smärta eller obehag, men även icke-kännbar information som magens pH-värde, näringsstatus i tunntarmen eller låggradiga inflammationer.

CNS skickar i sin tur information om olika åtgärder och uppgifter till det enteriska nervsystemet. Vad som är anmärkningsvärt är att cirka 90 procent av nervfibrerna i vagusnerven transporterar information från tarmkanalen till hjärnan och inte tvärtom. Emeran Mayer, professor i fysiologi, psykiatri och biobeteendevetenskap vid universitetet i Kalifornien säger i en intervju att en stor del av våra känslor troligtvis påverkas av nerver i tarmkanalen (8).

Med tanke på att den största delen av vårt immunförsvar finns i och kring tarmkanalen och att de bakterier som finns där är en viktig faktor för vårt immunförsvar, blir tarmens koppling till ENS extra intressant. I en intervju i tidskriften Science säger immunologen Sven Pettersson vid Karolinska Institutet i Stockholm: ”För tjugo år sedan skulle man ha skrattat om man sade att tarmbakterier påverkar hjärnans funktion”. Men numera vet forskarna att tarmbakterier reglerar aktiviteten hos en specifik gen som ingår i serotoninproduktionen (9). Med den forskningen som grund kunde Sven Petterson och hans forskargrupp visa att signalmekanismen till hjärnan hos möss med normal tarmflora fungerar bättre än hos möss med steril tarmflora (10). Det är viktigt att ENS och hjärn-tarmaxeln fungerar väl; det räcker inte bara med en god tarmflora, vilket följande experiment tydliggör.

John Cryan som forskar i neurovetenskap vid universitet i Cork på Irland genomförde ett experiment där möss fick tarmbakterier i sex veckor. Mössen blev mindre stressade och signalsubstansen GABA i hjärnan påverkades. När Cryan och hans kollegor genomförde samma experiment med möss som hade fått vagusnerven avklippt, såg de ingen påverkan på hjärnans GABA-receptorer och mössen blev inte heller mindre stressade trots tillskott av goda tarmbakterier (11). Den här forskningen visar tydligt att ENS och hjärn-tarmaxeln måste fungera väl och att de ingår i ett komplicerat samspel med tarmbakterierna. Huruvida Cryans upptäckter även gäller människor återstår att se.

Professor Emeran Mayer, som nämnts ovan, sysslar just nu med spännande och nydanande forskning om tarmbakteriernas koppling till ENS och hjärnan. Framtidens psykiatri kommer kanske att också omfatta ”den andra hjärnan” vid behandling av sjukdomar som man tidigare trott bara hade samband med hjärnan.

ENS, tarmsjukdomar och andra besvär
De funktioner som det enteriska nervsystemet har tydliggör hur oerhört viktigt ENS är för hälsan i allmänhet och matsmältningskanalen. Matsmältningskanalen är exempelvis helt beroende av att ENS fungerar tillfredställande. Hirschsprungs sjukdom kännetecknas av just av frånvaro av enteriska nervceller i vissa delar av tarmkanalen. Den drabbar cirka ett av femtusen barn i Sverige. Dessa barn lider av svåra förstoppningar, tillväxtproblem och har ökad risk för att dö i tjocktarmsförgiftning. Nu har det även visat sig att IBS (irriterad tarm) och andra tarmsjukdomar kan ha koppling till defekter i ENS.  Forskaren Jackie Wood, professor i cellbiologi och internmedicin vid Ohio State Medical Center som också nyligen har skrivit en bok om ENS (Enteric Nervous System: The Brain-in-the-Gut), publicerade en studie i januari i år som visar att symtomen som IBS-patienter upplever kan vara en effekt av skadade nervceller i ENS (12). 2010 publicerades även en studie som genomfördes vid Sahlgrenska akademin där man konstaterar att IBS är ett av de vanligaste mag-tarmbesvären i världen och man antar att detta beror på störd nervfunktion i hjärn-tarmaxeln (13).

Även kring de inflammatoriska tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom har det nyligen publicerats material som tyder på att ENS är involverat. I januari förra året publicerade forskare från universitet i Ulm i Tyskland en studie som visar att enteriska gliaceller spelar en roll i bägge de här sjukdomarna (14).

Det finns även studier som visar på abnormaliteter i vävnadsprover från det enteriska nervsystemet hos personer med inflammatoriska tarmsjukdomar (15). Vidare skriver Sahlgrenska akademin på sin webbplats om människans nervsystem att ”ett samband mellan rubbningar i serotoninomsättningen i ENS och den mycket vanliga och svårbehandlade sjukdomen spastisk kolit (colon irritable) anses vara mycket trolig” (16).

Autism är av intresse för forskare inom ENS då vissa gener som formar synapser i hjärnan även ingår i bildningen av synapser i ENS. I en intervju i Scientific American menar cellbiologen Michael Gershon att ”om de här generna är påverkade vid autism kan det förklara varför så många barn med autism har en mag-tarmkanal med abnormaliteter” (8). Med detta som bakgrund blir kostfokuserade behandlingsmetoder för att mildra eller läka hjärnrelaterade funktionsnedsättningar som autism, ADHD, ADD och dyslexi inte speciellt kontroversiella.  Läkaren Natasha Campbell-McBride som både är neurolog och hjärnkirurg och har en doktorsexamen i näringsfysiologi, beskriver i sin bok Gut And Psychology Syndrome sambandet mellan kost och hjärnans funktion och hur hjärnrelaterade funktionsnedsättningar kan behandlas med kostförändringar bland annat (17).

Samband mellan IBS och psykisk ohälsa
Redan för drygt tio år sedan publicerades en översiktsstudie som visade att mellan 50 och 90 procent av de personer som söker behandling för IBS även har psykiatriska sjukdomar med diagnoser som panik, ångest, post-traumatisk stress, depression och social fobi. Studieförfattaren skriver att associationen mellan IBS och psykisk ohälsa är mer grundläggande än vad man tidigare antagit.

Vad är då länken mellan dessa sjukdomar och IBS? Svaret är: ENS och hjärn-tarmaxeln. En betydande andel kliniska data samt forskningsdata tyder på att hjärn-tarmaxeln interagerar vid IBS (18). En nyare studie, vars etik kan diskuteras, visar på hur stress påverkar hjärn-tarmaxeln negativt. Forskare vid Alimentary Pharmabiotic Centre i Irland separerade nyfödda råttungar från sina mammor i tre timmar dagligen efter födseln dag två till tolv. Kontrollgruppen lämnades helt ostörd. Föga förvånande var stresshormonerna hos de råttungar som separerades från sina mödrar förhöjda. Vad som är mer anmärkningsvärt är att forskarna kom till slutsatsen att stress under tidiga delar av livet kan resultera i förändrad hjärn-tarmaxeln och därmed påverka både depression och IBS.(19)

Denna typ av experiment kan givetvis inte genomföras på människor. Även om det är svårt att direkt överföra resultat på djurstudier till människan är det sannolikt att det vi upplever som stress, speciellt postnatalt, inte bara påverkar hjärnan utan även hjärn-tarmaxeln och därmed även ENS. 

Kopplingen går som sagt även åt andra hållet, det vill säga från CSN till ENS. 2009 publicerades en studie i tidskriften Journal of Neurotrauma som visar att slag mot huvudet som skadar hjärnan kan ge gastrointestinala besvär och specifikt ökad tarmpermeabilitet, så kallad läckande tarm, vilket i sin tur kan leda till att icke önskvärda patogener tar sig från tarmkanalen till blodbanan och slutligen till olika organ i kroppen med risk för multiorgansvikt.(20)

I Sverige har läkaren Ture Ålander lagt fram en avhandling vid Karolinska Institutet där han anger att återkommande mag-/tarmbesvär ofta är kopplade till andra både psykiska och fysiska sjukdomar och även till olika former av övergrepp. Enligt KI:s pressmeddelande om avhandlingen menar Ålander att vården inte bara bör fokusera på patientens magbesvär – utan se hela människan. (21)

ENS – plats för många signalsubstanser
Flertalet signalsubstanser som finns i CNS har även identifierats i ENS. Där finns signalämnen som acetylkolin, noradrenalin, serotonin (5-HT), GABA och glutamat samt troligtvis även dopaminproducerande nervceller.(22) En av de mer undersökta är serotonin, den så kallade ”må bra”-substansen. Med tanke på att 95 procent av allt serotonin i kroppen finns i tarmkanalen blir plötsligt tarmkanalen även ett viktigt må bra-centrum vid sidan om hjärnan. Serotonin i tarmkanalen används bland annat för att kommunicera med hjärnan om hur livsmedel påverkar vår upplevelse vid konsumtion av livsmedlet i fråga.

SSRI-preparat, så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare, som hindrar just serotonin från att återupptas i nervcellernas synapser och som normalt används för att behandla depression, verkar även på exempelvis IBS vid låga doser (23).

Man bör dock inte se SSRI-preparat som lösningen på ett mag-tarm-problem. Så sent om januari i år publicerade forskare från University of Groningen i Nederländerna en studie i British Journal of Clinical Pharmacology som visare att gravida som tar SSRI-preparat under graviditetens andra och tredje trimester föder barn som betydligt oftare måste använda laxerande läkemedel, vilket eventuellt kan förklaras av att serotoninreceptorer i fostrets ENS påverkas negativt av SSRI-preparat.(24) Dessutom skriver Michael Gershon i sin bok The Second Brain att SSRI-preparat initialt kan ha mycket negativa effekter på mag-tarmkanalen, exempelvis illamående, kräkningar följt av diarré och därefter förstoppning(3).

ENS och integrativ medicin
I västerlandet lever vi i en värld som till stor del bygger på kortsiktiga och specifika lösningar på hälsorelaterade besvär. Mediciner är ofta lösningen på hälsoproblem enligt den västerländska synen. Emellertid börjar allt fler vårdgivare se människan mer som en helhet där olika system fungerar i ett ömsesidigt beroende och där man behöver ta hänsyn till flera delar för att optimal läkning ska kunna ske. Professor Emeran Mayer, forskare inom ENS, berättar i en artikel i Los Angeles Times att grunden till hans fascination för ENS var hans intresse för dokumentärfilmer. Det ledde till att han besökte naturfolk i Brasilien och Papua Nya Guinea. Han noterade där att det vi kallar mag-tarmhälsa var ett central begrepp för hälsa hos naturfolken. Han påpekar vidare att just mag-tarmhälsa är ett centralt koncept bland många traditionella medicinska system som exempelvis kinesisk TCM och indisk Ayurveda. Emeran Mayer som även delvis arbetar kliniskt vid sidan om sin forskning berättar hur han med avslappningstekniker, mindfullness och enkla livsstilsrekommendationer snabbt får goda resultat vid mag-tarmbesvär. (25)

Chris Kresser, licensierad akupunktör, är verksam inom integrativ medicin med fokus på bland annat hjärn-tarmaxeln. Han säger att hjärn-tarmaxeln troligtvis är den viktigaste, men ofta också den mest ignorerade aspekten av hälsa. ”Ju fler patienter jag träffar och ju mer forskning jag läser, desto viktigare blir detta. Speciellt bland personer som gör allt rätt när det gäller magen men ända inte ser några förbättringar”, säger han i en webbradiointervju.(26)

Chris Kresser har en intressant teori om vagusnerven. Om vagusnerven inte fungerar väl, vilket kan bero på bland annat negativ stress, brist på näringsämnen, virusinfektioner, alkoholism, diabetes eller svag konstitution, kommer det att leda till minskad produktion av bukspottkörtelenzym, nedsatt funktion i gallblåsan samt nedsatt tarmkanalsfunktion rent generellt. Personer med vagusnervsbesvär riskerar dessutom att få ett sämre blodflöde till tarmkanalen.

Vagusnerven innerverar magtarmkanalen och dess körtlar varför den måste fungera väl för optimal nervsignalsfunktion. Enligt Kresser leder dessa besvär tillsammans till att man i förlängningen riskerar ökad risk för tillväxt av sjukdomsframkallande jästsvampar och bakterier i tarmkanalen. Det leder i sin tur till risk för ökad tarmpermeabilitet, det vill säga läckande tarm, vilket kan leda till låggradiga kroniska inflammationer. Då bildas inflammatoriska cytokiner som passerar blod-hjärnbarriären. Cytokinerna stör mikroglia – nervsystemets makrofager som avlägsnar bakterier och bildar antigener – vilket i sin tur leder till inflammationer i hjärnan. Inflammationen minskar hjärncellernas förmåga att kommunicera med varandra, vilket kan leda till depression och sämre funktion i vagusnerven. Resultatet kan bli ökade mag-tarmbesvär och en ond cirkel uppstår.

Chris Kressers metod för att stärka ENS och hjärn-tarmaxeln är att man intar probiotika och extra saltsyra om man har brist på det. Man måste vara noggrann med kosten, lära sig att hantera stress, få god och tillräcklig sömn, se till att stimulera hjärnan och ta tillskott av anti-inflammatoriskt kurkumin (den verksamma beståndsdelen i gurkmeja) samt alfa-liponsyra och se till att ha en balanserad omega 3 till omega 6-kvot för att stödja blod-hjärnbarriären.(26)

Oavsett vad man anser om Kressers teori eller behandlingsmetod är det uppenbart att man behöver ta hänsyn till hela människan för att behandla och optimera nervcellsfunktionen i både ENS och hjärn-tarmaxeln.

Slutord
Att det enteriska nervsystemets funktion och tillstånd är centralt för en välfungerande kropp i allmänhet och mag-tarmkanalen i synnerhet är uppenbart. Forskare blir dessutom mer övertygade om att enteriska nervsystemet och hjärn-tarmaxeln, spelar roll för orsakssambanden som ligger bakom flera olika mag-tarmbesvär. Det har även visat sig att slag mot huvudet/hjärnan ökar risken för läckande tarm och att IBS är kopplat till psykiatriska besvär som normalt har förknippats med vår hjärna endast. Tänk om läkaren William Beaumont vetat att hans viktigaste iakttagelse för 190 år sedan kanske egentligen inte var hur maten smältes utan att känslor påverkar mag-tarmsystemet. Den franske advokaten, politikern och gastronomen Jean-Anthelme Brillat-Savarin (1755–1826), som är mest känd för att ha skrivit kokboken Smakens fysiologi – den gastronomiska litteraturens klassiker nummer ett, uttryckte det kanske bäst av alla: ”Av alla kroppsliga funktioner är matsmältningen den som utövar störst inflytande över individens mentala tillstånd”.

 

[1] Friedman, L S (red.) The Sensitive Gut. Special Health Report. Harvard Medical School. Boston: Harvard Health Publications, 2010.

[2] Beaumont, William. Experiments and Observations on the Gastric Juice and the Physiology of Digestion.  Edinburgh: Neill & Co, 1833.

[3] Gershon, Michael. D. The Second Brain: A Groundbreaking New Understanding of Nervous Disorders of the Stomach and Intestine.  New York: Harper Perennial, 1999.

[4] Furness, John B. The Enteric Nervous System, Massachusets: Blackwell Publishing, 2006.

[5] Kalat, James.W. Biological Psychology. Belmont: Wadsworth, 2009.

[6] Furness, John B. Enteric nervous system. Scholarpedia, 2(10):4064., revision #91225 (Elektronisk) (2007-08-23) Tillgänglig: http://www.scholarpedia.org/article/Enteric_nervous_system (2012-04-30)

[7] Konturek SJ, Konturek JW, Pawlik T, Brzozowski T. Brain-gut axis and its role in the control of food intake. Journal of Physiology and Pharmacology. 2004 March;55, 1, 137-154.

[8] Hadhazy, A. Think Twice: How the Gut’s ”Second Brain” Influences Mood and Well-Being. Scientific American (elektronisk) (2010-02-12) Tillgänglig: http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=gut-second-brain&page=2 (2012-04-30)

[9] Pennisi, E. Do Gut Bugs Practice Mind Control? Science (Elektronisk) (2011-01-31) Tillgänglig: http://news.sciencemag.org/sciencenow/2011/01/do-gut-bugs-practice-mind-contro.html?ref=hp. (2012-04-30)

[10] Konturek SJ, KonturekHeijtz RD, Wang S, Anuar F, Qian Y, Björkholm B, Samuelsson A, Hibberd ML, Forssberg H, Pettersson S. JW, Pawlik T, Brzozowski T. Normal gut microbiota modulates brain development and behavior. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. 2011 Feb 15;108(7):3047-52.

[11] Bravo JA, Forsythe P, Chew MV, Escaravage E, Savignac HM, Dinan TG, Bienenstock J, Cryan JF. Ingestion of Lactobacillus strain regulates emotional behavior and central GABA receptor expression in a mouse via the vagus nerve. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. 2011 Sep 20;108(38):16050-5.

[12] Wood JD, Liu S, Drossman DA, Ringel Y, Whitehead WE. Anti-enteric neuronal antibodies and the irritable bowel syndrome. Journal of Neurogastroenterol Motility. 2012 Jan;18(1):78-85.

[13] Ohman L, Simrén M. Pathogenesis of IBS: role of inflammation, immunity and neuroimmune interactions. Nature Reviews Gastroenterology & Hepatology. 2010 Mar;7(3):163-73.

[14] von Boyen GB, Schulte N, Pflüger C, Spaniol U, Hartmann C, Steinkamp M. Distribution of enteric glia and GDNF during gut inflammation. BMC Gastroenterol. 2011 Jan 14;11:3.

[15] Villanacci V, Bassotti G, Nascimbeni R, Antonelli E, Cadei M, Fisogni S, Salerni B, Geboes K. Enteric nervous system abnormalities in inflammatory bowel diseases. Neurogastroenterology & Motility. 2008 Sep;20(9):1009-16.

[16] Berthold, C-H. Blennow, K. Fredman, P. Goude, D. Rydmark, M. Nervsystemet: Bukhjärnan (Elektronisk) (2012-03-21) Tillgänglig: http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_1017 (2012-04-30)

[17] Campbell-McBride, Natasha. Gut and Psychology Syndrome, Cambridge: Medinform Publishing. 2004.

[18] Lydiard RB. Irritable bowel syndrome, anxiety, and depression: what are the links? Journal of Clinical Psychiatry. 2001;62 Suppl 8:38-45.

[19] O’Mahony SM, Marchesi JR, Scully P, Codling C, Ceolho AM, Quigley EM, Cryan JF, Dinan TG. Early Life Stress Alters Behavior, Immunity, and Microbiota in Rats: Implications for Irritable Bowel Syndrome and Psychiatric Illnesses. Biological Pshyciatry, 2009 Feb 1;65(3):263-7.

[20] Bansal V, Costantini T, Kroll L, Peterson C, Loomis W, Eliceiri B, Baird A, Wolf P, Coimbra R. Traumatic brain injury and intestinal dysfunction: uncovering the neuro-enteric axis. Journal of Neurotrauma.  2009 Aug;26(8).

[21] Ålander, T. Avhandling: Functional gastrointestinal disorders : Co-morbidity and non-somatic aspects. Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle. Karolinska Institutet, 2008.

[22] Li ZS, Pham TD, Tamir H, Chen JJ, Gershon MD. Enteric dopaminergic neurons: definition, developmental lineage, and effects of extrinsic denervation.  The Journal of Neuroscience. 2004 February 11; 24(6):1330-1339.

[23] Psychology Today Staff. Our Second Brain: The Stomach. Psychology Today Magazine. (Elektronisk) (1999-05-01)Tillgänglig: http://www.psychologytoday.com/articles/199905/our-second-brain-the-stomach (2012-04-30)

[24] Nijenhuis CM, ter Horst PG, van Rein N, Wilffert B, de Jong-van den Berg LT. Disturbed development of the enteric nervous system after in utero exposure of selective serotonin re-uptake inhibitors and tricyclic antidepressants. British Journal of Clinical Pharmacology. 2012 Jan;73(1):126-34.

[25] Dunn, S. The California Cure. Dr. Emeran Mayer: Second Brain. Los Angeles Times Magazine. (Elektronisk) (Publiceringsdatum ej angivet) Tillgänglig: http://www.latimesmagazine.com/the-california-cure-emeran-mayer-second-brain.html (2012-04-30)

[26] Kresser, C. Episode 9 – the “gut-brain axis”, Podcast, (Elektronisk) (2011-05-10) Tillgänglig:  http://chriskresser.com/the-healthy-skeptic-podcast-episode-9 (2012-04-30)


RAW food SOS – vad du bör tänka på som vegan

14 juli 2012 Kategori: Allmän hälsa, Kost | 18 Comments »

For the record: jag rekommenderar inte vegandiet för de allra flesta. Istället rekommenderar jag en individanpassad stenålderskost med lite mer mättat fett och baserad på gräsuppfött, närproducerat, eko-gräsuppfött-kött, alltså inte vanligt krav-kött som du finner i butik. Notera även ordet individanpassad. Jag har själv varit vegan (både raw food och kokt mat) för många år sedan och har både den personliga erfarenheten av vad hälsoriskerna med den typen av kost kan leda till på lite sikt och har dessutom, ganska ordentligt, satt mig in i den seriösa litteraturen och forskningen kring området. Den motsäger att vi människor ur ett fysiologiskt, evolutions- och biokemiskt perspektiv är eller någonsin har varit veganer eller att vi över tid skulle må bra av vegankost endast. Däremot är jag övertygad om att framförallt grönsaker, båda tillagade och icke-tillagade, är viktig del i en sund kosthållning. Jag tror även att kortare flörtar med  vegankost med fokus på bladgrönt och fermenterat (absolut inte vegankost som innehåller spannmål eller soja) endast gör gott om man vet vad man sysslar dvs. Dessutom ställer olika livssituationer olika krav på kost; det finns dem med cancer som genom strikt raw-food-diet inte har kunnat påvisa cancer vid uppföljningskontroller.

Jag minns själv hur det var både som vegan och vegetarian: för mig var det en nästan en religiös övertygelse där jag skulle göra minimal skada på planeten och djuren. Det var en kost som skulle förverkliga mitt och andras högre jag. (Vad jag inte visste då var att odling av spannmål och andra monokulturer troligtvis är bland de mest förödande livsmedel som finns för både planeten och djuren.)

Jag mådde otroligt bra till en början på min rena vegankost. Sakta men säkert började jag dock känna av att det var något som inte stämde. Jag kände av subtila förändringar åt det sämre hållet som jag först inte vill erkänna för mig själv…jag åt ju så ”hälsosamt”. Att jag förlorade i styrka och muskelmassa var inte roligt men kändes som priset jag var tvungen att betala eftersom det var en ”andlig kost”. Det är dock svårt att förverkliga sitt högre jag med smygande näringsbrister och det räcker dessvärre med små näringsbrister för att prestera suboptimalt. Mår man inte helt bra kommer man inte heller att kunna rädda var sig själv eller någon annan. Jag minns hur jag testade den ena ”superfooden” efter den andra, varenda greenspulver och alla typer av detox och bakteriedödande supertillskott. Trots det, kom långdragna förkylningar, magknorr, frusenhet och besvär relaterat till ett nedsatt immunförsvar smygande med tiden vilket inte heller ökade mina chanser att få simma i nirvana. Det var dessutom inte speciellt kul att känna sig muskelsvag och få kommentarer av kamraterna som undrade vad som hade hänt med Patrick, killen som hade haft femma i gymnastik och alltid älskat att träna. Observera att det inte är fel på superfoods, greens, detox och bakteridödande tillskott men de kan inte kompensera för en felaktig kost hur mycket man än vill.

Nu är det emellertid så att var och en måste själv fatta beslut om huruvida hon eller han vill vara vegan eller vegetarian och givetvis respekteras för det valet. Jag blir, trots allt, alltid glad när jag träffar vegetarianer och veganer eftersom jag vet att de ofta har ett hjärta som bryr sig om sin omgivning, natur och djur hur fel de än må ha i sakfrågorna. Om man väljer att vara vegan måste man dock vara betydligt mer påläst än om man är allätare. Marginalerna för näringsfelaktigheter som vegetarian i allmänhet och som vegan i synnerhet, är i stort sett obefintliga. Man måste helt enkelt veta precis vad man håller på med och dessutom vara ganska insatt i nutrition och humanfysiologi. Som vegan räcker det inte att veta på ett ungefär. Det räcker inte heller att ta beslut efter att ha läst en artikel på nätet som säger att man kan få tillräkligt med omega-3, protein, kalcium och järn via chiafrön för det kan man inte. (Om ser till innehållsförteckningen ser allt bra ut men notera exempelvis det höga fosforinnehållet i chiafrön. Det ger en indikation på något…jag ska skriva om det framöver). Det räcker inte med att lyssna till källor som säger att tarmarna producerar tillräckligt med vitamin B12 eller att man kan få vitamin B12 via spirulina för det kan man inte (Spirulina innehåller inaktiva kobalaminanaloger som inte kan omvandlas till aktivt vitamin B12. Tyvärr står det vitamin B12 på etiketten vilket alltså inte är speciellt lyckat eftersom man får skriva Vitamin B12 på en produktetikett oavsett om det är aktivt eller inaktivt.)

Det här inlägget handlar därför om råd som veganer kan dra fördel av om de vill förbli veganer. Inlägget är en översättning av Denise Mingers råd För veganer med en del kommentar från mig. Denise Minger har en riktigt bra blogg för den som tycker om att läsa ingående och väl genomförda analyser av olika koststudier och hälsopåståenden. Hon är känd inom bloggvärlden för att totaldissekera studier och ”sanningar” inom nutrition och hälsa. Idag skriver hon på en bok som heter Death By Food Pyramid som kommer ut under 2012 och som publiceras av en av mina favoriter, Mark Sisson. Jag kan säga direkt att denna bok kommer att köpas och läsas mycket noggrant.

Denise blev vegetarian när hon var sju år men blev dessvärre riktigt sjuk av den kosten. Det visade sig vara veteallergi eller rättare sagt allergi mot gluten vilket jag antar ökade i intag som förstagångsvegetarian. Hon slutade med vete och blev betydligt bättre men inte helt bra. Under åren provade hon vegankost, raw-food-vegan-kost och idag är hon mestadels raw-food-omnivor. Hon har studerat detta ämne mycket noggrant och skrivit en bra och viktig text om vad man som (raw-food) vegan bör tänka på. Jag kontaktade henne och frågade om jag fick översätta hennes inlägg, vilket gick bra. Här följer alltså den svenska översättningen av For Vegans:

”För Veganer

Jag lovar att detta inlägg inte är skrämmande eller elakt! Trots rykten om motsatsen, är jag faktiskt inte på ett rabiat, dreglande, köttuppdrag för att de-veganisera världen. Min egen diet består mestadels av växter och jag drar ingen som helst nytta, varken ekonomisk eller någon annan nytta, om du bestämmer dig för att sätta ett ägg i munnen istället för en bit texturerat vegetabiliskt protein. Mitt enda mål med min blogg är att få bort dålig vetenskap och ge folk tillgång till korrekt information om kost. Vad du väljer att göra med det jag skriver här, är helt upp till dig.

Som före detta decenniumlång vegetarian (och vegan under de senaste åren), förstår jag och respekterar att matval ibland baseras på mer än den egna hälsan. Kanske är du rent etiskt emot att döda djur eller oroad över behandlingen av djur. Oavsett vad din anledning är, ska jag inte försöka avråda dig från dina val eller värderingar. Även om vi är oense om detaljerna, råder jag dig att leva ditt liv på det sätt som du anser vara mest givande.

Även om jag inte tror att strikt vegankost är optimal ur ett hälsoperspektiv, tror jag att det finns sätt att göra det bästa av en kött-, ägg, och mjölkfri diet. Jag skulle vilja erbjuda några av dessa idéer så att vem som helst som åtagit sig veganism ska kunna maximera sin chans att hålla sig frisk, och förhoppningsvis undvika de vanligaste fallgroparna som vi irriterande ex-veganer pladdrar om. (Observera att denna text inte är en rekommendation för omnivorer att konvertera till vegankost. Det finns heller ingen garanti för att du som vegan verkligen kommer att erhålla en riktigt god hälsa även om du följer alla förslag nedan. Jag tror emellertid att dessa riktlinjer kommer att ge veganer bäst chans att avvärja hälsoproblem.) Nedan följer en summering av listan. Den följs av en mer detaljerad version av varje punkt. Listan är inte uppställd efter betydelsegrad.

  1. Ät riktig mat, dvs. inget ”falskt” kött, processade sojaprodukter, veganskräpmat, etc.
  2. Undvik vegetabiliska oljor som innehåller högt omega-6 och inta tillskott av vegan-DHA.
  3. Komplettera med kosttillskott av vitamin K2.
  4. Komplettera med kosttillskott av vitamin D3 i veganform.
  5. Förbättra ditt upptag och omvandling av betakaroten.
  6. Förbered de baljväxter, sädesslag eller nötter du äter på ett korrekt sätt.
  7.  Maximera järnabsorptionen med C-vitaminrika livsmedel.
  8. Se till att din sköldkörtel är i god form.
  9. Ta kosttillskott vitamin B12.
  10. Prova att äta glutenfritt.
  11. Ät fermenterade livsmedel.
  12. Komplettera med taurin.
  13. Överväg att lägga till ostron eller andra musseldjur med primitivt nervsystem utan hjärna till din diet.

Den långa versionen:

1. Ät riktig mat. Jag tror helt och hållet på att växtdietrekommenderande läkare som Caldwell Esselstyn, John McDougall, och Joel Fuhrman är på rätt spår när de rekommenderar att man äter saker som faktiskt fortfarande liknar mat: gröna bladgrönsaker, frukt, rotfrukter, squash, baljväxter, rotfrukter, sjögräs, vissa nötter och frön. Även om jag tror att många skulle må bättre med ett högre fettintag än vad några av dessa läkare rekommenderar (med vissa förbehåll som jag kommer till nedan), är begreppet att äta riktig mat en vinnare. Detta innebär att sluta med falskt sojakött, HFCS (High Fructose Corn Syrup), konstgjorda sötningsmedel, processat vegansnacks och i stort sett varenda sak på denna sida.  Att ibland hänge sig åt vegan junk food kommer inte döda dig, men förvänta dig inte att du kommer att vara frisk om allt på tallriken är processade veganlivsmedel.

2. Undvika vegetabiliska oljor med högt omega-6 såsom sojabönsolja, majsolja, bomullsfröolja, solrosolja, jordnötsolja, eller margariner tillverkade av dessa oljor. Använd i stället värmestabila fetter som kokosolja eller röd palmolja för matlagning och använda makadamianötsolja eller olivolja för kalla rätter som sallader. Obs: Genom att skära ner på ditt intag av omega-6 kommer ditt behov av omega-3 minska, men jag rekommenderar ändå att ta ett algbaserat vegan-DHA-kosttillskott och dessutom få lite ALA från malda Chiafrön, hampafrön eller linfrön (De ska alltid vara råa och inte värmebehandlade, eftersom fettet i dessa fröer är extremt instabilt.) Råd nummer 2 är särskilt viktigt om du är gravid eller ammar.

3. Se till att omgeånde finna ett bra kosttillskott av vitamin K2, särskilt om du vill avvärja dentala mardrömmar (som mitt eget 14-tandhåls-äventyr). Vitamin K2 är mycket okänt både för allmänheten och för hälsoexperter. Vitamin K2 avgörande för ett friskt hjärta och skelett. Bland annat hjälper vitamin K2 att ta kalcium från dina artärer (där det annars bidrar till plackbildning) in till dina ben och tänder, där den rätteligen hör hemma. Det finns en nyutgiven bok ut som heter ”Vitamin K-2 och kalcium Paradoxen” som diskuterar detta näringsämne ingående. Men du kan också läsa om vitamin K2 här och här.

Till skillnad från vitamin K1, vilket är rikligt förekommande i viss veganmat som exempelvis mörka bladgrönsaker, finns vitamin K2 endast i vissa bakterier och animaliska produkter såsom exempelvis mjölkprodukter, inälvsmat och ägg. Den främsta vegankällan till vitamin K2 är natto, en inte så aptitlig fermenterade sojabönsprodukt som innehåller K2-producerande bakterier. Om du undviker soja, äter en raw food diet som inte tillåter natto, eller helt enkelt inte vill ha slemmiga ammoniak-doftande klumpar av natto i munnen, leta då efter ett kosttillskott av vitamin K2 som innehåller menakinon-4 eller menakinon-7 (oftast förkortat till MK -4 eller MK-7). Jag använder personligen detta märke, både på grund av kvalitet och kostnad, och kan gå i god för de otroliga fördelar den skänker när det gäller tandvård. [Patricks kommentar: För den som är villig att betala för bästa kvalitet har Thorne Research ett Vitamin K2-tillskott som är i världsklass.]

4. Tag tillräckligt med vitamin D3 för att få blodets nivår upp till 35 ng /ml. [Patricks kommentar: Jag rekommenderar snarare: 50 ng/mL (125 nmol/L) i enlighet med vitamin D Council]. Såtillvida du inte är en livräddare på Hawaiian (eller på annat sätt har turen att loungea ute i solen hela dagarna), finns en hygglig risk att du har brist på D-vitamin, särskilt om du bor nordliga breddgrader. D vitamin är avgörande för en mängd olika funktioner, allt från att hjälpa dig absorbera kalcium till att skydda mot vissa cancerformer. Det fungerar i synergi med K-vitamin och A-vitamin för att hålla dina tänder och ben starka. Eftersom kosttillskott av vitamin D3 vanligtvis kommer från ullfett, innehåller nästan alla vegankosttillskott vitamin D2, som är mindre potent och inte alltid effektiv för att förebygga eller fixering brist.

Source of Life Garden™ Vitamin D3 5000 IU Vcaps® och Vitashine Vegan vitamin D3 är för närvarande de enda tillskotten av vegan vitamin D3 som finns. Jag rekommenderar att du använder någon av dem och inte vitamin D2 som är mer vanligt. Jag personligen tar ca 5.000 lU per dag dag, men du kan behöva justera ditt intag beroende på din kroppsstorlek, hur mycket sol du får, och om du försöker behandla en Vitamin-D-brist. Var också medveten om att ett litet antal människor reagerar negativt på D-vitamin. [Patricks kommentar: Jag är tveksam till om dessa nämnda kosttillskott verkligen innehåller vitamin D3 eftersom de baseras på svamp vilket normalt endast innehåller vitamin D2. Dessutom är det en icke-fråga eftersom dessa kosttillskott klassas som läkemedel i Sverige på grund av dess innehåll av medicinalsvampar enligt Läkemedelslagen (SFS 1992:859) och därmed inte får tas in i Sverige. Här måste man nog vara beredd att göra ett undantag och ta vitamin D3, i annat fall är man riktigt illa ute under svenska vintern. Brist på Vitamin D är inget man ska leka med och intag av vitamin D2 räcker inte och kan riskera att hämma vitamin D3. Jag har skrivit om vitamin D3 här och här finns ett wholefood-rawfood vitamin D3 från ullfett dock.

5. Få ut det mesta av ditt betakaroten. A vitamin är avgörande för en frisk benvävnad, synen, hormonsystemet, barns utveckling m.m. Växter innehåller inte ”äkta” A vitamin utan endast provitamin A, särskilt då betakaroten, som kroppen omvandlar till vitamin A. Dessvärre är omvandlingsprocessen otroligt ineffektiv. De flesta människor absorberar en liten bråkdel av det betakaroten som intas och endast en obetydlig del av det som absorberas blir någonsin A vitamin. Det gör att en del veganer har brist på A vitamin även om de konkurrerar med Buggs Bunny i morotskonsumtion. Även om vissa människor genetiskt har svårt att omvandla betakaroten till A vitamin och förmodligen kommer att behöva kämpa som veganer oavsett vad de gör, finns det några sätt att maximera din absorption och omvandling av provitamin A till ”A vitamin:

  • Ät betakarotenrika livsmedel tillsammans med fett, som exempelvis dressing eller avokadoskivor på en sallad, för att kraftigt öka absorptionen.
  • Identifiera och behandla eventuella födoämnesallergier, celiaki, parasitinfektioner, H. pylori-infektion, eller låg magsyra, vilket kan störa tarmens ekologi och hindra absorption.
  • Se till att du får tillräckligt med järn och zink från din kost, eftersom dessa mineraler är avgörande för att omvandla betakaroten till A vitamin. Om du brist på dem, kommer din A vitamin status sannolikt att försämras.
  • Tillaga skonsamt några av dina betakaroten källor för att bryta ner fibrer och förbättra absorptionen.

 6. Förbered dina sädesslag, baljväxter eller nötter du äter på ett korrekt sätt. Dessa livsmedel innehåller fytinsyra som blockerar upptaget av mineraler som exempelvis kalcium och järn. De innehåller även andra antinäringsämnen som tanniner vilka kan orsaka magtarmbesvär. Om du väljer att inkludera sädesslag, baljväxter eller nötter i din kost kan du neutralisera en del av antinäringsämnena och öka mineraltillgängligheten genom att förbereda maten. Gör följande för sädesslag:

  1. Lägg sädesslaget i en skål fylld med tillräckligt varmt vatten för att täcka dem.
  2. Häll i äppelcidervinäger eller citronsaft i förhållandet 1 msk för varje kopp sädesslag.
  3. Låt dra i minst 7 timmar vid rumstemperatur.
  4. Häll ut vattnet, skölj och fyll på med nytt vatten, koka sädesslaget.

För de flesta baljväxter förutom torkade linser och ärter, följ samma steg som med sädesslag, men blöt större bönor i minst 24 timmar (byt vattnet om de börjar jäsa) och dubbla mängden äppelcidervinäger eller citronsaft om du ska tillaga riktigt små bönor (2 msk per kopp bönor). Linser och ärter ska blötläggas i 7 timmar, men utan någon vinäger eller citronsaft. Nötter (raw), bör även blötläggas i varmt vatten i 7 timmar utan ett varken äppelcidervinäger eller citronsaft, men du kan strö lite havssalt i vattnet och sedan lufttorka dem när de är klara.

Det här kan låta arbetsintensiv, men det är verkligen inte så mycket arbete och matsmältningssystemet kommer att tacka dig!

7. Ät C-vitaminrika livsmedel tillsammans med järnrik mat för att öka upptaget av järn, speciellt om du inte har nått klimakteriet som kvinna eller om du på annat sätt kämpar med anemi. Icke-hemjärn, den form som finns i vegetabiliska livsmedel, är mindre biotillgänglig än hemjärn som finns i animaliska produkter. Absorption av icke-hemjärn ökar dock mycket i närvaro av C vitamin. Prova att kombinera livsmedel med mycket järn som mangold, spenat, rödbetor gröna linser, bönor och quinoa med C-vitaminrika livsmedel som tomater, paprika, citronsaft, jordgubbar, apelsiner, papaya, kiwi, ananas, grapefrukt m.m. Om du gillar gröna smoothies är dessa en bra möjlighet för att blanda något fruktigt och C-vitamin-rikt med järnrika gröna blad. Undvik även att dricka te eller kaffe med måltider som innehåller järn, eftersom dessa drycker innehåller ämnen som minskar upptaget av järn.

8. Var snäll mot din sköldkörtel. Hälsomedvetna veganer kan oavsiktligt belasta sin sköldkörtel på två sätt: genom brist på jod (antingen från att skära ner på saltet eller övergång från jodberikat salt till naturligt havssalt) samt genom att äta mycket sköldkörtelrubbande grönsaker. Nedsatt sköldkörtelfunktion kan resultera i trötthet, kalla händer och fötter, håravfall, dålig koncentration, svårt att gå ner i vikt, och korttidsminne som konkurrerar med din mormor, besvär som du säkerligen har hört från någon som tillslut ger upp och blir en ex-vegan.

Den bästa vegankällan för jod är havsalger, men vissa sorter innehålla mycket mer än andra. Här finns en tabell med jodhalten (bland andra näringsämnen) av flera olika alger. [Patricks kommentar: Det finns problem med havsalger och jod, vilket är att de innehåller kaliumjodid (vilket många jodkosttillskott även dessvärre innehåller). Kaliumjodid kan riskera att överbelasta sköldkörteln om det tas i höga doser. Hashimotos sjukdom (Hashimotos tyreodit) som drabbar sköldkörteln och som brukar leda till hypotyreos upptäcktes bland Japaner som åt just stora mängder kelp vilket innehåller kaliumjodid. Här finns det bästa vattenlösliga tillskottet av jod. Chris Kresser som arbetar med integrativ medicin i USA och som har skrivit mycket om hypotyreos menar att 80 % av hans hypotyreospatienter har jodbrist. Dr. David Brownstein säger att han efter att ha testat över 500 patienter har funnit att 94,7 % av dem har jodbrist.]

Sköldkörtelstörande livsmedel, så kallade goitrogena livsmedel, omfattar korsblommiga grönsaker som broccoli, blomkål, brysselkål, grönkål, kålrabbi, senap, rovor, kålrot, och kål samt sojaprodukter och hirs. Jordgubbar, persikor, och spenat är också något sköldkörtelrubbande. Du behöver inte avstå från dessa livsmedel helt (korsblommiga i synnerhet har några viktiga anti-cancerogena ämnen), men definitivt minska på intaget av dem om de utgör en stor del av din kost, särskilt om du redan har hypotyreossymptom.

9. Tag vitamin B12, ca 10 mcg per dag eller 2000 mcg en gång per vecka. Jag vill tro det skulle vara ganska uppenbart vid det här laget, men det finns några kvardröjande veganauktoriteter som verkar bagatellisera Vitamin B-12-frågan eller till och med förneka den helt och hållet. Även ’The China Study’ reducerar frågan om vitamin B12 till en bagatell, när T. Colin Campbell skriver: ’Om du inte äter några animaliska produkter under tre år eller mer, är gravid eller ammar, bör du överväga att ta en tillskott av låg dos vitamin B12 då och då.’ Detta är skrämmande, eftersom praktiskt taget varje studie i ämnet visar att veganer har mycket större brister på vitamin B12 än allätare eller vegetarianer och har dessutom förhöjda homocysteinnivåer som ett resultat av det (Det ökar blodets koagulering och ökar din risk för hjärtsjukdom ). I själva verket bidrog brist på vitamin B12 samt höga homocysteinnivåer förmodligen till den förtidiga döden av framstående veganer som H. Jay Dinshah och TC Fry.

Om du undviker processade veganlivsmedel vilka ofta berikas med vitamin B12, måste du ta kosttillskott av vitamin B12 och du måste göra det konsekvent eftersom det egentligen inte finns några tillförlitliga livsmedelskällor av vitamin B12 för veganer. (Alger som spirulina ryktas ofta innehålla B12, men de innehåller endast vitamin B12-analoger som inte faktiskt kommer att förbättra din B12 status.) [Patricks kommentar: Just myter om vitamin B12 tas upp här, bland annat algmyten som Denise nämner]

10. Prova glutenfritt åtminstone som en 30-dagars experiment, speciellt om du har symptom på ’gluten känslighet’: uppkördhet, buksmärta, ledvärk, huvudvärk eller migrän som inte förbättras från förändra  din kost på andra sätt.

11. Fermentera en del livsmedel. Råa, opastöriserad fermenterade livsmedel innehåller nyttiga bakterier som kan hjälpa till att återställa din tarmfloran, förbättra din matsmältning, och i slutändan öka den näring du absorberar från vad det du äter. Det borde inte ta mer än 30 sekunder på Google för att hitta recept på surkål, kimchi, ”riktiga” pickles, fermenterad salsa och annan läcker veganvänlig fermenterad mat. De flesta hälsokostbutiker säljer även färdigfermenterade livsmedel. ‘Wild Fermentation’ av Sandor Katz är en bra bok om du vill få händerna smutsiga av Lactobacillus.

12. Komplettera med taurin, särskilt om du är gravid, ammar eller är extremt aktiv. Taurin är en aminosyra som bara finns i animaliska livsmedel, som spelar en viktig roll i hjärnans utveckling, för ett hälsosamt blodtryck, för att kontrollera blodsockret, minska oxidativ stress och förhindra skador på näthinnan. Även om din kropp kan syntetisera taurin av en kombination av andra aminosyror, kan de flesta människor, inklusive barn, gravida och ammande kvinnor inte producera tillräckligt med taurin för att tillfredsställa behoven utan måste få det direkt via kosten. Minst en studie har visat att veganmän har mycket lägre nivåer av taurin i plasma än icke-vegetarianer. NOW tillverkar ett taurinveganpulver. Det kan finnas andra märken där ute om du gör något detektivarbete.

13. Fundera på ”bivalveganism”, vilket är en kombination av vegetabiliska livsmedel och skaldjur med primitivt nervsystem utan hjärna. Jag tror helt ärligt att det här sista rådet kan vara en lösning för många kämpande veganer. Musseldjur, som ostron och musslor är otroligt rika på näringsämnen som saknas eller som är svåra att få i sig via vegetabiliska livsmedel. Ostron, i synnerhet, är en rik källa till järn, vitamin B12, zink, selen, koppar och D vitamin, och har en liten mängd av riktigt A vitamin också. Musseldjur har inget centralt nervsystem och anses inte kännande enligt våra traditionella kriterier för känsel. Veganer som undviker andra animaliska produkter kan därför vara mer etiskt bekväma med att konsumera några ostron i veckan. (Om du vill läsa om potentialen med musseldjur i vegandiet från finns en mycket relevant artikel av Christopher Cox.)

Det här var de stora viktiga råden men för att göra denna sida olidligt lång har jag ytterligare några små råd.

Tänk på att det inte är vad du äter som är viktigt; det är vad du absorberar (eller konverterar) som räknas. En del kostnoggranna veganer använder program som Cron-o-Meter för att spåra sitt näringsintag. De ser till att de är att slå RDI för alla vitaminer, mineraler och aminosyror. Tyvärr skiljer dessa program inte mellan vitamin K1 eller K2. Näringsdeklaration har inte RDI fastställt för icke-essentiella aminosyror som taurin. Vanligtvis registrerar dylika program eller näringsrekommendationer betakaroten som ”vitamin A” utan att ta hänsyn till den bottenlöst låga konverteringsgraden (vilket betyder att vad som ser ut som 100 % av RDI av A vitamin på papper kanske endast är 1 % av RDI i kroppen). Näringstabeller kan inte heller säga hur mycket järn, zink, magnesium eller kalcium du förlorar på grund av fytinsyra, inte heller berätta hur mycket icke-hemjärn du verkligen absorbera. Med andra ord kan näringsämnestabeller och näringstrackingprogram endast visa dig vad du lägger i din mun, inte vad din kropp faktiskt tar upp. (Ännu värre är att USDA: s näringsvärden kan vara vitt skilt från den näring som finns på din egen tallrik, eftersom näringsinnehållet i vegetabiliska livsmedel varierar beroende på odlingsförhållanden, markkvalitet, årstid, geografi, och en mängd andra faktorer.)

Blodprover kan inte berätta för dig om du har ”brist” på kalcium. Jag vet inte om denna tro är så vanlig bland vanliga veganer som den är bland rawfoodveganer. En del verkar tro att ett normalt kalcium-värde som syns på blodprovet är ett bevis på att de får tillräckligt med kalcium via kosten. Det stämmer inte, kalcium i blodet och kalcium i dina ben är två mycket olika saker. Vid brist kommer din kropp att ta kalcium från skelettet så att du har tillräckligt i blodet för att överleva. (Kalcium är en elektrolyt som hjälper till att ditt hjärta att slå korrekt och din kropp kommer prioriterar att ”inte dö” över att förlora bentätheten.)

När du söker hälsoråd från pro-vegan-källor, välja dem klokt. Detta gäller varje auktoritet som ger råd om kost där de investerat känslomässigt eller ekonomiskt, veganism är inget undantag. Undvika webbplatser och forum som tenderar att bagatellisera eller bortförklara människors negativa erfarenheter av veganism. Om någon säger att du kan få allt vitamin B12 du behöver genom att slicka handleden, inte tvätta dina grönsaker, eller offra grönkål till koenzymgudarna, spring då fort därifrån. Och som någon som tidigare trodde på allt som stod på www.vegsource.com, skulle jag också rekommendera att göra din egen forskning innan du läser på vegansidorna  om människans matsmältningssystem anatomi, köttstudier i nyheterna, och hur mirakulöst Seitan är.

Min absoluta favoritveganexpert är Jack Norris. Norris är en vegandietist, som är förbluffande ärlig om bristerna i vegankosten. Han skriver om vetenskapligt baserade lösningar till hälsoproblem, och till skillnad från vissa andra i hans position, sopar han inte undan de potentiella fallgroparna med vegankost under mattan. Bland alla vegetarian- och veganauktoriteterna  som finns är han sannolikt den som kommer att ge dig sanningen. Granska hans blogg för att få ett balanserat perspektiv veganism. Om du är uppriktigt intresserad av att se ”andra sidan” av vegandiskussionen:

  • Tom Billings ‘BeyondVeg‘ är en fantastisk källa för alla sanningssökare inom hälsa. Den täcker en rad olika relevanta ämnen och veganmyter (inklusive anatomijämförelser mellan primater och människor, (Patricks kommentar: Jag har skrivit kort om det här), evolutionshistora i relation till människans kost, vanliga veganmyter och mycket mer)
  • Meat: A Benign Extravagance av Simon Fairlie är ett måste om du har blivit vegan delvis av miljöskäl. Det är ingen tvekan om att våra moderna jordbruksmetoder är skrämmande, men denna bok visar på ett mycket väl underbyggd och forskningsrelaterat sätt att verkligheten är mycket mer nyanserad än vad vi förleds att tro. Många veganlivsmedel som jordgubbar, kaffe, vin, choklad, och sparris är ännu mer miljöförstörande än t.o.m. fabriken med industrikött. Fairlie visar att en del av den fördömande statistik som vi hör om djurhållning grovt har blåsts upp. Baserat på Fairlies forskning, är det mest hållbara systemet för planeten inte en vegandiet, utan att sätta boskap som får ströva fritt på mark som är olämplig för odling, använda djur som höns och grisar för att återanvända matavfall och återgå till ett decentraliserade jordbruk. (Patricks kommentar: Jag har haft boken hemma länge men inte börjat på den. Jag kan intyga att den är enormt faktaspäckad; det är inte någon avslappnad semesterläsning. Om du inte tycker om att läsa nationalekonomi blandat med statistik, filosofi och hälsa på svår engelska så rekommenderar jag att du väntar med denna bok)
  • Om du är intresserad av att förstå varför ex-veganer har slutat vara veganer och börjat ifrågasätta den etiska grunden för veganism, kolla in intervjuer med ex-veganer på Rhys Southan blogg, Let hem eat meat. Det är också värt att läsa denna detaljerade och personliga beskrivning av ex-veganen Tashas återgång till omnivor diet. Jag har även skrivit en artikel om mina egna tankar i en intervju med National Animal Alliance.

Sist men inte minst …

Var inte för hård mot dig själv även om du gör allt helt ’rätt’ och ändå inte mår toppen. Precis som alla de gamla gubbarna och gummorna som levde till de var 96 år trots att de rökte ett paket cigaretter om dagen och hade Guinness som sin huvudsakliga föda, finns det en del människor som verkligen överlever utan animaliska livsmedel under mycket lång tid. Jag har dock mina tvivel till om det är bra under flera generationer, men på individnivå finns det blomstrande veganer (som exempelvis fenomenala 60-åriga som ätit vegan raw food i 39 år (En liten hint: hon äter mycket fermenterade livsmedel). Till skillnad från de 96-åriga gubbarna och gummorna som ses som lyckliga anomalier, verkar de riktigt friska veganerna ses som universalexempel som gäller alla: ”Om han kan så kan alla.”

Även om du inte vill ta till dig något som står här så tag i alla fall med dig detta: Människor är mycket mycket mer genetiskt diversifierade än vad de flesta inser och en individs framgång som vegan kommer inte att garantera att du når den framgången. Du kan rent fysiologiskt verkligen vara oförmögen att absorbera eller omvandla vissa näringsämnen i växtbaserad form. Din sjukdomshistoria, din tarmekologi (antalet och typen av goda bakterier), dina medicinska besvär och till och med den kost som din mor åt då du var ett embryo och foster påverkar ditt nuvarande näringsbehov. Veganism är ett modernt experiment, en kost som människan aldrig tidigare har stått inför och dess fulla konsekvenser är fortfarande okända. Besvär med att nå optimal hälsa är inte ett personligt misslyckande. Så mycket som vegankosten har sina rötter i medkänsla, tycker jag att du som levande människa även ska inse att även du förtjänar din egen vänlighet och medkänsla.”

Jag tycker att Denise Minger lyfter fram en hel del viktiga punkter som veganer bör tänka på. Det sista hon skriver är av intresse och begrunda att av de folk som troligtvis är världens största natur- och djurälskare på ett fullkomligt naturligt sätt, det vill säga, alla världens naturfolk, finns det inga som äter vegankost. Det är en ”lyx-anomali” som endast vi i väst kan unna oss. Jag anser att gräsuppfött, närproducerat, eko-kött (inte vanligt KRAV-kött som finns i butik) där djuren får en human behandling, knappt behöver transporteras till slakt och där slakten sker utan närvaro av andra djur i gruppen och där ledarindividen slaktas sist är hälsosamt, givetvis i lagom dos anpassat för individen och tillagat på rätt sätt. Jag anser inte att industrikött från djur som har trängts i grupp, ätit kraftfoder, stressats och farit illa på något sätt är försvarbart eller bra. Vi kan välja vår värld med våra plånböcker och det finns bra köttalternativ (som dessutom inte kostar speciellt mycket mer, ibland mindre än köttet i butiken): Ö-slakt, Gröna gårdar, KC-ranch är några av de alternativ som sticker ut bland Mamma Scans köttbullar.

Tack till Denise Minger. Här finns hennes inlägg.


Omega-3 har noll effekt…eller?

18 juni 2012 Kategori: Omega-3 | 4 Comments »

På Aftonbladets löpsedel, tisdag den 12 juni 2012, stod det: Omega-3 har noll effekt.

Vad bra då vet man det, eller är det verkligen så enkelt? Vad är det som gör att en tidning, även om den kanske inte har det högsta anseendet i branschen, skriver att Omega-3 har noll effekt på sin löpsedel? Bakom det här, något onyanserade, yttrandet finns en studie som publicerades i The New England Journal of Medicine. Professor Lars E. Rydén vid enheten för kardiologi och institutionen för medicin vid Karolinska Institutet är en av dem som medverkat till ”n–3 Fatty Acids and Cardiovascular Outcomes in Patients with Dysglycemia” som studien heter och som jag har läst. Det här en studie som alltså är utförd på diabetespatienter eller patienter med störd blodsockermetabolism, endast. Man har testat om omega-3 reducerar risken för kardiovaskulära besvär i jämförelse placebo samt effekten av diabetesmedicinen Insulin glargine som marknadsförs under namnet Lantus av ett av världens största läkemedelsbolag: Sanofi-Santos.

Studieobjekten skulle vara minst 50 år gamla och ha en diabetes-typ 2-diagnos eller störd blodsockeromsättning. De skulle även ha en historia av hjärtinfarkt, stroke, kärlkramp med dokumenterad ischemi (Otillräcklig blodförsörjning till någon vävnad i kroppen) eller vänsterkammarhypertrofi (förstoring av hjärtats vänstra kammare) bland annat. Man följde totalt 12 536 patienter med en medelålder om 64 år varav 65 % var män och 35 % var kvinnor. Studieobjekten kom från 573 läkarmottagningar i 40 olika länder och de observerades i genomsnitt cirka sex år. Studieobjekten fick antigen 1 g omega-3 (456 mg EPA och 375 DHA) eller placebo med 1 g olivolja. Inom samma studiematerial randomiserades alltså även 6 264 deltagare till att få diabetesmedicinen Lantus som titrerades för att uppnå normala fasteblodsockervärden. Studiedeltagarna fick i övrigt äta vilken mat de ville och efter två år samt vid studiens slut efter sex år fick studieobjekten ett standardiserat frågeformulär att fylla i gällande sina kostvanor.

Slutsatsen var att tillskott av 1 g omega-3 fettsyra inte reducerade risken att dö på grund av kardiovaskulära sjukdomar hos patienter med diabetes eller med hög risk för att utveckla diabetes. Av alla 12 536 deltagare i studien var det 571 (9,1 %) som dog av kardiovaskulärt relaterade sjukdomar i omega-3-gruppen medan 581 (9,3 %) dog av samma typ av sjukdomar i olivoljegruppen. Risken för kardiovaskulära sjukdomar varken ökade eller minskade med medicinen Lantus. Man noterade dock att gruppen som fick omega-3 hade signifikant minskade triglyceridvärden. Höga triglyceridvärden är kopplat till hjärtsjukdomar och diabetes. Triglycerider ökar vid intag av cerealier och socker, rökning, alkoholkonsumtion och vid frånvaro av fysisk aktivitet bland annat.

Mina kommentarer till den här studien är följande:

Dos
Troligtvis är totalt 831 milligram, av de viktigaste omega-3-fettsyrorna: EPA och DHA, en för låg dos för att ha en effekt på personer som är minst 50 år gamla, har en diabetesdiagnos eller störd blodsockermetabolism, en historia av hjärtinfarkt, stroke, kärlkramp med dokumenterad ischemi eller vänsterkammarhypertrofi. American Heart Association menar exempelvis att personer med förhöjda triglycerider kan behöva mellan 2000-4000 milligram av EPA och DHA per dag.

En av många studier
Man bör komma ihåg att det här är endast är en studie. Det kommer dock troligtvis fler studier som kommer att komma fram till samma negativa slutsats men dessa ska ställas i relation till den enorma mängd studier som istället pekar på positiva effekter vid intag av omega-3 vid hjärt- kärlsjukdomar. Nu i juni i år, publicerade exempelvis British Journal of Nutrition en översiktsstudie som sammanfattat 21 stycken randomiserade kontrollerade kliniska försök som alla hade placebogrupper och som varade längre än 6 månader där studieobjekten antigen fått tillskott av omega-3 eller omega-3 via matkontroll. Slutsatsen var att ”marina omega-3 fettsyror [oavsett om de kommer från tillskott eller från mat] är effektiva i att förebygga kardiovaskulära sjukdomar och död relaterat till hjärtinfarkt”. Vidare publicerades i samma tidskrift och samma nummer en studie där forskarna tittade på totalt 26 stycken randomiserade kliniska försök och dessa visade att intag av omega-3 är associerat med biomarkörer som indikerar lägre nivåer av inflammationer i endotelet, det vill säga det lager av celler som täcker blodkärlens insida. Dessa båda är några av de absolut senaste studierna som gjorts på omega-3. Söker man på ” omega-3 fatty acids cardiovascular” i världens största medicinska databas får man upp inte mindre 2 664 studier och söker man på ”omega-3” får man upp över 16 000 studier. Det finns med andra ord många studier som omfattar omega-3. Detta är som sagt en av dem och hittills är en övervägande mängd av dessa positiva till omega-3 vid hjärt-kärlbesvär.

Mediciner
Studiedeltagarna fick hjärtmediciner och det finns en risk att dessa maskerade den skyddande effekt som omega-3 egentligen skulle kunna ha, något som studieförfattarna i och för sig tar upp som kritik mot sin egen studie.

Studiens slutsats
Studien säger inte att omega-3 inte är hälsosamt eller skadligt utan endast att tillskott av 1 g omega-3 fettsyra inte reducerar risken att dö på grund av kardiovaskulära sjukdomar hos patienter med diabetes. Omega-3 har visat sig förebygga kardiovaskulära sjukdomar i flera andra studier samt är även viktigt för synen, hjärnan och för att reducera inflammationer, vilket EFSA (EU:s organ för livsmedelsfrågor) fastslår. Studien säger inte att omega-3 har noll effekt.

Typ av omega-3
Om du har läst min blogg tidigare vet att du jag anser att dos och frekvens när det gäller kosttillskott kommer i fjärde hand. På första, andra och tredje plats kommer kvalitet när det gäller råvara och produktionsprocess för ett kosttillskott. Det förekommer få branscher inom vilka det finns så mycket skräp som inom just kostillskottsbranschen. Jag beklagar att behöva säga detta men en snygg etikett säger inget om kvaliteten. Du kan inte känna eller ta på en omega-3 kapsel och uttala dig om dess beskaffenhet, tyvärr. Ingen som har skrivit om eller på annat sätt kommenterat studien hittills, har adresserat det som jag tycker är bland det viktigaste: vilken typ av omega-3-fiskolja fick deltagarna? Jo, alla deltagare fick en högkoncentrerad omega-3 vid namn Omacor som tillverkas av Pronova BioPharma i Norge och som säljs på licens av bland annat läkemedelsbolaget Abbot och av läkemedelsbolaget GSK under namnet Lovaza. Från fiskens naturliga kring 30 % omega-3-fettsyror har Abbot uppkoncentrerat fiskoljan till att innehålla cirka 85-90 % omega-3.

Det finns tusentals fiskoljemärken och många klassas som relativt rena när det gäller miljögifter. Miljögifter är idag troligtvis inte det stora problemet när det gäller fiskoljor från seriösa fiskoljetillverkare. Problemet är däremot stabilitet över tid, dvs de mycket känsliga fleromättade fetterna i fiskoljan riskerar att var härskna redan innan personen intar dem eller så härsknar de snabbt i kroppen. Jag vill ha en så naturlig fiskolja som möjligt där fiskens naturliga fettsammansättning och naturliga antioxidanter är så opåverkade som möjligt. Dessa finns inte kvar i tillräckliga nivåer, vad jag vet, för en uppkoncentrerad fiskolja som dessutom saknar övriga omega-fettsyror (bland annat omega-4, -6, -7, -9) i korrekt mängd om de ens finns kvar. Kan det vara så att den uppkoncentrerade omega-3 produkten studieobjekten fick härsknade snabbt i kroppen vilket innebär att den i bästa fall inte gjorde någon nytta men i värsta fall gjorde skada? Att ta denna typ av omega-3 är, för mig, samma sak som att ta ett multivitaminmineral från apoteket. Den riskerar att göra mer skada än nytta. Kosttillskott, vilka de än är, måste vara av absolut högsta kvalitet, inget annat. Det finns en anledning till att stora studier visar att vissa kosttillskott ökar risken för en del sjukdomar och till och med dödlighet. Dessa är aldrig genomförda på högkvalitativa whole food kosttillskott utan på syntetiska isolerade varianter.

Finansiering av studien
Utan att vara alltför konspiratorisk, vilket jag verkligen inte vill vara, är det värt att åtminstone nämna att denna studie har finansierats av läkemedelsbolaget Sanofi-Santos som säljer just mediciner mot kardiovaskulära sjukdomar samt diabetesmediciner. Sanofi-Santos har allt att tjäna på att omega-3 får ett dåligt rykte. Detta behöver inte betyda att studien är illa genomförd (för det är den inte) inte heller att resultatet har påverkats eller med avsikt förändrats för att passa uppdragsgivaren. Låt mig emellertid citera vad Docent Li Bennich-Björkman som forskat kring akademisk frihet vid Uppsala Universitet säger i Radioprogrammet Kaliber ”Beställningsjobb och köpt tystnad – är den fria forskningen hotad?”: ”All typ av betalning har oftast koppling till att man vill ha inflytande. Personer och myndigheter som betalar forskning vill påverka vad det forskas om och ibland också över vilka resultat som kommer fram. Och det krockar med universitetens tradition av oberoende. Ja, forskningen påverkas när den blir alltmer beroende av pengar utifrån, menar Li Bennich-Björkman.”. Det föreligger givetvis en risk för resultatpåverkan vid all forskningsfinansiering från läkemedelsbolag men det betyder som sagt inte att just denna studie är dåligt genomförd eller att den inte är utförd under de etiska forskningsregler som ska föreligga. Jag tycker ändå att det var värt att nämna detta faktum.

Slutord
Det är inte säkert att tillskott av 831 mg av EPA och DHA (omega-3) minskar risken att dö i kardiovaskulära sjukdomar bland diabetespatienter eller patienter med störd glukosmetabolism vilket den här studien har kommit fram till. Jag tror verkligen att man kommer att få samma resultat om man upprepar studien under ovanstående förutsättningar. Jag tror emellertid att omega-3 tillskott är försvarbart och viktigt just för diabetespatienter, speciellt med tanke på den inflammationsreducerande effekt som omega-3 har men det ska vara en adekvat dos och framförallt rätt typ av omega-3-tillskott. Att säga att omega-3 har noll effekt och sätta punkt är detsamma som att säga att träning har noll effekt. Punkt. Det är ett ganska orimligt påstående.

PS1. Jag anser alltid att näringsämnen primärt ska komma via mat. Varför tycker jag att det är viktigt med omega-3 i form av tillskott och inte endast genom fet fisk:

  1. Jag äter tyvärr inte fet fisk minst tre gånger per vecka eller fler. Exempelvis är den odlade laxen (som jag befarar att många äter) inte lika rik på omega-3 som man kan tro eftersom den riskerar att inte få tillgång, i tillräcklig utsträckning, till de naturliga alger som omvandlas till omega-3 (EPA och DHA) i fisken. Laxfoder kan innehålla soja, ärtor, raps, vete och cirka 50 % marina råvaror (läs fiskrens). Det är en fullkomligt onaturlig föda för en fisk.
  2. Fisk riskerar att innehålla miljögifter vilka renas bort i en bra fiskolja.

PS2. Jag äter själv Eskimo-3 som alltså inte är en uppkoncentrerad fiskolja. Jag har inte funnit bättre hittills. Om du har någon som du anser vara bättre (stabilare) får du gärna maila mig.

 

http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1203858#t=article
http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1203859#t=article
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22648722
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22628615
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22591894
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22591890
http://www.heart.org/HEARTORG/
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1316&grupp=9271&artikel=855121 Kaliber 14 maj 2006: Beställningsjobb och köpt tystnad – är den fria forskningen hotad?
http://www.aftonbladet.se/halsa/article14968877.ab
http://www.svd.se/mat-och-vin/omega-3-har-ingen-effekt_7274375.svd

Svar på en kommentar om Diabetes typ 2

27 maj 2012 Kategori: Diabetes | 17 Comments »

I april förra året skrev jag ett inlägg som heter: ”Motverka din diabetes typ 2 enkelt” i vilket tio enkla råd gavs:

1. Skär ner på kolhydrater
2. Träna, träna, träna
3. Sky transfettsyror som pesten
4. Konsumera bra mättat fett
5. Se till att få ordentligt med omega-3 från animaliska källor
6. Sov åtta timmar varje natt
7. Optimera ditt intag av D-vitamin
8. Undvik brist på vitaminer och mineraler
9. Ha koll på dina glukos- och insulinnivåer
10. Bearbeta stress och oförlöst sorg

I inlägget gavs även en kort förklaring till varje råd. I april i år fick jag en kommentar av en läkare vid Sahlgrenska. Han skrev:

”Så ni menar alltså att en erkänd lågkaloridiet mot diabetes typ 2 baserad på flera års studier skulle vara fuff och bågens, och att den egentliga boten ligger i att bearbeta oförlöst sorg och sova? Sluta sprida skitsnack!!!!”

Min första tanke var att detta måste jag skriva ett inlägg om, vilket jag alltså tänker göra nu. Låt oss börja med att se på lågkaloridiet som han anser vara en god strategi vid diabetes.

Diabetes typ 2 och lågkaloridiet
Varför tog jag inte med detta råd? Fungerar inte lågkaloridiet? Jo, lågkaloridiet fungerar mot diabetes typ 2 och i diabetesforskningstidskriften Diabetologia publicerades en studie som visar hur en lågkaloridiet kan reducera diabetes typ 2. Elva personer med diabetes typ 2 åt en extrem låg-kaloridiet (600 kcal/dag). De fick tre sacketter av en viktnedgångsprodukt som kallas Optifast vilket alltså är ett måltidsersättningspulver samt fick äta icke stärkelserika kolhydrater som sallad, lök och paprika. Efter åtta veckor hade de förlorat 15,3 kg vilket motsvarade ungefär 15 % av deras vikt. Deras triglyceridvärden och blodglukosnivåer blev normala. Toppen! Vad bra, eller?

Om man slutar läsa nu verkar det som om man har funnit ett botemedel mot diabetes typ 2. Om man fortsätter att gräva lite får man dock reda på att tre månader efter studien avlutades hade mycket av den vikt studieobjekten förlorat kommit tillbaka, flera hade dessutom fått ”återfall” av diabetes typ 2 och jag är övertygad om att personerna varken hade tillräcklig energi eller upplevde sig som särskilt friska och välmående under svältperioden. Det finns en annan svältstudie (egentligen halvsvält), Minnesota Starvation Experiment, som visar att svältdieter aldrig kommer att leda till något positivt. Minnesota Starvation Experiment genomfördes i mitten av 1940-talet. Forskarna lät 36 friska män äta cirka 1800 kcal/dag samt gå 5 km per dag under sex månader. Förutom att deltagarna blev sjukligt smala konstaterades att svältdieten resulterade i depression, svår emotionell stress och hysteri. Sexualdriften reducerades radikalt och deltagarna isolerade sig socialt. Deltagarna visade även brist på koncentrationsförmåga, förståelse och kognitiv förmåga. Vidare gick basalmetabolismen ner. Några faktorer att tänka på när det gäller lågkaloridieter:

  • Lågkaloridieter kommer aldrig att fungera på (lång) sikt oavsett om det är diabetes typ 2 eller övervikt man försöker behandla. Anledning: 1. Det är få människor som har disciplinen att äta lågkaloridiet över tid. 2. Det är en stressituation för kroppen att få för lite kalorier.
  • Lågkaloridieter ökar produktionen av stresshormonet kortisol vilket ökar produktionen av en signalsubstans kallad neuropeptid Y samt ökar produktionen av hormonet Kortikotropinfrisättande hormon. Både neuropeptid Y och kortikotropinfrisättande hormon ökar aptiten. Det blir så att säga motsägande signaler som individen måste kämpa mot och över tid kommer alltid självbevarelsedriften att vinna, det vill säga individen kommer att äta och tyvärr finns det risk att man ”äter igen” det man har förlorat. Det kallas jojo-bantning och det är inte bra varken för vikt- eller diabetessjukdomar.

Jag är mycket skeptisk till de långsiktiga vinsterna med lågkaloridieter mest för att individen inte orkar följa lågkaloridieter över tid och de negativa effekter som uppstår vid ett misslyckande, både när det gäller självkänslan och vad som händer i kroppen. Jag tror att alla känner någon som har försökt att följa en lågkaloridiet och jag tror att alla har sett de misslyckanden som skett över tiden. Visst klarar de flesta att följa en lågkaloridiet några månader men jag är tveksam till att många klarar det en längre tid. Fungerande dieter som ska reversera diabetes typ 2 behöver andra metoder än just lågkalori för att fungera på sikt. Nu vet jag i och för sig inte vad läkaren från Sahlgrenska syftade på när han skriver ”erkänd lågkaloridiet”. Jag vill inte använda orden ”fuff och bågens” som läkaren gör men jag tror som sagt inte att lågkaloridieter har goda långsiktiga vinster när det gäller varken diabetes eller övervikt .

Bearbeta stress och oförlöst sorg
Det låter som mumbojumbo att man ska bearbeta stress och oförlöst sorg vid diabetes typ 2. Det tycker i alla fall läkaren från Sahlgrenska. Varför skrev jag det?

Negativ emotionell stress, oavsett om den kommer från ett arbete som man inte trivs med, en hemmasituation som inte är bra eller obearbetade sorger, leder till ett biokemiskt svar i kroppen. Vad händer? Jo, stresshormonerna noradrenalin, adrenalin (kort sikt) och med tiden även kortisol ökar vid stress och som ett svar på det:

  • Frigörs fria fettsyror till blodet
  • Levern tömmer sina glykogendepåer för att tillhandahålla musklerna med energi, dvs blodsockernivåer ökar
  • Levern skapar mer glukos via glukoneogenesis, dvs blodsockernivåer ökar.

Om stressen inte motsvaras av att blodglukosen förbrukas eller används kommer individen att få förhöjt blodsocker vilket är första steget mot diabetes typ 2. Fett allokeras till buken, så kallat visceralt fett, vilket kan leda till svår fetma. Vidare kan den ökade kortisolproduktionen öka blodtrycket och ge förhöjda triglycerider i blodet. Individer med hög kvot av midja till höft som ses vid fetma har ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar och diabetes typ 2. Det finns studier som visar att personer med ökat kortisolpåslag väljer att konsumera mer socker och fett. Det finns även flertalet stora studier som bekräftar sambandet mellan emotionell hälsa som stress, depression och ångest med diabetes som vi ska se nedan.

En av de större studierna kring depression och diabetes publicerades år 2006 i den stora diabetesforskningstidskriften Diabetologia (som nämnts ovan). Mirjam Knol, assisterande professor i Epidemiologi vid University Medical Center, Utrecht, Nederländerna med kollegor visade att vuxna individer med depression löper 37 % ökad risk att utveckla diabetes typ 2 i jämförelse med icke-deprimerade.  Två år senare publicerade Briana Mezuk, även hon assisterande professor i Epidemiologi fast vid University of Michigan, USA, en studie tillsammans med kollegor i tidskriften Diabetes Care där de fastslog att depression är associerat med en 60 % ökad risk att utveckla diabetes typ 2 i jämförelse med icke-deprimerade i kontrollgruppen.

Även Mooy med forskarkollegor från Vrije Universitetet i Amsterdam, Nederländerna visade i en studie att kronisk stress är associerat med diabetes typ 2 och att personer som utsätts för kronisk stress har 60 % större risk att utveckla diabetes i jämförelse med personer som inte upplevt kronisk stress. American Diabetes Association skriver att ”Stress kan påverka diabetes genom att stress påverkar hormoner som direkt kan påverka blodsocker”.

Forskaren Richard Surwit, vice chef vid enheten för psykiatriska och beteendevetenskaper vid Duke University Medical Center samt dessutom författare till boken: The Mind Body Diabetes Revolution, säger: ”Stress spelar en mer direkt roll i kontrollen av blodsockerhalten än den gör i någon annan sjukdom.”  Läkaren David Sledge, som är medicinsk chef vid diabetesenheten vid The Ochsner Clinic Foundation in Baton Rouge, Los Angeles, USA säger att för diabetespatienter är ”Bland det viktigaste att lära sig hur det känns när stresshormonerna stegras.” Paula Butler som är chef för endokrinologin (den medicinska disciplin som intresserar sig för hormoner) samt för diabetesprogrammet vid Mt. Sinai hospital in Chicago säger att ”De flesta [diabetes]patienter kan enkelt veta om deras blodsocker stiger genom att de vet hur mycket stress de befinner sig i.”

År 2009 publicerade Erik Renström, professor i experimentell endokrinologi på Lunds Universitets Diabetescenter en studie där man i studieintroduktionen skrev: Kopplingen stress och diabetes förklarad – forskningsgenombrott i Science… I en akut stressituation, när du ska fly eller fäkta, är låga blodsockervärden en nackdel, höga däremot ger dig en säkerhetsmarginal. Men dagens stress är ofta inte sådan och den går inte att springa eller slå sig fri från. Därför ökar modern stress diabetesrisken.”

Forskare från Duke University Medical Center i USA publicerade en studie i tidskriften Diabetes Care som visar hur stresshantering minskade långtidsblodsockret HbA(1c), så kallat glykerat hemoglobin vilket alltså visar glukosvärdet på lång sikt.

Det finns även en studie som publicerades redan år 1991 i Behavioral Medicine där Dr. David C. McClelland, Ph.D vid Yale University, och två kollegor visade att diabetespatienter som hade upplevt en närståendes död och sedan påmindes om den tragiska händelsen hade högre kortisolvärden i blodplasma men även ett större antal T-hjälparceller (vita blodkroppar som är del av det adaptiva immunförsvaret) som antas kunna öka autoimmuna attacker på insulinproducerande betaceller i bukspottkörteln. Inga av dessa resultat kunde ses i kontrollgruppen.

Det finns även en studie som publicerades redan år 1998 som visar att personer som förlorar en förälder under barndomen och som har svåra familjerelationer har ökad risk för långsiktiga ökningar i blodtryck men framförallt förändrad kortisolproduktion som ett svar på stress. Stresshormonet kortisol och diabetes är sammankopplat.

Det mesta ovan handlar om stress och oförlöst eller obearbetad sorg har normalt endast setts som ett psykologiskt fenomen men det är idag mycket tydligt och det finns empiriska bevis på att det finns ett fysiologiskt svar på sorg, det vill säga en biokemisk reaktion som påverkar hälsan negativt. I maj publicerades en liten studie som visar att kvinnor som bär på ”mer komplicerad” sorg har en förändrad kortisolproduktionskurva i jämförelse med kvinnor som bär på ”mindre komplicerad” sorg. Rädsla, ilska och sorg påverkar det sympatiska nervsystemet för övrigt.

Med andra ord, i min värld och även i dessa framstående forskare på området som nämns ovan, är det solklart att stress och obearbetad sorg har en koppling till diabetes typ 2. Det är inte mumbojumbo utan ren och skär biokemi.

God sömn och diabetes typ 2
Sveriges radio Vetenskap & Miljö skrev i april i år: ” Rubbad sömn kan leda till diabetes”…Tidigare forskning visar på ett samband mellan sömnbrist och fetma. Men den här studien visar lite mer om vad som händer i kroppen när vi sover. En grupp friska personer fick under fem veckor leva med mindre sömn och rubbad dygnsrytm. De sov bara fem och en halv timme per natt och i stället för vårt normala 24-timmarsdygn levde de i en 28-timmarscykel. Tanken med det var att simulera en skiftarbetares dygnsrytm. Studien gav två tydliga resultat. Det ena var att ämnesomsättningen gick ner och det andra var att insulinproduktionen minskade vilket gjorde att blodsockerhalten ökade kraftigt. I vissa fall så pass mycket att det gick att jämföra med ett förstadium till diabetes typ 2.”

Så sent som i maj i år publicerades en studie i The Scientific World Journal där man menar att reducerade melatoninnivåer observeras i sjukdomar som ” demens, vissa humörstörningar, svår smärta, cancer och diabetes typ 2.” Hormonet melatonin utsöndras under natten och dysfunktion i melatoninproduktionen beror bland annat på störningar i dygnsrytmen. Med andra ord om man inte sover bra och framförallt inte sover under natten kan det alltså leda till melatoninstörningar vilket i sin tur ökar risken för diabetes men även för många andra svåra sjukdomar.

I tidskriften NeuroMolecular Medicine publicerades en studie i april i år där man i sammanfattningens inledning skriver att ”Sömnstörning är en bidragande faktor för flera sjukdomar, inklusive högt blodtryck, diabetes, fetma, depression och stroke. På molekylär nivå leder [sömnstörningar] till cellulär stress, inflammation och ett nedsatt immunförsvar.” Den här studien genomfördes vid Center for Sömn och dygnsrytmsneurobiologi vid Perelman School of Medicine, University of Pennsylvania i USA.

Man bör även komma ihåg att personer som har diabetes typ 2 rent generellt har fler oregelbundenheter i sin sömn-vaken-cykel och som studierna ovan visar är detta inte bra för hälsan eller diabetes typ 2.

Slutord
Tror jag att verkligen att läkaren från Sahlgrenska är läkare på riktigt trots den pseudonym han använde när han mailade? Ja, tyvärr tror jag det. Han representerar den typ av läkare som jag allra helst vill slippa i sjukvården: det vill säga en läkare som säkerligen kan medicinerna på sina fem fingrar och som kan standardprotokollen men som tyvärr samtidigt saknar insikt i vikten av att adressera sjukdomar på flera olika plan och som saknar förståelsen för hur man ser människan och hennes läkning ur ett helhetsperspektiv där man bör titta på grundläggande faktorerna för läkning tillsammans med en medicinsk behandling. Läkaren från Sahlgrenska låter tyvärr som en person som kan allt om sjukdom men väldigt lite om hälsa och läkning. De grundläggande parametrarna för hälsa är följande enligt mig:

Fysisk hälsa
- Kost och näring
– Träning och kroppsrörelse
– Sömn, återhämtning och dygnsrytm
– Exponering för solljus

Mental, emotionell & andlig hälsa
- Stresshantering
– Glädje samt bearbetning av sorg
– Syfte med livet samt trossystem, etik och moral
– Relationer

En del av ovanstående är inte läkarens område men att avfärda detta som icke-relevanta parametrar för läkning anser jag vara ignorant och det visar på avsaknad av förståelse för vad läkning handlar om. Kan det vara så att läkaren från Sahlgrenska med sin kommentar…

”Så ni menar alltså att en erkänd lågkaloridiet mot diabetes typ 2 baserad på flera års studier skulle vara fuff och bågens, och att den egentliga boten ligger i att bearbeta oförlöst sorg och sova? Sluta sprida skitsnack!!!!”

…har missat något? Ja, det tror jag att han har. Jag tror helt enkelt att han har missat hur människokroppen fungerar. Det pågår ett intrikat samspel mellan kroppens alla organ och har man inte förstått att fysiologisk hälsa och mental hälsa fungerar i samexistens där den ena påverkar den andra, bör man sätta sig i skolbänken igen eller uppdatera sig på den forskning som faktiskt finns på området. God sömn är A och O för alla sjukdomar inklusive diabetes eftersom god sömn har ett biokemist svar i kroppen som handlar om kortisol, melatonin och immunförsvaret. Att bearbeta sorg handlar om att hantera ett biokemist svar i kroppen: stresshormoner. Lågkaloridiet fungerar visserligen mot diabetes på kort sikt och kanske på lång sikt för ett litet fåtal men det finns betydligt skonsammare och mer långsiktiga metoder där biokemi och de olika typer av hormonsvar som olika makronutrienter ger troligtvis är mer välfungerande. Till läkaren från Sahlgrenskas försvar vill jag säga att ingen givetvis bör överskrida sitt kaloribehov och att en högkaloridiet givetvis inte är bra vid diabetes typ 2.

Jag hoppas att det ”skitsnack” jag har spridit kan hjälpa någon med diabetes typ 2 på vägen. Kommer ”bearbeta oförlöst sorg och sova” göra att du plötsligt reverserar din diabetes typ 2? Nej, men tillsammans med de åtta övriga råden är jag helt övertygad om att du slipper den sjukdomen för alltid utan att behöva säga följande som en av patienterna i den nämnda lågkalordiabetesstudien sade:

”Det var mycket tufft. Jag var hungrig hela tiden. Det var en svältdiet och mat var det enda jag tänkte på hela tiden.” – Gordon Parmley

PS. Jag vill påpeka att det som tur är finns många läkare som är mycket bra på sitt område och som ser till hela människan. Jag vet att Dr. Andreas Eenfeldt som driver www.kostdoktorn.se har goda resultat med sin LCHF-behandling vid diabetes. Om jag får gissa, har Dr. Eenfeldt troligtvis fler lyckade diabetesbehandlingar än vad det konventionella vårdprogrammet vid diabetes kan uppvisa. N.B. Jag rekommenderar inte en bacon-LCHF-diet utan en stenålderskostdiet med mycket naturligt mättat fett och mindre kolhydrater för den som lider av diabetes.

PS2. Jag har ju skrivit om vikten av hormonet leptin vid övervikt men det är inte bara vid övervikt som leptin är fundamentalt: Friedman, som år 1994 upptäckte Leptin säger: ”Det är mycket tydligt att leptin kan förbättra diabetes. Dess användning begränsas inte bara till fetmapatienter.” Bästa sättet att få leptin att fungera är att följa leptinföreskrifter:

  1. Aldrig äta något efter middagsmålet
  2. Äta tre mål per dag men inga snacks mellan måltiderna
  3. Äta lagom stora måltider
  4. Äta frukost som innehåller protein
  5. Reducera dina kolhydrater (undvik sädesslag helt och hållet)

PS3. Det finns inga negativa bieffekter av att bearbeta gammal sorg, hantera stress och sova bra men jag har aldrig sagt att ”den egentliga boten ligger i att bearbeta oförlöst sorg och sova” för att motverka diabetes typ 2.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10997615
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22416877
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16520921
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12466357
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11851863
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10868831
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11070333
http://www.diabetes.org/living-with-diabetes/complications/stress.html
http://diabetes.webmd.com/features/stress-diabetes
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21925795
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14669704
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14669704
http://diabetesportalen.se/arkiv-foer-nyheter/kopplingen-stress-och-diabetes-foerklarad-forskningsgenombrott-i-science/
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22551206
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11772897
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1827998
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5078055
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22629173
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22527792
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9847038
http://www.hhmi.org/bulletin/mar2003/leptin/leptin2.html

 


Astaxantin – stjärnornas hudföryngrare…och betydligt mycket mer

11 maj 2012 Kategori: Kosttillskott, Kosttillskott kvalitet | 13 Comments »

Hudläkaren Dr. Nicholas Perricone, även adjungerad professor i medicin, har skrivit tre New York Times # 1 Best Sellers om rynkor, hud och skönhet, bland annat boken ”Ageless Face, Ageless Mind”. Han är dessutom filmstjärnornas hudläkare och har även varit med i TV-programmet Oprah och Access Hollywood. Han säger att Astaxantin ”är en stjärna bland anti-aging mat”. Han säger vidare att Astaxantin ”har visat sig förbättra hudens kvalitet, elasticitet och reducera rynkor. Den ökar även uthållighet samt återhämtning vid intensiv träning.” Dr. Perricone  anser att Astaxantin är ett av hans tio-i-top-tillskott för huden och sammanfattningsvis menar han att Astaxantin:

  • Reducerar rynkbildning
  • Reducerar åldersfläckar, så kallade pigmentfläckar
  • Reducerar ansiktssvullnader tillsammans med bland annat omega-3
  • Är exceptionellt antiinflammatorisk
  • Skyddar muskler och bidrar till att öka uthållighet
  • Skyddar hjärnan och ögat
  • Reducerar inflammatoriska cytokiner
  • Förbättrar matsmältningen
  • Har en myriad av hälsofördelar och ger ett skydd mot oxidativ stress

Nicholas Perricone nämner även flera gånger Astaxantin som ett mirakelämne i sin serie av Forever Young-texter. Jag vågar nog påstå att Astaxantin tillsammans med hela komplexet av E-vitamin (alfa, beta, gamma, delta tokoferol samt alfa, beta, gamma, delta tokotrienol,alltså inte bara alfatokoferol. Kontrollera det nästa gång du köper en multivitaminmineral.) samt omega-3 är några av de bästa kosttillskotten för huden. Åter till Astaxantin. Vad är detta för mirakelämne egentligen?

Vad är Astaxantin?
Astaxantin är en mycket kraftfull antioxidant som tillhör gruppen karotenoider, en grupp fettlösliga ämnen som ger olika livsmedel dess röda, gula och orangea färg bland annat. Det finns fler än 600 olika karotenoider och en av de mest kända är betakaroten som finns i morötter. Karotenoider delas in i karotener och xantofyller. Astaxantin är en xantofyll som förutom att fungera som ett mirakelmedel för hollywoodstjärnor som vill ha rynkfri och lysterrik hy bland annat skyddar A-vitamin, E-vitamin och andra karotenoider från oxidering samt förhindrar ohälsosam oxidation i, på och kring kroppens celler.

Astaxantin är både en vatten- och fettlöslig antioxidant vilket gör att den kan verka i blod samt intra- och extracellulär vätska (vätska både inne i och utanför cellen) men även i cellmembran och olika lipoproteiner vilka består av fettsyror. Astaxantin kan dessutom korsa blod-hjärnbarriären, vilken utgörs av mycket täta kapillärväggar. Blod-hjärnbarriären ska förhindra oönskade ämnen att lämna hjärnans blodkärl och nå nervvävnaden i hjärnan. Astaxantin kan även korsa blod-kammarvattenbarriären, vilken är den fysiologiska spärren mellan blodet och kammarvattnet i ögat. Det är anledningen till att Astaxantin även skyddar svårnådda delar som hjärnan och ögat mot angrepp av fria radikaler och inte bara huden eller andra organ i kroppen.

Astaxantin bildas primärt i en alg som heter Haematoccous pluvialis som ett naturligt skydd mot solens ultravioletta strålar. Lax, krabbor, räkor och krill som äter algen får sin rosa färg från astaxantin, detsamma gäller flamingos som faktiskt föds vita men får en rosa fjäderdräkt när de äter små kräftdjur som innehåller astaxantin. Observera att endast vild lax äter naturlig astaxantin. Odlad lax får syntetisk astaxantin vilket Dr. Perricone anser är betydligt sämre källa till Astaxantin. Forskaren Paris Kidd, som har studerat cellbiologi vid Berkely säger i en rapport att ”Även om syntetiskt astaxantin är tillgängligt, har den en annan molekylärprofil i jämförelse med naturligt astaxantin.“

Astaxantin står sig dessutom riktigt bra i jämförelse med andra antioxidanter. Studier som har jämfört naturligt astaxantin med E-vitamin, alfa- och betakaroten, lutein och lykopen visar att astaxantin har den högsta antioxidativa effekten mot fria syreradikaler av alla dessa ämnen.

Att välja astaxantin
Den som har följt min blogg vet att jag kan liknas vid en jobbig, ettrig och irriterande terrier när det gäller att undersöka kosttillskott. Jag kontaktar tillverkaren och ställer jobbiga frågor, testar, ringer tillbaka, ställer nya ännu jobbigare kontrollfrågor, testar igen osv. Jag kontaktar gärna forskare på området om det går och frågar efter hans eller hennes synpunkter. Jag går helt enkelt aldrig in en hälsokostbutik och köper det som står på hyllan utan att veta exakt vad det är jag köper. Det är en av anledningarna till att jag arbetar med greatlife.se. Jag ville helt enkelt ha en butik där jag själv kunde ”gå in” och köpa vad som helst på ”hyllan” och veta att det var det absolut bästa i sitt slag, en hälsokostbutik där varenda produkt kan passera mitt minimala, hårfina och skoningslösa nålsöga när det gäller kvalitet och effekt. Med andra ord, en butik som bara har det bästa. Om jag ska vara ärlig är många kosttillskott inte speciellt bra, tyvärr. Det är legotillverkade kemiska pulver som har fått en snygg etikett där det marknadsförande företaget troligtvis inte har tillräcklig kunskap om vad grundråvaran är, tillverkningsmetoden, kunskap om det finns in-house-laboratorium, om det finns ett tredje-parts-laboratorium eller andra relevanta faktorer som påverkar produkten. När det gäller Astaxantin har jag nu i cirka 15 månader ringt tillverkare, testat och äntligen hittat en som jag är nöjd med och som jag nu tar själv. Det är Dr. Mercolas Astaxantin-produkt. Dr. Mercolas Astaxantin är det enda Astaxanthin i världen, vad jag vet, som använder O2B-processen för att skapa en högkvalitetsprodukt med mycket lång stabilitet. Dr. Mercolas Astaxanthin använder inte lösningsmedel för att separera astaxantinet från algen.

Det finns andra Astaxantin-märken på marknaden, varför rekommenderar du inte dessa?
Dessa märken kommer troligtvis att ha samma naturliga fina astaxantin från algen Haematoccous pluvialis, dock med ganska hög sannolikhet inte framställda med O2B-processen men det är inte därför jag inte vill ha dem. Det är på grund av alla andra ingredienser förutom just astaxantinet. De innehåller syntetiska isolerade vitaminer vilket jag inte vill ha i mig.

_______________________________________

PS1. Några av Dr. Perricones kunder är: Kate Hudson, Uma Thurman, Eva Mendes, Cate Blanchet, Kim Cattrall och Julia Roberts – ganska ointressant i sammanhanget men eftersom jag skrev att han var filmstjärnornas hudläkare tänkte jag att det säkerligen finns någon som vill veta vilka några av dessa är.

PS2. Ett komplett whole food E-vitamin med alla åtta former av tokoferoler och tokotrienoler finns här. Icke-uppkoncentrerad högstabilitets omega-3 finns här.

PS3. Antioxidanter gör fria radikaler mindre reaktiva. Fria radikaler är molekyler som är mycket reaktiva just på grund av att de har oparade elektroner i sitt yttersta elektronskal. Det gör att de gärna reagerar med andra ämnen. I och med det finns det risker för cellskada om fria radikaler alltså inte först neutraliseras av antioxidanter. Även om fria radikaler verkligen kan göra mycket stor och allvarlig skada i kroppen och på huden fyller även fria radikaler viktiga funktioner då de med hjälp av vanliga lymfocyter dödar bakterier samt får hjärtat att pumpa mer blod vid situationer av stress. Vid vanlig andning bildas fria syreradikaler i cellens mitokondrier men vid hård träning kan syreanvändningen öka mellan 10 till 20 gånger jämfört med vila; därmed bildas enorma mängder fria syreradikaler. För höga nivåer av fria syreradikaler kan leda till oxidativ stress vilket alltså är mycket skadligt. Som tur är finns det både vattenlösliga och fettlösliga antioxidanter som kan göra fria radikaler mindre reaktiva. Exempel på några antioxidanter är:

  • Vattenlösliga antioxidanter: C-vitamin, alfaliponsyra, glutation, urinsyra
  • Fettlösliga antioxidanter: E-vitamin, CoQ10, betakaroten
  • Vatten- och fettlösliga antioxidanter: Melatonin, astaxantin

 

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12727382
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10775364
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1497349
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20697930
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22428137
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22214255
http://www.dailyperricone.com/
http://www.altmedrev.com/publications/16/4/355.pdf
http://www.perriconemd.com/
Perricone, N. (2007) The Perricone Weight-Loss Diet: A Simple 3-Part Plan to Lose the Fat, the Wrinkles, and the Years. New York: Ballantine Books, Random House, Inc.

Huvudet på spiken! Kost = hälsa!

6 april 2012 Kategori: Kost, Okategoriserade | 8 Comments »

Jag har precis sett programmet ”Efter tio – De vita gifterna: Vad gör socker med din kropp?” med Malou Von Sivers på TV4-Play. Där diskuterades socker och farorna förknippade med det. En kvinna vid namn Eva Renner som varit sockerberoende berättade om sin resa ur sockerberoendet samt om sina hypotyreosbesvär och hur dessa försvunnit med hjälp av ändrad kosthållning. Dessutom medverkade även Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds Universitet. Charlotte Erlanson-Albertsson forskar på aptitreglering och energibalans och undervisar dessutom blivande läkare i cellbiologi och fysiologi.

Det är självklart att raffinerat socker är värdelöst ur hälsosynpunkt och det var inte det som fick mig att reagera när jag tittade på programmet. Det var några andra uttalanden som särskilt tilldrog sig min uppmärksamhet. Låt oss se vad som sades under programmet:

Malou Von Sivers ”Vad är det som är så farligt med det här [socker] mer än som jag sade att man får hål i tänderna och blir tjock…nu har man sett att socker har mycket allvarligare konsekvenser?

Charlotte Erlanson-Albertsson Ja, det har mycket större effekter och det nya är att det ger en inflammation i kroppen och inflammation är något som finns i många olika moderna västerländska sjukdomar. Åderförkalkningen är en inflammation. Alzheimers, åldersglömska är en inflammation, även cancer och njursjukdomar.

Min kommentar: Även om det inte egentligen är speciellt nytt att socker inducerar en inflammatorisk reaktion i kroppen är det mycket bra att detta lyfts fram i TV. Jag önskar att fler förstod vilken oerhörd skada raffinerat socker gör. Låggradiga kroniska inflammationer som långvarigt sockerintag bland annat leder till är förknippat med många svåra sjukdomar som hjärtkärlbesvär, övervikt och cancer. Under människans utveckling har sötmans dragkraft varit mycket stor eftersom den ger belöning, snabb energi till hjärnan och muskelcellerna samt att det söta ofta har varit icke-toxisk (i de mängder vi konsumerat tidigare via frukt, bär och grönsaker, det vill säga). Däremot har vi tidigare fått kämpa för att få tag i snabba kolhydrater. Se denna video om hur en man från Bayaka-folket klättrar i ett träd för att få tag i honung så förstår du vad jag menar.

Nu finns det säkerligen någon som tänker att kvinnan och barnen endast stod på marken och tittade på men fick ta del av glukosen och fruktosen i honungen trots avsaknaden av muskulärt arbete från deras sida. Jag kan näst intill garantera dig att både kvinnan och barnen har genomfört ett större muskelarbete under denna dag allena än vad en kontorsarbetad genomsnittlig person gör under en hel vecka. Dessutom tror jag inte att detta afrikanska stamfolk, eller andra naturfolk heller för den delen, konsumerar den här mängden honung särskilt ofta. Det tog förövrigt Tete 3 timmar att klättra upp och få ner honungen till marken.

Låt oss ta ett exempel som passar våra breddgrader. För att plocka 225 gram blåbär (vilket är den mängd som finns i ett paket frysta ekologiska blåbär) behöver du genomföra flera repetitioner av knäböj för att huka dig och komma ner på den nivå som blåbären växer. Det aktiverar quadriceps femoris, vilket är kroppens största muskelgrupp samt gluteus som är kroppens största muskel. Dessutom aktiveras även de tre musklerna på baksidan av låret. Med andra ord vi har under evolutionen inte kunnat äta 225 gram blåbär utan aktivera våra största muskler. Det står i skarp kontrast till att vi idag har tillgång till mer glukos och fruktos än vad vi någonsin har haft och det enda vi behöver göra är att betala. Jag menar inte att du inte ska äta frysta blåbär men ha i åtanke att muskelexercis bör ingå i din livsstil för att vara hälsosam.

Malou Von Sivers diskuterar vidare med kvinnan Eva Renner som alltså har blivit fri från sin hypotyreos sedan 2,5 år med hjälp av kostförändringar och riktar sedan sin kommentar till professor Charlotte Erlanson-Albertsson.

Malou Von Sivers Det låter ju fantastiskt att man kan äta sig frisk från en ganska svår diagnos som det [hypotyreos ] ändå är?

Charlotte Erlanson-Albertsson Ja, det är en väldigt intressant historia och jag tror att den är representativ för just vilken betydelse kosten har. Kosten är ju inte bara energi utan den frisätter ju olika hormoner…vilket kan höra ihop med din [Eva Renners] sjukdomsbild

Malou Von Sivers För det är väl så att hormonpåverkade sjukdomar kopplar man ju inte alltid ihop med kost?

Charlotte Erlanson-Albertsson Nej man gör ju inte det, men det är ju där forskningsfronten ligger nu, att man tar reda på vad det är för hormoner som frisätts när man äter… de inflammations- markörerna som vi har sett frisätts stannar inte i tarmen för det kan man ju tänka sig att det blir någon sorts irritation [där], utan de går till hjärnan och då kan man verkligen få många symptom.

Malou Von Sivers (riktar sig till Eva Renner) ”Du har ju verkligen totalförändrat ditt liv och gått från riktigt sjuk till frisk…vad säger läkarna om det här, när du kommer tillbaka och säger att du har slutat med din medicin och ändrat din kost?

Eva Renner De vill inte tro på det.

Malou Von Sivers Men det här med kosten vill man inte ta in då låter det som? Du nickar? (säger Malou Von Sivers och tittar på professor Erlanson-Albertsson).

Charlotte Erlanson-Albertsson Ja, tyvärr är det ju så att det finns en okunskap och då håller man det ifrån sig. Jag tror att de läkare som utbildar sig idag kommer att få mer kunskap att ta in vilken betydelse kosten har för hälsan…Kostmolekyler i sig är hormoner så de har en otrolig betydelse. Det är stora mängder man får i sig och alla dessa har effekt.

Min kommentar: Detta är ett grundläggande problem hos läkarkåren. De förstår, i regel, inte hur otroligt viktig kostparametern är i hälsoekvationen. Kost är mer än bara energi som sagt; det är märkligt att det inte har blivit grundlagt hos dem som ska arbeta för att bota sjuka.

Samtalet i programmet glider in på socker:

Charlotte Erlanson-Albertsson Socker finns i nästan allting. Det är ju tendensen idag att istället för vanligt socker så tar man något annat och det är lika illa det. Fruktsocker blev väldigt populärt för det gav inte så högt blodsocker men fruktsocker är väldigt reaktivt. Det reagerar med våra proteiner. Det är åtta gånger mer reaktivt än druvsocker…Man ska inte sluta äta frukt men fruktläsk, GI-barer [processade nötbars med fruktsocker] är processade och deras molekyler förändrade så att de känns främmande för kroppen; då startar den här inflammationen. Inflammationen blir egentligen att den sticker hål på tarmen så att det blir ett läckage. Tarmen är barriären mot omvärlden och kan vad som helst komma in och nå blodbanan kan det ta sig till hjärnan och olika ställen [i kroppen]….sötningsmedel är konstlade så de ska vi vara försiktiga med.

Min kommentar: Det är mycket bra att en duktig forskare som Erlanson-Albertsson tar upp faran med för mycket fruktos och processade kolhydrater samt att tarmens integritet är otroligt viktig för hälsan. Dessutom lyfter hon fram att det som släpps igenom tarmslemhinnan och når blodbanan även riskerar att nå hjärnan. Det man stoppar i sig idag ger både kognitiv funktion och mental status imorgon.

I ett annat Efter tio-program: ”Efter tio – Är mjöl farligt?” intervjuas professor emeritus Stig Bengmark, ursprungligen kirurg men som under stor del av sin karriär har forskat på levern och bukspottkörteln samt forskat på hur vår föda påverkar inflammationer och sjukdomar i kroppen. Sedan år 1999 är Stig Bengmark honorary visiting professor vid London University

Stig Bengmark ”Rent generellt hänger alla västerländska sjukdomar ihop med hur vi äter och det gäller alla sjukdomar från skelett- och muskelsjukdomar till neuropsykiatriska sjukdomar.”:

Min kommentar: Huvudet på spiken! ”Rent generellt hänger alla västerländska sjukdomar ihop med hur vi äter”. Notera även ordet: neuropsykiatrisk. En miljon svenskar äter psykofarmaka. Jag undrar hur många av dessa som egentligen har svåra näringsbrister samt sköldkörtelbesvär vilket man kan behandla väl med ändrad kost, livsstil och rätt kosttillskott. Jag är övertygad om att samhället skulle spara mycket pengar om läkare började i den änden istället för med psykofarmaka.

Stig Bengmark (säger i vidare programmet, som alltså handlar om gluten): ”Problemet är ju inte, vilket många läkare tror, bara problem hos dem som har så kallad celiaki [glutenallergi], det vill säga tarmförändringar. Problemet är ju allra störst hos dem som inte har sådana förändringar men likväl har manifestationer i kroppen utav inflammation som härrör sig till gluten. Gluten har en funktion i kroppen som väldigt mycket liknar ett bakteriegift som heter endotoxin som skruvar upp inflammationen även om vi inte får några tarmförändringar…det är inte bara så att det är vetebaserat utan det är upphettat till oaccepterat höga temperaturer. Vid 100 grader börjar protein och fett och protein och socker gifta ihop sig och då blir det molekyler som har inflammationsverkande effekt [AGE – Advanced Glycation End products]. Vid 130 grader bildas akrylamid som är känt från Hallandsåsen och vid 170-180 grader kommer det till heterocykliska carcinogena aminer, alltså cancerframkallande ämnen…Min tro är, och det har visat sig i djurexperimentella studier att man kan hämma cancerutveckling och förebygga cancer om man ger dem den kost som är lämplig för dem.

Min kommentar: Jag tror att de flesta skulle må bra av att undvika gluten helt och hållet och att cancer påverkas av kosten är jag helt övertygad om. Det har jag skrivit om här bland annat.

Jag har skrivit det tidigare: Lider du av sjukdom, åkommor, kroppsliga eller psykiska besvär eller om du inte känner dig på topp? Ja, då bör du ta ett helhetsgrepp om din kost. Det är en oerhört potent faktor som antigen är läkande och skapar hälsa eller stjälpande och skapar ohälsa i ditt liv. Det är emellertid tyvärr inte så enkelt att en melodi passar precis alla. Tag exemplet frukt. Man kan faktiskt inte säga att alla mår bra av att äta mycket frukt men inte heller att alla borde undvika frukt på grund av dess fruktosinnehåll. Hur mycket frukt du ”tål” beror bland annat på hur väl din lever fungerar samt hur mycket GLUT-5 du har i dina mikrovilli i tunntarmen. GLUT-5 är ett transportprotein som ser till att fruktos transporteras från tarmkanalen till dina enterocyter, en viss typ av tarmceller. Om du har brist på GLUT-5 kommer för lite fruktos att tas upp i tunntarmen och istället transporteras till tjocktarmen där det kan leda till ökad tillväxt bakterier och man kan dessutom få näringsbrister. Exemplet ovan belyser att en del tål vissa livsmedelsgrupper bättre än andra. Däremot kan man generalisera och säga att alla skulle må bra av att endast få i sig fruktos via frukt och grönt, aldrig via tillsatt fruktos/fruktocker, samt att de flesta troligtvis skulle må bra av att hålla sitt fruktosintag till maximalt 15-20 gram per dag. Har man utvecklat diabetes eller lider av övervikt bör man troligtvis äta mindre än 15 gram fruktos per dag medan man som frisk och tränande individ kan äta till och med 25 gram fruktos per dag. Ovanstående resonemang vill belysa att det kan vara vanskligt att tro att en typ av kost passar för alla, men även att det trots allt finns ett antal kostparametrar som är allmängiltiga oavsett vem du är och var/hur dina förfäder har levt. Om någon däremot påstår att kost inte påverkar hälsan vet han eller hon inte vad de talar om. Ställ dig följande frågor nästa gång du hör följande av din läkare oavsett vad din sjukdom är: ”Kosten har ingen betydelse.”

  • När tog din läkare examen?
  • Vilken kunskap har han eller hon när det gäller biokemi samt nutrition?
  • Har hon eller han hängt med i den spjutspetsforskning som exempelvis professor Erlanson-Albertsson bedriver?
  • Kan det vara så att jag tar en risk när det gäller min långsiktiga hälsa om jag lyssnar på ett dylikt påstående och är det ens troligt ur ett biologiskt perspektiv att vi skulle vara den enda djurarten på hela planeten som av någon outgrundlig anledning inte påverkas av det ”foder” vi får/äter?

Jag ska vara så provocerande och säga att det du stoppar i dig ingår som en parameter i alla sjukdomar och besvär utan undantag. Därmed inte sagt att det även finns andra komponenter som påverkar hälsan: genetik, toxiner, patogener, stress, sorg, brist på träning, sömn osv. Dessa måste givetvis också adresseras för att bli eller förbli frisk. Hälsan är som jag skriver här, inte en sak utan flera.

Varför tyckte jag att det här programmet var så viktigt? Jo, Charlotte Erlanson-Albertsson är, som sagt, professor i medicinsk och fysiologisk kemi, forskar på kost och dessutom utbildar läkare i de tunga delarna cellbiologi och fysiologi. Hon är en tung röst när det gäller medicinsk forskning och läkarkåren; hon säger rakt ut i TV att:

  1. Läkare, av den äldre skolan, saknar rent generellt kunskap om vilken oerhörd inverkan kosten har på hälsan. Min kommentar: jag tror tyvärr att detta även gäller många nyutexaminerade läkare också. De kanske förstår att kosten påverkar hälsan men de saknar kunskap om vilken kost som är hälsosam, vilken kost som är ohälsosam och varför det är så. Jag tror dessutom att många läkare saknar kunskap om kosttillskott och utan att tveka ordinerar produkter som Calcichew eller apotekets vitaminer och mineraler utan att ha en susning att dessa gör mer skada än nytta.
  2. Att kost verkligen har en oerhörd inverkan på hälsan. Min kommentar: Huvudet på spiken!

Ergo: Kost = Hälsa eller ohälsa. It is your choice…

PS. Det finns svår genetiska sjukdomar som exempelvis barn föds med. Där har troligtvis moderns kost spelat en minimal roll. Även om dessa sjukdomar säkerligen förbättras av en god kost, det vill säga att alla biokemiska processer och kroppens alla celler har tillgång till precis de näringsämnen av rätt sort och dos som de behöver för optimal läkning, ska man trots det vara ödmjuk inför det faktum att kost är en parameter i ekvationen, en parameter av flera.

 

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=ar_mjol_farligt_diskussion_i_efter_tio&videoid=2175441
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=de_vita_gifterna_vad_gor_socker_med_din_kropp&videoid=2174715
http://www.clinchem.org/content/45/11/2013.full
En del citat från programmen har ändrats för att läsförståelsen ska förbättras. Exempelvis har en del talord tagits bort som inte existerar i det skrivna språket.

Vitamintillskott kan ge tidigare död – here we go again…

24 mars 2012 Kategori: Kosttillskott, Kosttillskott kvalitet | No Comments »

”Vitamintillskott kan ge tidigare död” heter en artikel i DN, publicerad 2012-03-22. Artikeln bygger på en Cochrane-rapport. Cochrane Collaboration är ett nätverk av frivilliga forskare som sysslar med att systematisera redan publicerade forskning. De genomför ett systematiskt översiktsarbete på randomiserade kontrollerade studier. De är stora och seriösa men ibland blir det väldigt, väldigt fel.

År 2007 och 2008 publicerades basmaterialet som utgör grunden till den nya rapporten som ingår i The Cochrane Library 2012, Issue 3. Nu har alltså Professor Christian Gluud och Goran Bjelakovic med kollegor lagt till ytterligare ett antal studier som publicerats efter år 2008 till rapporten. Materialet omfattar nu totalt 78 randomiserade kliniska studier med sammanlagt nästan 300 000 individer.

Stämmer resultatet bara för att det är många individer i metaanalysen? Nej tyvärr inte, för metaanalyser måste man titta på varje enskild studie som är inkluderad, dvs alla 78 stycken. Låt oss titta lite närmare på själva studien och se vad den säger och vad som har gjorts. Gluud med kollegor kom fram till att personer som tar tillskott av A-vitamin, betakaroten och E-vitamin löper en ökad risk för att dö med cirka 4%. Det är samma ungefär resultat som rapporten från år 2007 och 2008 kom fram till.

Innan jag går vidare med mina kommentarer, ska vi se vad andra forskare, både externa och inom Cochrane-nätverk skrivit om originalrapporten från år 2008 samt om denna nyare rapport. (För den som vill ha referenser ingår dessa kommentarer i själva rapporten; se länk nedan). Rapporten har blivit mycket kritiserad:

  1. Rapportens fynd att A-vitamin, beta-karoten och E-vitamin kan öka risken för mortalitet är författarnas slutsats. Detta resultat var endast producerat via statistik manipulation…
  2. Författarna refererar till tidigare publicering av sin egen metaanalys men tar inte hänsyn till den detaljerade kritik gällande vetenskap och metodologi som framförts.
  3. En metaanalys över mortalitet ska inte användas som verktyg för att marknadsföra kontroversiella åsikter mot nutrition i primära och sekundära sjukdomar. Studien förenar data från både friska och sjuka och inkluderar även flera andra inblandningar vilket ökar datans osäkerhet. Det kan i sin tur dölja positiva effekter. Att förena sjuka och friska i studien sammanblandar nutrition och farmakologi.
  4. Studier utan dödsfall exkluderas i metaanalysen, 405 studier exkluderas i jämförelse med de 67 som inkluderades [Min kommentar: grundstudien från år 2008 hade 67 studier]. Det kan dessutom ha varit dödsfall i studierna som inte har något med kosttillskott att göra. Dessutom bör författarna tvingas att besvara den existerande och omfattande kritik som föreligger mot deras arbete innan de publicerat denna repeterade studie.
  5. Viktiga redoxaktiva substanser som rutin, CoQ10 som användes i de inkluderade studierna togs ingen hänsyn till.
  6. Studier på barn och gravida exkluderas ”eftersom dessa kan behöva antioxidanter”. Detta skapar bias och talar för att författarna är emot antioxidanter.
  7. Rapporten är statistiskt inkonsekvent vilket gör att dess slutsats blir tveksam. Vidare är deras statistiska antaganden inte bra.
  8. Slutsatsen kan inte anses mer än författarnas tidigare fördomar. Cochrane bör vara tydlig med rapportens subjektivitet.
  9. Författarna jämför äpplen och päron.
  10. Författarna försökte omfatta alla antioxidant- och vitamin-A-studier. Dylika försök kräver dock mycket arbete och leder ofta till felaktigheter när data tas fram samt svårigheter med att sätta sig in i och förstå de studier som inkluderas. Som en följd av detta fick författarna skriva en halv sida med errata/korrigeringar i JAMA (Journal of the American Medical Assocation – Bjelakovic G. Corrections. JAMA 2008;299:765-6.). Trots detta inkluderas Chandra-studien från 1992 som har visat sig vara förfalskad.
  11. Professor John Bailar kritiserar metaanalys-förfarandet rent generellt och visar flera felaktigheter i fem stycken stora metaanalyser. Bailar kritiserar sättet varmed en grupp forskare väljer ett ämne, letar efter studier som de förenar i en meta-analys utan att sätta sig i biologin och annat relevant i ämnet.
  12. Det stora antalet fel i studien och inkluderandet av Chandra-studien pekar på stora problem i rapporten.   

Nu till der som jag vara det absolut största problemet med den här rapporten och den viktigaste kritiken som även lyfts fram av flera forskare och läkare. Tiotusenkronorsfrågan är:

Vad använde man för typ av kosttillskott i studien?

Om man läser studien hittar man på sid 280 följande citat från författarna: ” …we could not include trials with tocotrienols, gama tocopherol, or any other form of vitamin E because such randomised trials have not been published. The majority of the trials conducted tested alpha-tocopherol. We will in future updates try to highlight this issue.  Vad säger de? Jo, de säger att i studierna ingick endast en form av E-vitamin som heter alfa-tokoferol.

Detta citat är nyckeln till hela problemet med den här metaanalysen. Förutom att det är vanskligt att jämföra studier med så olika längd samt att meta-analyser riskerar att få fel just på grund av de klumpar samman olika typer av studier samt alla felaktigheter i studien som nämnts ovan är det just ovanstående citat som förklarar en stor del av problematiken. Jag har tittat på materialet och det är samma dilemma genom hela materialet. Man använder vitaminer av dålig kvalitet. För dig som har läst min blogg tidigare vet du att jag har skrivit om det om och om igen: det är bättre att inte ta kosttillskott alls än att ta lågkvalitetskosttillskott. Det gäller inte endast de vitaminer som studien menade ökar risken för dödlighet (A-vitamin, betakaroten och E-vitamin) utan alla vitaminer, mineraler och fettsyror (omega-3 bland annat), utan undantag. Låt oss titta på vart och ett av de vitaminer som eventuellt skulle öka risken för dödlighet i studien:

E-vitamin
E-vitamin är ett generiskt namn för en familj av åtta homologa ämnen som innefattar alfa, beta, gamma och delta tokoferoler samt alfa, beta, gamma och delta tokotrienoler. Alfa, beta, gamma och delta indikerar position på den så kallade metylgruppen och den huvudsakliga skillnaden mellan tokoferoler och tokotrienoler är tokoferoler har en mättad sidokedja medan motsvarande kedja för tokotrienoler är omättad. Naturligt E-vitamin förekommer alltid, verkligen alltid, som en d-stereoisomer medan syntetisk alfatokoferol förekommer i dl-form. De flesta studierna i metaanalysen har använt dl-alfatokoferol. Det är inte synonymt med E-vitamin. Tyvärr använder många kosttillskott dessvärre denna mindre lyckade variant och menar att de har E-vitamin i sin produkt. Författarna till studien använder ordet alfatokoferol synonymt med E-vitamin vilket det inte är för en biokemist som specialiserat sig på nutrition.

Deltagarna fick mellan 10-5000 IU E-vitamin med ett medelvärde på 539 IU och median på 400 IU. Rekommenderat dagligt intag är 22,5 IU vilket innebär att deltagarna fick nästan 18 gånger mer än rekommenderat dagligt intag och det fick de av syntetisk isolerat dl- och d-alfatokoferol. Det är egentligen förvånande att dödligheten inte var högre. Ja, jag tror att den formen som deltagarna i studien fick ökar risken för alla möjliga sjukdomar och är inget jag rekommenderar. Titta på ditt kosttillskott: om det står endast alfatokoferol ska du inte ta det, om det står dl-alfatokoferol bör du kasta det i papperskorgen. På ett bra kosttillskott ska det stå E-vitamin med d-alfa, d-beta, d-gamma, d-delta tokoferol och d-alfa, d-beta, d-gamma, d-delta tokotrienol, inget annat. Det var samma problem med studien som DN publicerade som påstod att E-vitamin ökar risken för prostatacancer. Jag har skrivit om den studien här.

Alltså E-vitamin förekommer aldrig någonsin isolerat som endast alfatokoferol i naturen. Naturligt förekommer E-vitamin som ett komplex av olika varianter av alfa, beta, gamma och delta tokoferol och alfa, beta, gamma och delta tokotrienol och i formen d och inte dl. Det är anledningen till att jag tar E-vitamin från whole food (och alltid tillsammans med selen). DN borde ha skrivit att syntetiskt isolerat alfa-tokoferol ökar risken för dödlighet.

Betakaroten
Betakaroten är en av cirka 600 karotenoider av vilka cirka 50 fungerar som förstadiet till A-vitamin (retinol). Syntetiskt betakaroten förekommer mestadels i formen transbetakaroten. Naturligt betakaroten däremot består av två molekyler: transbetakaroten samt 9-cis-betakaroten. För de studier som har visat ökad risk för lungcancer hos rökare i samband med betakaroten har studieobjekten tagit endast syntetisk isolerad betakaroten. Dessa studiers resultat stämmer men det betyder inte att betakaroten är farligt eller skadligt, det betyder att felaktig form av betakaroten är farligt.

Naturligt betakaroten förekommer dessutom aldrig helt isolerat utan alltid tillsammans med andra karotener och xantofyller (gult pigment) som ingår i en familj som kallas karotenoider. Exempelvis, finns det i en morot eller en tomat förutom betakaroten, även alfakaroten, cantozantheen, gammakaroten, omegakaroten bland annat. Om du tar isolerat betakaroten minskar den samverkan som medlemmarna i karotenoidfamiljen har. I alla, utom några få studier, i Cochrane-rapporten har man använt syntetiskt isolerat betakaroten. DN borde ha skrivit att syntetiskt isolerat betakaroten ökar risken för dödlighet.

A-vitamin
Retinol är syntetiskt A-vitamin. Naturligt A-vitamin består av en mix av olika isomerer, aldehyder, estrar, syror och alkoholer. Studieobjekten fick syntetiskt A-vitamin som gavs i doserna 1333 IU (0,4 mg) till 200 000 IU (60 mg) med ett medelvärde om 17491 IU och median om 5000 IU. Vuxna har ett rekommenderat dagligt intag om cirka 2333 IU. Jag har inte funnit hur seriefördelningen ser ut men att man tar med studier som administrerar 200 000 IU är inte seriöst. DN borde ha skrivit syntetiskt isolerat A-vitamin ökar risken för dödlighet.

Alltså…
Trots att den här studien har flera problem förknippade med själva metoden, med det statistiska tillvägagångssättet och har fått ordentligt kritik för det, är det allvarligaste problemet enligt mig är följande: Forskarna i Cochrane-studien antar att det inte är någon skillnad mellan syntetiska och naturliga former av vitaminer vilket alltså är helt fel. Problemet med att använda generiska namn är att naturliga wholefood vitaminer och mineraler av högsta kvalitet som kan förbättra hälsan avsevärt och skjuta upp dödlighet, svåra sjukdomar och andra hälsobesvär placeras i samma kategori som syntetiska isolerade vitaminer/molekyler. Den ena bidrar till hälsa den andra kan riskera att stjälpa hälsan på sikt.  För mig blir denna studie som att säga att diesel är farligt för bilar men att den som säger det har tankat diesel i en bensindriven bil utan att förstå att det är fel bränsle. Det bränsle som deltagarna i dessa studier fick är helt fel för deras system. Vi behöver vitaminer och mineraler i rätt form och inte bara jag utan även US Department of Agriculture, Agricultural Research Service (USDA), motsvarande vårt Jordbruksverk, är tyvärr övertygade om att majoriteten av befolkningen har näringsbrister:

9 % av USA:s befolkning har brist på selen
10 % järn
11 % vitamin B2
13 % vitamin B3
18 % vitamin B1
20 % vitamin B12
26 % vitamin B6
40 % folat (folsyra)
42 % D-vitamin
49 % C-vitamin
57 % magnesium
69 % kalcium
86 % E-vitamin
92 % kalium
92 % fiber

Vitaminer och mineraler ska först och främst komma från mat men för att täcka de brister som uppenbarligen finns är kosttillskott den bästa försäkring som finns förutsatt att de är av rätt sort och kvalitet, i annat fall är det som sagt bättre att avstå. Varför har jag valt att ta in Innate Response vid sidan om mitt vanliga arbete? Jo, just därför att jag saknade den typen av kosttillskott som jag själv ville ha. Jag vill bara ha det bästa, inget annat. Fick någon enda av dessa 296707 deltagare ett bra wholefood av högsta kvalitet, eller ens ett syntetiskt isolerat kosttillskott av högsta kvalitet? Svaret är: Nej, det fick de inte…och därmed har du, enligt mig, den huvudsakliga förklaringen till varför deltagarna fick ett sådant nedslående resultat av något som normalt ska vara bra för oss. Kvalitet kommer alltid att vinna i längden, vilken produkt man än talar, om men det är extra viktigt när det gäller kosttillskott. Det har Cochrane-rapporten gjort mycket tydligt.


PS. Forskarna Jeanne Drisko, Julia Chapman och Verda Hunter vid School of Medicine, University of Kansas Medical Center lyfte fram i en studie publicerad i tidskriften Gynecologic Oncology att just E-vitamin men i formen alfa, beta, gamma och delta tokoferol och alfa, beta, gamma och delta tokotrienol samt betakaroten men som en mix av naturliga karotenoider minskar risken för cancer. Vad var skillnaden  mot Cochrane-studien? Jo, Drisko och hennes kollegor lät studieobjekten inta de naturliga formerna av näringsämnena, inte syntetiska isolerade varianter. Tanka rätt bränsle så blir det bra, tanka fel bränsle så blir det inte bra; det är mycket enkelt.


Rapporten: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD007176.pub2/pdf
http://jama.ama-assn.org/content/297/8/842.full.pdf+html
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17327526
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16458936
http://www.fasebj.org/content/13/10/1145.full
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15671205
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10964265
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11134976
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16309738
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8615356
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12648599
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17327526.1
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0924224405001524
http://orthomolecular.org/library/jom/2007/pdf/2007-v22n01-p008.pdf
Bailar JC. The practice of meta-analysis. J Clin Epidemiol 1995;48:149-57. http://www.jclinepi.com/article/0895-4356(94)00149-K/abstract
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vitamintillskott-kan-ge-tidigare-dod
http://mvt.se/nyheter/1.1590769-vitaminpiller-kan-forkorta-livet
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vitamintillskott-kan-ge-tidigare-dod_6944707.svd

 


Låt hjärtat hänga med – nytt nummer av Näringsmedicinsk Tidskrift

12 mars 2012 Kategori: Okategoriserade | 1 Comment »

Äntligen är det nya och viktiga numret av Näringsmedicinsk Tidskrift ute (Januari 2012, Nr.2, Årgång 17). För dig som är ny läsare av den här bloggen vill jag redogöra att jag sitter i redaktion för Näringsmedicinsk Tidskrift. Det är några få tidskrifter som jag tycker att alla som har ett intresse för kost, hälsa och livsstil bör läsa. Denna är en av dem. Låt inte namnet avskräcka; Näringsmedicinsk Tidskrift har lyckats med konststycket att hålla en perfekt nivå så att personer utan relevanta förkunskaper finner matnyttig information likväl som att läkare och annan vårdpersonal med intresse för näringsfysiologi och funktionsmedicin kommer att finna utmanande och relevanta artikar.

Detta nummer handlar om hjärtats hälsa. Det är flera mycket intressanta artiklar som alla lyfter fram olika delar av hjärtkärlproblematiken. Vetenskapsjournalisten Helene Sandström skriver mycket intressant om olika blodprover för hjärta och kärl och belyser även det synnerligen tänkvärda sambandet som Läkaren Allen Gaby lyfter fram: ärrvävnad i och kring hjärtområdet hos personer som dött av akut infarkt är identisk med ärrvävnad i hjärtat på grund av muskelförtvining hos djur. Varför fick djuren denna ärrvävnad i hjärtat? Jo, på grund av näringsbrister. Det tål att tänka på.

Medicine Doktor Olle Haglund skriver i artikeln Det viktiga L-arginin/kväveoxid/nitrit/nitrats-systemet  om den betydelsefulla gasen kväveoxid (NO) vilken bland annat gör att blodkärl slappnar av vilket i sin tur får blodcirkulationen att öka, så kallad vasodilation. Per-Arne Öckerman, professor emeritus i klinisk kemi, skriver intressant om något som ligger mig varmt hjärtat, nämligen vinsten för både patienten samt för sjukvårdens plånbok om korrekt närings intas och i det här fallet kopplat till besvär med artärstelhet. Vidare får man läsa ett mycket intressant patientfall som visar på fantastiska förbättringar gällande två värden för artärstelhet: Pulse wave velocity (PWV) samt Augmentationsindex (AIX). PWV är en matematisk funktion som beror på bland annat på parametrerar som blodtrycksförändring, blodvolym, blodets tjockhet. PWV-värdet ger information om aortans stelhet och ju högre PWV-värde desto högre artärstelhet. AIX visar hur hårt motståndet är i perifera artärer framför allt, dvs motstånd mot vilket hjärtat måste pumpa. Motståndet i beror i sin tur mångt och mycket på hur skadade endotelet (cellerna som täcker blodkärlens insida) är. Ateroskleros eller åderförkalkning börjar ofta som endotelcellskador. Varför sker det? Primärt genom felaktigt näringsintag och kolesterol är inte boven i dramat vilket många fortfarande verkar tro. Läs socker, överskott av kolhydrater och fria radikaler. Både PWV och AIX är oberoende riskfaktorer för kardiovaskulär morbiditet (sjukdomstal) och mortalitet (dödstal). Hur fick nu patienten bättre värden i patientfallet? Jo, genom korrekt näringsintag och rätt kosttillskott.

Lina Åhlen, BSc i Nutritional Science skriver mycket intressant om världens viktigaste hormon: leptin. Jag har skrivit om det här. Lina gör en utmärkt redogörelse för leptinets verkan i kroppen och tar dessutom upp råden från två av mina absoluta favoriter inom nutrition/biokemi: Byron J Richards och Dr. Jack Kruse. Den här artikeln är ett måste för den som lider av övervikt, metabola besvär, diabetes, hormonella obalanser och givetvis hjärt-kärlbesvär för att nämna några få.

Näringsterapeuten Anna Tillberg tar ett helhetsgrepp och utreder mjölkens vara eller icke vara i en artikelserie som kommer att förekomma i flera nummer. Hon lyfter fram en mycket intressant och spännande hypotes som jag ser fram emot att läsa del två av.

Varför är det här numret av Näringsmedicinsk Tidskrift extra viktigt?
År 2011 dog mer än 17 miljoner människor i någon form av hjärt-kärlsjukdom vilket gör den till den dödligaste sjukdomen i världen. Bara i Sverige lider fler än en miljon av hjärt-kärlsjukdom och drygt 40 procent av alla dödsfall är relaterat till hjärt-kärlsjukdom. Det är en enorm förlust för samhället och bidrar dessutom till oerhört mycket lidande för individen och dennes närstående. Om man ser till Europa kostar hjärt-kärlsjukdom 192 miljarder euro per år. För att sätta det i perspektiv skulle den summan betala av Greklands budgetunderskott nästan nio gånger om för år 2011.

Karolinska Institutet grenomförde en studie år 2007 som visade att en sund kost kombinerat med att inte röka, se till att inte vara överviktig, gå 40 minuter per dag samt träna 1 timme per vecka minskar risken för hjärt-hjärtinfarkt med 92 procent. Det finns med andra ord mycket att göra för att reducera den sjukdom som skördar flest liv per år; 92 procent  är för övrigt en oerhörd riskreduktion för faktorer som dessutom ligger inom ramen för enkel och billig egenvård. Det första jag hade gjort, om jag låg i riskgruppen, är att läsa detta nummer av Näringsmedicinsk Tidskrift och framförallt Lina Åhlens utmärkta artikel om Leptin. Lägg till motion och träning till de råd Lina tar upp i artikeln så vågar jag påstå att du uppnår dina 92 procents riskreduktion relativt snart.

PS. Hjärt- och lungfonden skriver att mellan 30 och 40 procent av de som överlevt en hjärtinfarkt lider av depression. För befolkningen i övrigt är motsvarande siffra 7 procent.

 

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17954808


Urinvägsinfektion – det finns att göra!

29 februari 2012 Kategori: Kosttillskott, Okategoriserade | 37 Comments »

Urinvägsinfektion är ett vanligt problem som drabbar över 50 % av alla kvinnor någon gång under deras livstid. Eftersom kvinnor har kortare urinrör än män drabbas kvinnor oftare än män. Cirka 90 % av alla urinvägsinfektioner beror på bakterien E.coli, dvs Escherichia coli, dock inte samma sträng av E.coli som ger magtarmbesvär. E.coli finns naturligt i tarmarna men ska inte finnas i någon större utsträckning i urinröret. Bakterier som finns i tarmarna kan nå urinröret vilket kan orsaka urinvägsinfektion. Om det sker och bakterier sedan får möjlighet att föröka sig i urinvägarna får man urinvägsinfektion. Antalet bakterier, hur starka dessa är samt statusen på ditt immunförsvar är parametrar som bestämmer hur kraftig urinvägsinfektionen blir. Jag läste om en kvinna som berättade att hon hade haft kronisk urinvägsinfektion sedan 2004 och ätit 15 antibiotikakurer under en period om 12 månader. Jag kan i stort sett lova att hon inte kommer att bli av med sina kroniska urinvägsinfektioner med den strategin. Med 15 antibiotikakurer i bagaget skulle jag vilja påstå att hon har skapat en grogrund till svår tarmdysbios vilket i sin tur leder till immunförsvarsbesvär (Stor del av immunförsvaret är lokaliserat till tarmkanalen vilket du kan läsa mer om här). Det är inte rätt strategi för att bli av med urinvägsinfektion.

Det finns personer som har urinvägsinfektionskänningar mer eller mindre hela tiden. Om man har kroniska urinvägsinfektioner som avlöser varandra är det en mycket tydlig signal på att något inte stämmer vad det gäller kroppens förmåga att ta hand om och oskadliggöra bakterieinfektioner. Urinvägsinfektion kan vara otroligt besvärligt och jag förstår om man som drabbad kan tänka sig att ta till vilka medel som helst för att bli av med infektionen. Skolmedicinskt behandlas urinvägsinfektion vanligtvis med antibiotika. Problemet med antibiotika är, förutom ökad risk för antibiotikaresistens, att man riskerar att få en obalans i tarmfloran vilket kan leda till många besvär, bland annat tillväxt av svamp men även upprepade urinvägsinfektioner. Visst, om bakterier når njurarna kan de orsaka njurbäckeninflammation vilket inte är bra; tillståndet kan bli livshotande om dessa bakterier når blodet. Då är däremot antibiotika på sin plats. Vad hade jag gjort om jag hade haft upprepade urinvägsinfektioner?

  1. Inte druckit tranbärsjuice eftersom den alltför ofta innehåller socker vilket förvärrar grundorsaken till att urinvägsinfektionen uppstår, nedsatt immunförsvar. Vad som är värre är den stora fruktosdos du får i dig. Den kan leda till besvär med levern och ökade nivåer av urinsyra med tiden.
  2. Inte tagit antibiotika som första åtgärd eftersom det riskerat att slå ut goda bakterier vilket i sin tur kan leda till påföljande svampinfektioner i underlivet.
  3. Direkt slutat med allt vad socker, spannmål (bröd, gröt, pasta osv) och läsk heter.
  4. På sikt gått över till en paleokost (stenålderskost) för att reducera belastning på immunförsvaret samt undvika de insulinproblem som är förknippade med högt intag av kolhydrater.
  5. Intagit mycket probiotika samt en bra multivitamin av wholefood-kvalitet.
  6. Alltid urinerat vid behov, dvs aldrig hålla sig.
  7. Nu till den viktigaste åtgärden: jag hade tagit D-Mannos vilket är den aktiva ingrediensen i tranbärsjuice (även i bär, persikor, äpplen bland annat). D-Mannos hjälper till att bota 90 % av alla urinvägsinfektioner på en till två dagar enligt Dr. Mercola. D-Mannos är en monosackarid som inte ger de leverproblem som fruktos kan göra. Det är 10-50 gånger mer kraftfullt i sin behandling mot urinvägsinfektioner än tranbär. Kroppen tar upp D-Mannos mycket långsammare än glukos och mycket små mängder metaboliseras så effekten på blodsockret är liten. Huvuddelen av D-Mannos filtreras i njurarna och går via urinblåsan genom urinvägarna ut ur kroppen. D-Mannos bidrar till en hälsosam flora i urinvägarna.

Jag har letat mycket länge efter det bästa preparatet mot urinvägsinfektion och det är detta: http://www.greatlife.se/halsoprodukter/D-Mannose-Cran-Gyn-DDS/. Det håller högsta kvalitet och har en perfekt sammansättning för att behandla just urinvägsinfektion naturligt och utan biverkningar eller risk för påföljande svampinfektioner. Den innhåller D-Mannos, Tranbärsextrakt, Lactobacillus Acidophilus DDS-1, Bifidobacterium Longum,  Bifidobacterium lactis,  Bifidobacterium Bifidum vilka verkar gynnsamt på urinvägarnas mikroflora.

Hur fungerar D-Mannos?
Cellväggarna på E.Coli har som små bihang vilka kallas fimbria vilka gör att E. Coli-bakterien kan fastna på cellväggarna i blåsan. Bihanget är gjort av ett komplex av aminosyror och sockerarter, dvs ett glykoprotein som gör dem klibbiga. Det gör att bakterierna tyvärr inte kan sköljas ut speciellt lätt. D-Mannos binder till fimbria så att bakterierna kan sköljas ut. D-Mannose påverkar inte, de för urinvägarna, gynnsamma bakterierna, vilket är en förutsättning för en god hälsa i urinvägarna och blåsan. Dr. Joseph Mercola skriver att råttor som fick sina urinrör inokulerade med E.coli och som fick D-Mannose hade signifikant lägre nivåer av E.Coli-bakterier i urinen jämfört med råttor som inte fick D-Mannose. Han skriver vidare att E.Coli-infekterade råttor som fick en D-Mannose-liknande substans uppvisade en reduktion av bakterier som fäste i urinvägarna med 90 %.

Urinvägsinfektion beror på flera faktorer och man behöver som med de flesta hälsobesvär adressera flera av dessa samtidigt men D-Mannose med Cran-Gyn DDS är en god hjälp på vägen som dessutom är naturlig och saknar de biverkningar som antibiotika ger. Om kvinnan som tagit 15 antibiotikakurer hade följt råden 1-7 ovan är jag övertygad om att hon hade blivit av med sina återkommande urinvägsinfektioner på mindre än en månad och att de inte hade kommit tillbaka. Hur hennes läkare tänkte är bortom mitt förstånd; läkaren kunde säkerligen allt om antibiotika men mycket lite om hälsa uppenbarligen.

PS1. Blåskatarr är en inflammation i urinblåsan och behöver inte bero på bakterier.

PS2. Om du har feber, smärta i nedre ryggen eller i magen kan det bero på njurbäckeninflammation vilket innebär att bakterierna har vandrat upp till njurarna. Vid misstanke om njurbäckeninflammation ska du genast uppsöka läkare. Om du har njurbäckeninflammation kommer du att ordineras antibiotika och den ska du ta. Tag även probiotika sex  timmar efter eller före den tidpunkt du har tagit din antibiotika i detta fall men bäst är det att se till att det aldrig går så långt.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/6142969
http://products.mercola.com/d-mannose/

 


När och hur ska man inta probiotika?

26 februari 2012 Kategori: Kosttillskott, Magtarmkanalen | 62 Comments »

Probiotika, dvs goda tarmbakterier definieras som ”live microorganisms which when administered in adequate amounts confer a health benefit on the host” enligt WHO. Det är alltså levande mikroorganismer som när de intas i tillräckliga mängder medför en hälsovinst för den som intar dem. Under vår utveckling har vår föda troligtvis innehållit en betydligt större mängd bakterier än vad den gör idag. Historiskt exponerades vi även dagligen för viktiga probiotiska bakterier i och med vår livsstil nära naturen. Dessa bakterier har varit, och är än idag, en mycket viktig del av vår hälsa. Dysbios, dvs en rubbad tarmflora, är förödande för hälsan. Jag skulle vilja påstå att rubbad tarmflora tillsammans med kroniska låggradiga inflammationer, två tillstånd som dessutom hör ihop, utgör våra största och viktigaste utmaningar inom hälsa. I vår jakt på att utrota alla mikroorganismer med sterilisering av mat, bakteriedödande medel, antibiotika för minsta förkylning osv har vi tyvärr även inkluderat utplåning av goda, och för kroppen livsviktiga, probiotiska bakterier. Det är anledningen till att jag anser att tillskott av probiotika är otroligt viktigt för en god hälsa. Var och varannan person som man frågar verkar lida av mer eller mindre allvarliga magtarmbesvär, som även om de är små kan vara ack så besvärliga för individen. Magtarmbesvär är inte bara svåra att leva med utan kan även vara mycket negativa för hälsan sikt. Kom ihåg att en stor del av immunförsvaret är lokaliserat till tarmkanalen. Läs mer här om det.

År 2006 publicerade European Journal of Clinical Nutrition en studie (randomiserad (slumpmässig), dubbelblind, placebo-kontrollerad, dvs gold standard, vilket innebär bevisgrad 1) där forskarna visade att probiotikados är direkt kopplat till effekt när det gäller Bifidobakterier samt att höga doser tolereras väl av den som intar probiotika. I studien såg man effekt från en dagsdos om 10 miljarder probiotiska bakterier. Innebär det att man inte kommer att uppleva hälsovinster om man tar färre än 10 miljarder bakterier per kapsel och dag? Nej, det tror jag inte men just när det gäller probiotika är mer bättre vilket absolut inte är fallet för de flesta typer av kosttillskott. Professor John Morton och hans team vid Stanford University School of Medicine publicerade en studie år 2009 i The Journal of Gastrointestinal Surgery där de visade att patienter som genomgått gastrik bypasss-operation och som tog så lite som 2,4 miljarder probiotiska bakterier per dag efter operationen förlorade mer vikt och hade ett bättre vitamin B12-upptag än kontrollgruppen. Med andra ord kunde man uppvisa en effekt på så lite som 2,4 miljarder bakterier.

Nu till frågan: När och hur ska man ta probiotika?
Enligt Francine Mondou, doktor i mikrobiolog (numera arbetande vid en probiotikatillverkare) ska probiotika alltid tas på full mage. Anledningen till det är att maginnehållet efter en måltid får ett ökat pH-värde vilket innebär att de probiotiska bakterierna överlever längre vilket i sin tur ökar sannolikheten för att de når tarmarna intakta. Vid fastande mage har magsafterna ett pH-värde som är cirka 1,5-2,5 medan miljön i magen efter en måltid får ett pH-värde om cirka 4,0-6,0; dvs. ett betydligt mer gynnsamt värde för probiotiska bakterier. Min rekommendation är att ta probiotika precis innan en måltid med yttersta lite vatten eller med första tuggan, alternativt max 30 minuter innan en måltid. Det är inte optimalt att dricka för mycket vatten i samband med en måltid, varken direkt före, under eller direkt efter, eftersom extra vätska kan påverka matsmältningen negativt. En liten mängd vatten går givetvis bra men att bälga i sig vatten, och ännu värre att bälga i sig kallt vatten, i samband med måltid är som att be om matsmältningsbesvär.

Med andra ord tag probiotika i samband med din måltid tillsammans med första tuggan men utan att svälja ner det med för mycket vatten. För de personer som inte kan svälja kapslar (med eller utan vatten) kan man ta isär kapseln och strö över den sista tuggan. Bra probiotika ska enligt mig:

  • Innehålla så många kliniskt undersökta icke-konkurrerande stammar som möjligt (>10 stycken stammar)
  • Inte innehålla prebiotika (finns naturligt i frukter och grönsaker) och är en billig utfyllnad i ett tillskott.
  • Inte vara baserad på mjölkprodukter

Jag har hittills inte hittat bättre tillskott av probiotika än Innate Response Flora-produkter som finns i doserna 5-200 miljarder bakterier per kapsel, med 14 stammar per kapsel. Den dagen jag finner bättre probiotikatillskott kommer jag att köpa in dessa istället.

PS1. För dig som håller på med tarmsköljning kan jag inte nog understryka vikten av att inta så mycket probiotika du bara kan till varje måltid. Det eftersom mer än 50 % av tarminnehållet utgörs av bakterier och du garanterat får en akut tarmdysbios när du sköljer tarmen. Även om tarmobalansen inte är kronisk är det viktigt att balansera den tillfälliga obalansen som tarmsköljning ger upphov till.

PS2. Jag träffade en kvinna för ett tag sedan som berättade att hon håller sig fri från förkylningar om hon tar probiotika men att hon alltid blir förkyld om hon slutar ta probiotika. Beror det på att probiotika gör att vi inte exponeras för förkylningsbakterier eller virus? Nej, givetvis inte. Det beror på att hennes tarmflora kommer i balans och att patogena bakterier i tarmarna får mindre utrymme att föröka sig. Kom, som sagt ihåg att immunförsvaret till stor del sitter i tarmarna. Vad mer säger hennes berättelse? Jo, att probiotiska mikroorganismer inte koloniserar tarmkanalen varaktigt och att med den livsstil vi har idag kan det tyvärr vara så att man behöver ta tillskott av probiotika fortlöpande. Jag tar probiotika varje dag och jag ser det som en otroligt viktig parameter i min hälsoekvation.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16721394
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19381735
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12788576

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22146689

http://www.who.int/foodsafety/publications/fs_management/en/probiotics.pdf


Amning och framtida hjärtlunghälsa

18 februari 2012 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa | 1 Comment »

En ny studie publicerad i American Journal of Nutrition, februarinumret år 2012, visar att barn som ammas längre än sex månader uppvisar bättre kardiorespiratorisk hälsa i jämförelse med barn som får modersmjölkersättning, barn som ammas mindre än tre månader samt barn som ammas 3-6 månader. Kardiorespiratorisk hälsa omfattar hjärta, kärlsystem och andning, det vi kallar hjärtlungsystemet och det är ett mycket viktigt system för hälsan.  Forskarna testade barnen vid 9 års ålder samt 15 års ålder (studien är alltså ingen primatstudie vilket kanske bilden skulle kunna ge upphov till att tro). Resultatet visade sig gälla oberoende av variabler som geografisk tillhörighet, kön, ålder, BMI, födslovikt, fysisk aktivitet samt moderns utbildningsnivå (den senare brukar vara en parameter som borgar för god nutritionsstatus under uppväxten samt mindre exponering för cigarettrök, men i detta fall kontrollerade man alltså parametern).  En bättre kardiorespiratorisk hälsa innebär att risken för hjärtkärlsjukdomar senare i livet minskar och är alltså mycket viktig.

Hur kan det komma sig att om man ammar längre än sex månader får man ett barn med bättre kardiorespiratorisk hälsa?  Det beror på att bröstmjölk innehåller exakt de ämnen som ett litet barn behöver, dvs barnets utvecklingen på cellnivå optimeras, vilket gäller hjärta, kärl och lungor.  Bröstmjölkskomposition går inte tyvärr att kopiera och det finns inga genvägar till bröstmjölk eller till amning som varar längre än sex månader. Med andra ord, vill du göra ditt barn en riktigt bra hälsotjänst, amma det länge. Förutom optimal näring, högre IQ, bättre immunförsvar m.m. finns det även anknytningsteorier som hör ihop med amning, framställda av barnpsykiatern John Bowlby, som pekar på tryggare och mer självständiga individer när det gäller framtida känslomässiga relationer.

PS1. Katherine Dettwyler, docent i antropologi vid enheten för antropologisk forskning, universitetet i Delaware, Newark har studerat sambanden mellan amningslängd och olika fysiologiska parametrar. Hon skriver:

  • Primater slutar amma när deras avkomma får sina permanenta kindtänder vilket motsvarar 5-6 års ålder
  • Den gamla barnläkarmyten att barn ska ammas lika länge som graviditeten är lång tar inte hänsyn till artens storlek. Ju större en art är desto längre amningstid i förhållande till graviditet. Chimpanser och gorillor har en relation som är ungefär 6 till 1 vilket motsvarar cirka 4,5 år.
  • En annan barnläkarmyt är att däggdjur ammar till dess att avkomman har tredubblat sin kroppsvikt vilket innebär cirka ett års ålder för människor. Emellertid tar detta återigen inte hänsyn till olika däggdjursarters storlekt. För större däggdjur är det inte tredubbling utan fyrdubbling av avkommans kroppsvikt som normalt innebär att avkomman slutar amma. Det motsvarar normalt cirka 2,5 till 3,5 års ålder för människor.

Med andra ord kanske ett års amning är för kort tid om man vill optimera sitt barns fysiska, mentala och känslomässiga hälsa.

PS2. Man ska inte ha dåligt samvete om man inte kan amma. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och naturligtvis kan man få fullt friska barn, både gällande fysisk och emotionell hälsa även om ens barn inte får en droppe bröstmjölk.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22237059
http://www.psychology.sunysb.edu/attachment/online/inge_origins.pdf
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=Katherine%20Dettwyler

Ett av världens mest allvarliga framtida hälsoproblem?

11 februari 2012 Kategori: D-vitamin | 12 Comments »

Jag har skrivit om hur USAs motsvarighet till jordbruksverket, USDA (US Department of Agriculture) har visat att 42 % av befolkningen över 12 år har brister på D-vitamin. Nu har det äntligen kommit en studie gjord på Europeisk befolkning. Studien publiceras i marsnumret i British Journal of Nutrition. Dessvärre visar studien samma nedslående resultat och fynden är riktigt allvarliga när det gäller Europas framtida folkhälsa.

Forskarna vid Department of Health and Human Performance vid Universidad Politécnica i Madrid tittade på 1006 ungdomar (12,5 – 17, 5 år gamla), från nio olika länder i Europa. Medianvärdet för det prov som togs (25-hydroxycholecalciferol eller (25(OH)D)) var 57,1 nmol/l. Vitamin D Council i USA menar att 125 nmol/l (50 ng/mL) är optimal nivå. I studien hade man värdet < 75 nmol/l som brist.

Nu till det riktigt skrämmande: studien visade att cirka 80 % hade suboptimala nivåer av D-vitamin varav 39 % hade brister och 15 % hade mycket allvarliga brister.  Om man följer Vitamin D Councils nivåer för D-vitaminbrist kommer betydligt fler än 80 % av de undersökta blodproverna uppvisa suboptimala nivåer av D-vitamin. Låt mig återigen citera Dr. Edward Giovannucci, professor vid Harvard Medical School, som för några år sedan talade om länken mellan D-vitaminproduktion och solen vid American Association for Cancer Research. Han belyste att brist på D-vitamin bidrar till betydligt fler cancerfall än vad solexponering som leder till malignt melanom (hudcancer) bidrar med gällande cancerstatistik. Dessutom utmanade han publiken att finna något ämne som har så starka anticancerogena egenskaper som D-vitamin. D-vitamin spelar inte bara en viktig roll i sjukdomar som cancer utan även för kardiovaskulära sjukdomar, diabetes, hormonella sjukdomar, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar, inlärningsbesvär och mentala sjukdomar, neurologiska sjukdomar, luftrörbesvär, astma, hudbesvär för att nämna några få.

Dr. JoAnn Manson, som är professor vid Department of Epidemiology, Harvard School of Public Health, professor i Medicine, Harvard Medical School, Chief Division of Preventive Medicine, Department of Medicine, Brigham and Women’s Hospital säger: ”Jag anser att D-vitamin är ett av de mest lovande näringsämnen för att förhindra hjärtsjukdom och cancer och jag tror mycket på detta.

Vad är konsekvensen av detta? Om resultatet är representativt för ungdomar i Europa i allmänhet och det inte korrigeras med tillskott, riskerar vi att se mycket allvarliga hälsoproblem i framtiden.

PS. Forskare vid enheten för Molekylär Epidemiologi (Department of Pediatrics) vid Jikei University School of Medicine Minato-ku i Tokyo, visade i en studie som publicerades i American Journal of Clinical Nutrition år 2010 att: D-vitamin kan reducera vinterinfluensa samt astmaattacker. Studien var en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie =gold standard som det kallas.

Läs allt du behöver veta om D-vitamin. Det är viktigt med rätt form!

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21846429

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20219962


”Hur kan man veta…” & ”Man levde ju inte…”

30 januari 2012 Kategori: Allmän hälsa, Okategoriserade | 2 Comments »

Jag får ibland höra två argument/frågor/påståenden i diskussionen om hälsa när jag hänvisar till antropologiska fynd som en parameter i hälsoekvationen: ”Men vadå? Hur kan man veta vad människan åt för 10000 år sedan?” och ”Man levde ju bara till typ 35 års ålder på stenåldern!” Låt oss titta närmare på både frågan och påståendet. Det här inlägget kanske upplevs som något komplicerat. Håll ut det blir bättre på slutet.

”Hur kan man veta vad människan åt för 10000 år sedan?”
De flesta har hört uttrycket C14 (kol-14) vilket är en metod som används för att datera organiskt material (Professor Willard Libby fick Nobelpriset i kemi år 1960 för sin upptäckt av C14). Allt levande innehåller olika isotoper (ämnets kärna innehåller samma antal protoner men olika antal neutroner) av kol varav den radioaktiva isotopen C14 faller sönder och övergår till kväve med en specifik hastighet från den dagen en organism dör. Det gör att man kan mäta ungefär hur gammalt ett organiskt material är förutsatt att det är yngre än cirka 60 000 år. Dateringen av tillfället för organismens död görs genom att jämföra mängdförhållanden mellan en stabil isotop, exempelvis C12 (kol-12 )och C13 (kol-13) som alltså inte faller sönder och den instabila isotopen C14 som faller sönder eller halverar sig på nästan 6000 år.

Genom mätning av just isotoperna C12, C13, C14 samt mätning av olika kväveisotoper kan man emellertid fastställa inte bara när en organism levde utan även vad den livnärde sig på. Stabila isotoper av kol och kväve återfinns nämligen i olika proportioner beroende på vilken föda en organism ätit under sin livstid. Kvoter mellan olika kolisotoper ger vilken typ av protein organismen har ätit (landbaserat eller havsbaserat) och kvoter mellan olika kväveisotoper visar var i näringskedjan en organism har befunnit sig. Om man tar ett specifikt ben och analyserar det kan man se att herbivorer (växtätare) har en kväveisotopskvot som är cirka 5-8 % högre än motsvarande kvot för den lokala floran. Det djur som i sin tur äter herbivoren kommer däremot att ha cirka 7 % högre halt av kväveisotopskvoten i jämförelse med herbivoren. Alltså, om den lokala floran har kväveisotopskvoten X, kommer växtätaren att ha en kväveisotopskvot på motsvarande i genomsnitt 1,06X och köttätaren att ha 1,07(1,06X) vilket motsvarar 1,134X eller ungefär 13,4 % högre halt av kväveisotopskvoten än den lokala floran.

Nu till frågan vad vi ätit? Superstjärnan Professor Michael Richards vid det prestigefulla Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology i Leipzig, Tyskland, är troligtvis bäst i världen på just isotopiska analyser av vad vi ätit under evolutionen. Med hjälp av dessa visar de tidiga fynden på en diet med enorma mängder kött från landlevande djur. Med tiden har vi gradvis gått över till mer marint protein. Det tillsammans med följande fysiologiska funktioner talar för att vi har ätit en animalisk föda under vår evolution:

  • Vi har receptorer för hemjärn i tarmarna. Hemjärn finns endast i animalier
  • I slutet av tunntarmen har vi receptorer för vitamin B12, ett vitamin som endast finns i animalier.
  • Vi tillverkare den organiska syran, taurin som ingår i gallvätska, i låg utsträckning i jämförelse med rena växtätare
  • Omvandlingsgraden från betakaroten till A-vitamin är långsam i jämförelse med växtätare
  • De vegetabilier som fanns tillgängliga under evolutionen (frukt, bär, gröna växter och nötter) är relativt dåliga källor till zink och järn som är essentiella för människan.
  • Det finns inga fossila fynd av folkslag som levt på en enbart vegetabilisk diet under människans historia
  • Av de nu levande naturfolken finns inga som lever på endast vegetabilier

Med andra ord, man kan via jämförelse av stabila och instabila istoper veta vilken typ av protein vi åt samt var i näringskedjan vi befunnit oss. Det går däremot inte att uttala sig om hur mycket kolhydrater vi åt med isotop-metoden. Då behöver man presentera sin hypotes genom att studera nu levande naturfolk. Problemet är att dessa folks kolhydratintag skiljer sig mycket åt dem emellan beroende på var de lever: Inuiter (mycket lite kolhydrater) vs Kitavabor (betydligt mer kolhydrater). Läs mer här.

Observera att jag inte säger att det är bra med enorma mängder kött. Jag säger inte heller att vi inte borde äta vegetabilier. Jag tror absolut att rätts sorts vegetabilier ingår i en kost för god hälsa. Jag vill bara lyfta fram att man visst kan veta vad vi åt för 10000 år sedan (mer eller mindre) och att det inte var en allt igenom vegetarisk diet, långt ifrån faktiskt.

 

”Man levde ju bara till typ 35 års ålder på stenåldern!”
Det här argumentet slänger sig alltför många med. Den felaktiga följdhypotesen av det påståendet är att man då inte kan finna spår av västerländska sjukdomar bland fossilfynd just eftersom de flesta som levde på stenåldern dog vid 35 års ålder och alltså inte hann utveckla några livsstilssjukdomar. Det är bara problem med detta: det stämmer inte att man dog vid 35 år ålder på stenåldern.

Under år 2007 var den genomsnittliga livslängden på jorden för oss människor 66 år. Zambia var en extrem outlyer med sina 39 år och Japan lika extrem med sina 82 år (även Sverige låg i närheten med sina cirka 80 år). Forskarduon Hillard och Kaplan skriver att den genomsnittliga livslängden har ökat linjärt med nästan 3 månader per år under de senaste 160 åren genom förbättringar i hygien, näringsstatus och förbättrad allmänhälsa. Hur var det nu med medellivslängden för jägar-samlare? I sin artikel ”Longevity Among Hunter-Gatherers: A Cross-Cultural Examination” kommer Hillard och Kaplan fram till att den genomsnittliga livslängden för jägar-samlarfolk är cirka 72 år med ett spann om 68-72 år. Dessa data är egentligen så nära vi kommer jägare-samlare för 10 000 år sedan. Var livet lättare då? Det betvivlar jag skarpt och givetvis var barnadödligheten betydligt högre än idag; många dog de första 10-15 åren efter födseln. Överlevde man den tröskeln hade man dock goda chanser att leva länge…och överlevde man dessa första år dog man inte av degenerativa sjukdomar utvecklade på grund av brist på kroppsrörelse eller för mycket snabbmat; det är i alla fall säkert.

PS2. Gällande isotoper är det inte den enda sanna bilden av vad vi har ätit under evolutionen. Det är många parametrar som spelar in och människans kost har alltså varierat med var på planeten vi har levt. Denna studie menar att tidigare isotopstudier har överskattat andelen kött i dieten: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23042579. Dock skrev Dr. Eades när jag mailade honom om studien: ”I read this when it came out. Michael Richards is the best in the world at this, so I tend to believe his multiple studies more than I do this single one.”

PS1. Ibland får jag höra att Dr. T Colin Campell i sin bok The China Study visar att vi har ätit i mestadel växtbaserad föda och att kött inte hör hemma i en hälsosam diet. Dr. Campbells studie vars material finns här http://www.ctsu.ox.ac.uk/~china/monograph/ har blivit otroligt noggrant genomlyst av statistiker, läkare och andra forskare och här är troligtvis en av de bättre genomgångarna http://rawfoodsos.com/the-china-study/. För den som orkar ta sig igenom material framgår med all tydlighet att Dr. Campells studie tyvärr lider av ett flertal ganska allvarliga brister och inte bör användas som argument för en köttfri kosthållning. Notera dock att jag fortfarande anser att kött ska vara gräsuppfött, kravodlat, närproducerat och uppfött under goda förhållanden för djuret för att passera som mat. Jag anser att ett djur som vi äter ska ha haft, inte bara ett anständigt liv, utan ett riktigt bra liv. Att däremot säga att allt kött rakt av inte är hälsosamt kan jag inte skriva under på för jag tror nämligen att bra kött är hälsosamt för de flesta individer om det tillagas rätt och inte överdoseras.

http://www.unm.edu/~hkaplan/KaplanHillLancasterHurtado_2000_LHEvolution.pdf
http://www.jstor.org/pss/25434609
http://www.eva.mpg.de/evolution/staff/richards/publications.htm
http://www.proteinpower.com/drmike/cancer/the-china-study-vs-the-china-study/
http://www.proteinpower.com/drmike/peta-cspi-and-other-menaces/are-we-meat-eaters-or-vegetarians-part-i/
http://www.proteinpower.com/drmike/low-carb-library/are-we-meat-eaters-or-vegetarians-part-ii/
http://www.proteinpower.com/drmike/low-carb-diets/are-we-meat-eaters-or-vegetarians-part-iii/
http://www.nap.edu/openbook.php?isbn=0309057876&page=176
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11817904
http://wholehealthsource.blogspot.com/2008/07/mortality-and-lifespan-of-inuit.html
http://perfecthealthdiet.com/?p=2168

Problematisk formulering i DN för omega-3

21 januari 2012 Kategori: Okategoriserade, Omega-3 | 6 Comments »

Jag läste nyss artikeln i DN, ”Priset säger inget om halten omega 3” publicerad 2012-01-20. Rubriken ger dessvärre indikation om den alltför vanliga inställningen så fort det gäller kosttillskott: ”Det ska vara mycket och det ska vara billigt”. Min inställning är precis tvärtom: ”Det ska vara absolut högsta kvalitet och mängd är inte samma sak som upptag eller biotillgänglighet samt att jag betalar hellre lite mer för mindre om det är högsta kvalitet”

Jag får exakt vad jag betalar för när det gäller kosttillskott men dessvärre finns det givetvis även produkter som är dyra men som trots det inte håller måttet. Man måste tyvärr göra sin research och det handlar om att kontakta och fråga tillverkaren om produktionsprocess, grundsubstanser och startmaterial, noggrant granska innehållsförteckning samt ingredienslistan. Därtill kommer insikt i produktförvaring i själva butiken. Det finns flera parametrar att ta hänsyn till men parametern mängd hamnar längst ner på min lista. Jag har hållit på ett tag med kosttillskott; jag har fört diskussioner med flera tillverkare, legotillverkare och distributörer i olika länder; jag har personligen testat mängder av olika kosttillskott av varierande kvalitet; jag har även importerat kosttillskott från olika länder samt distribuerat i Sverige. Det är skrämmande vilken låg kvalitet de flesta kosttillskott håller och 90 % av kosttillskotten som säljs skulle jag aldrig ta själv eller ge till min familj. Jag är kvalitetsfanatiker när det gäller kosttillskott. Varför? Allt jag stoppar i mig påverkar min hälsa, kosttillskott är inget undantag.

Artiklen i DN syftar på en studie publicerade i Neuroendocrinlogy Letters nr 32, novembernumret 2011. Professor Jana Pickova vid institutionen för livsmedelsvetenskap på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), där för övrigt min sambo har sin examen ifrån, säger: ”Ett av syftena med studien var att undersöka graden av oxidation, om fettet härsknat. Där var resultatet bra i alla kapslar, tack vare tillräckligt stor mängd tillsatta antioxidanter. Kanske skulle resultatet bli ett annat om vi tittat på olja i flaska eller burk, där man upprepade gånger öppnar och försluter förpackningen och oljan kommer i kontakt med luften, då sker oxidation lättare, säger Jana.”

SLU skriver: ”Forskarnas resultat visar att vad som står på innehållsförteckningarna stämmer med vad som uppmätts, däremot är det ett par preparat där en kapsel inte ger rekommenderad daglig mängd omega 3-fettsyror. Lägst var halten i säloljekapseln. Den kapsel med högst halt omega 3 innehöll sju gånger så mycket som den med lägst. Dessutom var inte priserna relaterade till mängden omega 3, de dyraste kapslarna innehöll inte mest…Den som via födan får i sig för lite av omega 3-fettsyrorna DHA och EPA riskerar att drabbas av blodpropp, högt blodtryck, ökad insulinkänslighet och inflammation. Rekommenderat dagligt intag är 250 milligram enligt europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA…Om man är vegan finns även algkapslar med omega 3, säger Jana. En nackdel är att de tillverkas genom extrahering med hjälp av kemikalier. Fiskoljan pressar man fram och inga kemikalier behövs.”

Idag utgör inte tungmetaller den stora boven i dramat när det gäller omega-3, de flesta tillverkare är duktiga på att rena sina oljor. Emellertid kan reningsmetoden ge upphov till ett annat problem, nämligen stabilitet. Hur en olja behandlas påverkar dess stabilitet över tid. Orden ”över tid” är det viktiga och det är här jag ser ett problem med studien: När mättes peroxidationsnivåerna? De flesta omega-3-oljor kommer att vara relativt stabila två till tre veckor efter produktionstillfället men därefter händer något; peroxidationsvärdet i meq/kg ökar exponentiellt (Se bilden). Det är anledningen till att jag inte vill ha en fiskolja som är uppkoncentrerad när det gäller omega-fettsyrorna eller en fiskolja där man inte har återfört fiskoljans naturligt förekommande antioxidanter. Jag vill alltså ha en fiskolja som är naturlig i sin omega-sammansättning (inte bara omega-3 utan alla omega-fettsyrorna) och jag har därför valt Eskimo-3. Jag tar den själv och ger den även till mina barn. Den som har följt min blogg vet att jag är benhård i mina val när det gäller kosttillskott. Vid försäljning av omega-3 skulle jag tjäna mer om jag valde ett annat märke men jag är bara intresserad av det bästa, inget annat. Det enda som jag inte är speciellt förtjust i när det gäller Eskimo-3 är att E-vitaminet och lecitinet kommer från soja men de kan inte göra på något annat sätt. Jag anser dock att fördelarna överväger nackdelarna och dessutom finns det ingen annan fiskolja på marknaden, mig veterligen, som inte har soja som bas för E-vitamin och lecitin och hade det funnits det hade en dylik olja säkerligen varit instabil vilket är mycket dåligt för hälsan. Eskimo-3 är mellan 5-50 gånger mes stabil över tid än konkurrenterna och deras hemlighet är bland annat Pufanox. I all omega-3 framställning reduceras fiskoljans naturliga antioxidanter men Eskimo-3 har funnit ett system att återföra dem till fiskoljan i slutet av processen (många tillverkare har försökt att kopiera processen men ingen har lyckats hittills vad jag vet).

Som jag ser det är endast det bästa gott nog för mina celler och mitt immunförsvar och det är i detta som DNs rubrik ”Priset säger inget om halten omega 3” brister. Jag vill inte betala för stor mängd, jag vill betala för hög kvalitet!

PS. Det är klart att fisk är bäst men den innehåller dessvärre mycket tungmetaller vilket givetvis är anledningen till att fiskoljor måste renas från just dessa. Jag tror inte man kan äta till sig tillräckligt med omega-3 via fisk utan att få i sig för höga halter av skadliga tungmetaller på sikt. Dessutom är den odlade laxen (som jag tror att många äter) inte lika rik på omega-3 som man kan tro eftersom den inte får tillgång till de alger som omvandlas till omega-3 (EPA och DHA) i fisken. Laxfoder kan innehålla soja, ärtor, raps, vete och cirka 50 % marina råvaror (läs fiskrens). En annan faktor är att vi tror att vi äter med fisk än vad vi i verkligheten gör. Tillskott av omega-3 är en försäkring för mig att reducera inflammationer och hålla min omega-3/omega-6-kvot i balans.

 

http://www.dn.se/ekonomi/priset-sager-inget-om-halten-omega-3
http://www.unuftp.is/static/fellows/document/pak05prf.pdf
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22101881
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2012/1/priset-avgor-inte-mangden-omega-3-i-fiskoljekapslar/

 


Det lönar sig att träna och det är aldrig för sent att börja!

16 januari 2012 Kategori: Träning | 10 Comments »

Det lönar sig att träna hela livet och det är aldrig för sent att börja träna! Här följer ett kort inlägg om en studie som jag tycker är värd att läsa för den som tvekar på träningens fördelar för bevarandet av muskelmassa samt reduktion av kroppsfett även på äldre dagar. Forskarna tog 20 män och 20 kvinnor i åldern 40 till 81 år som tränade ≥ 4-5 gånger per vecka och som tävlade i någon form av idrott. Objekten tränade primärt löpning, friidrott, cykling och simning. Genom Magnetisk resonanstomografi (så kallad magnetkamera) tog man tvärsnittsbilder av objektens lår. Den översta bilden visar ett tvärsnitt av en 40-årig triatlets lårmuskel, den andra bilden visar samma kroppsdel från en 74-årig man som har levt ett stillasittande liv. Den tredje bilden visar ett tvärsnitt av en 70-årig triatlets lårmuskel. Jag tycker att bilderna är mycket talande och som man tydligt kan se är det stora skillnader både i intramuskulär fettvävnaden (det insprängda fettet i muskeln) samt i subkutan fettvävnad (fettet i underhuden som man ser som en vit ring runt själva muskeln.) mellan den tränade och en otränade äldre personen.

Om man tränar regelbundet samt får i sig tillräckligt med protein och omega-3 kommer man som 70-åring att ha en välutvecklad muskelmassa och det är viktigt, inte primärt för utseendet utan för hälsan och för samhällets vårdkostnader. Som jag skriv här är ”Sarkopeni det tekniska namnet för den fortlöpande minskningen av muskelmassa och muskelstyrka som sker med åldern. Mellan 1-2- % muskelförlust per år efter 50 års ålder beräknas ske [såtillvida man inte tränar och får i sig tillräckligt med protein och omega-3, dvs]. Sarkopeni är mycket kostsamt för samhället och medicinska följder av muskelförlusten är ”ökad risk för fall och frakturer, minskad livskvalitet, ökad bräcklighet/skörhet, minskat funktionellt oberoende, nedsatt förmåga att sköta dagliga aktiviteter samt ökad risk för död av alla orsaker.” enligt Olle Haglund, Medicine Doktor. En fjärdedel av Sveriges befolkning över 70 år har Sarkopeni och mellan 40-50 % av alla över 80 år. I USA gjorde man en beräkning av kostnaderna relaterat till Sarkopeni för år 2000; dessa uppgick till 18,5 miljarder dollar.” Dessa siffror är inte att leka med och en minskning med 10 % förekomst av Sarkopeni i samhället skulle spara 1,1 miljarder dollar per år i USA.

PS. Det är aldrig för sent att börja träna. Jag rekommenderar korta pass, funktionell styrketräning och minimalt med cardio men däremot intervallträning.

https://physsportsmed.org/doi/10.3810/psm.2011.09.1933


Näringsmedicinsk Tidskrift

11 januari 2012 Kategori: Allmän hälsa, Magtarmkanalen | 13 Comments »

Äntligen är nya numret (Januari 2012, Nr.1, Årgång 17) av Näringsmedicinsk Tidskrift ute! Jag säger det direkt: jag sitter i redaktion för denna tidskrift sedan en kort tid tillbaka men det finns ingen ekonomisk vinst i det för mig; sett till nedlagd tid är det en förlustaffär. Sett till ökad kunskap och växande inom näringsfysiologi är det däremot en ren vinstaffär. Det är givetvis även en stor ära att ha blivit tillfrågad att vara med och få tycka, tänka och bidra till en sådan kvalitetstidskrift som denna! Det är några få tidskrifter som jag tycker att alla bör läsa som har ett intresse för kost, hälsa och livsstil. Denna är en av dem. Låt inte namnet avskräcka; Näringsmedicinsk Tidskrift har lyckats med konststycket att hålla en perfekt nivå så att personer utan relevanta kunskaper finner något likväl som att läkare med intresse för näringsfysiologi och funktionsmedicin kommer att finna material att bita i.

Det nya numret handlar om bakterier för ett friskare liv. Jag har skrivit om det många gånger i bloggen: en god inre bakterieflora (även yttre eftersom vi har bakterier på huden) är A och O för hälsan! En viktig artikel i det här numret handlar om patogen bakterieöverväxt och hur dessa skapar en biofilm, en tunn hinna som normalt består av polysackarider, fibrin (koagulationsprotein) och DNA. Biofilm finns i stort sett överallt och har en viktig funktion att fylla. När skadliga bakterier bildar patogen biofilm ökar emellertid risken för akuta såväl som kroniska sjukdomar. Dessvärre kan den biofilm som skadliga mikroorganismer skapar bli svår att penetrera vilket i sin tur ökar risken för eventuella svårbehandlade och långdragna kroniska besvär. Man kan misstänka patogen biofilm vid återkommande övre luftrörsbesvär, urinvägsinfektioner, magtarmbesvär, öroninflammationer eller problem med munhålan för att nämna några få besvär.

För att minimera risken för patogen biofilm är det oerhört viktigt med en god tarmflora och exempelvis probiotikastammarna Lactobacillus rhamnosus och Lactobacillus plantarum har visat sig förstöra biofilm från E. Coli samt reducerar E.colis förmåga att penetrera tarmbarriären. Om man har dragits med kroniska hälsobesvär som är kopplade till kroniskt patogen biofilm (största delen av bakterieinfektionerna skapar biofilm) räcker det ibland inte med tillskott av tarmbakterier och god kost. Då finns det ett annat vapen i arsenalen som artikeln tar upp: enzymer. Dessa penetrerar patogen biofilm om de tas på fastande mage. Tas enzymer tillsammans med mat kommer de däremot att verka på näringsämnen i maten istället för på biofilmen, vilket är bra för en god matsmältning och bra näringsupptag men däremot inte för att lösa upp patogen biofilm. Det finns även cancerläkare som arbetar med höga doser av enzymer för att angripa cancerceller men det ska jag skriva om i ett annat inlägg.

Om jag känner att en förkylning är på gång har jag en speciell arsenal som just är kopplad till reduktion av patogen biofilm. Denna kur fungerar 99,99 % av fallen och då syftar jag på svåra och jobbiga dagisinfektioner som mina barn tar med sig hem och sprider genom att nysa mig eller min sambo rakt i ansiktet. Alla som har små barn vet precis vad jag menar. Jag äter normalt inte socker eller spannmål men om du gör det, rekommenderar jag att du undviker det helt och hållet, speciellt om du ska bekämpa en infektion.

  1. Jag tar ett mycket varmt bad med cirka 5 dl epsomsalt vilket är magnesiumsulfat (MgSO4). När jag ligger i badet dricker jag en kanna med varmt vatten och bitar av skalad ingefärsrot som har fått dra i vattnet. du kommer att svettas ordentligt. Därefter tar jag en dusch och sätter på mig rena och varma kläder.
  2. Jag tar riktigt många enzymer (10-15 kapslar) på tom mage tillsammans med rikligt med vatten.
  3. Jag går och lägger mig och försöker sova eller slappna av.
  4. När jag vaknar tar jag extra mycket tarmbakterier.

Det slår inte fel, man är ”frisk” på några timmar istället för en veckas segdraget tillstånd där man inte mår tillräckligt bra för att träna men inte tillräckligt dåligt för att inte arbeta. Det är inte ovanligt att personer dras med förkylningar i både två och tre veckor och så ska livet inte vara.

Vad är det som händer i denna kur? Det varma badet och epsomsaltet ökar kroppens avgiftning via huden. Magnesium reglerar många viktiga enzymatiska processer i kroppen. (Jag rekommenderar aldrig att man tar magnesiumsulfat oralt som vissa leverrensningskurer däremot gör. Det irriterar endast tarmslemhinnan och är inte rätt sätt att avgifta sig. Jag ska skriva om detox och avgiftning framöver som jag för övrigt anser vara ett mycket missförstått ämne – nej, fruktjuicefasta är inte ett bra sätt att avgifta och det kommer endast att göra mer skada än nytta.). Ingefäran reducerar bland annat inflammationer. Enzymerna penetrerar och löser upp den patogena biofilmen vilket gör att immunförsvaret kommer åt och kan oskadliggöra bakterierna. Sömnen eller avslappningen minskar stress samt ökar immunförsvarets funktion.

Till denna kur hör givetvis att man initialt har adekvata nivåer av vitaminer och mineraler (D-vitamin är särskild viktig) och att man inte äter junk food eller lider av sömnbrist. Denna minikur gör givetvis nytta ändå men jag vågar inte lova att du blir fri från den värsta dagisförkylningen på en dag om du har kroniska näringsbrister eller inte sover bra.

Därefter försöker jag träna så snart jag kan (Mina träningspass är ofta korta, intensiva, funktions- inriktade styrketräningspass, aldrig långa cardiopass, eller som Mark Sisson en tidigare maratonveteran och triatlonidrottare kallar det: Chronic Cardio.)

Läs mer om patogen biofilm och hur du gör för att bli av med den i Näringsmedicinsk Tidskrift. Jag skulle vilja påstå att det är en av de viktigaste artiklarna du kan läsa just nu gällande hälsa. Det senaste numret innehåller även en intressant och bra överblick över antibiotikaresistens, en bra genomgång av hur mikronäringsämnen och probiotika påverkar immunförsvaret, en viktig artikel om Borrelia, en bra artikel om probiotika, allergi och förkylningar, ett riktigt bra recept på ett traditionellt livsmedel som varmt rekommenderas i GAPS-dieten samt givetvis det vetenskapliga skafferiet som presenterar enkla, tydliga och korta sammanfattningar av intressanta hälsostudier. Numret avslutas med ”Fråga Anna om näring”. Just det här numrets fråga samt dess svar tror jag att många blir förvånade över: ”Tänk att ’det’ kan ha en sådan effekt på …”

Min rekommendation är att du börjar prenumerera på Näringsmedicinsk Tidskrift idag. Sex nummer kostar 280 kr (nej, jag får inge provision och tjänar inte några pengar på detta) vilket motsvarar cirka 8-10 stycken kaffelatte av lite finare kvalitet.  Jag lovar att den kunskap du kommer att få kommer att göra betydligt mer för din hälsa än dessa 8-10 kaffelatte. (Det finns studier som pekar på fördelar med måttligt kaffedrickande, speciellt när det gäller blodsockermetabolism och diabetes men det finns studier som visar att mer än fyra koppar per dag kan urlaka kroppen på viktiga B-vitaminer för att inte tala om vad det gör mot binjurarna hos en person som redan är stressad eller mot ett foster vars ”mamma” dricker kaffe med koffein i.)

Kunskap är första steget mot hälsa!

Varmt lycka till med dina bakterier!

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18606630


Barnets bakterieflora är viktig!

1 januari 2012 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa, Okategoriserade | 5 Comments »

I ett samarbete mellan Linköpings Universitet, Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan har forskaren och barnöverläkaren Thomas Abrahamsson tillsammans med sitt team funnit att barn som har en mer diversifierad tarmflora är friskare och har lägre risk att utveckla allergi senare i livet i jämförelse med barn med reducerat antal bakteriestammar i sin tarmflora. Abrahamsson och hans kollegor har kommit fram till att tarmflorans sammansättning under de första veckorna efter födseln är mycket viktigt för immunförsvarets mognad. Barn som till följd av brist på en fullgod tarmflora drabbas av allergi vid unga år har en förhöjd risk om 400-500 procent att utveckla astma i skolåldern. Dessa siffror är inte att leka med; risken för att drabbas av livslånga allergiska besvär är avsevärt mycket högre om tarmfloran inte är i god balans. Abrahamssons studie är för övrigt ingen observationsstudie som endast visar på korrelation; studien har genomförts med hjälp av DNA-sekvensanalys på avföring och resultaten är signifikanta. Studien är publicerad i Journal of Allergy and Clinical Immunology som är en högt rankad medicinsk tidskrift.

Hur får barnet sina första tarmbakterier? Tarmarna hos ett foster är sterila och även fostervattnet ska normalt vara sterilt. Runt livmodermunnen, som är den nedersta delen av livmoderhalsen, finns det slem som ska skydda fostret mot smittämnen. Vid en graviditet blir slemmet mycket tjockt och kallas då slempropp. Utan den skyddande slembildningen hade annars patogener av olika slag kunnat vandra uppåt längs slidan, nå livmodermunnen och riskerat att skada fostret. När slemproppen stöts ut (inte samma sak som att fostervattnet går/”vattnet går”) föder man oftast samma dag eller inom loppet av en vecka. Så snart slemproppen går och livmoderhalsen börjar vidga sig för att preparera för födseln kommer en del av moderns bakterier gradvis att ta sig till fostret. Det är därför viktigt att modern har en god vaginal flora vilket oftast hör samman med en god tarmflora.

Emellertid beror även ett barns första bakterieflora på hur det föds fram. Vid vaginal förlossning går barnet igenom förlossningskanalen och exponeras då för moderns bakterieflora: främst Lactobaciller och Bifidobakterier. Dessa utgör grunden för en god tarmflora hos barnet och barnets tarmflora kommer alltså från moderns egen vaginala och fekala flora. Det tål att sägas igen: Det är alltså oerhört viktigt att som gravid ha en vaginal flora och tarmflora i balans med tanke på vilka konsekvenser den har för barnets framtida hälsa.

Barn som föds med kejsarsnitt får en något annorlunda flora initialt. Dessa barn får också bakterier från modern men den första tarmfloran antas snarare komma från bakterier i luften och förlossningspersonalen. För barnets tarmflora är det betydligt bättre att föda vaginalt än med kejsarsnitt. Forskare vid Universitetssjukhuset i Turku (Åbo), Finland fann redan 1999 att barn som föds med kejsarsnitt kan ha en störd tarmflora ända upp till sex månader efter förlossningen. Även förtidigt födda barn kan riskera att få en onormal utveckling av tarmfloran initialt.

Barnets tarmflora utvecklas sedan gradvis under de första två till tre levnadsmånaderna genom modersmjölk och närkontakt mellan mor och barn. Det är främst olika typer av Bifidobakterier som utgör ett ammat barns tarmflora. Ett barn som ammas tenderar att ha fler gynnsamma bakterier än ett barn som får modersmjölkersättning.

Naturen har fiffigt sett till att en av de absolut viktigaste parametrarna för hälsa, nämligen tarmfloran överförs på ett bra sätt från modern till barnet med hjälp av den naturliga vaginala förlossningen samt den naturliga dieten för ett litet barn, dvs modersmjölk. Ju mindre man avviker från detta desto bättre för barnets tarmflora (Moderns vaginala flora och tarmflora bör givetvis vara bra). Forskaren och barnöverläkaren Thomas Abrahamssons, vars studie nämns initialt i det här inlägget, ger fem tips för att inte få allergiska barn:

  • Förlös om möjligt vaginalt.
  • Undvik i möjligaste mån antibiotika, både under graviditeten och under det första levnadsåret.
  • Låt barnet umgås med andra barn, gärna syskon.
  • Var inte överdrivet hygienisk.
  • Undvik konserverad mat.
  • Jag hade lagt till: tag tillskott av en bra probiotika samt var noga med kosten.

PS. Enligt Centers for Disease Control and Prevention i USA har 75 % av alla kvinnor minst en svampinfektion i underlivet under sin livstid. Ska man välja tillfälle för detta så är det inte när man ska föda…med andra ord se till att äta mat som gynnar din tarmflora (dvs undvik socker, snabba kolhydrater, processad mat, snabbmat m.m) samt inta tillskott av bredspektrum probiotika (14 stammar) före och under graviditeten samt under amningsperioden (jag rekommenderar probiotika livet ut. Det är tillsammans med enzymtillskott några av de viktigaste kosttillskott som finns enligt mig.)

PS2. Kom ihåg att en stor del av immunförsvaret är lokaliserat till tarmarna

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22153774
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9890463
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17460489
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=10573
http://www.slv.se/upload/dokument/om_oss/javsdeklarationer/Thomas%20Abrahamsson%20-%20Universitetssjukhuset%20i%20Link%C3%B6ping.pdf
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sa-blir-barnet-inte-allergiskt  

 


Klipp inte navelsträngen för tidigt – del 2

19 december 2011 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa, Okategoriserade | 2 Comments »

Jag har tidigare skrivit om vikten av att inte klippa navelsträngen för tidigt efter förlossningen här. Nu har det kommit mer intressant forskning på området. Ola Andersson med kollegor från avdelningen för Pediatrik vid Halmstads Sjukhus har fått sina resultat publicerade i British Medical Journal. Det här en randomiserad kontrollerade studie som håller hög klass. 400 barn som fötts i lågriskförlossning studerades. Barnen delades slumpmässigt in i två grupper som fick:

  1. Navelsträngen klippt 10 sekunder efter förlossningen
  2. Navelsträngen klippt 180 sekunder efter förlossningen

Efter 4 månader visade barnen ingen statistiskt signifikant skillnad när det gäller hemoglobinkoncentrationer i blodet men barn som fått sin navelsträng klippt efter 180 sekunder (fördröjd navelsträngsklippning) istället för 10 sekunder efter förlossningen hade en signifikant högre ferritinkoncentration i blodet och lägre förekomst av järnbrist.  Dessutom hade de barn som fått fördröjd navelsträngsklippning lägre andel av neonatal anemi (blodbrist) efter 2 dagars ålder. Detta är ett oerhört viktigt fynd eftersom järnbrist hos barn är förknippat med utvecklingsbesvär.

Tänk efter lite, naturen har faktiskt sett till att vi efter den relativt svåra och komplicerade passagen genom förlossningskanalen har två källor till syre: lungor samt navelsträng. Navelsträngen hjälper det lilla barnet att börja andas i sin egen takt med lungorna som aldrig tidigare har använts och framförallt kan blodet gradvis överge sin väg genom moderkakan och istället gå via lungorna i det lilla kretsloppet. Eller som jag som jag skrev i mitt förra inlägg om navelsträngen: ”Direkt efter förlossningen har barnets lungor inte hunnit anpassa sig till världen utanför livmodern vilket är anledningen till att moderkakan via navelsträngen fortsätter att pumpa blod i cirka 20 minuter efter förlossningen. [Här är troligtvis svaret på varför barn som klipps med fördröjd navelsträngsklippning har bättre ferritinvärde och lägre risk för järnbrist]. På så sätt för det nyfödda barnet allt syre det behöver medan lungorna utvecklas, dvs till dess att att blodet från högra sidan av hjärtat helt har pumpat igenom lungorna och lungornas luftfyllande funktion är tillfreds. Den funktionen stängs av om man klipper navelsträngen för tidigt.”

PS. Inga negativa effekter överhuvudtaget kunde ses med fördröjd navelsträngsklippning .

PS2. Järnvärde ska alltid tas på morgonen eftersom provsvar kan variera med upp till 40 % under dygnet. Dessutom ges en felaktig bild om man har en inflammation eller infektion eftersom det påverkar ditt järnvärde. Har man järnbrist kommer transferrinet att öka som en kompensation för lägre järn (Har man inflammation däremot kan transferrinet minska).

_________________________________________

Ferritin och Järnvärde: Järn är en molekyl som är nödvändig för bildningen av hemoglobin i de röda blodkropparnas förstadier samt för många andra ämnesomsättningsprocesser i kroppen. Järn i blodpasma binds till något som kallas transferrin vilket är en transportmolekyl. Ferritin däremot är ett protein som binder järn till sig och som finns i varje levande organism. Det finns i stort sett i all celler i kroppen (och i blodplasma) och är den form som kroppen har för att lagra järn. Järn är som bekant en fri radikal som kan orsaka stor skada i kroppen om det förekommer i för stora mängder. Ferritin är kroppens sätt att förvara järnet i stabil form. Man kan ha höga ferritinnivåer men med normala järnnivåer. Det kan ses vid inflammationer av organ som innehåller just ferritinproteinet som mjälte, lever och benmärg. Jag har skrivit om järn och järnvärde här.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22089242
Andersson, O., Hellström-Westas L., Andersson D., Domellöf M. (2011). Effect of delayed versus early umbilical cord clamping on neonatal outcomes and iron status at 4 months: a randomised controlled trial. British Medical Journal.

 


Äter alla djur fett?

13 december 2011 Kategori: Fett | 15 Comments »

”Apor äter ju inget fett men massor av växter och fiber och de är våra närmaste släktingar. Borde inte vi människor också äta mindre fett men massor av växter och fiber då?” Låt oss se närmare på frågan och dess svar.

Kostfiber eller fiber är alltid kolhydrater med ett undantag: lignin. Fiber tillhör kolhydratgruppen polysackarider, det vill säga kedjor av många sammansatta monosackarider. Exempel på fiber är cellulosa, hemicellulosa och pektin. Gorillor men även alla andra ryggradsdjur, saknar enzymer för att bryta ner de så kallade betabindningarna mellan monosackaridmolekylerna i fiber. Stärkelse, som också består av polysackarider, har däremot alfabindningar mellan sina monosackarider. Alfabindningar kan vi bryta ner med enzymer som vi producerar. Amylas är ett stärkelsenedbrytande enzym exempelvis.

År 1997 publicerade en forskargrupp en artikel i Journal of Nutrition. Studien handlade om dieten hos den Västliga Låglandsgorillan (gorilla framöver) som tillhör familjen människoapor bland primaterna, en ordning till vilken människan tillhör. Gorillan äter i huvudsak blad från cirka 200 olika växtarter med lågt fettinnehåll, en del digererbara kolhydrater och mycket fiber (I snitt innehåller de växtdelar gorillor äter cirka 74 gram fiber per 100 gram växtdel vilket är oerhört mycket.). De äter även protein från växter, insekter och små reptiler. Kalorifördelning för gorillor är ungefär:

  • Fett: 5,9 %
  • Digererbara kolhydrater: 37,1
  • Protein: 57 %

Om man ser till ovanstående makronutrientfördelning kan man förledas att tro att gorillor lever på mycket protein och lite fett. Så är dock inte fallet. Gorillor men även kor, får, getter och andra djur vars diet är rik på växtdelar, har enorma mängder bakterier i sin matsmältningskanal som kan bryta ner fiberinnehållet i maten. Nedbrytningen sker genom en anaerobisk fermentation, det vill säga fermentation utan syre, vilket skapar korta fettsyror (SCFA – Short Chain Fatty Acids), i huvudsak ättiksyra, propionsyra och smörsyra. Dessa korta fettsyror tas upp av tjocktarmen och omvandlas till energi.

Digererbara kolhydrater ger som bekant 4 kcal/g. Om ett gram fiber skulle tas upp och brytas ner med 100 procents effektivitet skulle den ge cirka 3 kcal/g. Emellertid är nedbrytningen av fiber inte helt effektiv vilket gör att man räknar cirka 1,5-2 kcal/g fiber. Fiber tas inte med i kaloriberäkningar eftersom vi, som sagt, saknar enzymer för att bryta ner dem. Att vi utesluter fiber från kaloriberäkningar blir missvisande för de djur som i stor utsträckning fermenterar fiber till korta fettsyror för energi, ex gorillor. Eftersom gorillans kost till mycket stor del består av fiber blir kalorifördelning annorlunda när man tar hänsyn till att gorillor kan tillgodogöra sig SCFA via kostfiber:

  • Fett: 59,8 %
  • Digererbara kolhydrater: 15,8
  • Protein: 24,3 %

Nu blir det tydligt att gorillan får den mesta av sin energi från fettsyror. Det samma gäller andra växtätande djur som exempelvis kor, får, getter, kaniner och hästar. Matsmältningskanalens struktur och innehåll är helt avgörande för hur olika djur hanterar olika makronutrienter och hur dessa tas upp. Hos människan är det i tunntarmen som de huvudsakliga näringsämnena tas upp och människans tunntarm utgör cirka 50 % av den totala matsmältningskanalen. Blindtarmen och tjocktarmen hos en människa utgör cirka 20 %. Gorillan har samma struktur på matsmältningskanalen (dvs mage först och tarmar sedan) som människan men med en fördelning mellan tunntarm och tjocktarm som är precis motsatt människans. Gorillan har en betydligt kortare tunntarm, cirka 25 %, än människan. Blindtarmen och tjocktarmen hos gorillan utgör däremot mer än 50 % av den totala matsmältningskanalen. Anledningen till det är att gorillan har specialiserat sig på en föda baserad på mycket växtfiber. Gorillan har enorma mängder bakterier i både blindtarm och tjocktarm och behöver därför en stor mage (För att kunna få plats med sina stora tjocktarm och blindtarm i vilka jäsningsprocesser pågår ständigt). Även om vi människor har många tarmbakterier går det inte att jämföra med gorillor eller andra växtätande djur. Människans fysiologi är helt enkelt inte gjord för att tillgodogöra sig energi från korta fettsyror via fermentation av fiber. Vi är inte rena växtätare.

Eftersom alla ryggradsdjur saknar enzymer för att bryta ner fiber kommer dessa alltid att brytas ner via bakteriella fermenteringsprocesser. Det är det enda sättet att bryta ner fiber. Det gäller oavsett om det sker som hos gorillor, hästar, grisar och kaniner via en matsmältningskanal som ur ett processperspektiv liknar människans eller om det sker hos idisslande djur som ko, får, get, hjort som har fler magar (vars innehåll också är mycket bakterierikt). Korta fettsyror utgör mer än 70 % av en idisslares energi för övrigt. Köttätande djur har ingen förmåga att omvandla fiber till korta fettsyror eftersom de saknar den omfattande bakteriefloran i tjocktarmen. De får istället sitt fett genom att äta gräsätande djur och de flesta rovdjur väljer per automatik feta delar av ett byte. Fett är livsviktigt.

Vi människor är också djur och vi har egentligen en diet som är mer eller mindre lämplig för oss, precis som gorillan eller vargen har. Visst kan man argumentera för att olika människor bör följa olika typer av dieter men det är svårt att argumentera för att en del människor bör äta endast vegetariskt och en del bör äta endast kött. Människans fysiologi skiljer sig inte åt på det sättet mellan olika individer. Det är inte så att vissa individer har en blind- och tjocktarm vars storlek och innehåll liknar gorillans medan andra har en matsmältningskanal som liknar en vargs. Det är gradskillnader och inte artskillnader det handlar om. Det är lätt att se att vi inte har den förmåga som gorillor har att hantera cellulosa. Vi är inte idisslare och vi har inte den enorma mängd bakterier som krävs för att bryta ner cellulosa (Visst, vi har fler bakterier än vad vi har celler i vår kropp men fortfarande inte i den magnitud som en gorilla eller en ko har och dessa bakterier har tyvärr inte den effektiva fermenteringsförmåga som för växtätande djur). Vi är inte heller rena köttätare. Vi är omnivorer, dvs vi mår generellt bra av en kött- och växtbaserad föda där fett som sagt ingår som en livsviktig makronutrient…rätt fett dvs.

Alla djur får mesta delen av sin energi via fett oavsett om det är en gorilla eller en ko. Deras blod nås av betydligt mindre kolhydrater än vad man kan tro vid en första analys av deras stapelföda. Vi människor mår också bäst av mer fett och mindre kolhydrater rent generellt. När det gäller kvoter för olika makronutrienter  är det däremot inte riktigt lika för alla människor. Jag ska jag skriva om det framöver.

PS. Har du tänkt på att det finns 0 % överviktiga djur i naturen medan Sverige har drygt 40 % överviktiga män och drygt 25 % överviktiga kvinnor. Det är inte fettet som är boven i dramat…

Sedan jag skrev detta inlägg fick jag en kommentar av Per Wikholm som skrivit om detta ämne också. Jag hade inte läst hans inlägg då men har gjort det nu. Jag rekommenderar varmt att läsa det. http://www.lchf.com/?p=171 Det är både trevligt och roligt skrivet och dessutom lärorikt. 

 

http://jn.nutrition.org/content/127/10/2000.long
http://www.second-opinions.co.uk/should-all-animals-eat-a-high-fat-low-carb-diet.html
http://www.ajcn.org/content/53/6/1418.short
http://www.folkhalsoguiden.se/upload/folkh%C3%A4lsoarbete/fhr2011/FHr2011del6_Overvikt_web.pdf
http://www.agric.wa.gov.au/objtwr/imported_assets/aboutus/fs/horse_and_cow_digestion_aglinked_pd_harvey_may2011.pdf

Hjärnskakning och tillsatser – var försiktig!

25 november 2011 Kategori: Allmän hälsa, Mental hälsa | 8 Comments »

Idag träffade jag en ung kille som jag kallar Johan i det här inlägget. Johan har haft änglavakt av stora mått. Han berättade om en bilfärd i hög hastighet som tyvärr slutade i en fruktansvärd olycka som det sedan skrevs om i media. Jag fick se bilderna av den totalkraschade bilen och framförallt av Johan själv på sjukhuset. Med förband över hela kroppen, svullen, blodig och med slangar in i munnen låg han medvetslös i 12 dagar. Johan verkar vara ett under av energi och kraft som med rehabilitering och styrketräning har kämpat sig tillbaka till en fullt fungerande person. Han ser pigg och glad ut men han berättade att han skulle få livslånga neurologiska skador. Som medmänniska och pappa gråter jag; jag tänker på Johan, hans föräldrar, syskon och vänner. Vilken fruktansvärd tragedi att gå igenom för alla parter. Emellertid lever Johan och av det intryck jag fick av honom verkar han vara en riktig ”fighter” med en positiv uppsyn vilket jag är övertygad om är en starkt bidragande faktor till hans remarkabla återhämtning. Jag är övertygad om att det kommer att gå bra för honom i livet.

Med nutritionsglasögonen på kan jag dock inte låta bli att fundera över hur Johan kan maximera sin hjärnas återhämtning. Johans läkare hade givit honom rådet att han borde avhålla sig från alkohol under de första 18 månaderna efter olyckan. Det rådet är givetvis bra och jag skulle personligen säga att det troligtvis är klokt att avstå betydligt längre än så (hela livet?). Det finns dock mycket annat att tänka på i Johans situation.

En av mina favoriter inom nutrition, Byron J Richards uppmärksammade nyligen en studie som publicerades i novembernumret 2011 av Journal of Neuroscience Research där forskare vid Institutionen för Cellbiologi och Neurovetenskap vid Istituto Superiore di Sanità I Rome, visar att omega-3 fettsyran DHA (Dokosahexaensyra) kan reducera inflammationer i hjärnan. Studien visar att DHA har en positiv inverkan på gliaceller (en grupp av olika celltyper i nervsystemet). En typ av gliaceller, astrocyter är bland annat involverade vid läkning av hjärnskador. En annan typ av gliaceller, mikroglia, skyddar nervceller från inflammation, bidrar till läkning och utan hjälp från mikroglia skulle hjärnans läkningsprocess troligtvis ta mycket lång tid. Jag har skrivit här om relationen mellan PUFAn-6 (omega-6) och omega-3 och vikten av rätt balans för att reducera inflammationsprocesser här.

En av mina favoriter inom medicin är hjärnkirurgen Jack Kruse som är extremt kunnig inom allt vad det gäller biokemiska processer i kroppen. Han har skrivit om bland annat trauma mot hjärnan och vad man bör tänka på vid en dylik situation. Han menar att ”när man får en hjärnskakning uppstår en temporär förlust av neurologisk funktion bland annat på grund av reducerad energimetabolism via det cerebrala blodflödet. Den akuta skadan leder till massiv ansamling av signalsubstanser vilket orsakar en störning av blod-hjärnbarriären. Samtidigt ökar excitotoxicitet vilket innebär att nervceller dör. Dessutom ökar risken för att gifter tillåts passera blod-hjärnbarriären. Det här är bland annat en av mekanismerna bakom degenerativa sjukdomar som Alzheimers, Demens, Parkinson och ALS.” Dr. Jack Kruse berättar vidare att elektronmikroskopstudier av astrocyter som även ingår i blod-hjärnbarriären visar att hjärnskakningar dessvärre bidrar till att ökat läckage genom den annars skyddande blod-hjärnbarriären.

Dr Kruse har ingående skrivit om hur många elitidrottsmän/kvinnor inom hockey, boxning, wrestling och kontaktsporter som utsatts för trauma mot hjärnan riskerar att drabbas av ett sjukdomstillstånd som heter CTE (Chronic traumatic encephalopathy) vilket innebär att cellerna i hjärnan får nedsatt funktion eller dör. Det har förekommit en del uppmärksammade fall i USA under 2000-talet där elitidrottare inom hockey, amerikansk fotboll och wrestling har fått minnesförlust, depression, nedsatta kognitiva förmågor och där en del dessvärre tillslut tagit livet av sig. Den här typen av problem är överrepresenterade bland person med CTE.

Under ett elektronmikroskop kommer neuropatologin från CTE, Alzheimers, Parkinsons samt från Hypotalamusskador relaterat till MSG eller dess derivat te sig relativt lika. Stop? MSG, dvs Mono Sodium Glutamat (eller natriumglutamat) är ju en livsmedelstillsats; vad har det med hjärnskador att göra? Dr Jack Kruse skriver: ”många verkar inte förstå hur MSG och artificiella sötningsmedel (ex Aspartam) skadar nervceller. MSG och Aspartam förstör nervceller i hypotalamus vilka reglerar hormonutsöndring. Om dessa nervceller blir skadade eller icke-fungerande kommer dina hormoner aldrig att kunna optimeras med kost enbart. Det leder till att du förblir fet och eller lider av hypotyreos oavsett om du lever totalt ’paleo’ eller ’primal’. Det kan även leda till att tillväxthormoner/androgena hormoner inte utsöndras som de ska vilket kan påverka bentäthet och energinivåer.” Dr. Jack Kruse menar att det är fullkomligt vanvettigt att äta skräpmat eller mat som innehåller MSG, derivat av MSG, Aspartam eller andra sötningsmedel om man har drabbats av hjärnskakning just därför att det föreligger risk för ökad CTE. ”Om man ger möss MSG direkt efter födseln kommer deras hormonsystem att sättas ur spel, de får låga prolaktinnivåer, höga leptinnivåer och nervcellsdöd i hypotalamus. Mössen får senare problem med reproduktionen. Man kan dra paralleller till PCOS under vilken kvinnan utsöndrar höga nivåer av Luteiniserande hormon vilket stimulerar tidigt inträde i puberteten samt för höga nivåer av testosteron vilket ökar risk för menstruationsobalanser och problem med äggbildning. MSG och Aspartam går igenom moderkakan direkt till fostret…man kan bara undra vad det har för epigenetiska effekter på fostrets hypotalamus?”

Jack Kruse skriver att kombinationen av MSG, omega-6, fruktos, HFCS, BPA (Bisfenol-A), vete och andra sädesslag har en stark koppling till de västerländska sjukdomar som vi ser ökar så dramatiskt idag (övervikt, magtarmbesvär, diabetes, depressioner och andra psykiska sjukdomar m.m.). ”Människan tar tyvärr upp MSG och Aspartam 5-7 gånger effektivare än någon annan art man studerat. Effekten blir mer dramatisk för unga personer vars immunförvar i magtarmkanalen är under utveckling. Tillverkare av MSG gör sina säkerhetsstudier på effekterna av MSG inom 48 timmar efter intag. Dessvärre ansamlas dock MSG och Aspartam runt nervceller under lång tid och de negativa effekterna på nervceller uppstår över tid.” Det kanske är anledningen till att livsmedelsverket menar att det inte är farligt med dessa tillsatser. Det är inte många med kombinationen neurolog och nutritionist som arbetar på livsmedelsverket mig veterligen. Som Dr. Jack Kruse säger: ”Man måste känna till biokemin bakom nervcellerna.” Det är anledningen till att det kan finnas en fördel med ett tvärtvetenskapligt intresse och fokus; slutsatserna blir mer intressanta och i mitt tycke oftast mer relevanta. Det ska sägas att MSG och Aspartam inte har så stor effekt på vuxna människor vars tarm fungerar bra (inte läckande) eller vars blodhjärnbarriär är helt intakt. Du bör med andra ord inte ha utsatts för trauma mot hjärnan om du har tänkt öka ditt intag av skräpmat eftersom kombinationen hjärntrauma och skräpmat ökar risken för CTE eller andra negativa nervcellspåverkande sjukdomar.

Jack Kruse menar att låga nivåer av HDL är ett tecken på försämrad hantering av toxiner i portalvenen. ”Detta uppstår vanligtvis vid infektion, trauma mot hjärnan, migrän, neurodegenerativa sjukdomar och stroke.” Han säger vidare, ”Vid alla dessa besvär rekommenderar jag total avhållsamhet av dessa tillsatser [MSG, Aspartam och derivat av dessa], Det mest oroande för mig som hjärnkirurg är den kumulativa effekten av dessa tillsatser över en livstid. Jag tror att det är en starkt bidragande faktor till den ökade förekomsten av ALS, hjärntumörer, övervikt och neurogenerativa sjukdomar. Den skadade hjärnan löper ännu större risk att drabbas över tid på grund av den kontinuerliga produktionen av fria radikaler i hjärnan. En hjärna under utveckling löper dessutom ännu större risk att påverkas negativt [av tillsatserna] på grund av att nervcellskopplingen inte är fullt utvecklad ännu.”

Det du stoppar i munnen, tas upp av i huvudsak tunntarmen (alkohol undantag som tas upp direkt i magsäcken) och transporteras sedan till alla kroppens delar inklusive hjärnan. Vill du ha en god kognitiv funktion bör du alltså äta sådant som hjärnan vill ha och mår bra av och med samma logik undvika sådant som hjärnan inte mår bra av eller sådant som över tid inducerar nervcellsdöd. Det är ganska enkelt. Om jag hade varit i Johans situation hade jag intagit omega-3 (inte uppkoncentrerad!) samt varit mycket noggrann med min kost och följt en paleodiet med mycket mediumlånga fettsyror från kokosfett bland annat. Dessutom hade jag aldrig rört MSG, artificiella sötningsmedel eller dess derivat.

PS. Magnesium behövs som en kofaktor när energi (ATP) bildas. Nervceller blir mer utsatta för excitotoxicisk skada när de saknar magnesium. Vid Alzheimers reduceras energinivåer i hjärnan och diabetespatienter har nästan 150 gånger så hög risk att drabbas av Alzheimers i jämförelse med friska patienter. Diabetes bidrar till energiförlust i nervceller och urlakning av magnesium. Dessvärre ersätts ibland socker (inte bra) med sötningsmedel (inte bra) som ett alternativ vid diabetes. Vad som inte lyfts fram är att det ökar risken för excitotoxicisk skada i hypotalamus vilket är det sista en diabetespatient behöver. Samma sak gäller för en person som någon gång i sitt liv utsatts för ett trauma mot hjärnan. Detta fick dessvärre inte Johan höra av sin läkare.

Citaten från Dr. Jack Kruse är översatta från engelska.

—————————————————————————————————————–

Hjärnskakning enligt neurolog Jack Kruse
Ett trauma mot skallen sker vilket leder till energistörningar genom att blodflöden förändras samt att EEG visar lägre elektrisk spänning i hjärnan. De energiförluster som uppstår på grund av skadan ger upphov till en ökad risk för framtida skador på hjärnan genom att excitotoxiska kemikalier frigörs av de celler som skadas. Samtidigt släpper de skadade cellerna magnesium, zink och kalcium. Frisläppandet av kalcium kan resultera i celldöd om cellens immunförsvar inte har kapacitet att hantera skadan. Mikroglia och Astrocyter tar bland annat upp de giftiga excitotoxiska kemikalierna i ett försök att minimera skadan. Enligt studien nämnd i början av det här inlägget har forskare kommit fram till att tillskott av omega-3 har en välgörande effekt på Mikroglia och Astrocyter. Enligt Robert A. Stern, Professor i Neurologi och hjärnkirurgi, biträdande chef för Center for the Study of Traumatic Encephalopathy (CSTE) samt chef för Boston University Alzheimer’s Disease Center, visar nya bevis att 85 % av hjärnskakningar kräver cirka tre veckor för återhämtning vilket är betydligt längre än gängse rekommendation. Enligt Dr. Jack Kruse är till och med tre veckor alldeles för kort tid samt att man för resten av livet bör avhålla sig från intag av ämnen som riskerar att förvärra tillståndet (MSG, Aspartam och dess derivat).

 

Hur man undviker en hjärnskakning eller reducerar effekten av en hjärnskakning enligt neurolog Jack Kruse (ej komplett lista)

  1. Undvik alla aktiviteter där det föreligger risk för hjärnskakning
  2. Undvik stark flexion (böjning) eller extension (sträckning) av nacken och huvudet
  3. Om du ska involvera dig i högriskaktivitet, undvik glukos 6 timmar innan aktiviteten
  4. Håll dig till en ketogen diet med mediumlånga fettsyror (kokosfett), 6 timmar innan den riskfyllda aktiviteten för att skapa ett skydd i hjärnan
  5. Bär munskydd för att reducera kraft mot temporomandibulära leden (käkleden). Personer med hjärnskakningar kan få skador på hippocampus på grund av kraften mot käkleden som fortplantar sig.
  6. Innan riskfylld aktivitet sker bör tillskott av 25 mg zinc samt 400 mg magnesium intas. Kokosolja bör intas för att förhindra nervcellsenergireduktion och nervcellsskada
  7. Alla i riskgruppen ska undvika MSG, artificiella sötningsmedel samt andra excitotoxiner för att minska risken för nervcellsskador.
  8. Alla personer i riskgruppen bör genomgå Funktionell magnetresonanstomografi (fMRT) innan skada (referens) samt efter skada. fMRT ska ha minst 3.0 tesla.
  9. All scanning bör ske under de timmar då människan normalt är vaken eftersom sömnförlust ger felaktiga resultat.
  10. Strikt undvika all glukos och fruktos i mat och dryck under riskaktiviteter
  11. Undvik starkt ljus mot ögat vid hjärnskakning på grund av dess stimulerande effekt på Laterala knäkroppen (Corpus geniculatum laterale), en del talamus (struktur i hjärnan)

 

Vilka är symptomen vid CTE enligt Jack Kruse?

  • Försämrad uppmärksamhet, koncentration, minne samt beslutsfattande
  • Desorientering när det gäller personer, platser eller tid.
  • Förvirring
  • Yrsel (även under vila)
  • Huvudvärk
  • Bristande insikt, brist på empati, uppenbara personlighetsförändringar för alla som känner patienten
  • Dåligt omdöme när det gäller droger, alkohol samt riskbeteende,
  • Demens blir uppenbart för vänner och familj.
  • Reducerade muskelrörelser
  • Ojämn gång och förlust av balans
  • Hindrat tal (svårighet att finna ord kan vara ett initialt tecken)
  • Skakningar i stora muskelgrupper
  • Dövhet som kan komma abrupt

 

Antonietta Ajmone-Cat M, Lavinia Salvatori M, De Simone R, Mancini M, Biagioni S, Bernardo A, Cacci E, Minghetti L. Docosahexaenoic acid modulates inflammatory and antineurogenic functions of activated microglial cells. J Neurosci Res  2011 November . Department of Cell Biology and Neurosciences, Istituto Superiore di Sanità, Rome, Italy.

 

Ze-Hua Zhu, Ru Yang, Xin Fu, Yan-Qing Wang and Gen-Cheng Wu (2006) Astrocyte-conditioned medium protecting hippocampal neurons in primary cultures against corticosterone-induced damages via PI3-K/Akt signal pathway. Brain Research 1114(1) 1-10.

 

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/016501739400015H

http://www.jci.org/articles/view/29683

http://jackkruse.com/concussioncte-prescription/

http://jackkruse.com/msg-your-gut-and-your-brain-post-trauma/

http://jackkruse.com/your-vap-brain-love-not-war/

http://jackkruse.com/where-concussions-diet-and-neurodegeneration-meet/

http://jackkruse.com/msg-your-gut-and-your-brain-post-trauma/


Världens viktigaste tillskott? Tag rätt form!

16 november 2011 Kategori: D-vitamin, Kosttillskott kvalitet | 2 Comments »

Idag vet de flesta hur viktigt det är med D-vitamin för en god hälsa. Vad som däremot inte är lika känt är att formen av D-vitamin samt dosen är avgörande. D-vitamin är egentligen ett prohormon som har producerats av de flesta livsformer i över 750 miljoner år. Plankton och flertalet djur har kapacitet att producera D-vitamin.

Olika former av D-vitamin
Det finns flera olika former av D-vitamin. Tillskott av D-vitamin finns i formerna Vitamin D2 (ergokalciferol) eller vitamin D3 (kole- kalciferol). Vitamin D3 är samma form som bildas när solens UVB-strålar når 7-dehydrokolesterol som finns i huden. Alla kosttillskott av formen Vitamin D3 kommer från samma källor: lanolin (ullfett) eller fiskleverolja. Vitamin D2 kommer från svampar eller växter och för att tillverka kosttillskott med vitamin D2 bestrålas normalt svamp med UV-ljus.

Vitamin D2 är inget jag rekommenderar, varken som kosttillskott eller om din läkare skriver ut det på recept. En metaanalys (jag vet att jag brukar kritisera dem) bestående av 50 stycken randomiserad kliniska prövningar (RCT) ledda av Goran Bjelakovic, professor i internmedicin vid Nis Universitet i Serbien visade att vitamin D2 ökar risken för dödlighet medan vitamin D3 minskar risken för dödlighet. Metaanalysen omfattade drygt 90 000 deltagare varav 74 000 använde vitamin D3 och 18 000 vitamin D2. Detta var dock en metaanalys vilket säger mycket om korrelation mellan olika variabler men lite om kausalitet dem emellan. Dock publicerades en studie i American Journal of Clinical Nutrition som visar att vitamin D3 ökar serumnivåer av 25-hydroxyvitamin D mer effektivt än vitamin D2. En annan studie som publicerades så sent som i mars år 2011 i The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism visade att vitamin D3 är 87 % mer effektivt att höja serumnivåer av 25-hydroxyvitamin D i jämförelse med vitamin D2 samt att två till tre gånger så mycket D-vitamin i form av D3 lagras i jämförelse med D2. Det finns emellertid studier som visar att det inte är någon skillnad. Vitamin D Council avråder från tillskott av vitamin D2 och de är spjutspets inom området. Mitt råd är att aldrig ta tillskott av vitamin D2.

Två olika metaboliter (nedbrytningsprodukter)
Efter att D-vitamin (oavsett om det är vitamin D3 eller vitamin D2) har intagits via kost, kosttillskott eller via solens UV-strålar bryts D-vitaminet ner till två metaboliter:

  • 25-hydroxyvitamin D (kalcidiol) även kallat 25(OH)D
  • 1,25 hydroxyvitamin D (kalcitriol) även kallat 1,25(OH)2D3

25-hydroxyvitamin D
Kalcidiol är ett prohormon som bildas i levern, vilken dessutom är kroppens huvudsakliga lagringsplats för D-vitamin. Om man tar ett blodprov för att kontrollera D-vitamin är det detta som bör avses. Referensvärdena bör vara 50-80 ng/ml (125-200 nmol/L) för ett dylikt blodprov.

1,25 hydroxyvitamin D
Kalcitriol tillverkas från kalcidiol i njurarna (även andra organ i kroppen). Det är ett kraftfullt steroidhormonliknande ämne och anses vara den biologiskt aktiva formen av D-vitamin. D-vitamin-receptorer för kalcitriol finns i tarm, ben, njure och paratyreoideakörteln för att reglera kalk och fosforbalansen. Vitamin-receptorer för kalcitriol finns även i alla andra celler i kroppen. Människans arvsmassa har mer än 2700 D-vitamin-receptorer (för kalcitriol) vilka är involverade i praktiskt taget alla kända allvarliga sjukdomar hos människan. Kalcitriol aktiverar cirka 2/3 av alla gener som det påverkar och stänger av cirka 1/3 av dessa gener. Kalcitriol i blodet är ingen god indikator på D-vitaminstatus och blodprov för 1,25 hydroxyvitamin D bör aldrig tas för att fastställa eventuell d-vitaminbrist.

Dagsbehov
D-vitamin mäts i IU (International Units) och 1 IU = 0,025 mcg eller 1 mcg = 40 IU. Livsmedelsverket menar att vi behöver 400 IU (10 mcg) per dag medan vitamin D council i USA har följande rekommendationer under perioder under vilka man inte exponeras för solljus*:

  • Friska barn upp till 1 år 1000 IU (25 mcg)
  • Friska barn från 1 år cirka 88-90 IU (2,2 – 2,25 mcg)/per kg kroppsvikt.
  • Vuxna och ungdomar cirka 5000 IU (125 mcg)
  • Gravida och ammande cirka 6000 IU (150 mcg)

Jag följer vitamin D councils rekommendationer. Kroppen förbrukar cirka 3000-5000 IU per dag (enligt studie gjord på friska män publicerad i American Journal of Clinical Nutrition år 2003, januarinumret). Det bästa är givetvis att ta ett blodprov och få exakt svar på serumnivåer av 25-hydroxyvitamin D.

*En tumregel enligt Vitamin D Council är att din skugga ska vara kortare än du för att UVB-strålarna ska vara tillräckligt starka för vitamin-D-produktion. Det betyder att det är under timmarna mitt på dagen, månaderna maj till augusti, som solen kan ge tillräcklig D-vitaminproduktion i Sverige. Resterande månader är vi hänvisade till kosttillskott och/eller kost rik på D-vitamin (fet fisk och ägg). 

Synergistiska ämnen
D-vitamin behöver precis som de flesta andra mikronäringsämnen kofaktorer för maximalt upptag och metabolism. Följande kofaktorer är de viktigaste för D-vitamin:

  • Magnesium (viktigast av allt)
  • K-vitamin
  • A-vitamin (inte betakaroten utan retinol)
  • Zink
  • Bor

Kofaktorer är en av de anledningarna till att jag alltid tar tillskott i formen whole food och inte endast syntetiska isolerade former av vitaminer och mineraler. Observera att du inte bör äta höga doser av D-vitamin om du har brister på ovanstående näringsämnen.

Toxicitet
För mycket D-vitamin kan vara giftigt även om tillståndet är mycket ovanligt. Det innebär att nivåerna av kalcidiol i serum blir för höga. Det är omöjligt att få för höga nivåer av D-vitamin via solen eftersom kroppen har en inbyggd mekanism som nedreglerar produktionen när den har nått tillräckliga nivåer. Det är via kosttillskott som man kan nå giftiga nivåer av D-vitamin. Det finns två studier på giftiga nivåer. Den ena involverade intag över 40000 IU (1000 mcg) per dag. Det finns även fall med personer som tagit 2 000 000 (50000 mcg) per dag som överlevt.

Det så kallade ”tolerable upper limit value” är ett värde som anses vara säkert och ej förknippat med några hälsorisker för majoriteten av befolkningen. Detta är för 25-hydroxyvitamin D 100 ng/mL (250 nmol/L) i serum. I djurstudier har man sett att nivåer upp emot 400-700 ng/mL (1,000-1750 nmol/L) innan toxiska effekter har noterats. Det första tecknet är höga kalciumnivåer i urinen följt av höga nivåer av kalcium i blodet. Även kräkningar, illamående, dålig aptit, svaghet, viktförlust, stickande känsla i munnen kan vara tecken på D-vitaminförgiftning. Det första man bär göra då är att sluta ta tillskott och testa sin nivå av 25-hydroxyvitamin D (25(OH)D). Om man har värden som är lägre än 200-250 ng/mL (500-750 nmol/L) har man troligtvis inte D-vitaminförgiftning.

För att citera kostdoktorn, läkaren Andreas Eenfeldt: ”Kan tillskott av D-vitamin vara skadligt? Nästan aldrig. Undantaget: vid några ovanliga sjukdomar kan normalisering av D-vitamin ge risk för ökat kalkvärde i blodet. Har man någon av dessa sjukdomar bör man vid ökat intag/solning kontrollera kalkvärdet hos läkare:

  • Överproduktion av bisköldkörtelhormon på grund av tumör i bisköldkörteln (primär hyperparatyroidism). Observera att den kanske vanligaste orsaken till lätt stegrat bisköldkörtelhormon är D-vitaminbrist (sekundär hyperparathyroidism), och då är D-vitamin såklart bara bra.
  • Granulomatösa sjukdomar: sarkoidos och tuberkulos
  • Vissa cancerformer som lungcancer och non-Hodgkin lymfom

Friska, utan ovanstående sjukdomar, behöver inte oroa sig för hälsorisker med rimliga extra doser D-vitamin. För att parafrasera dr John Cannel: Att oroa sig för eventuell fara med D-vitamin i Sverige idag är som att törsta ihjäl i öknen medan man oroar sig för att drunkna.”

Om man tar 5000 IU under flera månader tycker jag att man bör kontrollera sina 25-hydroxyvitamin D-nivåer. Höga doser av D-vitamin utan tillräckligt med K-vitamin och A-vitamin är dessutom inte att rekommendera. 

Världens viktigaste vitamin?
Dr. Edward Giovannucci, professor vid Harvard Medical School, talade för några år sedan om länken mellan D-vitaminproduktion och solen vid American Association for Cancer Research. Han belyste att brist på D-vitamin bidrar till betydligt fler cancerfall än vad solexponering som leder till malignt melanom (hudcancer) bidrar med gällande cancerstatistik. Dessutom utmanade han publiken att finna något ämne som har så starka anticancerogena egenskaper som D-vitamin…jag tror ingen valde att utmana honom. D-vitamin är troligtvis världens viktigaste vitamin…som dock fungerar i synergi med mängder av andra ämnen.

PS. Astma är idag en av de mest förekommande lungsjukdomarna i västvärlden och antalet astmatiker ökar kontinuerligt. Gör man en sökning på pubmed för orden ”vitamin D” + ”astma” får man 222 resultat.

 

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9771862

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21735411

http://jcem.endojournals.org/content/96/3/E447.short

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10232622

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11439958

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12499343

http://www.vitamindcouncil.org/about-vitamin-d/what-is-vitamin-d/

http://www.orebroll.se/Files-sv//USO/kliniker_enheter/Laboratoriemedicin/Kemi/Dokument/U0214%C3%B6ll.pdf


Vitamin B12 under graviditeten är viktigt!

11 november 2011 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa | 8 Comments »

Alla känner till att det är viktigt med folsyra före och under graviditeten (jag rekommenderar folat som är den naturliga formen av folsyra) för att minska risken för neuralrörsdefekter. Dessa defekter uppstår tidigt under fosterutvecklingen (cirka vecka 4-5 efter sista mens). Vid akrani saknas större delen av storhjärnan, vid ryggmärgsbråck förekommer en defekt i ryggmärgen i form av utbuktande ryggmärgshinnor/ryggmärg och vid hjärnbråck buktar hjärnhinnorna ut. Neuralrörsdefekter är inte vanligt idag och frekvensen har sjunkit. Idag känner alla till att adekvat intag av folsyra (folat) är viktigt om man vill bli gravid och få ett friskt barn. Vad som dessvärre inte är lika känt är att intag av vitamin B12 är mycket viktigt under graviditeten för bland annat nervsystemets utveckling och hälsa. Får låga nivåer av vitamin B12 under graviditeten är kopplat till en ökad risk för insulinresistens (läs: även fetma) hos barnet. Studien som publicerades i oktober 2011-numret i The Journal of Nutrition visade en ökning av insulinresistens med 15 % bland barns vars gravida mödrar haft brist på vitamin B12. Mat med vitamin B12 är fet fisk, skaldjur, rött kött, ägg, lammkött. I annat fall är det kosttillskott som gäller. Om man tar whole food spelar det ingen roll om startingrediensen är cyanokobalamin, metylkobalamin eller adenosylkobalamin. Om man tar syntetiskt isolerat ska man undvika cyanokobalamin, då är det metylkobalamin eller adenosylkobalamin som gäller.

Graviditeten och amningen är troligtvis två av de viktigaste perioderna i livet när det gäller adekvat intag av näringsämnen. Min rekommendation är inte slarva eller ”passa på” just dessa månader. Du kommer att ge ditt barn en bra start på livet om du ser till att få tillräckligt med näringsämnen av rätt sort, kvalitet och dos under den här tiden.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21865563


Steve Jobs matvanor och cancer

1 november 2011 Kategori: Cancer, Okategoriserade | No Comments »

Låt mig säga det direkt. Jag har inte läst Steve Jobs – en biografi av Walter Isaacson. Det här inlägget baseras istället på journalisten Tina Jordans artikel ”Steve Jobs’ food weirdnesses: Fasts, living on apples or carrots for weeks on end, fruit smoothie diets”. Tina Jordan har däremot läst Steve Jobs bok och hon skriver: ”Något av det mest fascinerande med Steve Jobs biografi handlar om hans matvanor”. Ju mer jag läser av artikeln desto mer fascineras jag av Steve Jobs diet. Jag har i och för sig själv provat flera av Steve Jobs dieter under mina unga år men kom som tur är på bättre tankar med tiden.

Steve åt mycket frukt, riktigt mycket frukt. Han levde som frukterian från och till, dvs han åt endast frukt under dessa perioder. I övrigt följde Steve Jobs en vegetarisk livsstil. ”Han kunde spotta ut en soppa som innehöll smör…och kunde spendera veckor med att äta samma livsmedel: morotssallad med citronjuice eller endast äpplen.”, skriver Tina Jordan. Redan 1998 började Steve Jobs för övrigt att prenumerera på Fredric Patenaudes (känd raw-food-person) magasin ”Just Eat An Apple” och det sägs att Steve Jobs var frukterian under den period som han gav Apple namnet apple.

Steve Jobs fick i oktober 2003 diagnosen Islet Cell Pancreatic Neuroendocrine Tumor, en form av bukpottkörtelcancer. Cancer i bukspottkörteln drabbar cirka 900 personer per år i Sverige och är normalt en cancerform med mycket låg överlevnadsgrad; endast cirka 10 procent av de som kan opereras blir botade. Bukspottkörteln har två typer av körtlar:

  • Exokrina körtlar: utsöndrar sitt sekret via kanaler till kroppen. Bukspottkörtelns exokrina körtlar tillverkar enzymer som bryter ner fett och proteiner. De utsöndras direkt till tolvfingertarmen.
  • Endokrina körtlar som insöndrar sitt sekret/hormon direkt till blodomloppet. Bukspottkörtelns endokrina körtlar tillverkar hormonet insulin och glukagon bland annat.

Steve Jobs bukspottcancerform hade sitt ursprung i de endokrina körtlarna vilket är ovanligt. Det är en långsamt växande form av bukspottkörtelcancer som har hög överlevnadsstatistik om man upptäcker och behandlar den tidigt. Endokrin bukspottkörtelcancer antas vara behandlingsbar även efter att den har utvecklat dottertumörer vilket är mycket ovanligt. Steve Jobs väntade dock i 9 månader innan han tillslut lät sig opereras; han vägrade helt enkelt att låta sig opereras och valde en alternativ väg som bestod av vegankost, fruktdiet, akupunktur, örter m.m. Efter att detta inte givit resultat och hans tumör hade växt valde emellertid Steve Jobs att genomgå den så kallade whipple-proceduren vilket innebär att man tar bort högra sidan av bukspottkörteln, delar av gallgången, gallblåsan och delar av initiala tunntarmen. Steve Jobs var dock inte botad från sin cancer och år 2009 skrev Steve Jobs att ”mina hälsobesvär är mer komplexa än vad jag initialt trodde”. Samma år flög han till Schweiz för att genomgå peptide receptor radionuclide therapy (PRRT) vilket är en icke-konventionell cancerbehandlingsmetod. Vid PRRT binds radioaktiva isotoper till en medicin som liknar ett, i kroppen naturligt, förekommande hormon som heter somatostatin som reglerar det andra hormoner. Strålningen ska ta död på cancercellerna. Behandlingen misslyckades dock och Steve Jobs genomgick en levertransplantation senare år 2009. Troligtvis hade cancern spridit sig till levern men det är trots det ovanligt att genomgå levertransplantationer för cancer som ursprungligen uppstått på andra ställen än i levern eftersom man inte behandlar ursprungstumören. Vad som dock är viktigare vid organtransplantation är att patienten blir tvungen att ta starka immunförsvarssänkande mediciner för att kroppen inte ska stöta bort det nya organet. Ett problem med det är att samma immunförsvar behövs för att motverka cancern. Det är den främsta anledningen till att man normalt inte gör levertransplantationer hos cancerpatienter vars cancer inte har sitt ursprung i levern.  Även efter sin levertransplantation åt Steve Jobs en diet baserad på fruktsmoothies. Steve Jobs dog år 2011, 56 år gammal.

Vad är problemet?
Jag tror att alternativa behandlingsmetoder kan vara av värde vid alla former av sjukdomar men de måste vara bra och de får inte belasta kroppen. Först och främst förlorade Steve Jobs vikt på sin diet; han fullkomligt rasade i vikt. Även om övervikt inte är bra alls är snabb viktnedgång på grund av stress och sjukdom skadligt för kroppen, speciellt vid cancer där undernäring ofta kan vara själva dödsorsaken. Eftersom hans operation tog bort delar av bukspottkörteln påverkades troligtvis hans förmåga till att producera bukspottkörtelhormonerna insulin och glukagon vilka är väsentliga för upptag och användning av näringsämnen. Jag skulle vilja gå så långt och påstå att Steve Jobs fruktdiet var katastrofal för hans cancer. Först och främst fick han alldeles för lite protein vilket ger en negativ kvävebalans. Det innebär att kroppen börjar bryta ner viktiga muskelproteiner vilket människor i allmänhet bör undvika och cancerpatienter i synnerhet. Man rasar i vikt vid en fruktdiet, och inte på ett sunt sätt.

I tidskriften Cancer Research publicerades år 2010 en studie som förklarar mekanismen bakom varför högt fruktosintag är kopplat till bukspottkörtelcancer. Det är känt att cancerceller använder glukos som bränsle men denna studie är den första som visar fruktos del i cancer. Forskarna visade att cancerceller lätt kan metabolisera fruktos och även förökar sig med fruktos. Dr. Anthony Heaney of UCLA’s Jonsson Cancer Center säger ”Detta har stor betydelse för cancerpatienter…och det visar att insatser för att minska raffinerat fruktos eller hämma fruktosrelaterade processer i kroppen kan störa cancertillväxten.” Dr. Anthony Heaney odlade bukspottcancerceller i sitt laboratorium och gav dem både glukos och fruktos. ”Tumörceller trivs på socker men de använde fruktsocker för att dela och föröka sig.” Dr. Anthony Heaney skriver dessutom att intag av raffinerade kolhydrater är associerat med högre cancerrisk.

Steve Jobs åt uppenbarligen en diet ovanligt hög på fruktos och glukos. Jag skulle vilja påstå att han åt en av de sämst tänkbara dieter för sin cancer.

PS1. Fruktosmetabolism leder till ökad urinsyraproduktion. Om man mäter sitt urinsyravärde och det är högre än 5,5 mg/dl (cirka 320 mmol/l) bör man reducera sitt fruktosintag. Har man exempelvis insulinresistens bör man äta maximalt 15 gram fruktos per dag enligt Dr. Mercola.

PS2. I september 2011 publicerades invärtesmedicinaren och assisterande professorn (Göteborgs Universitet) Jan Hammarstens 20 åriga forskning om prostatacancer i den mycket ansedda vetenskapliga tidskriften Nature och han säger till Sveriges Radio: ”Insulin är gödning till cancer”. I studien skriver Jan och hans medforskare Professor Ralph Peeker att ”resultatet visar ur ett urologiskt perspektiv att godartad prostataförstoring och prostatacancer kan ses som två nya aspekter av metabolt syndrom och att ökade insulinnivåer är ett vanligt underliggande problem som bidrar till både godartad prostataförstoring och prostatacancer…”

PS3. Jag kontaktade hjärnkirurgen Jack Kruse i USA gällande cancer och hans svar var: ”Om man har cancer ska man däremot leva på en strikt ketogen paleodiet med mängder av ekologisk extra virgin kokosolja.”


http://shelf-life.ew.com/2011/10/24/steve-jobs-food-weirdnesses-fasts-apple-and-carrot-diets-fruit-smoothie-diets/

http://www.nature.com/nrurol/journal/v8/n9/full/nrurol.2011.112.html
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20647326
http://www.medscape.com/viewarticle/748670
Warburg O. On the origin of cancer cells. Science 1956 Feb;123:309-14.
Volk T, et al. pH in human tumor xenografts: effect of intravenous administration of glucose. Br J Cancer 1993 Sep;68(3):492-500
Digirolamo M. Diet and cancer: markers, prevention and treatment. New York: Plenum Press; 1994. p 203

ADHD, bipolär sjukdom, psykatriska sjukdomar, omega-3 och omega-6

20 oktober 2011 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa, Okategoriserade, Omega-3 | 8 Comments »

I mitt inlägg Tips #9 Var försiktig med PUFA n6 skrev jag om hur viktigt det är att reducera omega-6 till förmån för omega-3 för hälsan. Alldeles nyligen publicerade forskare vid Nutritional Physiology Research Centre, University of South Australia, Australia en studie som publicerades i Journal of Child Health Care sep 2011 som visar att suboptimala omega-3-nivåer hos barn kan öka risken för ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och relaterade problem. Kopplingen mellan omega-3- och omega-6-nivåer i erytrocyter (röda blodkroppar) samt inlärning och beteende undersöktes hos barn i åldern sju till tolv år med ADHD. Forskarna tog blodprov på alla barnen i studien och barnen fick därefter genomgå olika kognitiva tester.  Högre nivåer av omega-3 i erytrocyter var förknippat med lägre oro och bättre läsförmåga. Högre nivåer av omega-6 var förknippat med sämre läs- och stavförmåga, sämre vokabulär samt lägre uppmärksamhetsförmåga.[1]

En annan studie där forskare gjort magnetröntgen på hjärnan hos friska vuxna visar att regelbundet intag av omega-3 är associerat med mer grå hjärnsubstans i anterior cingulat cortex, högra hippocampus samt högra amygdala. Studiens preliminära resultat visar att intag av omega-3 är associerat med regioner i hjärnan som är kopplat till reglering av humör och psykiatriska sjukdomar.[2]

En annan preliminär studie visar att tillskott av omega-3 (EPA) påverkar N-acetyl aspartat, vilket är en molekyl med mycket hög koncentration i hjärnan. N-acetyl aspartat funktion är bland annat är att bidra till vätskebalans i hjärnan, bidra till att syntetisera vissa för hjärnan viktiga ämnen samt bidra till energiproduktion i hjärncellers mitokondrier. Nivåer av N-acetyl aspartat är en viktig markör för ett flertal olika neuropatologiska tillstånd som exempelvis Alzheimers. Studien visade att intag av omega-3 (EPA) via tillskott ökar N-acetyl aspartat i anterior cingulat cortex hos personer med bipolär sjukdom. [3] Det innebär på ren svenska att tillskott av omega-3 minskar risken för suboptimal hjärncellsfunktion hos patienter med bipolär sjukdom.

Sammantaget; tillskott av omega-3 i form av EPA och DHA är viktiga för hjärnans funktion speciellt om man har minsta risk till hjärnrelaterade besvär som ADHD, bipolär sjukdom eller andra hjärnrelaterade funktionsnedsättningar men som jag nämner varje gång jag skriver om kosttillskott: Kvalitet är den viktigaste parametern. Köp inte låg kvalitet när det gäller tillskott, då är det bättre att avstå helt. När det gäller tillskott av omega-3 rekommenderar jag inte uppkoncentrerade varianter för övrigt.

[1] http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21828168

[2] Conklin SM, Gianaros PJ, Brown SM, et al. Neurosci Lett 2007;421:209-212.

[3] Frangou S, Lewis M, Wollard J, et al. J Psychopharmacol 2007;21:435-439.


E-vitamin ökar risken för prostatacancer…hm…stämmer det?

13 oktober 2011 Kategori: Cancer, Kosttillskott, Kosttillskott kvalitet, Okategoriserade | 4 Comments »

DN publicerade idag, en artikel om att tillskott av E-vitamin ökar risk för prostatacancer. I artikeln, ”E-vitamin ökar risken för prostatacancer” citeras Eric A. Klein, prostatacancerexpert som drivit forskningsprojektet. Han säger: ”Nu måste man verkligen ifrågasätta hur nyttigt E-vitamin är.”

Låt oss titta på studien som ligger bakom uttalandet. Låt oss först konstatera en sak: i sammanfattningen av studien på JAMA (Journal of the American Medical Association) skriver man att man fann en statistiskt icke-signifikant ökning av risk för prostata-cancer vid intag av E-vitamin. Jag undrar om det är ett feltryck eftersom studiens resultat inte borde vara relevanta om ökningen är icke-signifikant.

Hur gick det till? I studien delade man in deltagarna i 4 grupper. En grupp fick selen (200 μg/dag av L-selenomethionine), en grupp fick E-vitamin (400 IU/dag av rac-α-tocopheryl acetate), en grupp fick både selen och E-vitamin och en grupp fick placebo. Resultat:

  • I placebogruppen utvecklade 529 av 8696 personer prostatacancer (6,1 %)
  • I gruppen som fick både selen och E-vitamin utvecklade 555 av 8702 prostatacancer (6,4 %)
  • I gruppen som fick endast selen utvecklade 575 av 8752 prostatacancer (6,6 %)
  • I gruppen som fick endast E-vitamin utvecklade 620 av 8737 prostatacancer (7,1 %)

Flest personer i gruppen som fick E-vitamin utvecklade prostatacancer. Vi antar att resultatet trots allt var statistiskt signifikant, dvs vi antar att skillnaden i antalet prostatacancerfall inte beror på slumpen. Vad skulle då ha orsakat den ökade risken?

Vad som inte framgår av artikeln men däremot om man läser studien är att deltagarna som fick E-vitamin fick en syntetisk isolerad variant av E-vitamin som heter rac-α-tocopheryl acetate. Det är en mix av åtta stycken stereoisomerer av alfatokoferol som ofta kallas dl-alpha-tocopheryl acetate eller dl-alfatokoferylacetat. Det finns ett problem med denna form av E-vitamin och det är den aldrig förekommer isolerat på detta sätt i naturen. Naturligt förekommer E-vitamin som ett komplex av alfa, beta, gamma och delta tokoferol och alfa, beta, gamma och delta tokotrienol. dl-alpha-tocopheryl acetate-molekylen som deltagarna i studien fick framställs oftast av stenkolstjära och vanligen av de två tyska farmaceutiska bolagen Bayer eller BASF. Som en av mina favoriter inom näringsfysiologi, Byron J Richards skriver: ”Om du ser bokstaven L efter bokstaven D i ett E-vitamintillskott, dvs dl- alfatokoferol ska du kasta den eller mer ordagrant: throw it in the trash where it belongs”

Personligen skulle jag aldrig ta varken isolerat alfatokoferol (mycket vanligt bland vanliga kosttillskott) eller formen ”dl” av E-vitaminer (vilket också är mycket vanligtutan) utan endast ett E-vitaminkomplex av d- alfa, d-beta, d-gamma och d-delta tokoferol och d-alfa, d-beta, d-gamma och d-delta tokotrienol. De flesta E-vitamintilllskott saknar inte bara alla fyra tokotrienoler, tre fjärdedelar av de viktiga tokoferolerna utan förekommer även i formen DL, som sagt. Den här studien är anledningen till att jag är så oerhört noggrann med vilken kvalitet av tillskott jag tar och samt att jag alltid tar kosttillskott av högsta whole food kvalitet.

Det är tyvärr samma problem med de studier som visar att exempelvis betakaroten ökar risken för lungcancer. Jag skulle aldrig få för mig att ta syntetiskt isolerat betakaroten varken i en enskild karotenkapsel eller som förekommande i en multivitamin. Syntetiskt isolerat betakaroten framställs ofta som ett isolerat ämne av acetylengas vilket inte är speciellt bra för hälsan. Naturligt betakaroten däremot förekommer aldrig helt isolerat utan alltid tillsammans med andra karotener och xantofyller (gult pigment) som ingår i en familj som kallas karotenoider. Exempelvis, finns det i en morot eller en tomat förutom betakaroten, även alfakaroten, cantozantheen, gammakaroten, omegakaroten bland annat. Om du tar isolerat betakaroten minskar den samverkan som medlemmarna i karotenoidfamiljen har. De studier som visat på ökad risk för lungcancer vid intag av betakaroten är baserade på isolerat syntetiskt framställt betakaroten, inte på ett whole food betakaroten-komplex som istället skyddar lungorna.

Naturligt E-vitamin skyddar mot cancer men det gör inte syntetiskt isolerat E-vitamin. Naturligt E-vitamin (whole food med d- alfa, d-beta, d-gamma och d-delta tokoferol och d-alfa, d-beta, d-gamma och d-delta tokotrienol) behövs för immunförsvarets optimala funktion och avsaknad av det kommer att reducera den funktionen. Byron J Richards skriver: ”Till skillnad från cellgifter som ska ta kål på cancer, om det nu är möjligt innan de dödar personen i fråga på grund av sin otroligt giftiga påvekan på kroppen, har naturligt E-vitamin en intelligent funktion i kroppen eftersom dessa molekyler är smarta nog att känna skillnad på friska celler och på sjuka cancerceller. Det innebär att samma näringsämne som håller friska celler levande kommer att arbeta för att cancerceller dör. Det betyder inte att näringsämnen ensamt är svaret på cancerbehandling. Det betyder att det är ett kraftfullt verktyg i kroppens naturliga immunförsvarsverktygslåda som inte ska bortses ifrån.

Även om d-alfa-tokoferol är den vanligaste formen av E-vitamin är egentligen d-gamma-tokotrienol som är ett av natuens mest kraftfulla anticancernäringsämnen. Det finns minst tre mekanismer som d-gamma-tokotrienol angriper cancerceller:

  1. Den initierar celldöd hos cancerceller i prostata [1] och i bröst [2]
  2. Den aktiverar tumördämpande genen p53 [3]
  3. Den stänger av blodflödet till cancerceller (förhindrar angiogenes) vilket svälter dem på näringsämnen [4]

d-gamma-tokotrienol genomför ovanstående anticancerogena mekanismer samtidigt som den håller friska celler levande så länge som de ska [5]och ser till att de har ett korrekt blodflöde.

Det är som att tänka rätt bränsle till din bil. Inte skulle du tanka diesel i en bensindriven bil? Det är precis vad man har gjort i den här studien. dl-alpha-tocopheryl acetate-formen av E-vitamin ska du aldrig någonsin inta. E-vitamin är viktigt men den ska vara i rätt form dvs, E-vitaminkomplex av d- alfa, d-beta, d-gamma och d-delta tokoferol och d-alfa, d-beta, d-gamma och d-delta tokotrienol.

PS1. En annan mycket märklig sak med studien: Inte nog med att personerna fick syntetiskt isolerat dl-alfatokoferylacetat som är en, i mitt tycke skadlig skräpvariant av E-vitamin. De fick dessutom en dos om 400 IU = 269 mg E-vitamin. Det rekommenderade intaget för kvinnor är 12 IU eller 8 mg och 15 IU = 10 mg för män och gravida samt 16 IU = 11 mg för ammande. Det är flera tusen procent mer än vad man bör få i sig.

PS2. Selen fungerar i synergi med E-vitamin och selen behövs för glutation vilket är kroppens kraftigaste antioxidant.

[1] Srivastava JK, Gupta S. Tocotrienol-rich fraction of palm oil induces cell cycle arrest and apoptosis selectively in human prostate cancer cells. Biochem Biophys Res Commun.  2006 July  346(2):447-53.
Department of Urology, Case Western Reserve University, Cleveland, OH 44106, USA.

[2] Nesaretnam K, Gomez PA, Selvaduray KR, Razak GA. Tocotrienol levels in adipose tissue of benign and malignant breast lumps in patients in Malaysia. Asia Pac J Clin Nutr.  2007 March  16(3):498-504.
Malaysian Palm Oil Board, 6 Persiaran Insitusi, Bandar Baru Bangi, 43000 Kajang, Malaysia.

[3] Agarwal MK, Agarwal ML, Athar M, Gupta S. Tocotrienol-rich fraction of palm oil activates p53, modulates Bax/Bcl2 ratio and induces apoptosis independent of cell cycle association. Cell Cycle.   2004 February  3(2):205-11. Department of Medical Elementology and Toxicology, Hamdard University, New Delhi, India.

[4] Nakagawa K, Shibata A, Yamashita S, Tsuzuki T, Kariya J, Oikawa S, Miyazawa T. In vivo angiogenesis is suppressed by unsaturated vitamin E, tocotrienol. J Nutr.  2007 August  137(8):1938-43.
Food and Biodynamic Chemistry Laboratory, Graduate School of Agricultural Science, Tohoku University, Sendai 981-8555, Japan.

[5] E-vitamin and apoptosis Sylvester PW. Vitamin E and apoptosis. Vitam Horm.   2007 April  76:329-56.
College of Pharmacy, University of Louisiana at Monroe, Monroe, Louisiana 71209, USA.

 

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/e-vitamin-okar-risken-for-prostatacancer
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vitamintillskott-kan-ge-tidigare-dod
http://jama.ama-assn.org/content/306/14/1549.full
Inlägg baserad på: http://www.wellnessresources.com/health/articles/flawed_select_study_attacks_vitamin_e/

Kosttillskott är livsfarligt, eller?

11 oktober 2011 Kategori: Kosttillskott | 2 Comments »

DN publicerade idag en artikel ”Vitaminer kan öka dödsrisk” där det står ”Enligt forskarna kan det finnas ett samband mellan multivitaminer och tillskott av järn, vitamin B6, folsyra, magnesium, zink och koppar och för tidig död. Störst risk gav järntillskott.”

Hur är det med den studie vars resultat DN publicerat idag? ”Den finländska forskaren Jaakko Mursu har tillsammans med kolleger i USA följt nästan 39.000 amerikanska kvinnor mellan 1986 och 2004. Kvinnorna har under årens lopp regelbundet fått uppge vilka vitamin- och mineraltillskott de tar.” Epidemiologiska studier (observationsstudier) har ett inneboende problem; det förutsätter att alla talar sanning; dessutom är kan det vara svårt att finna ett kausalt samband (orsakssamband). Man kan finna en korrelation mellan ett antal variabler som går från -1 till +1, men korrelation och kausalitet är inte samma sak. Jag har för övrigt inte kontrollerat vilka doser personerna intog eller vilken kvalitet av kosttillskott studien avser. Två parametrar som är oerhört viktiga när det gäller kosttillskott. Vidare vet vi inte hur dessa personer har levt i övrigt. En duktig näringsfysiolog sade “när det gäller kosttillskott, dykutrustning och fallskärmsutrustning ska man inte leta billigt billigt!” Jag håller med helt och hållet och flertalet (men givetvis inte alla) av de kosttillskott man finner på apotek och i hälsokostbutiken håller inte speciellt hög klass och det skulle inte förvåna mig om många studieobjekt i den i DN publicerade studien har använt ”vanliga” kosttillskott som man köper på apoteket. Det är exempelvis enorm skillnad på en högkoncentrerad omega-3 fiskolja (dåligt) och en icke-uppkoncentrerad omega-3 fiskolja (bra). Vitamin D2 (dåligt) är inte samma sak som vitamin D3 (bra). Isolerat Alfa-tokoferol (dåligt) är inte samma sak som ett komplex av alfa, beta, gamma och delta tokoferol och tokotrienol (bra). Isolerad askorbinsyra (dåligt) är inte samma sak som C-vitamin-komplexet med askorbinsyra, bioflavonoider och tyrosinas (bra). Isolerat krom (dåligt) är inte samma sak som GTF Krom (bra). Magnesiumkarbonat (dåligt) är inte samma sak som magnesiumcitratmalat (bättre). Listan kan göras oändlig. Jag otroligt noggrann när det gäller kosttillskott och jag skulle gissa att alla, verkligen alla studier som visar att kosttillskott på något sätt skadar hälsan görs på billiga syntetiska kosttillskott eller på så kallade megadoser. Om du funderar på att köpa ett sådant rekommenderar jag dig att spara dina pengar och satsa dem på bra mat. Detta är anledningen till att jag förespråkar kosttillskott av 100 % whole food.

Jag tror dock att mat alltid kommer att vara nummer ett men betänk att det som vi anser vara en allsidig kosthållning troligtvis inte är optimal sett till dess innehåll och upptagseffekt av vitaminer och mineraler. Tiden kommer att visa om det stämmer eller inte. Flertalet studier visar att våra jordar inte innehåller samma mängd av viktiga näringsämnen som de en gång gjorde. Saknas det mikronäringsämnen i jordarna kommer det troligtvis att påverka de växter och djur vi äter. Dessutom är den växtförädling med fokus på kärnan och inte grodden inom spannmålsindustrin en faktor som ger mer makronutrienter och mindre vitaminer och mineraler (mikronutrienter).

Jordbruksdepartementet i England
Växterna suger upp den näring som finns i jorden. Med införsel av konstgödsling återför man kalium, kväve och fosfor vilket i längden innebär att övriga mineraler lakas ur med tiden eftersom den huvudsakliga näring som återförs till jorden är konstgödsel. Man säger att jorden armas ut. Detta innebär att grönsaker från konstgödslad åkermark med tiden kommer att ha ett betydligt lägre mineralinnehåll än grönsaker som inte konstgödslas. Medical Research Council i England, som lyder under Jordbruksdepartementet, gjorde en undersökning om hur mineralstatusen i olika grödor har försämrats under åren 1941-1999 och resultaten var skrämmande. Några av våra absolut viktigaste mineraler hade minskat oroväckande mycket: Kalium -16%, Magnesium – 24%, Järn -27%, Kalcium -46%, Natrium -49%, Zink -59%, Koppar -76%. (Trots tillförsel av konstgödsel hade alltså kalium minskat). Grödor från konstgödslad mark har alltså betydligt lägre näringsinnehåll och dessvärre är den mesta mat vi får i oss fortfarande från konstgödslat jordbruk vilket innebär att du får i dig lägre halter av mineraler än vad du behöver vid en ”allsidig kostföring”.

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)
När Sveriges Lantbruksuniversitet gjorde analyser av långtidsförsök med höstvete som sträcker sig tillbaka till 1960-talet upptäckte forskarna ett kraftigt minskat innehåll av bland annat mineraler som järn, koppar, zink i åkerjorden.

American College of Nutrition
En amerikansk studie som publicerades 2004 i Journal of the American College of Nutrition, har jämfört hur näringsinnehållet har förändrats i 43 olika frukter och grönsaker mellan åren 1950–1999. Sex av 13 näringsämnen hade minskat signifikant: protein, kalcium, fosfor, järn, riboflavin och C-vitamin. Det beror troligtvis på grund av att man idag använder grödor som ger större avkastning men lägre näringsstatus jämfört med förr.

FN och Earth Summit Report
Vid FNs stora konferens 1992, kallad Earth Summit Report 1992, fastslogs skrämmande fakta: För 100 år sedan hade vi betydligt mer mineraler i våra jordar. I Nordamerika har dessa minskat med 85%, i Sydamerika med 76%, i Asien med 76%, i Afrika med 74%, i Europa med 72% och i Australien med 55%.

FN och World Health Organization (WHO)
Världshälsoorganisationen (WHO) konstaterade år 1993 att våra jordar har minskat sitt näringsinnehåll med 95% gällande de huvudsakliga näringsämnen vi behöver.

US Department of Agriculture, Agricultural Research Service (USDA), motsvarande vårt Jordbruksverk, har undersökt hur det ligger till med näringsstatusen bland USA:s befolkning över 12 år. Det är en skrämmande lista som visar att en stor del av befolkningen lider av brister på livsviktiga vitaminer, mineraler och spårämnen. Är det konstigt att vi är sjuka och har immunförsvar som inte klarar av att hantera bakterier, virus och svamp? Idag är många förkylda i flera veckor i sträck. Allvarliga sjukdomar och reproduktionsbesvär har blivit vardag. Listan nedan är helt klart delaktig i dagens hälsosituation.
9 % av USA:s befolkning har brist på selen
10 % järn
11 % vitamin B2
13 % vitamin B3
18 % vitamin B1
20 % vitamin B12
26 % vitamin B6
40 % folat (folsyra)
42 % D-vitamin
49 % C-vitamin
57 % magnesium
69 % kalcium
86 % E-vitamin
92 % kalium
92 % fiber
Motsvarande siffror för Sverige tror jag är marginellt bättre oavsett vad Livsmedelsverket påstår.

Bruce Ames
Per Arne Öckerman, professor emeritus i klinisk kemi berättar om Bruce Ames och hans syn på kosttillskott:
”Bruce Ames är en av vår tids giganter på det medicinska fältet. Han är känd av alla forskare i medicin världen över för sina metoder att mäta påverkan på arvsanlagen och cancerogenitet. Han var också tidigt ute med en metodik för att mäta skador av fria radikaler. Nyligen har Bruce Ames publicerat ett arbete där han visar att för låga nivåer av essentiella näringsämnen, vilket bevisligen är vanligt i befolkningen, ökar risken för svåra sjukdomar som cancer och åderförkalkning. Det handlar om potentiella skador på arvsmassan, och Bruce Ames menar att [för låga nivåer av essentiella näringsämnen] spelar en tusenfalt större roll för befolkningen än den samlade effekten av alla bekämpningsmedel och tungmetaller. Bruce Ames rekommenderar därför kosttillskott till hela befolkningen och hävdar att detta skulle vara oerhört kostnadseffektivt, dvs. ge en kraftig sänkning av sjukligheten till en låg kostnad.”

Vem är Bruce Ames?
Bruce Ames är professor i biokemi och molekylärbiologi vid University of California, Berkeley, USA och är även så kallad Senior Scientist vid Children’s Hospital Oakland Research Institute. Han är även medlem av det prestigefulla National Academy of Science i USA. Bruce Ames har dessutom erhållit U.S. National Medal of Science samt att hans över 450 vetenskapliga publikationer har resulterat i han varit nummer 23 i listan över de hundra mest citerade forskarna i världen (alla vetenskaper inkluderat) i över en tioårsperiod. Bruce Ames är utan tvekan en världsauktoritet inom medicin och en världens mest ansedda forskare när det gäller biokemi och molekylärbiologi – en världsmästare helt enkelt.
Jag lovar att det är bättre att lita på Bruce Ames än din icke-forskande läkare, vårdcentral, barnmorska, livsmedelsverket, vän, granne, tidning, magasin eller arbetskollega när de säger ”Du behöver inte ta tillskott av vitaminer och mineraler om du äter allsidigt”. Deras välmenande men felaktiga råd kan kosta dig din hälsa på sikt. För övrigt gjordes en studie som undersökte mikronäringsämnesnivåer med hjälp av dataanalys för 20 olika dieter som intogs av stillasittande samt tränande personer (professionell samt amtör). Alla dessa 20 dieter uppvisade mellan 3-15 mikronäringsbrister i jämförelse med RDA. De män vars dieter studerades uppvisade brister på 40 % av vitaminerna och drygt 54 av mineralerna. Motsvarande siffror för kvinnorna var 29 % samt drygt 44 %. Studien, Food Alone May Not Provide Sufficient Micronutrients for Preventing Deficiency, publicerades i Journal of the International Society of Sports Nutrition 2006, 3:51-55. British Nutrition Foundation’s Nutrition Bulletin 2010 studerade brittiska kvinnor och resultaten visade på brister på viktiga näringsämnen framförallt järn, D-vitamin, och folat samt för lågt intag av fet fisk, frukt och grönsaker.

Jag tror inte på att vräka sig kosttillskott av dålig kvalitet i megadoser. Det tror jag verkligen är skadligt men kosttillskott av högsta kvalitet i lagom dos tror jag är viktigt för en god hälsa, även för den som följer en bra diet.

PS. Läs mer om dåligt järn här och här som skrivs ut helt oreflekterat.
Vill du läsa mer om kosttillskott och kvalitet. Klicka här.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vitaminer-kan-oka-dodsrisk
Studie: http://archinte.ama-assn.org/cgi/content/abstract/171/18/1625
Bild: www.greatlife.se


Tips #9 Var försiktig med PUFA n6

29 september 2011 Kategori: Fett, Hälsotips, Okategoriserade, Omega-3 | 13 Comments »

PUFA n6 (Poly Unsaturated Fatty Acids) översätts till fleromättade omega-6-fettsyror på svenska. En fleromättad fettsyra har fler än en dubbelbildning i sin kedja av kolatomer (se mer om lipidkemi längre  ner i inlägget). Fleromättade fettsyror är mycket reaktionsbenägna och oxiderar lätt vilket gör dem känsliga för värme, ljus och syre i jämförelse med enkelomättade fettsyror men framförallt i jämförelse med mättade fettsyror som är mycket stabila. Det finns cirka 40 olika fleromättade fettsyror men de vanligaste och dem som man oftast syftar på när man talar om fleromättade fetter är omega-6- respektive omega-3. Lite förenklat kan man säga att omega-6-fettsyror i ökar inflammation i kroppen medan däremot omega-3-fettsyror har motsatt effekt genom att förhindra omega-6 metabolismen i kroppen. Dessvärre kompliceras diskussionen av att omega-6 även har en antiinflammatorisk verkan under vissa omständigheter men den är underordnad den för omega-3. Se bild längre ner.

En, mitt tycke, bra definition på en fleromättad växtolja är om den har mer än 20-30 % linolsyra. Det innebär att olivolja räknas som en enkelomättad olja medan rapsolja är ett gränsfall. Exempel på vanliga omega-6 fetter är flytande och fast margarin, majsolja, solrosolja, sojaolja, tistelolja, druvkärneolja, matolja, vetegroddsolja. Omega-3-fetter däremot, kommer främst från fisk, skaldjur och fiskolja. Trots att linfröolja innehåller omega-3-fett är det inte en god källa till de omega-3-fettsyror som kroppen föredrar; dessutom innehåller linfröolja mycket omega-6. Läs mer här om omega-3.

Det finns två faktorer att beakta när det gäller hälsa och omega-6. Det ena är kvoten till omega-3-fettsyror och den andra är absolut mängd. Kvoten omega-6/omega-3 är för hög i västerlandet och Livsmedelsverket skriver: ”Enligt de nordiska näringsrekommendationerna bör kvoten mellan omega-6 och omega-3-fettsyror ligga mellan 3:1 och 9:1, men det vetenskapliga underlaget för att fastställa en exakt kvot är förhållandevis svagt.” Jag håller inte med Livsmedelsverket utan anser att kvoten snarare bör vara 1:1, möjligtvis sträcka sig upp till maximalt 3:1. Kvoten 1:1 stöds av exempelvis Loren Cordain och hans forskarkollegor. Loren Cordain är professor i Health and Exercise Science, College of Applied Human Sciences och för övrigt världens ledande expert på paleolitiska dieter. Under människans evolution har kvoten legat kring 1:1 till 2:1 men under det senaste århundradet har omega-6- till omega-3-kvoten alltså förändrats dramatiskt åt fel håll på grund av vårt stora intag av växtoljor, margariner och spannmål som är rika på omega-6 samt på grund av intag av kött från djur som får kraftfoder istället för att beta gräs och örter vilket ger köttet en förskjutning mot mer omega-6 i relation till omega-3. Moderna jägar-samlar-folk saknar till stor del västerlandets sjukdomar där inflammation av kronisk karaktär kan vara en faktor, exempelvis hjärtkärlsjukdomar, cancer, diabetes m.m. Frånvaron av dessa sjukdomar bland jägare-samlare kan bero på bland annat en bra omega-6- till omega-3-kvot, dvs nära 1:1.

Livsmedelsverket skriver vidare ”Kvoten mellan omega-6- och omega-3-fettsyror i kosten har förts fram som en möjlig faktor för risken att utveckla olika sjukdomar som t.ex. hjärt-kärlsjukdomar och inflammatoriska tillstånd. En hög kvot, i storleksordningen 10:1 eller över, skulle vara förenad med ökad risk, medan kvoter omkring 5:1 eller lägre skulle vara förenad med minskad risk”. Jag skulle vilja påstå att risken för sjukdom snarare är vid kvoter > 4:1.

Livsmedelsverket har från kostundersökningar på barn och vuxna i Sverige fått fram att omega-6 till omega-3-kvoten i genomsnitt är omkring 4:1 eller 5:1. Dr. Artemis P. Simopoulos som var med och grundade International Society for the Study of Fatty Acids and Lipids (ISSFAL) år 1991 och som forskat på balans mellan omega-6 och omega-3 menar att kvoten i den västerländska dieten ligger betydligt högre än livsmedelsverket gör gällande. Hon menar istället att kvoten är cirka 16:1. Oavsett vem som har rätt är det för mycket omega-6 i förhållande till omega-3 i vår diet och det innebär ett problem för hälsan. Under stor del av människans evolution har vi som sagt fått i oss i storleksordningen 1:1 till 2:1 av omega-6 i förhållande till omega-3.

Varför är det så viktigt att reducera omega-6 fettsyror så att ω-6: ω-3-kvoten blir bra och totalmängden inte blir för stor?
Linolsyra  (LA) som är en omega-6 -fettsyra och Alfa-linolensyra (ALA) som är en omega-3 fettsyra är viktiga för cellmembran i djur och växter. Linolsyra och Alfa-linolensyra är två essentiella fettsyror, dvs de kan inte syntetiseras i kroppen utan måste tillföras via mat men de behövs endast i mycket små mängder. Linolsyra och alfa-linolensyra har två funktionsmässigt olika fysiologiska funktioner i kroppen och balansen mellan dem är, som sagt, viktig. Omega-6 är alltså pro-inflammatorisk medan omega-3 reducerar inflammationer genom att ersätta omega-6 i cellmembranen och reducera produktionen av inflammatoriska omega-6-molekyler. Omega-6 och omega-3 tävlar om samma konverteringsenzym (se bilden nedan) vilket innebär att kvantiteten av omega-6 i din diet direkt kommer att påverka konverteringen av omega-3-fettsyran Alfa-linolensyra (som finns i växter) till de långkedjiga omega-3 fettsyrorna Eikosapentaensyra (EPA) och Dokosahexaensyra (DHA) som kroppen föredrar framför Alfa-linolensyra. Alltså, ju mer omega-6 desto mindre möjlighet för kroppen att tillverka de viktiga fettsyrorna EPA och DHA trots att du får i dig Alfa-linolensyra. En studie publicerad i American Journal of Clinical Nutrition, Vol. 71, No. 1, 179S-188S, Januari 2000 visade att ett ökat intag av Omega-6-fettsyran Linolsyra från 15 mg till 30 mg reducerade omvandlingen från omega-3-fettsyran Alfa-linolensyra till den av kroppen föredragna omega-3 fettsyran DHA med 40 %.

Högt intag av omega-6 ökar som sagt inflammationer i kroppen. Inflammationer är inte dåligt i sig; det är kroppens naturliga och mycket viktiga försvar på en infektion, skadade celler eller irritation av något slag. Inflammationer är egentligen en skyddande mekanism för att få bort någon form av skadestimuli och påskynda läkning och utan inflammation skulle sår och infektioner aldrig läka. Emellertid är kroniska inflammationer däremot mycket skadligt och något man verkligen vill undvika. Ökad inflammation kan leda till hjärtkärlbesvär, diabetes typ 2, övervikt, astma, ledgångsreumatism, cancer, autoimmuna sjukdomar, psykiska besvär, magtarmbesvär bland annat. Jag var och lyssnade på en cancerläkare som var i Sverige och höll föredrag förra året om just cancer. Han nämnde låggradiga kroniska inflammationer som en betydligt större parameter i cancerekvationen än vad man tidigare trott.

Forskaren och biokemisten William Lands visade att andelen omega-6-fettsyror är tydligt korrelerad med dödlighet i hjärtattack, det vill säga ju större intag av omega-6 desto större risk att dö i hjärtattack. Lands visade även  att genomsnittsamerikanen har en mycket hög vävnadskoncentration av omega-6 vilket skapar en alldeles för inflammationsrik miljö och kanske är en förklaring till den höga dödligheten i hjärtkärlbesvär i USA.

Gällande absolut mängd rekommenderar jag max 3 % av det totala kaloriintaget från omega-6 samt motsvarande mängd omega-3 för att balansera omega-6. Livsmedelsverket menar på 5-10 % från fleromättade fetter men jag rekommenderar alltså maximalt 6 % av det totala antalet kalorier från PUFA, men gärna lägre och då till förmän för omega-3 så att kvoten blir 1:1. Undersökningar från USA visar att den amerikanska befolkningen får nästan 20 % av sina kalorier från sojabönsolja och 9 % av alla kalorier från linolsyra som alltså är en omega-6-fettsyra. Svenska siffror är väl inte riktigt så illa men trenden tror jag dessvärre inte är positiv. Dessutom är stora mängder fleromättade omega-6 fetter inte bra för sköldkörteln. Läs nedan i sektionen om biokemi.

Tips nummer #9: Du gör bäst i att undvika alla former av fleromättade växtoljor eller växtbaserade margariner.) och istället öka intaget av omega-3 från fet fisk, skaldur eller fiskoljor för att minska risk för sjukdomar kopplade till inflammationer. Dock maximalt 6 % PUFA (omega-6 och omega-3) av totalt kaloriintag. Förövrigt är det praktiskt taget omöjligt att få brist på omega-6 så du det behöver du inte oroa dig för.

PS1. Fiskoljor ska inte vara uppkoncentrerade eftersom de inte är lika stabila som dem som håller en maximal nivå om 38 % av omega-3. Rent generellt är alla fleromättade fettsyror (omega-6 och omega-3) mycket reaktionsbenägna eftersom de kan bilda fria radikaler via lipidperoxidation vilket är kopplat till cancer och accelererat åldrande. Redan år 1995 presenterade cancerforskaren Peter G. Shields i en studie vid namn ”Mutagens from Heated Chinese and U.S. Cooking Oils” som publicerades i Journal of the National Cancer Instiute  87 (11):836-841 (1995) som visade att höga nivåer av lungcancer bland kvinnor i Kina antas vara associerat med oxiderade fleromättade omega-6-fettsyror som används i wok-pannor. Jag blir därför alltid lika förundrad över personer som letar efter de absolut billigaste omega-3 tillskotten de kan finna och till och med köper uppkoncentrerade fiskoljor som legat framme i en korg i den vanliga livsmedelsbutiken. Jag är helt övertygad om att dessa är oxiderade till en grad som inte är hälsosam. Jag är extremt noggrann när det gäller just tillskott av omega-3, dels gällande vilket märke (stabilitet och renhet), dels gällande hur det förvaras av återförsäljaren.  Jag anser att det bästa märket är Eskimo-3  när det gäller kombinationen stabilitet och renhet. Köper du din omega-3 här kan du vara säker på att den förvaras i kylskåp fram till dess att den skickas och att den alltså inte har förvarats i ett skyltfönster eller en hylla i en butik med en varm halogenspotligt som förstör oljan.

PS2. Har du inflammatoriska tarmsjukdomar ska du vara mycket försiktig med PUFA n6 eftersom den kan förvärra tillståndet enligt Göran Hallmans, professor i näringsforskning vid Umeå universitet. Man behöver dock som sagt omega-6 även om man har inflammatoriska tarmsjukdomar men det rör sig om cirka 7 gram per dag…tillräckligt från kött, fisk, ägg, avokado och lite nötter.

PS3. Inflammationshämmande läkemedel som aspirin, ibuprofen osv fungerar just genom att de hämmar just COX-enzymer (se bild nedan) som annars bildar inflammatoriska eikosanoider från omega-6 fettsyran Arakidonsyra. Dock har omega-3 visat sig vara lika effektivt om inte mer effektivt i att hämma inflammationer enligt en studie publicerad i Surgical Neurology, April 2006, just genom att reducera omega-6 i cellmembranens lipdlager. Dessutom är inflammationshämmande läkemedel inget man ska ta på sikt eftersom de har flera negativa bieffekter, bland annat kan de påverka magtarmkanalen mycket negativt.

PS4. Högt intag av PUFA n6 riskerar att störa sköldkörtelns funktion. Omega-6 intag leder till ökning av serie-2-prostaglandiner (inflammatoriska eikosanoider – se bild nedan) vilket ökar risken för leptinresistens i vissa neuropeptidhormoner i hjärnan som ökar matbegär och vakenhet bland annat. När det sker kommer nivåer av rT3 (reverserad T3) som är en inaktiv form av sköldkörtelhormonet T3 att stiga. Höga nivåer av rT3 kan blockera omvandling av T4 till T3 vilket reducerar sköldkörtelns funktion och antas vara en anledning till den viktökning man ser med ökat PUFA n6 enligt neurologen Jack Kruse. Man kan alltså ha helt normala T3- och T4- värden men trots det ha en underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos) på grund av höga rT3.

PS5. Inlägget heter var försiktig med PUFA n6, inte ”undvik det helt”. Du behöver omega-6 men i lägre dos än vad den genomsnittliga västerländska människan får i sig idag. Dessutom bör ditt totala PUFA-intag ligga på max 4 % av ditt dagliga kaloriintag…med andra det är små mängder vi talar om. PUFA (både omega-3 och omega-6) är inget man ska överdosera.

Lite lipidkemi
En fettsyra är uppbyggd av en kedja av kolatomer som väte binds till. I ena änden finns en metylgrupp (CH3) och i andra änden finns en karboxylgrupp (COOH).

Man kan dela in fettsyror i längd, dvs antalet kolatomer i kedjan. Korta fettsyror har 2-4 kolatomer i sitt skelett, medellånga fettsyror har 6-10 kolatomer och långa fettsyror har 12-26 kolatomer. Ett annat sätt att dela in fettsyror är i mättade respektive omättade fettsyror. En omättad fettsyra har en eller flera dubbelbindningar mellan kolatomerna. Om det är en dubbelbindning kallas fettsyran enkelomättad och om det är två eller fler dubbelbindningar kallas fettsyran för fleromättad. En fettsyra som helt saknar dubbelbindningar kallas mättad fettsyra.

När man numrerar kolatomer kan man göra det antigen från metylgruppsänden eller från karoboxylgruppsänden. Om man numrerar från metylgruppsänden kallas det omega-numrering vilket ger namnen omega-3 och omega-6. Omega-3 innebär att den första dubbelbindningen är på den tredje kolatomen från metylgruppen räknat och omega-6 innebär med samma logik att den första dubbelbindningen finns på kolatom nummer 6 från metylgruppen räknat.

När människor äter exempelvis fisk som innehåller omega-3 fettsyrorna Eikosapentaensyra (EPA) och Dokosahexaensyra (DHA) kommer dessa omega-3-fettsyror att ersätta omega-6 fettsyror, speciellt omega-6-fettsyran Arakidonsyra (AA), i cellmembranen. Det gäller troligtvis alla celler men framförallt membranen i blodplättar, röda blodkroppar, neutrofila granulocyter (cirka 60 % av de vita blodkropparna), monocyter (4-8 % av vita blodkroppar) och leverns celler. PUFA-sammansättningen i cellmembranen är till stor del beroende av kostens sammansättning. I bilden nedan kan du se hur Linolsyra och Alfa-Linolensyra omvandlas till olika pro- och antiinflammatoriska ämnen.

Omega-6 och Omega-3 metabolism av Perfekthälsa.se

 

  • Eaton SB, Eaton III SB, Sinclair AJ, Cordain L, Mann NJ. Dietary intake of long-chain polyunsaturated fatty acids during the Paleolithic. In: Simopoulos AP, editor. The return of w3 fatty acids into the food supply. I. Land-based animal food products and their health effects. World rev nutr diet, vol. 83. Basel: Karger; 1998. p. 12–23.
  • Simopoulos AP. Overview of evolutionary aspects of w3 fatty acids in the diet. World Rev Nutr Diet 1998;83:1–11.
  • Sugano M, Hirahara F. Polyunsaturated fatty acids in the food chain in Japan. Am J Clin Nutr 2000;71(Suppl):189S–196S.
  • Pella D, Dubnov G, Singh RB, Sharma R. Effects of an IndoMediterranean diet on the omega-6/omega-3 ratio in patients at high risk of coronary artery disease: the Indian paradox. World Rev Nutr Diet 2003;92:74–80.
  • Sanders TAB. Polyunsaturated fatty acids in the food chain in Europe. Am J Clin Nutr 2000;71(Suppl):S176–8
  • Simopoulos AP, Childs B, editors. Genetic variation and nutrition. World rev nutr diet, vol. 63. Basel: Karger; 1990.
  • Simopoulos AP, Ordovas J, editors. Nutrigenetics and nutrigenomics. World rev nutr diet, vol. 93. Basel: Karger; 2004.
  • Eaton SB, Konner M. Paleolithic nutrition. A consideration of its nature and current implications. N Engl J Med 1985;312:283–9.
  • Simopoulos AP. Omega-3 fatty acids in health and disease and in growth and development. Am J Clin Nutr 1991;54:438–63.
  • Simopoulos AP, editor. Plants in human nutrition. World rev nutr diet, vol. 77. Basel: Karger; 1995.
  • Simopoulos AP. Is insulin resistance influenced by dietary linoleic acid and trans fatty acids? Free Rad Biol Med 1994;17(4):367–72.
  • Simopoulos AP, Robinson J. The omega diet. The lifesaving nutritional program based on the diet of the Island of Crete. New York: HarperCollins; 1999.
  • Oléagineux, Corps Gras, Lipides. Volume 15, Number 4, 262-4, Juillet-Août 2008, Sources d’acide gamma-linolénique
  • De Caterina, R and Basta, G (June 2001). ”n-3 Fatty acids and the inflammatory response – biological background”. European Heart Journal Supplements 3 (Supplement D): D42–D49. doi:10.1016/S1520-765X(01)90118-X.
  • A Voss, M Reinhart, S Sankarappa and H Sprecher (October 1991). ”The metabolism of 7,10,13,16,19-docosapentaenoic acid to 4,7,10,13,16,19-docosahexaenoic acid in rat liver is independent of a 4-desaturase”. The Journal of Biological Chemistry 266 (30): 19995–20000. PMID 1834642. Retrieved January 2, 2011.
  • Biomed Pharmacother. 2002 Oct;56(8):365-79.The importance of the ratio of omega-6/omega-3 essential fatty acids. Simopoulos AP. The Center for Genetics, Nutrition and Health, Washington, DC 20009, USA.
  • Maroon JC, Bost JW. Omega-3 fatty acids (fish oil) as an anti-inflammatory: an alternative to nonsteroidal anti-inflammatory drugs for discogenic pain. Surgical Neurology, April 2006;65(4):326-331.
  • ”Mutagens from Heated Chinese and U.S. Cooking Oils”, P.G. Shields, et.al.  JOURNAL OF THE NATIONAL CANCER INSTITUTE 87(11):836-841 (1995)
  • Official Journal of the Japanese Circulation Society. Circulation Journal Vol.74, May 2010. Prostacyclin in Vascular Diseases – Recent Insights and Future Perspectives –Jun-ichi Kawabe, MD*; Fumitaka Ushikubi, MD**; Naoyuki Hasebe, MD*,†
  • Lipid body function in eicosanoid synthesis: An update. Patricia T. Bozza a,n, Ilka Bakker-Abreu b, Roberta A. Navarro-Xavier a, Christianne Bandeira-Melo b. Prostaglandins, Leukotrienes and Essential Fatty Acids 85 (2011) 205–213
  • Polyunsaturated fatty acids and inflammatory processes: New twists in an old tale. Philip C. Calder* Institute of Human Nutrition, School of Medicine, University of Southampton, IDS Building, MP887 Southampton General Hospital, Tremona Road, Southampton SO16 6YD, UK. P.C. Calder / Biochimie 91 (2009) 791–795
  • Systems approach with inflammatory exudates uncovers novel anti-inflammatory and pro-resolving mediators. Charles N. Serhan Prostaglandins Leukotrienes Essent. Fatty Acids (2008), doi:10.1016/j.plefa.2008.09.012
  • Emerging roles of resolvins in the resolution of inflammation and pain. Ru-Rong Ji1, Zhen-Zhong Xu1, Gary Strichartz1 and Charles N. Serhan2. ! 2011 Elsevier Ltd. All rights reserved. doi:10.1016/j.tins.2011.08.005 Trends in Neurosciences (2011) 1–11
  • http://www.ajcn.org/content/71/1/179S.full?ijkey=5c7af875f3dc71a303f7df78c52145e8b7c31643
  • http://www.ajcn.org/content/83/6/S1483.abstract
  • http://www.ajcn.org/content/70/3/560S.full
  • http://www.direct-ms.org/pdf/NutritionFats/Simopoulos%20Omega%20ratio%2006.pdf
  • Bild: http://www.contracorriente.com/ 

 


Magnesiumstearat i kosttillskott – inget att oroa sig för

22 september 2011 Kategori: Kosttillskott, Kosttillskott kvalitet, Okategoriserade | 16 Comments »

Många kosttillskott innehåller ett ämne som heter magnesiumstearat. Det är ett smörjmedel som används för att kosttillskott i form av tabletter inte ska fastna i maskinen som pressar tabletten samt att ingredienser inte ska klumpa ihop sig i kosttillskott i kapselform. Det låter inte bra med ordet smörjmedel och vissa inom hälsobranschen ondgör sig över magnesiumstearat men det beror på okunskap och ryktesspridning snarare än fakta. Är det verkligen magnesiumstearat skadligt och vad är det egentligen?

Magnesiumstearat är ett magnesiumsalt som innehåller stearinsyra. Stearinsyra är en 18 kolatomer lång mättad fettsyra som metaboliseras till oljesyra vilket är ett enkelomättat fett som exempelvis återfinns i olivolja.

10-12 % av kokosoljan är stearinsyra och det är för övrigt ett de livsmedel som innehåller mest stearinsyra. Även choklad innehåller stearinsyra och över 50 % av det mättade fettet i kakaobönan är stearinsyra. 100 gram kakao ger cirka 5700 mg (5,7 g) stearinsyra. Stearinsyra höjer inte LDL och det finns studier som visar att kakaorik choklad genom sitt rika innehåll av stearinsyra har positiva effekter på LDL. Stearinsyra förekommer även naturligt i kött, fågel, fisk, ägg, och mjölkprodukter. I kött utgör stearinsyra drygt 30 % av det mättade fettet. En genomsnittsamerikan får i sig cirka 6000 – 8500 mg stearinsyra per dag. En kapsel eller tablett av kosttillskott innehåller cirka 1-2 % stearinsyra eller 10 – 20 mg vilket är försvinnande lite av en fettsyra som dessutom inte är skadlig för kroppen utan tvärtom har välgörande effekter på vissa blodfetter.

Magnesiumstearat har som fettsyra smörjande effekter vilket alltså är viktigt när det gäller kosttillskott. Det gäller speciellt kombinationspreparat där ingredienserna har olika kemiska egenskaper. För dessa preparat förhindrar magnesiumstearat att ingredienser klumpar samman vilket försäkrar att varje kapsel innehåller precis så mycket som den anger att den ska innehålla. Dessutom förhindrar magnesiumstearat som sagt att innehållet i en tablett fastnar i tablettmaskinen. Vad som är viktigare i en diskussion om magnesiumstearat är att man använder USP-grad (US Pharmacopeia) eller motsvarande samt att det är vegetabiliska källor (oftast palmolja) som utgör råvaran och inte bomullsfrön. Om en tillverkare av kosttillskott följer GMP-standard har de USP-grad eller motsvarande.

Det finns ingen som helst risk med magnesiumstearat i små doser i kosttillskott. Det är ibland ett försäljningsargument att det hindrar upptaget men det argumentet brister dessvärre. Ibland tar företag som inte har magnesiumstearat i sina produkter upp en studie som heter: Molecular basis for the immunosuppressive action of stearic acid on T cells som bevis för att magnesiumstearat skulle vara mindre bra. Dock har studien inte ett dugg med magnesiumstearat i kosttillskott att göra. Studien som är från 1990 är en preliminär studie gjord av forskare som försökte finna immunförsvarssänkande mediciner för personer med transplanterade organ. Forskare exponerade T- och B-celler för en mix av stearinsyra, kiselgur som är en gråvit mjölliknande jordart och proteinet albumin från nötkreatur. Cellerna exponerades för inflammationsproducerande toxiner och därefter för mixen. Cellerna blev skadade. Experimentet har dock inget med magnesiumstearat i kosttillskott eller i mat att göra över huvudtaget.

En annan myt är att magnesiumstearat skapar en biofilm i matsmältningskanalen och därmed förhindrar upptag av näringsämnen. Jag har fortfarande inte sett någon studie som har visat det och bara tanken är absurd. Emellertid finns det en studie som faktiskt visar på motsatt effekt av stearinsyra, dvs stearinsyra hjälper mot formering av biofilm. Biofilm är en ansamling av mikroorganismer som via Quorum sensing (en form av samordnande kommunikation mellan bakterier genom kemiska signaler) grupperar sig. Det kan vara mycket problematiskt ex när svampen Candida Albicans skapar biofilm. Att ex Candida skulle föröka sig och bilda biofilm på mättade fettsyror som magnesiumstearat stämmer inte. Den behöver fleromättade fettsyror som exempelvis linfröolja samt snabba kolhydrater. Candida tillsätter en syremolekyl till de omättade bidningarna och skapar en giftig inflammationssignal som heter oxylipin som candida använder sig av i sin reproduktionsprocess. Det går inte att introducera en syremolekyl till stearinsyra eftersom det är ett mättat fett. Att stearinsyra skapar biofilm är helt enkelt fel.

Det finns inga studier som på något sätt visar att magnesiumstearat eller salter av magnesiumsalt av fettsyror som det också heter på något sätt skulle vara skadligt. Det är ett av de mest säkra och använda ämnen som finns i livsmedelsindustrin vilket är anledningen till att det får användas helt utan mängdbegränsning i alla livsmedel som får innehålla tillsatser och används som stabiliserings- och emulgeringsmedel. Magnesiumstearat är inte ett transfett som man ibland läser om och överskott av stearinsyra omvandlas alltså till oljesyra vilket är en omega-9 fettsyra som finns rikligt i olivolja.

Däremot vill man inte ha för mycket magnesiumstearat i ett kosttillskott men det får du inte heller om du väljer ett seriöst kosttillskottsmärke. Ska du jaga farligheter med kosttillskott föreslår jag att du inte lägger tid eller energi på magnesiumstearat. Vi har dagligen fått i oss magnesiumstearat naturligt via mat sedan begynnelsen av evolutionen i doser som är tusentals procent högre än i kosttillskott. Dessutom kommer du troligtvis att ta ditt kosttillskott tillsammans med mat vilket gör att du får i dig tusenfalt mer magnesiumstearat än vad ditt kosttillskott innehåller.

PS. Det finns anekdotiska bevis för att magnesiumstearat kan orsaka histaminreaktioner hos mycket känsliga personer. Även personer med inflammation i magtarmkanalen samt personer med hypotyreos har meddelat att de reagerat på magnesiumsterat. Jag vet tyvärr inte om det stämmer överens med verkligheten.

Soni KA, Jesudhasan P, Cepeda M, Widmer K, Jayaprakasha GK, Patil BS, Hume ME, Pillai SD. Identification of ground beef-derived fatty acid inhibitors of autoinducer-2-based cell signaling. J Food Prot.  2008 January  71(1):134-8. Food Safety & Environmental Microbiology Program, Department of Poultry Science, Texas A&M University, College Station, Texas 77843, USA.

P W Tebbey and T M Buttke Molecular basis for the immunosuppressive action of stearic acid on T cells. Immunology  1990 July  70(3): 379–386.

Inlägget bygger på Byron Richards artikel om Magnesiumstearat: The Facts on Magnesium Stearate


Probiotika, kolit och tjocktarmscancer

15 september 2011 Kategori: Cancer, Kosttillskott | 19 Comments »

Ny studie publicerad i septembernumret av American Journal of Gastrointestinal and Liver Physiology visar att höga doser av probiotika (goda tarmbakterier) kan vara bra för inflammatoriska tjocktarmsbesvär. Råttor där man framställt kolit och kolitassocierade cancer fick tillskott av högdos-probiotika från och med 1 vecka innan forskare inducerade kolit fram till råttornas död.  Nästan 30 % av råttorna i kontrollgruppen utvecklade cancer på ett eller flera ställen i tjocktarmen. Däremot utvecklade inte en enda av råttorna i den grupp som fick högdos-probiotika cancer. Dessutom utvecklade råttorna i probiotikagruppen mer angiostatiner, dvs ett, i kroppen, naturligt förekommande protein som fungerar som angiogeneshämmare (hämmar blodkärlsnybildning till elakartade tumörer) och fick fler D-vitaminreceptorer bland annat.

Jag anser probiotika var ett av de absolut viktigaste kosttillskotten för alla att ta och har man besvär med magtarmkanalen blir det extra viktigt. Problemet är att de flesta probiotiska kosttillskotten innehåller prebiotika vilket man får i sig ändå, är för svaga eller har får få bakteriestammar. Vid kolit rekommenderar jag Flora 200-14 (200 miljarder bakterier och 14 klinisk undersökta icke-konkurrerande stammar per kapsel) som en sjudagars kur och därefter Flora 50-14 (50 miljarder bakterier och 14 klinisk undersökta icke-konkurrerande stammar per kapsel), en kapsel per måltid. Jag har inte funnit bättre probiotika och de som läser den här bloggen vet att jag är kvalitetsfanatiker när det gäller kosttillskott. Utöver det är Tistelvinds surkål mycket bra för att förbättra tarmfloran. Den innehåller inget socker och är inte pastöriserad. Läs om vad ohälsa i tarmarna kan göra för hjärnrelaterade besvär här.

Appleyard CB, Cruz ML, Isidro AA, et al.Pre treatment with the probiotic...


Kostråd vid diabetes i Vetenskapens värld 2011-09-12 – Truth will prevail!

14 september 2011 Kategori: Diabetes | 3 Comments »

2011-09-12 sände SVT – Vetenskapens Värld, sitt program ”Vetenskapen bakom kostråden” som handlade om kostråd vid diabetes. I programmet stod traditionella kostråd från livsmedelsverket mot LCHF. Vem ska man lita på?

Kostråd ska bygga vetenskaplig forskning och ”läkare och dietister uttalar sig säkert om hur typ-2-diabetiker ska äta” lyfter journalisten i programmet fram. Men år 2010 kom en rapport från SBU – Statens Beredning för Medicinsk Utredning fram till att ”Det vetenskapliga underlaget för kostrådgivning vid diabetes är svagt särskilt när det gäller valet mellan kostprinciper med olika innehåll av makronutrienter.” Rapporten lyfts som tur är fram i programmet. Det råder alltså osäkerhet kring rekommendationer för kvoter av protein, kolhydrat och fett vid diabetes. Christian Berne, professor och diabetesläkare, som dessutom varit med och sammanställt rapporten, säger i programmet att ”vi var överraskade över att det vetenskapliga underlaget var ganska bräckligt när det gäller diabeteskosten”. Det gäller, enligt honom, såväl de studier som de existerande kostrekommendationerna baseras på samt dito för LCHF.

Varför är kostrådsstudierna om diabetes ”bräckliga”?
Jo, det beror på att medicinsk forskning har fokus på läkemedel och att kostrelaterade studier får små och relativt sett obetydliga bidrag från olika vetenskapsråd osv, vilket även professor Christian Berne påpekar. Det är inte konstigt i och för sig eftersom läkemedelsbolag har diskonterat in en rejäl avkastning i sin forskningsinvestering, för det är precis vad forskning är, en investering. Pfizer omsatte 68 miljarder USD år 2010, satsade 9,3 miljarder USD på forskning och gjorde därefter en nettovinst på drygt 8,6 miljarder USD. Det är inget konstigt med det, de har ett avkastningskrav precis som alla andra bolag och givetvis inget intresse av att man ska kunna äta sig till hälsa. En skotillverkare är givetvis inte intresserad av att studera fördelarna med att gå barfota (dålig liknelse men ni förstår). Det finns dock en annan och i mitt tycke kanske viktigare anledning till att de existerande kostrekommendationerna är bräckliga: Det tar mycket lång tid för att en dålig diet ska ge synbara signifikanta avtryck i statistiken. Det är väl egentligen först nu som man kan se en klar och tydlig statistisk bild över vad ökad konsumtion av kolhydrater från spannmål, socker, tillsatt fruktos och växtoljor sedan 1950-talet har inneburit för hälsan: hjärtkärlproblem, övervikt, diabetes, inflammationsrelaterade sjukdomar, hormonella obalanser och andra allvarliga sjukdomar.

Vad ska man göra när forskningsresultaten ”är bräckliga”, studierna för korta, får små eller för få? Då får man ta hänsyn till två andra faktorer som jag anser vara otroligt viktiga i en diskussion om hälsa, nämligen evolution och biokemi.

Evolution
Släktet homo som vi människor tillhör är minst 2,5 miljoner år gammalt och homo sapiens, dvs den moderna människan antas vara cirka 200 000 år gammal. Inträdet av jordbruk skedde endast för cirka 10 000 år sedan och innan dess var vi så kallade jägare-samlare med en kosthållning omfattande landlevande gräsbetande djur, fisk, skaldjur, gröna blad, örter, rötter, frukt och bär samt nötter. Vår kvot av makronäringsämnen såg ut ungefär så här:

  Jägarsamlarfolk
Fett 65 %
Kolhydrat 15-20%
Protein 15-20 % (ibland upp emot 25-30 %)

Ovanstående siffror ger en indikation hur vi har levt under den absolut största delen av vår evolution och därmed hur vårt genetiska material vill att vi äter, dvs mer fett (mättat fett) och mindre kolhydrater än dagens råd från livsmedelsverket anger. Om det hade varit så att vi konsumerat de 50-60 E% kolhydrater per dag som livsmedelsverket rekommenderar under vår evolution hade glukostransportmekanismen troligtvis varit nedreglerad via naturligt urval för länge sedan. Kom ihåg att vi har levt som jägare samlare i cirka 80 000 generationer och med kolhydrattäta spannmål i 350 generationer. Nästa faktor i val av diabeteskost baseras på biokemi.

Biokemi
När du äter kolhydrater, frigörs hormonet insulin som lagrar makronäringsämnen i cellerna. Efter ett tag utan mat har insulinet gått ner och då frigörs istället hormonet glukagon som ser till att de lagrade näringsämnena i cellerna används för att hålla tillräcklig och jämn energinivå. När du äter kommer en del av insulinet att transportera blodglukos till den så kallade vita fettväven som tar upp blodglukosen. Det aktiverar fettcellernas metabolism och hormonet leptin produceras. Leptin frigörs i blodbanan och transporteras till hjärnan. Ju mer man äter desto mer insulin produceras. Det leder till att mer glukos pressas in i fettcellerna och därmed ökar produktionen av leptin. När man har tillräckliga nivåer av leptin ska hjärnan (en frisk hjärna) signalera att man är mätt. Höga leptinnivåer ger samtidigt signal till bukspottkörtelns betaceller att stänga av insulinproduktionen eftersom insulinet inte behövs längre. Om du åt rätt sorts mat och korrekt kvantitet kommer ditt blodsocker att vara stabilt. Varför blir celler insulinresistenta? Jo, om en cell tar in mer glukos än vad den behöver kommer den att dö de genom att glukosen karameliseras i cellen. Insulinresistens är alltså självbevarelsedrift för den enskilda cellen för att se till att den överlever. Om man fortsätter att leva som man gör och blodsockret ökar kommer det att leda till att insulinresistens, ökat dåligt kolesterol, ökat blodtryck, ökade triglycerider, ökad inflammation med tiden diabetes typ 2. Därefter riskerar man njurbesvär och ökad risk för hjärtbesvär. Nu till det viktiga: Insulinproduktion stimuleras av kolhydrater, primärt snabba kolhydrater. Visserligen kan protein också stimulera insulinproduktion men protein gör det i betydligt mindre utsträckning. Framförallt innebär intag protein att både insulin och glukagon produceras vilket gör all skillnad i världen. Det är inte för inte som glukagon kallas kontraregulatoriskt hormon till insulin. Vad har det här med diabetes att göra? Jo diabetes typ 2 är en sjukdom där insulin och leptin inte fungerar som de ska. Insulinresistens innebär att när du äter kolhydrater kommer du att ha mer än önskvärt fritt cirkulerande glukos i blodet. Eftersom cellerna är resistenta mot insulinet och receptorerna på cellmembranen därmed inte reagerar på det kommer glukosen alltså att cirkulera fritt vilket leder till högt blodsocker. Insulinresistens är förspelet till diabetes typ 2. Om man mäter sitt fasteblodsocker och det är mellan 4-6 mmol/l antas man ha normalt blodsocker, ligger det mellan 6,1 och 7,0 har man prediabetes och över 7,0 diabetes. Hade jag haft ett fasteblodsocker på 6 mmol/l hade jag dock reagerat eftersom diabetes typ 2 inte är något man plötsligt får, det är något man utvecklar över tid och den primära etiologin är man äter för mycket kolhydrater, inte bara glukos och stärkelse utan även fruktos (Fruktos stimulerar inte leptin att signalera mättnad, men ökar insulinproduktion och triglycerider i blodet samt reducerat inte hungerhormonet grehlin.), rör på sig för lite, äter för stora mängder växtoljor och kanske att man har brist på D-vitamin och kolin?

Varför fungerar inte diabetesmediciner?
Är mediciner som sänker blodsocker bra? Nej, fråga dig vart blodsockret tar vägen? Antingen som lagrat fett vilket leder till värre leptinresistens och övervikt tillsammans med många andra besvär eller så dör celler för att medicinen pressar in för mycket glukos i cellen.

Antag att det inte finns några bra studier…
Antag att studierna är för få, korta eller dåliga för att kunna säga det ena eller andra om vilken typ av kost som är bra vid diabetes typ 2. Ja, då får man ta till andra medel för att komma fram till hur man ska bli av med sin diabetes typ 2: Hur har människan levt under majoriteten av evolutionen? Hur fungerar biokemin när det gäller blodsocker, insulin och leptin vilka är viktiga faktorer vid diabetes?

Jag vet att läkaren Andreas Eenfeldt har samlat flera studier här om fördelarna med LCHF vid övervikt och diabetes. Dessutom tror jag att han och hans läsare tillsammans skulle kunna presentera en ansenlig mängd patientfall med diabetes typ 2 som har återfått normala blodsockervärden via en kost med mer mättat fet och färre kolhydrater. Dessa så kallade anekdotiska bevis ska man inte bortse ifrån, speciellt inte när de är så pass omfattande. Jag är dock övertygad om att både Bengt Vessby och Mai-Lis Hellénius kan lyfta fram studier som pekar på att deras kostråd är bra. Min röst går dock till LCHF vid diabetes, därmed inte sagt att LCHF är bra om man inte har diabetes.

PS. Innan du låter din rädsla för ökat kolesterol vid ökat fettintag råder jag dig att läsa mitt inlägg Kolesterol är livsviktigt, inte livsfarligt.


Tankar om cancer

11 september 2011 Kategori: Cancer, Okategoriserade | 13 Comments »

Cancer är ett mycket kontroversiellt ämne och en het potatis att skriva om. Det är faktiskt få ämnen som är så känsliga som just cancer och en del ser rött bara man nämner cancer och inte är läkare. Mitt syfte med den här inläggsföljetången om cancer är att få dig lyfta blicken, tänka självständigt och ifrågasätta det gamla – inget annat. Det kan vara värt att nämna historien om Dr. Ignaz Philipp Semmelweis, läkaren från Ungern, som under första hälften av artonhundratalet hävdade att handhygien kan reducera infektionsrisken vid obstretikkliniker (gynekologi, förlossning bland annat). Han menade bland annat att läkare borde tvätta händerna innan de undersökte kvinnor. Han blev utskrattad och hårt motarbetad av stora delar av den medicinska kåren. Det var inte förrän Louis Pasteur lade fram teorin om bakterier, många år efter det att Dr. Ignaz Philipp Semmelweis hade dött, som han fick upprättelse och idag är det inte tal om annat än att man har sterila händer/handskar vid all typer av undersökningar och operationer. Tänk om dåtidens läkare just hade lyft blicken, tänkt självständigt och ifrågasatt det gamla sättet att tänka… Jag ska ge mina funderingar kring cancer men framförallt presentera vad en del personer som har lyft blicken och tänkt till har att säga om cancer, både inom och utanför den västerländska traditionella sjukvården samt cancerforskningen. Jag kommer att skriva om cancer i flera inlägg och det här är del 1.

Kort om vad cancer är
Det finns många olika typer av cancer vilket egentligen är ett samlingsnamn på cirka 200 sjukdomar med en gemensam nämnare: celler delar sig okontrollerat. Med tiden kan ohämmad celldelning bilda en tumör, en klump av celler (Leukemi som även kallas blodcancer är ett undantag eftersom det ofta inte bildas en klump vid leukemi). Tumörer kan växa och till och med riskera att bli så stora att de går att se med blotta ögat eller känna om de ligger ytligt. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Cancer är i strikt mening en tillväxt av maligna celler som:

  • Kan sprida sig till intilliggande vävnader genom att infiltrera och förstöra dessa.
  • Få metastaser, eller så kallade dottertumörer i andra delar av kroppen än där modertumören först uppstått. Det sker genom att modercancerceller sprids i kroppen via blodcirkulationen och lymfsystemet.
  • Inte dör efter en viss tid som normalt fungerande celler ska göra.
  • Kan dela sig i all oändlighet.
  • Stimulerar tillväxten av blodkärl i tumören vilket är nödvändig för dess överlevnad.

Benigna tumörer har inte samma förmåga att växa igenom intilliggande vävnader och bildar inte metastaser. De är inte cancer i strikt mening men kan, trots det leda till döden i vissa fall, om de inte behandlas. Min mor hade i tre olika omgångar godartade hjärntumörer som alltså inte hade spridit sig till andra vävnader i kroppen. Hennes första hjärntumör var 6 centimeter stor och hade orsakat skada på hjärnan och hennes läkare sade att hon inte hade levt idag om hon hade upptäckt den tumören sex månader senare. Med andra ord kan även benigna tumörer vara livsfarliga. Emellertid är maligna tumörer givetvis värre.

Vilken typ av cancer man utvecklar beror på den celltyp som tumören har uppstått ur och eftersom cancer kan uppstå inom kroppens, i stort sett, alla 200 olika celltyper finns det ungefär 200 olika typer av cancer. Cancer utvecklas ofta under lång tid och det kan ta mer än 20 år från det att den första sjuka cancercellen börjar dela sig till dess att tumören upptäcks.

Varför utvecklar man cancer?
Jag såg en presentation som cancerforskaren och läkaren William W. Li hade på TED. Han presenterade mycket information som verkligen var intressant men jag fastnade för just en bild:

Bilden överensstämmer även väl med vad cancerfonden skriver om vad som orsakar cancer. De skriver ”I 5–10 procent av cancerfallen spelar ärftlighet en stor och uppenbar roll.” Därefter skriver de något som jag inte får ihop matematiskt. ”Grovt räknat orsakas 70 procent av alla cancerfall i Sverige av olika livsstilsfaktorer.”  Om 5-10 % beror på gener borde resten bero på miljö dvs, 90-95 %, vilket är precis de siffror som cancerforskaren William W. Li presenterar. Cancerfonden skriver dock endast 70 %? Vad resterande 20-25 % (Livsstil 70 % + genetik 5-10 %) skulle bero på är jag inte riktigt med på. De exakta siffrorna kanske, i och för sig, inte spelar så stor roll; vad som är intressant är att ledande cancerforskare världen över slår fast att miljö/livsstil är den faktor som till största del avgör om vi utvecklar cancer eller inte. Våra gener har minimal påverkan och vi kan alltså avsevärt reducera risken för att utveckla cancer genom att se till att vår miljö/livsstil är optimal för hälsa och minimal för cancerutveckling.

Cancerforskaren William W. Li går sedan vidare och delar in miljö/livsstil i ett antal faktorer där kosten är viktigast, följt av tobaksvanor, infektioner, övervikt, alkoholvanor samt en del bestående av övriga livsstilsfaktorer som påverkar cancer. Jag har fått berättat för mig av några cancerpatienter hur deras läkare har sagt att kost spelar en mycket liten roll när det gäller cancer. Jag känner sorg i hjärtat när jag tänker på vad dessa personer går miste om i sin cancerbehandling men jag upphör aldrig att förvånas över vilken kunskapsbrist kliniskt arbetade läkare har gällande det här extremt viktiga området. Det gäller dock långt ifrån alla inom området medicin. Många forskare inom ämnet har en helt annan syn som tur är. En av dessa var David Servan-Schreiber.

Forskaren David Servan-Schreiber som forskade inom neurologi och bland annat startade USA-delen av läkare utan gränser fick själv en elakartad hjärntumör. Under ett av sina forskningsexperiment lade han sig själv i röntgenapparaten och upptäckte då sin tumör. Efter en konventionell cancerbehandling frågade han sin onkolog vad han skulle göra för att cancern inte skulle komma tillbaka och fick svaret ”Gå tillbaka till ditt vanliga liv, det kommer inte att göra skillnad.” Han gjorde som han blivit tillsagd och cancern kom tillbaka efter några år. Han gick igenom operation, cellgifter och strålningsbehandling. David Servan-Schreiber som var forskare ville, precis som forskare vill, veta och förstå sammanhang och i det här fallet gällde det hans eget liv så han bestämde sig för att ägna all tid åt och forskning åt att undersöka hur han skulle hjälpa kroppen optimalt för att reducera risken att cancern kunde sprida sig igen.

David Servan-Schreiber berättar: ”Jag träffade forskare, läste i medicinska databaser, jämförde forskningsrapporter och reste över hela världen för att träffa experter på området. Vad jag lärde mig var att alla människor utvecklar cancerceller. Men det är endast 1 av 3 som diagnostiseras med cancer. Vi har ett naturligt försvar som normalt hindrar cancerceller från att utvecklas till en allvarlig sjukdom. Dessa försvar inkluderar vårt immunförsvar, de funktioner som kontrollerar inflammationer och faktorer som hindrar tillväxt av blodkärl till tumören” David Servan-Schreiber fortsätter med något som jag anser vara A och O i all form av sjukdomsbehandling; han säger: ”Kampen mot cancer startar i köket. Mat är något som man ger sin kropp tre gånger per dag varje dag. De ämnen som livsmedel innehåller har en djupgående inverkan på kroppens fysiologi” Vid varje måltid kan man alltså ge kroppen något som stärker den; dessvärre ger de flesta regelbundet sin kropp livsmedel som försvagar den, om än i små doser. Det är det sista en cancerpatient behöver.

David Servan-Schreiber lyckades kontrollera sin elakartade hjärntumör i 20 år innan han dog 24 juli i år och då ska man veta att färre än tio procent lever tio år efter elakartad hjärntumörsdiagnos. Hans bok Anticancer: ett nytt sätt att leva har översatts till 35 språk och är en New York Times best seller. När jag tittade på David Servan-Schreiber kostråd blev jag dock förvånad; vissa av dem kunde jag absolut inte hålla med om. De borde snarare påskynda tillväxten och spridningen av cancern, exempelvis bönor, linser, agavesirap och annat med mycket fruktos samt spannmål. Dessa livsmedel tror jag verkligen inte att en cancerpatient mår bra av. Jag mailade därför Dr. Jack Kruse, en neurolog och hjärnkirurg i USA som först tipsat mig om boken och hans kommentar var: ”Recepten [kostråden] är inte anledningen till att man ska köpa boken, allt annat är dock guld för cancerpatienter. Om man har cancer ska man däremot leva på en strikt ketogen paleodiet med mängder av ekologisk extra virgin kokosolja.” Neurologen och hjärnkirurgen Jack Kruse anser jag vara en av de mer kompetenta personer som finns inom området just nu. Han kan och förstår biokemi mycket väl vilket är fundamentalt för en läkare som inte bara vill behandla utan bota.

David Servan-Schreiber påpekade, som sagt, att alla utvecklar cancerceller men att 2/3 av befolkningen lyckas hålla dem under kontroll på något sätt. Det verkar stämma med vad några av världens ledande cancerforskare ledda av Dr. Paul Talalay, professor i farmakologi och molekylär forskning vid Johns Hopkins University School of Medicine har visat ”Varje cell har ett cancerdetoxsystem som består av flera olika enzymer som exempelvis superoxiddismutas (SOD), katalas, glutation och epoxid hydrolas för att nämna några få. Dessa enzymer underlättas i sitt arbete av antioxidanter, vissa aminosyror och vissa fytokemikalier vilka man får via kosten. Professor Talalay, som har forskat på cancer och enzymer hela sitt liv, är en världsauktoritet på området.

Professor Talalay har i en intervju sagt att vi måste reducera cancer via förebyggande åtgärder. Han säger att förebyggande canceråtgärder ”…inte är ett val vi har, det är en nödvändighet”. I en intervju i tidskriften för Johns Hopkins University School of Medicine säger vetenskapsjournalisten att antalet cancerfall kommer att fördubblas inom 20-25 år och att 2/3 av dessa cancerfall kommer att uppstå på grund av vad vi människor äter samt våra dåliga livsstilsvanor. Professor Talalay säger ”Även om det är viktigt att vi utvecklar behandlingsalternativen fortsättningsvis kommer dessa inte att kunna reducera antalet nya fall av cancer.” Det är endast våra livsstilsvanor som kan göra det.

Michael Sporn som är professor i farmakologi och toxikologi vid Dartmouth Medical School forskar på cancerförhindrande substanser säger sorgligt nog: ”Fortfarande föreligger skepticism inom den medicinska världen. Läkare som arbetar kliniskt med cancer är inte insatta i förebyggande canceråtgärder. Här ligger faktiskt folket före.” Professor Sporn säger något som jag har upplevt starkt ända sedan min egen mor fick sin första hjärntumör, dvs att kliniskt arbetande läkare ofta har (det gäller givetvis inte alla) mycket liten kunskap i vad som förebygger cancer och de har synnerligen dålig kunskap om vad kost gör eller inte gör för cancersjukdomar. Professor Sporn säger dessutom följande om Professor Talalay: ”Han är extremt smart, medlem av National Academy of Science och på absoluta toppnivån av internationella biomedicinska forskare” Därför blir det extra intressant när Professor Talalay som faktiskt är en av världsmästarna inom cancerforskning säger ”Vi kommer att få bevisen hur vi med kost kan förlänga våra liv; studierna kommer att komma.” Med det citatet, ser jag fram emot den dagen då en onkolog säger till sin patient att ”Det absolut viktigaste du kan göra för att din tumör inte ska komma tillbaka är att se över din kost och din livsstil”, istället för ”Gå tillbaka till ditt vanliga liv, det kommer inte att göra skillnad.” som neurologiforskaren David Servan-Schreiber fick höra av sin onkolog. Vem vet, i ljuset av vad dessa världsmästare inom cancer säger kanske vi kan få uppleva det?

Det var för övrigt Professor Talalay som 1992 upptäckte sulforafan, ett ämne i Broccoli som har förebygger cancer och förhindrar spridning av cancer (dock vet man inte ännu vilka doser som krävs). Professor Talalay, säger ”Skydd [mot sjukdomar] handlar om att förbättra och stärka funktionen som individen har [inneboende]. Från den tanken kommer principen att man kan använda kroppens egen skyddande mekanism och förstärka den.”

Professor Talalay, säger vidare ”Vi måste rasera gränser mellan det konventionella sättet att tänka för att nå upptäckter som ligger i gränslandet mellan olika discipliner”. Det får avsluta del 1 i mitt inlägg om cancer. Fundera dock lite på det sista citatet från Professor Talalay… Det har jag gjort under lång tid; ända sedan tumörsjukdom kom in i min egen familj har jag önskat att disciplinen medicin ska gifta sig med disciplinen nutrition. Det giftermålet tror jag är en förutsättning för cancerbehandling där metastasering och återkommande tumörer inte kommer att existera i den utsträckning som det gör idag. Tumörer försvinner inte för att man skär bort dem/strålar dem eller tar cellgifter vilket är ganska logiskt eftersom alla i befolkningen utvecklar tumörceller under sin livstid. Vad är det då som gör att 2/3 faktiskt inte utvecklar cancer som sprids eller invaderar intilliggande vävnad? Om man får tro cancerfonden och en rad världsberömda cancerforskare är det vår livsstil till 90-95 %. Det tål att tänkas på.


DN skriver ”Miljarder bortkastade på piller”….hm

7 september 2011 Kategori: Kosttillskott | 2 Comments »

Dagens Nyheter skriver i sin artikel ”Miljarder bortkastade på piller – Proteinpulver, vitaminpiller, fettförbrännare och fiskolja. Förra året köpte svenskarna kosttillskott för 2,4 miljarder kronor — det mesta bortkastade pengar enligt expertis.”  http://www.dn.se/nyheter/sverige/miljarder-bortkastade-pa-piller. Är det verkligen så att det är bortkastade pengar och vilken expertis säger det? Svaret på första frågan är enligt mig både ja och nej. Ja, en del kosttillskott är värdelösa men problematiken handlar mer om kvalitet än om sort med några få undantag. Svaret på den andra frågan är Ulla Beckman Sundh, toxikolog vid Livsmedelsverket. Ulla Beckman Sundh har varit anställd vid livsmedelsverket i 20 år och sitter även med i flera av EFSAS arbetsgrupper. EFSA  (European Food and Safety Athourity) är den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet som bildades år 2002. Ulla Beckman Sundh är helt klart kompetent och jag håller med henne i flera av hennes uttalanden, även de hon gjort tidigare i media. Emellertid finns det vissa uttalanden som jag anser vara helt fel och det finns andra (tunga) experter som säger precis tvärtom men mer om det längre ner i inlägget.

”För de allra flesta är det helt onödigt att äta kosttillskott av olika slag. Vi får ändå i oss tillräckligt med vitaminer och mineraler från maten, även de bland oss som ibland syndar med matvanorna.” Kommentar: Låt oss titta på mitt inlägg om näringsbrister.  US Department of Agriculture, Agricultural Research Service (USDA), motsvarande vårt Jordbruksverk, har undersökt hur det ligger till med näringsstatusen bland USA:s befolkning över 12 år. Det är en skrämmande lista som visar att en stor del av befolkningen lider av brister på livsviktiga vitaminer, mineraler och spårämnen. Är det konstigt att vi är sjuka och har immunförsvar som inte klarar av att hantera bakterier, virus och svamp? Idag är många förkylda i flera veckor i sträck. Allvarliga sjukdomar och reproduktionsbesvär har blivit vardag. Listan nedan är helt klart delaktig i dagens hälsosituation.

9 % av USA:s befolkning har brist på selen
10 % järn
11 % vitamin B2
13 % vitamin B3
18 % vitamin B1
20 % vitamin B12
26 % vitamin B6
40 % folat (folsyra)
42 % D-vitamin
49 % C-vitamin
57 % magnesium
69 % kalcium
86 % E-vitamin
92 % kalium
92 % fiber

Motsvarande siffror för Sverige tror jag är marginellt bättre oavsett vad Livsmedelsverket påstår. Kan det vara så att kosttillskott är på sin plats?

”Inte ens den som hårdtränar behöver äta annat än vanlig mat. Ju mer man tränar, desto mer äter man och då får man ändå i sig de näringsämnen man behöver.” Kommentar: Låt oss titta på mitt inlägg om träning och kosttillskott. Forskare i USA hade i en studie med tävlingscyklister testat hur deras nivåer av F2-isoprostaner påverkades av antioxidanter. F2-isoprostaner är en form av markörer för oxidativ stress i kroppen och de är extremt bra mätare för just lipidperoxidation i kroppen. Den cyklistgrupp som fick Quercetin, C-vitamin och omega-3 dagligen (under endast två veckor!), före och under cyklingen hade signifikant reducerade nivåer av F2-isoprostaner i jämförelse med placebo-gruppen, det vill säga de personer som intog flavonoider, antioxiadanter och omega-3 hade betydligt lägre nivåer av oxidativ stress. Det är värt att tänka på om du vill undvika skador av fria radikaler i samband med träning vilket ofta översätts till förkyld efter några veckors träning. Resultatet är i och för sig värt att tänka på även om du inte tränar, jag tror som sagt att en genomsnittlig person idag har betydligt mer oxidativ stress i kroppen än vad som är önskvärt. En av de näringsfysiologer jag anser var bäst på ämnet vet jag alltid tar ett tillskott av antioxidanter precis innan sitt träningspass.

Räcker det med de antioxidanter som kroppen själv tillverkar? Mitt svar hade varit ja om du hade frågat mig för 15 000 år sedan. Med den enorma belastning när det gäller miljögifter, stress, dåliga kostvanor och en för hälsan dålig livsstil utbredd bland befolkningen, blir mitt svar: Nej, det räcker inte. En cigarett sägs förbruka 60 mg C-vitamin, tänk då vad en dag i stadens avgaser förbrukar när det gäller antioxidanter. Lägg därtill stress och dåliga kostvanor så skulle jag vilja påstå att mängden ”onaturliga” fria radikaler är på tok för stor för att vi med vårt interna antioxidantproduktionssystem ska kunna hantera det. Allvarliga besvär kopplade till oxidativ stress i relation till för lite antioxidanter sprider sig ju faktiskt som en löpeld i samhället. Kom ihåg att exempelvis en av våra största dödsorsaker, hjärtkärlbesvär beror på bland annat fria radikalers påverkan på kolesterol. Jag tror inte att vår genetiska uppsättning har hunnit med att utveckla ett försvar mot den enorma belastning som dagens livsstil ger upphov till. Det skulle vara intressant att höra vad Ulla Beckman Sundh har för syn på det.

”Om man äter preparat som riktar sig till utövare av kraftsporter riskerar man dessutom att få i sig ämnen som kan ge olika allvarliga biverkningar. Det förekommer att kosttillskott spetsas med anabola steroider. Speciellt måste man se upp om man handlar via internet.” Kommentar: Det här är ett ganska dåligt argument mot att lagliga kosttillskott skulle vara skadliga eftersom Ulla Beckman Sundh här talar om olagliga preparat. Det är nog få som argumenterar för att insmugglade anabola steroider är att rekommendera. Detta är en fråga om kvalitet och seriositet hos tillverkaren. Det handlar mindre om huruvida kosttillskott behövs eller inte eller om huruvida de gör nytta eller inte.

”Det är så mycket pengar i den här marknaden att det finns en del oseriösa aktörer.” Kommentar: Jag håller med Ulla Beckman Sundh till 100 % och det är därför jag är så otroligt noggrann och diskriminerande när jag väljer ut tillskott som ska ut till slutkund (eller som jag tar själv för den delen). 90-95 % av alla kosttillskott är faktiskt skräp. Jag talade för några år sedan med en av legotillverkarna för ett mycket mycket stort svenskt märke och han sade följande till mig: ”De bryr sig mest om marginal…kvalitet kanske inte är deras huvudfokus”. Det finns mycket pengar i den här branschen vilket givetvis drar till sig personer som inte bryr sig om kvalitet vilket dessvärre riskerar att göra människor sjuka istället för huvudsyftet, friska. Om man ser till siffrorna för år 2010 köpte vi kosttillskott för nästan 2,4 miljarder kronor varav mest lades på viktkontroll, nästan 510 miljoner kr. Här ser både Ulla Beckman Sundh och jag ett problem eftersom viktkontroll handlar om kombinationen hormonstatus, felaktig kvot mellan makronäringsämnen samt kaloriintag och väldigt lite om brister som kan åtgärdas med kosttillskott. Läs mer här och här.

”Sunt förnuft och vanlig mat räcker nästan alltid för att vi ska få i oss det som behövs…” Kommentar: Jag håller med Ulla Beckman Sundh att sunt förnuft är mycket viktigt och att mat är nummer ett när det gäller hälsan. Emellertid tror jag inte att vi med dagens kosthållning får i oss tillräckligt med mikronäringsämnen. Jag tror att en stor del av befolkningen får i sig mer så kallade tomma kalorier än vad som är hälsosamt och att betydligt mer näringsbrister förekommer än vad Ulla Beckman Sundh vill göra gällande. Låt oss anta att våra livsmedel innehåller allt vi behöver när det gäller mikronäringsämnen; spelar det egentligen någon roll när vi uppenbarligen inte äter som vi borde, oavsett hur mycket kunskap vi har och hur bra näringsstatusen i våra livsmedel är? Nej, det gör det inte om man ska vara pragmatisk. Dock tror jag inte att våra livsmedel innehåller tillräckligt med näring längre. Nedanstående studier och undersökningar talar för att det förekommer brister på mikronäringsämnen (även bland personer som äter allsidigt).

70 % av svenskarna anser att de äter allsidigt men endast cirka 30 % äter 500 gram frukt och grönt per dag och endast 7 % äter fisk tre gånger per vecka (Sifo 2010). En studie som undersökte näringsämnesstatus hos idrottare, vardagsmotionärer och stillasittande personer som alla åt allsidigt. Visade att varenda person som deltog i studien hade mellan 3-15 näringsbrister. Studien publicerades i Journal of the International Society of Sports Nutrition 2006, 3:51-55. British Nutrition Foundation’s Nutrition Bulletin 2010 studerade brittiska kvinnor och resultaten visade på brister på viktiga näringsämnen framförallt järn, D-vitamin, och folat samt för lågt intag av fet fisk, frukt och grönsaker.

Jag tror dock som sagt att de brister som både USDA och de ovan nämnda undersökningarna visar, inte bara beror på att vi äter ”tomma kalorier” utan på att våra livsmedel idag faktiskt inte innehåller alla de mikronäringsämnen de en gång gjort. Medical Research Council, England genomförde redan år 1999 en studie över hur mineralstatusen i olika grödor har förändrats mellan 1941-1999. Våra absolut viktigaste mineraler har minskat oroväckande mycket:

  • Kalium – 16 %
  • Magnesium  – 24 %
  • Järn  – 27 %
  • Kalcium  – 46 %
  • Natrium  – 49 %
  • Zink  – 59 %
  • Koppar  – 76 %

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har gjort analyser av långtidsförsök med höstvete som sträcker sig tillbaka till 1960-talet. Forskarna upptäckte ett kraftigt minskat innehåll av bland annat mineraler som järn, koppar, zink i åkerjorden.

Slutligen
En del av det Ulla Beckman Sundh säger och tidigare har sagt håller jag med om helt och hållet men jag tror att Ulla Beckman Sundh har en övertro på människors förmåga att äta sunt. Se vad din granne i kön i matvarubutiken lassar upp på bandet så förstår du vad jag menar eller läs undersökningarna nämnda ovan. Jag tror inte på Ulla Beckman Sundh när hon säger att vi får i oss tillräckligt med vitaminer och mineraler via maten. Siffrorna från den gigantiska myndigheten USDA i USA och de andra studierna i det här inlägget talar inte för det. Jag anser dessutom att Ulla Beckman Sundh har klumpat samman kraftsporttillskott spetsade med anabola steroider med tillskott av vitaminer och mineraler, vilket är synnerligen olyckligt eftersom de inte har ett dugg med varandra att göra. Jag tror, för övrigt, inte att Ulla Beckman Sundhs starkaste område är sportnutrition och näringsfysiologi för personer som idrottar. Det verkar vidare som om Ulla Beckman Sundh är ganska färgad av Livsmedelsverkets något föråldrade syn på RDI gällande mikronäringsämnen och kvoter för makronäringsämnen. Jag vet att Ulla Beckman Sundh är toxikolog och inte näringsfysiolog, biokemist eller molekylärbiolog. En toxikolog jobbar med att undersöka, bedöma och informera om hur kemiska ämnen skadar människor, olika levande organismer och den miljö de lever i.

Fråga dig själv om du strålar av vitalitet, är pigg, sover bra, har en mycket välfungerande mage och tarm, orkar arbeta en hel dag utan stimulantia som kaffe eller choklad, inte får en energidipp på eftermiddagen, inte har förkylningar som varar i flera veckor, orkar träna flera gånger i veckan, inte någonsin får sug på snabba kolhydrater, inte har ont i någon led eller i musklerna, inte lider av övervikt, inte lider av humörsrelaterade besvär, har optimala hormonnivåer, har bra HRV (Hjärtfrekvensvariabilitet), kan hoppa över en måltid utan att få besvär med energinivåerna, inte lider av någon metaboliskt relaterad sjukdom eller annan sjukdom, Om du svarar nej på ovanstående, prova då att ändra din kosthållning så att du äter enligt Livsmedelsverkets rekommendationer (inget jag rekommenderar dock). Om du fortfarande svarar nej på ovanstående efter att du har följt Livsmedelsverkets kostrekommendationer föreslår jag att du ändrar din kost till stenålderskost (den kommer inte att ha alla lösningar men troligtvis leda dig åt rätt håll från skräpmat.) Om du fortfarande, efter det, svarar nej på ovanstående tycker jag att du ska fundera på att ta kosttillskott. Det finns många näringsterapeuter som ser ”hälsomirakel” när de korrigerar näringsbrister med rätt kosttillskott (kvalitet och dos) som inte ändrad kosthållning har lyckats med.

PS. Hur var det med de andra experterna som sade precis tvärtom. Låt oss se vad en av dessa säger: Per Arne Öckerman, professor emeritus i klinisk kemi berättar om Bruce Ames och hans syn på kosttillskott: ”Bruce Ames är en av vår tids giganter på det medicinska fältet. Han är känd av alla forskare i medicin världen över för sina metoder att mäta påverkan på arvsanlagen och cancerogenitet. Han var också tidigt ute med en metodik för att mäta skador av fria radikaler. Nyligen har Bruce Ames publicerat ett arbete där han visar att för låga nivåer av essentiella näringsämnen, vilket bevisligen är vanligt i befolkningen, ökar risken för svåra sjukdomar som cancer och åderförkalkning. Det handlar om potentiella skador på arvsmassan, och Bruce Ames menar att [för låga nivåer av essentiella näringsämnen] spelar en tusenfalt större roll för befolkningen än den samlade effekten av alla bekämpningsmedel och tungmetaller. Bruce Ames rekommenderar därför kosttillskott till hela befolkningen och hävdar att detta skulle vara oerhört kostnadseffektivt, dvs. ge en kraftig sänkning av sjukligheten till en låg kostnad.”

Vem är Bruce Ames?
Bruce Ames är professor i biokemi och molekylärbiologi vid University of California, Berkeley, USA och är även så kallad Senior Scientist vid Children’s Hospital Oakland Research Institute. Han är även medlem av det prestigefulla National Academy of Science i USA. Bruce Ames har dessutom erhållit U.S. National Medal of Science samt att hans över 450 vetenskapliga publikationer har resulterat i han varit nummer 23 i listan över de hundra mest citerade forskarna i världen (alla vetenskaper inkluderat) i över en tioårsperiod. Bruce Ames är utan tvekan en världsauktoritet inom medicin och en världens mest ansedda forskare när det gäller biokemi och molekylärbiologi – en världsmästare helt enkelt. Jag lovar att det är bättre att lita på Bruce Ames än din icke-forskande läkare, vårdcentral, barnmorska, livsmedelsverket, vän, granne, tidning, magasin eller arbetskollega när de säger ”Du behöver inte ta tillskott av vitaminer och mineraler om du äter allsidigt”. Deras välmenande men felaktiga råd kan kosta dig din hälsa på sikt

PS2. Observera att kosttillskott ska absolut av absolut högsta kvalitet, inte syntetiska isolerade vitaminer och mineraler som ex Mivitotal eller apotekets lågkvalitetsprodukter; då är det bättre att vara utan.  Läs vilka jag rekommenderar här.

 

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vitamintillskott-kan-ge-tidigare-dod

Autism, ADHD, ADD, dyslexi och andra hjärnrelaterade funktionsnedsättningar…tyvärr är det några faktorer som vården har missat…

1 september 2011 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa, Mental hälsa | 16 Comments »

Det här inlägget är en översättning av en intervju mellan den amerikanske läkaren Joseph Mercola och den brittiska läkaren och forskaren Natasha Campbell-McBride. Min vän Madeleine skickade mig den här intervjun och den fångade verkligen mitt intresse. Varför då? Jo, därför att den lyfter fram hur otrolig viktig kosten är får hälsan och hur man med rätt diet och rätt kosttillskott eventuellt kan bota vissa så kallade obotliga eller extremt svårbotade sjukdomar. Jag är inte ett dugg förvånad men när en klassiskt skolad läkare, och i detta fall även forskare, inte finner svar i sin klassiska läkarvetenskap utan tvingas gå utanför de medicinska ramarna och finner att kost och näring kan bota hennes son som inget annat i hennes läkarväska har kunnat, är det mycket positivt för oss som tror att det du stoppar i munnen tre gånger per dag, varje dag för resten av ditt liv kommer att påverka din hälsa mer än något annat. Notera att GAPS-dieten inte är en diet som ska följas för resten av livet.

Jag kontaktade Dr. Mercola som gav tillstånd att översätta intervjun och publicera den på Perfekthälsa. Jag vill först ge lite bakgrundsinformation om Natasha Campbell-McBride som alltså intervjuas av Dr. Mercola. Dr Natasha Campbell-McBride utbildade sig till läkare och sedermera till neurolog och hjärnkirurg. Efter att hon fått ett barn med autism började hon att undersöka orsaker till och behandlingar för autism.  Det ledde till att hon började läsa nutrition (näringsfysiologi) på universitetet och därefter doktorerade inom samma område.  Dr Natasha Campbell-McBride är alltså både neurolog, hjärnkirurg och har en doktorsexamen och forskat inom näringsfysiologi vilket är en högst ovanlig kombination. Hon publicerade sin första bok Gut And Psychology Syndrome. Natural Treatment Of Autism, ADHD, Dyslexia, Dyspraxia, Depression And Schizophrenia år 2004, i vilken hon beskriver sambandet mellan en patients fysiologiska status och hjärnans funktion. År 2007 publicerade hon sin andra bok Put You Heart In Your Mouth! What Really Is Heart Disease And What We Can Do To Prevent And Even Reverse It.

INTERVJU

Dr. Joseph Mercola (JM): Välkomna, det här är Dr. Mercola. Jag har idag med mig Dr. Natasha Campbell- McBride som ska upplysa oss om ett intressant ämne, nämligen kopplingen mellan magtarmkanalen och psykologiska syndrom. Det handlar egentligen om naturlig behandling av autism, ADHD, dyslexi, dyspraxi, depression och schizofreni. Välkommen Dr. Campell.
Dr Natasha Campbell-McBride (NCM): Tack, jag är mycket glad över att få vara här.

JM: Det är mycket trevligt att ha dig här. Kan du berätta lite om din bakgrund?
(NCM): Jag är utbildad läkare (västerländsk läkare), neurolog och hjärnkirurg. Därefter fick jag familj och min förste son diagnostiserades med autism vid tre års ålder vilket bokstavligen kastade mig in ett enormt letade efter information. Jag var tvungen att finna information eftersom jag inte kunde finna något inom mitt eget yrke. Jag återgick till universitetet och gick igenom en utbildning inom näringsfysiologi och därefter doktorerade jag inom näringsfysiologi. Som ett resultat av mina kunskaper blev min son helt frisk; han har inte autism längre. Han lever ett normalt liv. Jag har en klinik i Cambridge i England där jag har fullt upp med barn och vuxna med inlärningsbesvär, neurologiska sjukdomar, psykiatriska sjukdomar samt med barn och vuxna som har immunförsvarssjukdomar och matsmältningsbesvär.

JM: När tog du din läkareexamen?
(NCM): År 1984

JM: Ungefär samtidigt som jag. Minns du förekomsten av autism vid den tiden?
(NCM): Det var 1 på 10000 när jag tog min examen. Det var en mycket ovanlig åkomma. Även som läkare hade jag inte träffat på en autistisk patient även om jag som läkare stötte på andra psykiatriska åkommor. För att vara ärlig var det första autistiska barn jag stötte på mitt eget. För 20 år sedan diagnostiserade vi 1 av 10000 i den engelskspråkiga världen, för fem år sedan var det 1 av 150 och idag är det 1 barn av 66 stycken som får diagnosen autism.

JM: Det är en dramatisk ökning. Har du några tankar om vad som kan vara de primära bidragande faktorerna till denna ökning?
(NCM): Absolut, Jag tvekar överhuvudtaget inte att dessa barn föds med en helt perfekt och normal hjärna, perfekta sinnesorgan som ska fungera normalt. Vad som händer med dessa barn är vad GAPS (Gut and Psychology Syndrome – Magtarm och psykologisyndromet) beskriver. Av namnet förstås en koppling mellan matsmältningsapparatens funktion och hjärnans funktion. Vad som händer med dessa barn är att de inte utvecklar en normal tarmflora från födseln. Tarmfloran är en otroligt viktig del av den mänskliga fysiologin. Nyligen visade Skandinaviska forskare att 90 % av alla celler och vårt genetiska material är vår egen tarmflora. Vi är endast ett skal, endast 10 %. Vi är en livsmiljö för dessa mikroorganismer inom oss men ignorerar dem på egen risk. Vad som händer med dessa barn är att de utvecklar en onormal tarmflora från början. Som ett resultat av det blir deras matsmältningssystem en stor källa till toxicitet istället för att vara en näringskälla. Dessa patogena mikroorganismer i barnens matsmältningskanal skadar tarmväggen så att många olika slags gifter och mikroorganismer strömmar in i blodomloppet och når hjärnan. Det händer vanligtvis under barnets andra levnadsår bland barn som ammas eftersom amning ger ett skydd mot onormal tarmflora. Bland barn som inte ammas ser jag utveckling på autismsymptom under barnets första levnadsår.  Amning är avgörande för att skydda dessa barn. Barnen föds med normala hjärnor, normala ögon, normal taktil känslighet och normala smaklökar. Alla dessa sinnesorgan ges oss för att vi ska samla information. Om man ser på ett barn så tittar de på allt, de lyssnar på allt, de rör allt och de smakar på allt. Vad är det de gör? Jo, de samlar information om omgivningen som via deras sinnesorgan går till hjärnan för att den ska processa informationen. När hjärnan processar informationen sker inlärning. Det här är mamma, det här är pappa, det här är en leksak, så här leker jag med den här leksaken, det här är en sked, den äter jag med, så här kommunicerar jag med personerna runt omkring mig, osv. Vad händer med barn som har GAPS? Eftersom den mängd gifter som kommer från tarmkanalen når barnet hjärna kommer hjärnan därmed att få svårigheter att processa sinnesinformationen. Informationen blir till ett brus i barnets hjärna som den har svårt att lära sig via. Barnet kan inte dechiffrera informationen till något användbart. Det är därför de inte lär sig att kommunicera. De lär sig inte att förstå språket, hur beteenden via instinkter sker och inte hur normala barn hanterar olika situationer. Barnets andra år är kritiskt när det gäller hjärnans utveckling. Det är då kommunikationsförmågan, instinktiva beteenden, lekfärdigheter utvecklas och hur barnets förmåga att hantera olika situationer utvecklas. Om barnets hjärna har gifter kommer det att missa detta gyllene tillfälle att lära och istället riskera att utveckla autism beroende på vilken mix av gifter det har och beroende på hur allvarligt barnet skick är och hur pass onormal tarmfloran är hos barnet. Barnet kan få olika symptom som skulle passa inom autism eller ADHD eller ADD utan hyperaktivitet eller dyslexi eller dyspraxi eller tvångssyndrom eller andra liknande symptom. En majoritet av fallen, nästan 80 % har en mix av olika symptom att de inte riktigt passar i den diagnostiska mallen. Dessa barn missar de viktiga första åren där de hade kunnat bli hjälpta.

JM: Det är en intressant iakttagelse. Jag förmodar att det ger goda möjligheter till att behandling som kan göra skillnad. Den centrala frågeställningen är, och jag är lite konfunderad, om det är tarmfloran som triggar detta måste det i sådant fall vara något som har orsakat detta [dramatiska ökningen av autism, ADHD, ADD osv.] skifte under de senaste 30 åren så till vida tarmfloran inte spontant har ändrats. Vad är dina tankar kring de variabler och faktorer som kan ha bidragit till att fler patienter får GAPS idag?
(NCM): Det är en bra fråga. Epidemin av autism, ADHD, dyslexi och dyspraxi – vi kan använda ordet epidemi trots att det normalt används om infektionssjukdomar eftersom det verkligen är en epidemi – har en underliggande faktor: sjukliga avvikelser i tarmfloran. Jag ska förklara hur det sker. Så vitt vetenskapen känner till är fostrets magtarmkanal steril. När får det sin tarmflora? Jo, vid födseln, när barnet går genom moderns förlossningskanal. Den flora som modern har i förlossningskanalen, i vaginan blir till bebisens tarmflora. Vaginan har rikligt med bakterier som kommer från tarmarna. Om modern har en onormal tarmflora kommer hon att ha en lika onormal flora i vaginan och förlossningskanalen. Fadern är inget undantag eftersom han har en motsvarande flora i ljumskarna som kan delas med modern vid umgänge. I min klinik vill jag alltid ha information om föräldrarnas hälsosituation och gärna mor- och farföräldrarnas. Jag har funnit att vi har en växande och kraftfull epidemi av tarmfloror som inte är friska sedan andra världskriget i och med upptäckten av antibiotika. Varje omgång med bredspektrumantibiotika slår ut goda bakterier i magtarmkanalen vilket ger ohämmat utrymme för smittämnen. I ett normalt fungerande matsmältningssystem med en normal tarmflora dominerar de för kroppen hälsosamma bakterierna, vilka kallas probiotika. Vi har probiotiska bakterier, probiotiska virus, probiotisk jäst samt bra maskar och till och med hälsobringande protozoer men bredspektrumantibiotika slår ut probiotiska bakterier. Parallellt finns det forskning som nu visar att det finns många sjukdomar som beror på skadliga mikroorganismer, bakterier, virus, svamp m.m. Så länge de goda [probiotiska] dominerar i magtarmkanalen, hjälper de till att kontrollerar de skadliga så att de inte skapar besvär i kroppen. Probiotiska organismer ser till att de patogena inte växer ohämmat men varje antibiotikakur ger möjlighet för de patogena att växa och inta nya områden i tarmarna. Den hälsosamma tarmfloran återhämtar sig men olika stammar tar mellan 2 veckor till 2 månader att återhämta sig vilket ger de patogena organismerna tillfälle att växa.

I familjer med autistiska barn ser jag att modern har en störd tarmflora och detsamma gäller moderns moder även om störningen ofta är mildare på grund av att mormodern troligtvis inte har fått lika mycket antibiotika.

Kvinnor som får barn idag föddes på 50, 60 och 70-talet vilket är den period då amning blev omodernt. Det var då som bröstmjölksersättning kom ut på marknaden och kvinnor fick höra att de inte längre behövde amma. Idag vet vi bättre; vi vet att barn uppfödda på bröstmjölk får helt annorlunda tarmflora i jämförelse med barn som får modersmjölksersättning. Barn som får bröstmjölksersättning riskerar att utveckla en annorlunda tarmflora som kan öka risken för allergier, eksem, inlärningssvårigheter och andra hälsobesvär senare i livet. Idag försöker därför många att amma. Jag har funnit att många autistiska barn föddes i samband med att modersmjölksersättning introducerades och att många av dessa barn inte ammades. Alltså, först fick barnet en något avvikande tarmflora via moderns förlossningskanal, sedan fick det modersmjölksersättning och under uppväxten flera antibiotikakurer… när dessa flickor sedan kom i 15–16-års ålder fick de p-piller som har en förödande effekt på tarmfloran. Nuförtiden tas p-piller under många år. Lägg till det all skräpmat, processade kolhydrater som människor konsumerar idag. Den typen av mat ger nästan exklusivt näring åt dåliga bakterier tarmkanalen så att de förökar sig. Många av dessa faktorer har skapat en uppsjö av unga kvinnor som har en ganska kraftigt störd tarmflora vid den tidpunkt då de ska få sitt första barn. Den här tarmfloran får sedan barnet och de föds alltså med en sjuklig tarmflora. Om barnet ammas kommer det att erhålla skydd via immunfaktorer som cirkulerar i blodet eftersom mamman har utvecklat dessa mot sin egen tarmflora. Under den tid som barnet ammas kommer det trots att det erhållit en avvikande tarmflora att få ett visst skydd men så snart amningen upphör kommer skyddet att upphöra. Det är då som avvikelser i tarmfloran verkligen kan öka i omfång och barnet glider då mot att utveckla autism, ADHD, ADD eller andra inlärningsbesvär eller fysiologiska problem som exempelvis diabetes typ 1, celiaki eller andra autoimmuna besvär. Även åkommor som astma, eksem kommer vid den tidpunkten.

Det är via det här som epidemin kommer från och jag är rädd för att om man ser till vad som händer i vår moderna värld så blir de faktorer som resulterar i människors alltmer avvikande tarmflora starkare. Så nya generationer av unga kvinnor som ska få barn har ännu värre tarmflora vilket resulterar i antalet barn med GAPS ökar. Myndigheterna måste förstå att de måste förbereda sig på det.

JM: Det är fascinerande. Jag antar att introduktionen av High Fructose Corn Syrup [HFCS – tillsatt fruktsocker] av japanska forskare under mitten av 70-talet vilket tillät livsmedelsindustrin att tillverka fruktsocker mycket billigt inte förbättrade situationen utan istället bidrog till problemet.
(NCM): Absolut!

JM: Jag undrar också varför många som studerat autism har funnit en länk till vaccinering, även om det är ett kontroversiellt område. Hur ser du på det?
(NCM): Bebisar föds inte bara med en steril tarm utan även med ett omoget immunförsvar. De kommer till den här världen som Aliens och deras immunförsvar behöver utbildning. Etablering av tarmfloran under de cirka 20 första dagarna spelar en central roll i bebisens utveckling av immunförsvaret. Bebisar som utvecklar en avvikande tarmflora riskerar ett nedsatt immunförsvar. Vacciner utvecklades för barn med friska immunförsvar. GAPS-barn passar inte att vaccineras enligt det standardiserade vaccinprotokollet. I min bok Gut and Psychology Syndrome har jag skrivit ett helt kapitel om rekommendationer till myndigheter gällande den nuvarande vaccinationsstrategin eftersom den, som den ser ut idag, skadar dessa barn [GAPS-barn]. De är inte rustade för att vaccineras på det sättet…. Ett annat problem är att vacciner är kommersiella produkter och antalet ökar eftersom de är mycket lönsamma för läkemedelsbolagen. Det kommer nya vacciner varje år så barn som för tio år sedan fick 14-15 vacciner totalt vid fem års ålder får idag 20-22 vacciner… Dessutom kan läkemedelsindustrin inte ta patent på naturligt förekommande virus, bakterier eller mikroorganismer vilket innebär att de måste modifiera dem genetiskt innan de kan patenteras. Vaccinerna innehåller alltså genetiskt modifierade mikroorganismer och vi har till dags dato inte tillräckligt med data för att veta exakt vad de har för effekter i kroppen och hur de påverkar tarmfloran i GAPS-barn. Jag ser många barn i min klinik som har skadats av vacciner. Det behöver inte vara MMR [MPR kombinationsvaccinet skyddar mot mässling (morbilli), påssjuka (parotit) och röda hund (rubella)]. Vissa är skadade av MMR och vissa av DPT [Difteri, Kikhosta och Stelkramp]. Vissa barn skadas av de första vacciner de erhåller som nyfödda. Inom öststaterna ger man fortfarande vacciner mot tuberkulos. Det finns vacciner mot vattkoppor. Skadan beror på hur nedsatt immunförsvar barnet har. GAPS-barn har redan ett nedsatt immunförsvar på grund av den avvikande tarmfloran de har fått av modern.

Varje antibiotikakur skadar tarmfloran ytterligare. Antibiotika har dessutom en direkt skadlig effekt på immunförsvaret eftersom antibiotika skadar olika delar av immunceller. Barnet får alltså ytterligare nedsatt immunförsvar för varje antibiotikakur. Om ett barn är tillräckligt skadat kan vaccin vara det strå som knäcker kamelens rygg. Men om vaccinet inte är det som skadar barnet kan vaccinet [hos ett GAPS-barn] att ta det närmare bristningsgränsen; även om barnet inte utvecklar autism direkt kan det riskera att utveckla diabetes typ 1, ett år senare och hur kan man då påvisa ett samband mellan vaccin och detta tillstånd?

JM: Absolut, Det finns ett antal forskare som har visat på det sambandet. Tack för förklaringen, jag har inte hört att det egentligen är en subgrupp inom den normala populationen som riskerar att skadas av vaccinering och att denna subgrupp kan grupperas baserat på deras tarmflora. Finns det något enkelt test som man kan ta för att identifiera den här gruppen och därmed exkludera dem från vaccinationsprotokollet?
(NCM): Absolut, Jag ägnar ett helt kapitel åt det. För det första måste man samla data om föräldrarnas hälsohistoria gällande deras tarmflora. Man gör även analyser på bebisens avföring under dess första levnadsdagar. Därefter analyserar man bebisens urin. Tarmflorans olika mikroorganismer producerar olika kemiska metaboliter [nedbrytningsprodukter] som passerar tarmslemhinnan och når blodet. Dessa cirkulerar i kroppen och lämnar den därefter via urinen. Genom att analysera urinen kan vi indirekt säga vilka mikroorganismer som finns i tarmarna eller vilka kemikalier som dessa producerar. Ett friskt barn har en specifik profil på sin urin medan ett GAPS-barns urin ser mycket, mycket annorlunda ut. Vi ser vissa kemikalier i deras urin som inte ska finnas där. Genom dessa enkla tester kan vi i stort sett säga om barnet har en avvikande tarmflora. Om tarmfloran är avvikande kan vi anta att barnet har ett nedsatt immunförsvar och dessa barn bör inte vaccineras med det standardiserade vaccinprotokollet eftersom de skadas av det. De ska inte vaccineras.

En annan grupp är syskon till dessa barn. Syskon till autistiska barn, svårt hyperaktiva barn, barn med tvångssyndrom, barn med diabetes typ 1 eller syskon till barn med andra allvarliga fysiska och psykiska åkommor kan, trots att de inte har åkomman i sig, ha eksem, astma, matsmältningsbesvär men även lite hyperaktivitet, dyslexi, vara lite klumpiga eller vara emotionellt instabila. Dessa barn [syskonen] har inte [diagnostiserad] autism eller de övriga åkommorna men de har ärvt samma tarmflora från mamman. Eftersom det finns en genetisk skillnad och att graviditeten är olika (färre gifter, mindre stress) kan det icke-drabbade syskonet ha en starkare konstitution; den avvikande tarmfloran gjorde inte barnet autistiskt men det är fortfarande känsligt. Dessa barn reagerar också på vacciner. Yngre syskon till autistiska barn eller barn med alla dessa besvär ska inte vaccineras med standardprotokollet för vaccination. Testerna som jag beskrev tidigare repeteras var sjätte månad eller varje år och när barnet anses vara helt friskt och immunförsvaret fungerar perfekt kan man överväga att vaccinera men inte förr på grund av risken.

JM: Testerna som du beskriver, kan de tas överallt och vad kostar de?
(NCM): Testerna kan tas över hela världen och kostar cirka 80-90 USD.

JM: Det verkar vara resonabelt med tanke på kostnaderna med att ha et barn med dessa sjukdomar.
(NCM): Absolut, när staten ansvarar för autistiska personer kan de leva upp till 70 års ålder. De är dock mycket handikappade och måste tas om hand om hela livet. Det blir till hundratals miljoner i kostnader [ingen valuta angiven] om man ska ta hand om en sådan person i 70 år. Att göra enkla tester när barnet föds för att förhindra detta kan det vara värt.

JM: Hur går du tillväga som har skadats som du beskriver?
(NCM): Det finns en mycket bra behandling för det som kallas GAPS Nutritional Protocol [GAPS näringsprotokoll] som beskrivs i detalj i min bok Gut and Psychology Syndrome. Tusentals, om inte tiotusentals över hela världen räddar sina barn med det här programmet. Boken är en självhjälpsbok. De flesta har köpt boken, följt den och fått fantastiska resultat. Jag verkligen älskar dessa människor. De mailar från hela världen om deras historier och otroliga resultat… Det finns mer information på min hemsida www.gaps.me. Det finns många andra hemsidor och diskussionsgrupper om gaps på internet. Protokollet består av tre delar. Den första och viktigaste är kost. Dessa sjukdomar är i huvudsak relaterade till matsmältningsbesvär. Autism är en matsmältningssjukdom, ADHD är en matsmältningssjukdom, Dyslexi, dyspraxi, andra inlärningssjukdomar och psykologiska besvär hos vuxna och barn är i huvudsak matsmältningssjukdomar. Bipolär sjukdom är en matsmältningssjukdom. Anorexia, bulimi, depression, tvångssyndrom, schizofreni och epilepsi i de flesta fall är GAPS-besvär.

Matsmältningskanalen är ett långt rör. Vad du fyller det röret med har en direkt effekt på ditt välbefinnande. Det är därför kosten är den viktigaste behandlingsformen. GAPS-dieten tar bort svårsmält mat. Den premierar mat som är lättsmält och mycket näringstät. Eftersom dessa patienter har svårt att smälta mat och ta upp näring har dessa patienter flera näringsbrister. Deras hjärnor svälter. Deras immunförsvar svälter. Resten av deras kroppar svälter. Vi vill ge dem mat som är mycket näringsrik och som är lättsmält. All mat som är svårsmält elimineras . Det som är bra är att man inte behöver följa den här dieten för resten av livet. I genomsnitt följer man dieten i två år. Det tar [ungefär] två år att driva ut den patogena floran, återetablera normal tarmflora och läka skadad tarmslemhinna så att tarmen blir en källa till näring och inte en källa till gifter hos personer med dessa sjukdomar. När läkning sker kan de börja introducera mat som de inte kunnat äta under GAPS-dieten. De kan aldrig återvända till den vanliga västerländska skräpmaten; den är fruktansvärd. Vad folk äter dagligen är skrämmande. Har man gått igenom GAPS-dieten kommer man att fortsätta äta hälsosamt med riktig hemlagad mat som ger näring för livet och som förhindrar alla sorts hälsobesvär senare i livet.

Den andra delen i GAPS-näringsprotokoll är några få väl valda kosttillskott. Ett av dessa är probiotika [tarmbakterier]. Dessa patienter behöver ett effektivt probiotika eftersom man måste introducera goda tarmbakterier till tarmarna som dödar parasiter, driver ut dem och som ersätter dem med bra tarmflora. Probiotika är en viktig del av behandlingen. Jag har ett helt kapitel i min bok som beskriver konceptet bakom probiotika… Det andra kosttillskottet för dessa personer är A-vitamin och D-vitamin. Jag rekommenderar torskleverolja för dessa patienter. Det är ett tillfälligt behandlingstillskott eftersom den huvudsakliga källan till A-vitamin i GAPS-näringsprotokoll är kosten. GAPS-dieten är också rik på D-vitamin genom de livsmedel som den rekommenderar.

Solljus är en viktig bidragande faktor för D-vitamin bland dessa patienter. Det är därför jag rekommenderar att sola så mycket som möjligt utan solkräm eller andra toxiska krämer.

För en stor andel av patienterna är fiskolja och omega-6 från växter till hjälp under en period. För en grupp patienter kan matsmältningsenzymer vara till hjälp, inte för alla dock, speciellt inte för barn.

Jag rekommenderar inte andra tillskott, speciellt inte i början av programmet eftersom de innehåller fyllnads- och bindemedel som kan riskera att försämra läkningen av tarmfloran hos personer med GAPS.

Den tredje delen i GAPS-näringsprotokoll är avgiftning. Vi har alla avgiftningssystem i kroppen med huvudkontor i levern och avdelningar i varje cell. Det är ett högt sofistikerat rengöringssystem i kroppen som håller oss rena. Matsmältningsprocessen i sig skapar många giftiga substanser som absorberas. Vår metabolism producerar många ämnen som måste återanvändas och som kan vara giftiga om de inte återanvänds korrekt, vilket är vad avgiftningssystem gör [bland annat].

Hos patienter med GAPS kommer en uppsjö av gifter från tarmarna till levern som blir överbelastad vilket leder till att dessa patienter ackumulerar toxiner. Dessa personer kan inte processa gifterna korrekt och kan inte eliminera dem från kroppen och som ett resultat ackumuleras de nu i olika vävnader i kroppen. Det är därför vi finner kvicksilver när vi testar dessa barn för kvicksilver; vi testar dem för bly och finner bly; vi testar dem för arsenik och finner arsenik; vi testar dem för fenoler och finner fenoler; vi finner formaldehyd och hundratals andra giftiga kemikalier som vi alla utsätts för i vår luft, vårt vatten, vår mat och genom vår hud. Så länge avgiftningen fungerar väl tar den hand om dessa gifter och vi märker dem inte. Men bland dessa barn fungerar inte avgiftningsprocessen vilket leder till att de ackumulerar gifterna. GAPS-näringsprotokoll hjälper naturligt till att avgifta kroppen genom att få avgiftningsprocessen att fungera igen. Jag använder inte mediciner eller kemikalier för att föra ut gifter eftersom jag anser det vara alldeles för drastiskt och det riskerar många skadliga bieffekter.

Jag rekommenderar att göra juice [grönsaker, inte frukt: min anmärkning] som är ett gammalt och beprövat sätt att föra ut många sorts gifter ur kroppen. Jag rekommenderar bad med epsomsalt, havssalt, algpulver, äpplecidervinäger och bikarbonat. Det är ett mycket milt men effektivt sätt att avgifta patienten.

Jag rekommenderar fermenterad mat som är en del av dieten. Fermenterad mat ger patienten mycket probiotiska bakterier vilka är viktiga för avgiftningen. De har förmåga att kelatera tungmetaller [binda till tungmetaller och andra cancerogena kemikalier och föra ut dem ut ur kroppen. Att äta mycket fermenterad mat och ta tillskott av probiotika är ett av de mest kraftfulla sätten att föra ut många olika sorters gifter ur kroppen.

Hela programmet är en livsstilsförändring; inte bara för patienten i fråga utan även för hela familjen. Jag rekommenderar vanligtvis att hela familjen genomför protokollet. Modern vet vi har en avvikande tarmflora men i fler än 50 % av fallen är det även fadern som har en avvikande tarmflora. Syskon till patienten har ärvt samma tarmflora som modern och även om de inte är autistiska kan de alltså ha symptom som är relaterade till nedsatt tarmhälsa. Det är alltså en god idé att låta hela familjen gå igenom GAPS-näringsprotokoll…

JM: Är det några specifika fermenterade livsmedel som är bättre än andra? Finns det några specifika bakteriesträngar som du tycker är bra? Är inte bifidobacterium med användbar för barn än lactobacillus?
(NCM): Alla är användbara. Det är viktigt att införa gynnsam jäst såväl som, goda bakterier och förhoppningsvis goda virus också. Det finns inte så mycket forskning på probiotiska virus men det är på gång.

JM: Rekommenderar du det som kosttillskott och vilka typer av jäst, är det Saccharomyces [cervisiae]?
(NCM): Jag rekommenderar det som fermenterad mat. Fermenterad mat kommer i två olika former: mjölkprodukter eller fermenterade grönsaker och frukter.  Jag har märkt att fermenterade mjölkprodukter tåls väl av GAPS-barn. Jag vet att föräldrar blir ganska chockade när jag talar om mjölkprodukter, speciellt dem som har provat en gluten- och kaseinfri diet.

GAPS-dieten är indelad i tre stadier: introduktionsdiet, full diet och avvänjningsdiet. Om du startar med introduktionsdieten kan fermenterade mjölkprodukter introduceras. Vi startar ofta med yoghurt som fermenteras med lactobaciller. Dessa är mildare än jäst och producerar mildare avgiftningsreaktioner. Jag återkommer till det snart. När yoghurt tolereras av patienten introducerar vi kefir som består av en grupp jäst, bakterier och vissa virus vilket vi nyligen upptäckt. Kefir innehåller en betydligt mer aggressiv grupp av probiotika som verkar i magtarmkanalen. Det är anledningen till att Kefir ger en starkare avgiftningsreaktion. Det är anledningen till att vi börjar med yoghurt innan vi introducerar kefir. Om det är några som helst besvär med mjölkprodukter kan vi introducera fermenterade grönsaker som använder samma bakteriekulturer. Dessa kan fermenteras genom att tillsätta yoghurt- eller kefir-bakteriekulturer till grönsakerna. Basen för all fermentering av grönsaker är kål. Sedan lägger du till morötter, lök, rödbeta, vitlök och många andra grönsaker. Det finns många bra fermenteringsrecept på internet och i min bok. Fermenterad kål, sauerkraut eller surkål görs enligt traditionellt recept och man tillsätter ingen kultur eftersom ekologiskt odlad kål har bakterier som fermenterar naturligt…

Vad vi måste förstå är att probiotika inte handlar om ett val. Vi har konsumerat probiotika så länge vi har existerat. Under årtusenden hade vi inte kylmöjligheter. Hur gjorde vi då? Vi fermenterade mat. När kålen mognar i september kommer den att ruttna om du konserverar den med fermentering… Under resten av året åt man surkål och fick därmed miljoner och återmiljoner probiotiska bakterier i magtarmkanalen. När man dödade ett djur och inte kunde äta allt på en gång lagrade man köttet som till exempel Prosciutto i Italien[bildas bakterier på köttet]. Ursprungsfolk över hela världen har i deras dieter fermenterat livsmedel. De har fermenterat kött, fisk, grönsaker, mjölkprodukter, frukt och sädesslag. Allt kan fermenteras och under stor del av året åt man mat som var fermenterad och konsumerade därmed stora mängder probiotiska bakterier. Dagens livsmedelsindustri har under de senaste årtionden slutat fermentera livsmedel…

Personer som vill bli friska måste börja konsumera fermenterad mat eller ta probiotika som tillskott. I en diskussion om probiotika måste vi nämna avgiftningsreaktioner. Vad är det? Ett mer vetenskapligt namn är Herxheimers reaktion som först upptäcktes i och med introduktionen av antibiotika. När antibiotikan dödade skadliga mikroorganismer frisläpptes gifter vilket ledde till att personen temporärt blev sämre just på grund av att stora mängder gifter cirkulerade i systemet. Det samma händer med probiotika. Om du plötsligt äter mycket fermenterad mat och är ovan vid det kan mängden probiotiska bakterier skapa en stark avgiftningsreaktion. De probiotiska bakterierna börjar attackera skadliga mikroorganismer i tarmkanalen vilka dör och frisläpper gifter. Samma gifter som gör dig autistisk, dyspraktisk, emotionell, deprimerad, ger dig diabetes [typ1], ger dig ledgångsreumatism, celiaki eller andra sjukdomar. För att kontrollera denna avgiftningsreaktion rekommenderar jag att man börjar med mycket små mängder av fermenterad mat eller probiotiska kosttillskott. Gå igenom lite avgiftningssymtom och öka sedan dosen gradvis. Hur man trappar upp är högst individuellt. En person som inte har speciellt svåra avvikelser i sin tarmflora kan klara hela upptrappningsprocessen på ett par veckor. Andra behöver öka i mycket små doser; det tar dem månader att trappa upp till terapeutiska nivåer av probiotika. Lite avgiftningssymptom behöver man stå ut med men de ska vara så att du klarar att leva med dem. Probiotika i form av fermenterad mat och i form av tillskott är mycket viktiga delar i GAPS-näringsprotokoll.

JM: Det låter vettigt. Många gånger är det detaljerna som avgör; jag undrar om kan kommenterar probiotika i mjölkprodukter. Jag antar att kommersiella former av fermenterade mejeriprodukter som man köper i en vanlig livsmedelsbutik inte är lämpliga eftersom de är pastöriserade? Har du någon kommentar om råa mjölkprodukter i jämförelse med pastöriserade? Råder du att man gör sina egna fermenterade mjölkprodukter från rå mjölk? Är den bättre? Behöver man tillskott om man tillverkar egen fermenterad mjölk [yoghurt]?
(NCM): Den fermenterade mjölken ska absolut göras hemma. Man kan inte köpa den som görs i butiken eftersom de inte fermenteras tillräckligt länge för att laktosen ska konsumeras av de probiotiska bakterierna. Mjölkprodukter innehåller en disackarid som heter laktos som är perfekt mat för bakterier i tarmen. Om du dricker mjölk kommer mikroorganismer i tarmen att konsumera dessa och öka. Det skapar gaser och obehag i tarmarna. Om man introducerar fermenterande bakterier till mjölken konsumerar de laktosen; bakterier gillar att äta socker. Fermenterad mjölk är laktosfri men den behöver fermenteras i minst 24 timmar på en varm plats och det behöver göras hemma. Samtidigt som laktosen konsumeras förändras även mjölkens struktur och blir mer lättsmält. Bakterierna bryter ner proteiner och frigör vitaminer. De gör mycket som gör att mjölken blir betydligt mer lättsmält. Även personer som är laktosintoleranta eller mjölkintoleranta kan konsumera [hemma]fermenterad mjölk. Det är bäst att finna rå ekologisk mjölk från gräsuppfödda kor. Om man inte kan få tag i det kan man ta ekologisk pastöriserad mjölk och fermentera den. Rå mjölk är bäst men [hemma]fermenterad pastöriserad mjölk kan fungera likväl och bli lättsmält. Många, många familjer i min klinik som inte har kunnat få tag i rå mjölk har fått fina resultat med fermenterad ekologisk pastöriserad mjölk.

Jag rekommenderar även att fermentera grädde [hemma gjord gräddfil] parallellt när man gör yoghurt eftersom den fermenterade grädden får en bra fettsyraprofil som är perfekt för hjärnan och perfekt för immunförsvaret, speciellt om det är rå grädde man använder. Därefter när man introducerar kefir rekommenderar jag att man tar lite kefirkultur och introducerar i grädden vilket ger en [gräddfil] gjord på kefirkultur. [Dr Natasha Campbell-McBride menar att man först gör fermenterad yoghurt och tar lite av den kulturen och gör gräddfil; när man senare går över till kefir som var mer kraftfull gör man gräddfil med den kulturen istället.]

JM: Tack för förklaringen. Jag undrar om du skulle kunna ge din syn på probiotika som kosttillskott och dess effektivitet i jämförelse med [hemma]fermenterade mjölkprodukter.
(NCM): Vad vi behöver förstå är att marknaden är full av olika probiotiska kosttillskott. Det finns hundratals märken i hälsokostbutikerna. Majoriteten är förebyggande; de är inte tillräckligt starka för att göra riktig skillnad. De har tagits fram för friska människor för att dessa ska förbli friska. GAPS-patienter behöver terapeutiska doser av probiotika. Dessa är alltså starka probiotika som innehåller aggressiva bakteriestammar och gärna bakterier från jorden. Dessa probiotika kommer att skapa avgiftningsreaktioner och jag rekommenderar att man först startar med introduktionsdieten och introducerar fermenterad mat och går igenom avgiftningsreaktionerna gradvis… Därefter kan man introducera starka terapeutiska probiotikatillskott. Man måste börja med en liten dos och arbeta sig upp gradvis… För små barn kan det dock räcka med fermenterad föda; vuxna behöver båda [fermenterad mat och probiotika].

JM: Vilken dos kvalificerar för att anses vara terapeutisk?
(NCM): Jag har 2 miljarder [bakterier] per kapsel i mina egna probiotikatillskott så att barn kan ta dem. Beroende på ålder så startar vi genom att öppna kapseln och ge en nypa eller en halv eller tredjedel av en kapsel. Från det ökar vi gradvis upp dosen.  I min bok har jag en tabell för probiotikadosering för olika åldrar. För en vuxen rekommenderar jag åtta kapslar per dag. Vissa patienter tar 12-15 kapslar per dag vilket motsvarar 30 miljarder bakterier samt lite bakterier från jord. Det brukar vara tillräckligt för dessa patienter om de samtidigt följer GAPS-dieten.

JM: Finns det personer som inte tål bakterier från jorden? Det verkar finnas personer som inte tolererar dem eller så har jag kanske förväxlat det med Herxheimers reaktion?
(NCM): Ja, många förväxlar detta men det viktigaste är kosten. Du kan inte fortsätta äta dina hamburgare och dricka läsk och ta tillskott av probiotika och förvänta dig några mirakel. 80-90 % av framgången ligger i kosten. Probiotikatillskotten är endast till hjälp för dieten.

JM: Kan du berätta om vilka livsmedel som du har funnit försvårar tillstånden som vi talar om. Det verkar vara relaterat till kroppens förmåga att smälta dem. Jag skulle tro att socker är högt upp på listan över störande ämnen?
(NCM): Man måste till 100 % eliminera allt socker och all stärkelse [från sädesslag] ur GAPS-dieten. Det innebär alla sädesslag oavsett om de innehåller gluten eller inte. Vete, råg, korn, havre, ris, quinoa, couscous, amaranth, bovete och majs måste helt uteslutas. Alla stärkelserika bönor, vilket innebär en majoritet av alla torkade bönor måste uteslutas likväl. De linser och bönor som tillåtts i GAPS-dieten introducerar i ett sent stadium och måste kokas på ett speciellt sätt. Alla disackarider måste uteslutas vilket innebär socker, alla kommersiella sötningsmedel och laktos men laktos försvinner vid fermentering. Givetvis måste majssirap [HFCS – fruktsocker] uteslutas. Det enda sötningsmedlet som är tillåtet är naturlig honung, företrädesvis rå honung, samt torkad frukt. GAPS-dieten består av alla näringstät mat som är lättsmält vilket betyder all form av kött som tillagas hemma, all fisk och skaldjur, alla stärkelserika grönsaker, mogen frukt, nötter och oljerika frön som solrosfrön, pumpakärnor och sesamfrön. Bara för att det inte förekommer sädesslag i GAPS-dieten betyder det inte att man inte kan äta bröd, kakor och pannkakor så länge de görs på mjöl från nötter och oljiga frön istället för [vanligt] mjöl. Det är mycket enkelt och med ägg, nötter, oljiga frön och salt kan man baka bröd. Man kan lägga till soltorkade tomater [min anmärkning: innehåller solanin vilket jag är tveksam till att dessa barn ska få i sig i stora mängder] och kryddor. Om man vill att det ska vara sötare kan man lägga till torkad frukt och vill man att det ska vara mer fuktigt kan man lägga till pumpa, zucchini, morot eller banan.

JM: Kan man använda jäst när man bakar?
(NCM): Nej, vi änder inte jäst i dieten överhuvudtaget. GAPS-introduktionsdiet är annorlunda. Det är den diet som läker tarmslemhinnan snabbare än den så kallade kompletta GAPS-dieten. I GAPS-introduktionsdiet tar vi bort alla livsmedel som kan irriterar tarmslemhinnan eftersom den redan är så pass inflammerad hos dessa personer. Vi tar bort alla fiber; inga råa frukter, råa grönsaker eller nötter. Alltså inget bakande under introduktionen. Vi förespråkar istället livsmedel som innehåller de ämnen som läker tarmslemhinnan. Det är hemmagjord köttbuljong, buljong från ben, soppor, grytor och gelatinrikt kött [kött med benet kvar] som producerar kollagen och gelatin samt andra nyttigheter plus välkokta grönsaker.  Samtidigt med detta äter man fermenterad mat för att introducerar en bra tarmflora till magtarmkanalen eftersom ingen läkning av tarmkanalen kan ske utan bra tarmbakterier. För personer som har matintolerans, matallergi, svåra matsmältningsbesvär som Ulcerös Kolit, Crohns sjukdom, andra inflammatoriska magtarmbesvär, för personer med refluxsjukdom och både vuxna och barn med epilepsi rekommenderar jag att man börjar med GAPS-introduktionsdiet. Det kommer att läka tarmslemhinnan snabbare och tillåta personen att bli friskare snabbt.  Dieten är mycket hälsosam och näringsrik. Hela min familj äter denna diet trots att vi inte behöver det längre; 80-90 % av tiden äter vi så här och jag ungefär 90 % av mina patienter gör det trots att deras barn eller vuxna har blivit friska. De fortsätter med dieten för att den mycket hälsosam. Den förebygger cancer, den förebygger hjärtkärlsjukdom, den förebygger diabetes. Den förebygger alla möjliga moderna sjukdomar som vi utvecklar.

JM: Och kosmetiskt förebygger den övervikt
(NCM): Absolut. Den förebygger övervikt. På tal om övervikt; förekommer det en helt felaktig bild bland i stort sett alla läkare, myndigheter och bland allmänheten att fet skapar fetma vilket är helt fel. Påståendet kan inte vara längre från sanningen. Fett, framförallt fett från animalier [mättat fett] är en mycket viktig del av GAPS-nutritionsprotokoll. Huvuddelen av det fett som konsumeras måste komma från animaliska livsmedel. Det ska alltså vara fett från fläsk, lamm, nöt, gås, anka, kyckling. Varför? Därför att sammansättningen av fettet i våra egna kroppar, det vill säga det hälsosamma fettet är mycket likt det fet som förekommer i dessa djur, speciellt lamm. Om man ser till fettsammansättningen i mänsklig bröstmjölk är den mycket lik lammfett, nötfett och fett från ankan [min anmärkning: fettsyraprofilen är nog inte exakt men NCM har helt klart en poäng]. Dessa fetter är de för oss mest fysiologiskt [korrekta] att konsumera för oss människor. De fleromättade fetterna omega-6, omega-3 och omega-9, visst de behövs och kallas essentiella men de behövs i små mängder. Mindre än 1 % av den dagliga fettkonsumtionen bör komma från fleromättade fetter. De ska komma från fiskoljor, färska grönsaker och färsk frukt. Initialt rekommenderar jag att man tillsätter högkvalitativa kallpressade växtoljor som exempelvis en kombination av linfröolja, hampaolja, avokadoolja och jättenattljusolja [min anmärkning: detta håller jag inte med om dels för att din fleromättade olja kommer att vara härsken till största sannolikhet samt att omega-6 inte är ett reellt problem, det är snarare kvoten omega-3/omega-6 som är problemet samt att omega-6 bidrar till ökad inflammation vilket dessa barn redan har för mycket av] i kombination med fiskolja för att erhålla omega-3. Dessa ska dock tas som tillskott i små mängder. Vad som måste uteslutas helt är alla vegetabiliska matlagningsoljor[inte bara oljor utan även margarin], de är mycket skadliga för hälsan och ska inte konsumeras av någon överhuvudtaget.

JM: Dessa oljor används även i den mesta mat som processas eller i restauranger så man måste vara försiktig när man går ut och äter.
(NCM): Absolut. All processad mat innehåller dessa vegetabiliska matlagningsoljor. De extraheras från växter och dessa oljor är högt fleromättade vilket gör dem mycket instabila och känsliga. De blir lätt förstörda av ljus, höga temperaturer, tryck och andra faktorer i omgivningen.  Vad gör man när man tillverkar dessa oljor? Man använder höga temperaturer, högt tryck, kemiska lösningsmedel och industriella processer. När dessa fettsyror extraheras och blir till olja är de redan skadade och kemiskt förstörda och extremt skadliga för kroppen. [Min anmärkning: det spelar ingen roll om du köper kallpressad, extra virgin, ekologisk, närproducerad – fleromättade växtoljor i form av olja eller margarin ska alltid undvikas]. Sedan hettar man upp dem och ju mer de hettas upp desto skadligare blir de. Dessutom får du en försämrad fettsyrabalans i ditt fettintag. Din kropp behöver ungefär 50 % mättade fettsyror, 30-40 % enkelomättade fettsyror och endast en liten procentandel i form av fleromättade fettsyror. Dock förstörs denna fettsyrabalans och kroppens metabolism allvarligt när man överdoserar fleromättade, kemiskt förstörda fettet från vegetabiliska oljor. Så snart dessa oljor upptäcktes och introducerades på marknaden under 20- och 30-talet började ganska oroväckande forskning att dyka upp. Idag finns det hundratals forskningsrapporter som visar att intag av dessa oljor kan ge upphov till diabetes, hjärtkärlsjukdomar, cancer, infertilitet men även fosterabnormaliteter om en gravid kvinna konsumerar dem. Alla degenerativa sjukdomar orsakas till någon grad av konsumtion av fleromättade vegetabiliska matlagningsoljor som används istället för animaliskt fett. Matlagning enligt GAPS-näringsprotokoll innebär matlagning med animaliskt fett. Stekning sker med lammfett, grisfett [ister], nötfett [talg], gåsfett eller smör.

JM: Hur ser du på kokosfett? Det är ju ett växtfett men som de flesta experter jag känner till anses ok.
(NCM): Ja, kokosfett är mycket bra eftersom det är mättat. Det är ett av de mest mättade fetter som finns men jag har en del problem med kokosfett. Först och främst kommer det från tropiska länder. Vi lever i norra hemisfären vilket innebär att vi måste förlita oss på den som distribuerar kokosfettet. Vi måste alltså lita på att extrahering och processen verkligen är bra. Det andra är att kokosolja är ganska exotisk för oss som bor på norra hemisfären, för personer som bor i Europa och i Nordamerika. Det finns inget behov av det; det kan användas som tillskott och till bakning. Det är dock bäst att konsumera rått och har då en underbar kokossmak och doft…

…Ett annat bra fett är smör som är raw/rå [min anmärkning: finns inte att få tag i Sverige eftersom det är lag att mjölkprodukter ska pastöriseras]

JM: Nu har tiden runnit ut. Jag vill verkligen tacka dig för ditt arbete och för att du velat dela det med oss så att vi har bättre kan förstå några av de mest fundamentala faktorerna som ligger bakom denna otroliga epidemi som vi har sett de senaste decennierna och som verkligen är förödande för människor. Det är tragiskt eftersom det är en relativt enkel och billig lösning för att förhindra all den sorg, trauma och onödiga svårigheter som dessa sjukdomar innebär.
(NCM): Du har helt rätt. Får jag lägga till en sak.

JM: Javisst
NCM): Det är en total epidemi av GAPS – Gut and Psychology Syndrome och antalet ökar. Jag är helt överväldigad över den efterfrågan på hjälp som dessa GAPS-personer över hela världen har.  Det behövs GAPS-utövare/terapeuter och jag förbereder en kurs för att lära ut GAPS…

SLUT INTERVJU (Fullständig intervju)

Håller jag med om allt som Natasha Campbell-McBride säger i intervjun? Kanske inte precis allt men det mesta. Det viktigaste budskapet att ta med sig hem är att kosten kommer att påverka varenda cell och organ i kroppen, även hjärnan och fel kost leder till sjukdom för eller senare. Det andra viktiga budskapet är hur viktigt det är att amma sitt barn länge, betydligt längre än de rekommenderade 6 månaderna. För en person som har autism, ADHD, ADD eller liknande diagnoser men även för personer med Ulcerös kolit, Crohns sjukdom eller andra inflammatoriska sjukdomar kan GAPS faktiskt vara räddningen. (Det finns andra liknande protokoll för autism som exempelvis SCD-dieten (Specific Carbohydrate Diet) eller GDCD-dieten (Gluten Free Casein Free Diet). Kommer ni ihåg när Arla lanserade filen Onaka mitten på 1990-talet med slogan som ”Lugn i magen ger lugn i själen”. Det stämmer verkligen, speciellt i ljuset av vad Natasha Campbell-McBride har berättat för oss om personer med psykologiska besvär.

PS. Onaka eller andra pastöriserade mjölkprodukter är inget jag rekommenderar (förutom smör) såtillvida du inte gör din fermenterade yoghurt eller kefir själv. Den bästa probiotikan finner du för övrigt här och i flera olika styrkor dessutom. Den bästa omega-3 fettet finner du här. (köp aldrig uppkoncentrerad fiskolja!). Läs mer om GAPS på http://www.gaps.me/ eller http://www.doctor-natasha.com. Om du vill köpa Natasha Campbell-McBrides böcker finns de att köpa på adlibris: Gut and Psychology Syndrome och Put Your Heart in Your Mouth

Tack Dr. Mercola för att du gav tillstånd att publicera din intervju på min blogg.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fler-barn-diagnostiseras-med-autism

Dåligt råd till gravida gällande omega-3

25 augusti 2011 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa, Omega-3 | 9 Comments »

Sedan jag först skrev detta inlägg har även tillverkarna av Eskimo-3 noterat de synpunkter jag lyfter fram nedan. Jag kan glädjande nog berätta att de kommer att uppdatera sin förpackning (de har alltså haft en process med Läkemedelsverket) vilket innebär att den mindre lyckade varningstexten som det här inlägget handlar om kommer att försvinna. Det är en seger för alla gravida och ammande kvinnor men kanske framförallt för deras barn. Patrick, 2011-09-06. 

Ibland undrar man hur regelverket har konstruerats. Det kan i vissa fall göra mer skada än nytta som i detta fall.

Det finns en uppsjö olika omega-3 produkter. Ni som har läst den här bloggen vet att jag rekommenderar Eskimo-3 eftersom den inte är uppkoncentrerad (högkoncentrerad) vilket gör att den blir extremt stabil över tid. Eskimo-3 håller dessutom otroligt hög renhet och har en unik patenterad metod att tillvarata fiskens naturliga antioxidanter. Jag har hittills inte funnit bättre källa till de viktigaste omega-3-fettsyrorna EPA (Eikosapentaensyra) och DHA (Dokosahexaensyra) och återigen, ni som har läst den här bloggen vet att jag är en total kvalitetsfanatiker när det gäller kosttillskott. Jag letar upp det bästa och nöjer mig inte förrän jag har funnit det.

Vad är det som är så fel med regelverket i detta fall? Jo, Eskimo-3 har valt att klassificeras sig som naturläkemedel. Det är en process där Läkemedelsverket gör en helhetsbedömning av produkten gällande ingredienser, marknadsföringsmaterial, namn på produkten samt användaranvisningar. Eskimo-3 har alltså klassificerats som naturläkemedel utifrån ovanstående kriterier vilket bland annat innebär att de får göra vissa hälsopåståenden som exempelvis ”Eskimo-3 kan bidra till skydd mot hjärt-kärlsjukdomar”. Dessutom blir det lättare att sälja produkten på apotek samt för läkare att skriva ut Eskimo-3 på recept. Det finns dock en ordentlig nackdel med att de är klassificerat som naturläkemedel och det är att de måste skriva följande:

”Användning under graviditet och amning kan ej rekommenderas”

Är det verkligen så att man inte kan rekommendera omega-3 under amning och graviditet? Givetvis inte, är svaret. Titta på en annan omega-3 produkt så märker du att de inte har varningstexten om graviditet och amning. Varför? Anledning till det är att andra omega-3 produkter inte har klassificerats som naturläkemedel (Eskimo-3 är den enda omega-3-produkten på marknaden som har klassificerats som naturläkemedel). Det innebär alltså att en annan omega-3 produkt som innehåller exakt samma mängder av omega-3 som Eskimo-3, slipper ha den, i mitt tycke, för hälsan helt förödande varningstexten. Varför förödande? Jo, är det någon gång i livet man ska inta EPA och DHA (omega-3) är det under graviditet och amning. Det är faktiskt livsviktigt för hjärnutveckling samt det ammande barnets hjärnutveckling.

Det kom nyligen en randomiserad, dubbelblindstudie som visade att gravida som fått tillskott av DHA hade bebisar som hade färre förkylningar och relaterade besvär vid 1,3 och 6 månaders ålder. Dessutom hade bebisar vars mödrar hade intagit DHA kortare perioder av hosta, mindre slembildning, kortare feberperiod men dock kräktes de mer.[1]  Andra viktiga studier som visar hur viktigt det är med omega-3 under graviditeten och under amningen är:

Tillskott av omega -3 i form av DHA, dvs. från fiskolja, under graviditeten och amning är viktigt för korrekt utveckling av fostrets hjärnceller. [2]

Tillräckliga nivåer av omega-3 fettsyran DHA under graviditetens tre sista månader är viktiga för barnets sensoriska, kognitiva och motoriska förmåga senare i livet. [3]

Barn som ammats och vars mödrar tagit tillskott av omega-3 under amningsperiodens fyra första månader uppvisar bättre koncentrationsförmåga vid fem års ålder. [4]

Barn med brist på DHA riskerar att få nedsatt perinatal kortikal utveckling och mognad. Djurstudier har visat att reduktion av perinatal DHA i hjärnan är kopplat till brister i hjärncellsutveckling, synapsstörningar, brister på serotonin, dopamin, neurokognitiva brister ökad risk till oro, aggressivitet och depression. Hos primater är för tidig födsel kopplat till brister i perinatal kortikal DHA och dessa barn riskerar att få en sämre utveckling av den gråa hjärnsubstansen (sköter om hjärnans informationsbehandling). Personer med ADHD eller schizofreni uppvisar brister i den gråa hjärnsubstansen. Detta visar att tillskott av DHA som när hjärnan hos små barn kan förebygga brister i hjärnans utveckling samt undvika risk för psykologiska besvär längre fram hos barnet. [5]

För cirka 200 000 år sedan skedde en stor förändring när det gäller den mänskliga hjärnans utveckling. Grupper som levde i områden nära vatten började utveckla större hjärnor. De åt fisk och skaldjur vilka är mycket rika på DHA. Det ledde med tiden till att deras foster fick stora mängder DHA vilket gav möjlighet till en kraftig och positiv utveckling av hjärnan. Se på Australopithecus som är en grupp utdöda hominider som är närbesläktade med människan. De bodde på inlandet och inte hade tillgång till DHA i samma utsträckning; deras hjärnutveckling stannade på samma nivå som en schimpans till dess att de dog ut; det är ingen slump.

Jag undrar hur många gravida och ammande kvinnor som valt att inte ta Eskimo-3 eller som avråtts ta Eskimo-3 av vänner, läkare eller andra välmenande personer på grund av texten på Eskimo-3-förpackningen. Det är bra med regelverk, speciellt för kosttillskott där mycket är skräp. I vissa fall kan dock regelverket göra med skada än nytta. Omega-3 av bra kvalitet (omega-3 av dålig kvalitet är verkligen inte bra för hälsan – då kan du lika gärna spara dina pengar) är oerhört viktigt för ditt barns framtida utveckling och att välja att inte ta det kan innebära risk för att ditt barn inte når sin fulla hjärnpotential och det är inte en liten sak. Jag förstår inte riktigt hur Läkemedelsverket tänkte? ”Alla naturläkemedel är skyldiga att ha den varningstexten trots att all vetenskap, forskning och evolutionsteori säger något helt annat om det här näringsämnet.” Korkat, inget annat än korkat!

PS. Jag har talat en del med en mycket duktig svensk forskare som forskar på lipider och han ger sina små barnbarn Eskimo-3, just på grund av det jag skriver i inlägget.

[1] http://pediatrics.aappublications.org/content/early/2011/07/28/peds.2010-1386.long
[2] http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21270355
[3] http://www.jpeds.com/article/S0022-3476(07)00660-9/abstract
[4] http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20655543
[5]  http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16949263

Antioxidanter är livsviktiga – speciellt om du tränar!

13 augusti 2011 Kategori: Allmän hälsa, Kosttillskott, Träning | 9 Comments »

Intag av antioxidanter, flavonoider och omega-3 i form av fiskolja i samband med träning kan reducera oxidativ stress visar ny studie. Det här är goda nyheter eftersom oxidativ stress är mycket skadligt och sammankopplat med reducerad hälsa och allvarliga sjukdomar. Oxidativ stress innebär att det förekommer förhöjda nivåer av skadliga reaktiva syreradikaler (även kallade fria radikaler) i kroppens celler och vävnader.

Observera att fria radikaler inte bara är av ondo utan även fyller en viktig funktion eftersom de hjälper kroppens vita blodkroppar att bekämpa bakterier. Dessutom kan de fungera som viktiga signalsubstanser då de hjälper hjärtat att pumpa mer blod vid stressituationer. Emellertid är för mycket fria radikaler skadligt och det tillstånd som kallas oxidativ stress innebär alltså att kroppen belastas av för höga fria radikalnivåer vilket kan leda till nedsatt hälsa och allvarliga sjukdomar. Skador på cellmembranens lipider på grund av fria radikaler, så kallad lipidperoxidation är exempelvis kopplat till både cancer och Alzheimers. Fria radikaler kan även skada DNA i sådan utsträckning att det leder till fel i arvsmassan och det är verkligen inte bra.

Fria radikaler reagerar bland annat med fett, och förutom med fett i cellmembran, gärna med LDL-kolesterol. När LDL-kolesterol angrips av fria radikaler härsknar det och fastnar på kärlväggarna. Med tiden bildas så kallat plack som leder till kärlförträngning. I samband med det frigörs även ämnen som startar inflammatoriska processer vilket leder till inflammationer i kärlen; med tiden utvecklar man hjärt-kärlbesvär. Kolesterol är alltså inte boven i dramat vid hjärtkärlbesvär utan fria radikaler som leder till skadat kolesterol. Läs mer om kolesterol här.  Fria radikaler är helt enkelt något man absolut inte ska ha för mycket av.

Lite kemi: en fri radikal är en atom där det yttersta skalet har tappat en eller flera elektroner . Atomer vill befinna sig i balans vad det gäller laddning och därmed försöker en fri radikal finna atomer som den kan ta elektroner av för att neutralisera sin laddning. Den fria radikalen tar elektroner från andra atomer i sin närhet vilket leder till att den fria radikalen nu blir stabil med fulltaligt antal elektroner i yttersta skalet. Däremot har atomen som den fria radikalen tog elektronerna av, sin tur, omvandlats till en atom med för få elektroner i yttersta skalet, det vill säga en fri radikal med för få elektroner. Den nya fria radikalen letar efter elektroner av andra atomer i sin närhet. Nu har en negativ kedjereaktion startat där atomer i kroppen tar elektroner från varandra. Detta sker under bråkdelen av en sekund; det uppstår mer än en miljon reaktiva radikaler per sekund i våra celler. Emellertid har kroppen utvecklat ett system att hålla denna reaktion under kontroll: antioxidanter. Antioxidanter kan ge bort elektroner till fria radikaler och på så sätt stabilisera dem utan att själva bli jämförelsevis så reaktiva som den fria radikalen. Kroppen tillverkar flera olika antioxidanter exempelvis Superoxiddismutas, Glutation, Alfa-liponsyra, Coenzym Q10 för att nämna några. Det finns även antioxidanter i livsmedel, framförallt grönsaker och frukt. Dessa förstörs dock vid för höga temperaturer vilket gör det viktigt att ära råkost, eller RAW som det heter idag.

Räcker det med de antioxidanter som kroppen själv tillverkar? Mitt svar hade varit ja om du hade frågat mig för 15 000 år sedan. Med den enorma belastning när det gäller miljögifter, stress, dåliga kostvanor och en för hälsan dålig livsstil utbredd bland befolkningen, blir mitt svar: Nej, det räcker inte. En cigarett sägs förbruka 60 mg C-vitamin, tänk då vad en dag i stadens avgaser förbrukar när det gäller antioxidanter. Lägg därtill stress och dåliga kostvanor så skulle jag vilja påstå att mängden ”onaturliga” fria radikaler är på tok för stor för att vi med vårt interna antioxidantproduktionssystem ska kunna hantera det. Allvarliga besvär kopplade till oxidativ stress i relation till för lite antioxidanter sprider sig ju faktiskt som en löpeld i samhället. Kom ihåg att exempelvis en av våra största dödsorsaker, hjärtkärlbesvär inte beror på bland annat fria radikalers påverkan på kolesterol.

Hur var det nu med studien som jag nämnde i inledningen? Jo, forskare i USA hade i en studie med tävlingscyklister testat hur deras nivåer av F2-isoprostaner påverkades av antioxidanter. F2-isoprostaner är en form av markörer för oxidativ stress i kroppen och de är extremt bra mätare för just lipidperoxidation i kroppen. Den cyklistgrupp som fick Quercetin, C-vitamin och omega-3 dagligen (under endast två veckor!), före och under cyklingen hade signifikant reducerade nivåer av F2-isoprostaner i jämförelse med placebo-gruppen, det vill säga de personer som intog flavonoider, antioxidanter och omega-3 hade betydligt lägre nivåer av oxidativ stress. Det är värt att tänka på om du vill undvika skador av fria radikaler i samband med träning vilket ofta översätts till förkyld efter några veckors träning. Resultatet är i och för sig värt att tänka på även om du inte tränar, jag tror som sagt att en genomsnittlig person idag har betydligt mer oxidativ stress i kroppen än vad som är önskvärt.

En av de näringsfysiologer jag anser var bäst på ämnet vet jag alltid tar en multivitamin (osäker på om han tar quercetin) precis innan sitt träningspass. Själv tar jag Quercetin (inte alltid), C-vitamin och Omega-3 dagligen just för att undvika risk för oxidativ stress. Observera att de kosttillskott du tar ska vara av absolut högsta kvalitet. Jag kan inte nog poängtera det. Det vill säga, vitaminer, mineraler, antioxidanter m.m. ska komma från whole food och vara torkade med refractance window drying. Undvik syntetiska isolerade vitaminer, mineraler och antioxidanter. Omega-3 ska komma från ICKE-uppkoncentrerad fiskolja, alltså inte vara 70 % omega-3 som det står på vissa förpackningar. Den ska inte heller komma från linfröolja. Jag rekommenderar fiskolja med maximalt 38 % omega-3 fettsyror. Om du inte kan få tag på högsta kvalitet rekommenderar jag att du sparar pengarna. Kosttillskott av dålig kvalitet gör nämligen alltför ofta skada i kroppen. Dessa är bäst enligt mig: Quercetin, C-vitamin och Omega-3 eller Omega-3.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16298907
http://journals.humankinetics.com/ijsnem-current-issue/ijsnem-volume-21-issue-4-august/effect-of-mixed-flavonoids-n-3-fatty-acids-and-vitamin-c-on-oxidative-stress-and-antioxidant-capacity-before-and-after-intense-cycling

Probiotika reducerar risk för atopiskt eksem hos barn

7 augusti 2011 Kategori: Graviditet, amning & barns hälsa, Magtarmkanalen | 4 Comments »

En studie, publicerad i British Journal of Nutrition, visar att tillskott av probiotika (vänliga tarmbakterier) under graviditeten minskar risken för att utveckla atopiskt eksem, även kallat böjveckseksem eller barneksem, hos barnet. Forskaren Katja Doege med kollegor från universitetssjukhuset i Hamburg har i en metaanalys med sju stycken randomiserade, dubbelblind, placebo-studier, funnit att kvinnor som intagit tillskott av olika former av lactobacillus under graviditeten får barn som har signifikant färre fall av atopiskt eksem under perioden två till sju års ålder. Resultatet är inte förvånande då tarmfloran både före, under och efter graviditeten, dvs under hela livet (och givetvis både för män och kvinnor) är avgörande för en god hälsa. Tillskott av tarmbakterier ingår som ett av mina viktigaste hälsotips.

PS. Jag rekommenderar Innate Response Flora i olika styrkor. De innehåller 14 strängar. Deras olika varianter av tarmbakterietillskott har flest icke-konkurrerande strängar samt även starkast dos på marknaden för den som söker det.

 

http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=8338494&fulltextType=RV&fileId=S0007114511003400


IBS – Irritable Bowel Syndrome – det finns mycket att göra!

23 juli 2011 Kategori: Magtarmkanalen, Okategoriserade | 10 Comments »

Irritable Bowel Syndrome (IBS), som tidigare hette kolon irritable, är en tarmåkomma som påverkar mer än 10 procent av befolkningen. I USA är det den största orsaken till sjukfrånvaro i arbetet efter vanlig förkylning. Kvinnor är helt klart över- representerade när det gäller IBS; nästan 70 % av alla IBS-patienter är kvinnor. IBS är alltså ett omfattande och allvarligt problem för samhället trots att det inte klassas som en allvarlig sjukdom, för att inte tala om besvären som den enskilda IBS-drabbade individen upplever.

Även om IBS delar vissa symptom med de två tarmsjukdomarna Crohns sjukdom och Ulcerös Colit är det helt olika besvär; Crohns och Ulcerös Colit är inflammatoriska sjukdomar vilket IBS inte är. IBS kan trots det vara mycket besvärlig att leva med och vanliga symptom är:

  • Gaser
  • Uppsvullen mage
  • Ökad risk för buksmärta efter måltid
  • Ofta reducerad buksmärta efter tarmtömning
  • Oregelbundna avföringsvanor
  • Diarré varvas med förstoppning
  • Förändrad konsistens på avföringen.
  • Slem i avföringen

IBS antas vara en funktionell flersymptomsstörning och inte en sjukdom, vilka Crohns och Ulcerös Colit klassas som. Orsaken till IBS är okänd men det finns flera teorier. Muskler i tjocktarmen ska dra ihop sig några gånger per dag och på så sätt föra tarminnehållet framåt och slutligen resultera i en tarmtömning. För personer med IBS antas dessa muskelsammandragningar vara mycket känsliga för olika stimuli som exempelvis mat, mediciner, stress vilka antas trigga för mycket muskelsammandragningar. Andra teorier är att nervsystemet är stört, att det är en helt igenom ärftlig åkomma eller att man är överkänslig mot vissa födoämnen. Oavsett vad IBS beror på så triggas de olika symptomen av både fysiologiska faktorer och psykologiska faktorer och det är alltså många olika faktorers samverkan som ger symptom.

Man kan inte ta laboratorietester eller leta efter tarmförändringar (inte med de metoder som finns till förfogande idag i alla fall) för att påvisa IBS, däremot görs dessa tester för att utesluta inflammatoriska tarmsjukdomar. Diagnos ställs normalt efter noggrann genomgång och utredning av symptom hos patienten. Det finns inga mediciner som botar IBS men vissa mediciner kan reducera symptom. Hade jag tagit medicin? Nej. Man kan uppleva att sjukvården använder IBS som en slasktratt för alla oförklarliga magtarmåkommor och att det lätt skrivs ut symptomreducerande mediciner. Vad hade jag gjort om jag hade haft IBS?


Kost

  • Undvik all form av gluten. Det finns en amerikansk läkare som har behandlat tiotusentals patienter de senaste 20 åren (inte bara för IBS) och hans tips nummer ett vid IBS, är att undvika gluten. Gluten är ett protein som finns i sädesslag och som kan riskera att irritera tarmslemhinnan. Läkarna James Braly som skrivit boken ”Dangerous Grains” menar att betydligt fler har glutenintolerans än vad man kan tro och att besvären kopplade till gluten är både många och allvarliga. Dessvärre fungerar det inte med liten glutenreduktion; det är nolltolerans mot gluten som gäller.
  • Undvik alla mjölkprodukter (förutom smör till matlagning), socker, sädesslag, fleromättade fetter (matolja, solrosolja, rapsolja, sojaolja, tistelolja osv – olivolja har mest enkelomättat fett), alkohol, kolsyrade drycker, kaffe, potatis (hellre sötpotatis i små mängder), friterad eller hårdstekt mat, baljväxter samt sötningsmedel. Du ska givetvis undvika livsmedel som du upplever förvärrar dina symptom.
  • Reducera fruktos till max 15-20 gram per dag. Något förenklat rekommenderar jag maximalt 1/2-1 paket med frysta bär samt kanske ytterligare 1/2-1 frukt till per dag vid IBS.
  • Reducera intaget av nötter och frön till maximalt 1/2-1 dl per dag. Du bör aldrig konsumera rostade nötter och frön, de innehåller känsliga fleromättade fettsyror som härsknar mycket lätt.
  • Undvik sojaprodukter helt och hållet.
  • Ät kött, fisk, ägg, fågel varje dag.
  • Ångkoka grönsaker och för gradvis in råa grönsaker, dock inte om symptomen förvärras. Råa grönsaker kan förvärra symptomen, speciellt de som innehåller svavel: broccoli, lök, vitlök, kål bland annat.
  • Reducera antalet kolhydrater till cirka 150 gram per dag.
  • Te kan förvärra IBS för vissa eftersom teplantan binder fluor. Professor, AK Susheela, i histocytokemi som dessutom är Chef för Fluoride and Fluorosis Research Laboratories vid India Institute of Medical Sciences, New Delhi, menar att IBS har en stark koppling till för stort intag av fluor. Det finns en dubbelblindstudie av Dr. Moolenburgh, publicerad i tidskriften ”Fluoride” (7:146-152, July, 1974) som visar att IBS-symtom kan uppstå även vid så små fluormängder som 1 ppm. Även vatten med höga fluorvärden, tandkräm och teflonbehandlade ytor (avger carbonylfuorid) innehåller fluor. Jag hade undvikit detta.
  • Inta lösliga fiber, inte olösliga.
  • Inta extra virgin kokosolja (inte kopraoljan som säljs i matvarubutiken) vilket kan ha positiva effekter på IBS. Man bör dock prova sig fram gällande fettmängd då vissa personer med IBS kan förvärra sina besvär med för mycket fett. Jag rekommenderar fin kokosolja tillsammans med mat, dock inte precis före eller mellan måltiderna eftersom det finns risk för att symptomen förvärras.


Kosttillskott och örter

  • Probiotika är A och O för en god tarmhälsa i allmänhet. Vid alla former av tarmbesvär är det, det första kosttillskottet jag rekommenderar. Det är ett kosttillskott som kan tas varje dag, året om, utan restriktion. Probiotika ska innehålla endast bakterier och inte prebiotika. Dessa är bästa enligt mig är dessa.
  • L-Glutamin kan reparera skador i mag-tarmkanalen eftersom aminosyran glutamin används av epitelcellerna i tarmslemhinnan för att reparera sig. Denna från Tyskland är bäst enligt mig om du inte kan få tag i Japansk kvalitet, vilket jag tror är svårt att finna i Sverige. Skillnaden är dock minimal vill jag påstå.
  • Intag av magnesium och kalcium kan hjälpa vid IBS då kalcium är nödvändigt vid muskelkontraktion medan magnesium behövs för att musklerna ska slappna av. De ska förekomma i relationen 2:1 (kalcium:magnesium). Denna är bäst enligt mig.
  • Vet man med sig att man har nedsatt matsmältningsfunktion kan man underlätta för kroppen genom att inta matsmältningsenzymer. Dessa är bäst enligt mig.
  • Multivitaminmineral samt extra D3-vitamin (under höst, vinter och vår: 4000 IU per dag). Eftersom IBS kan innebära att maten transporteras för snabbt förbi tunntarmen finns det risk att många viktiga vitaminer och mineraler inte tas upp som de ska. Vitamin- och mineralbrist är inte att rekommendera under några omständigheter. Brist på D-vitamin är kopplat till både Crohns och Ulcerös kolit. Kosttillskott ska komma från 100 % wholefood. Dessa är bäst enligt mig.
  • Omega-3 från fiskolja stimulerar prostaglandin 1 vilket ger den inflammationsdrivande prostaglandin 2 mindre utrymme att förvärra eventuella symptom vid just menstruation. Denna omega-3 är bäst enligt mig.
  • Kamomill har en antispasmisk funktion och kan lugna musklerna i magtarmkanalen.
  • Fänkålste eller tugga på hela fänkål i samband med måltider kan hjälpa. Fänkål har länge använts vid matsmältningsbesvär då den stimulerar aptiten, är kramplösande, gasdrivande, lindrar kolik bland annat.
  • Pepparmyntolja i kapsel kan reducera spänningar i musklerna kring magtarmkanalen vilket kan upplevas mildrande. Dock behöver man prova sig fram eftersom pepparmyntolja även kan få övre magmunnen att slappna av och därmed orsaka symptom som påminner om Gastroesofageal refluxsjukdom, det vill säga halsbränna och sura uppstötningar.
  • Ingefära kan reducera kramper vilket kan vara fördelaktigt vid IBS.


Övrigt

  • Kontrollera att du inte har parasiter i tarmsystemet, exempelvis kan Giardia förvärra vissa IBS symptom.
  • Ät inte för sent; det ska gärna ha gått minst 2-3 timmar från middag till dess att man går och lägger sig.
  • Bearbeta eventuell oförlöst sorg. Jag tycker att www.sorg.se är bäst.
  • Undvik negativ stress vilket kan förvärra IBS-symptom i hög grad.
  • Lev regelbundet när det gäller sömn- och matvanor
  • Vara beredd på att IBS kan innebära ett livslångt åtagande där undantag i livsstil troligtvis då kan ske mycket sällan. IBS kräver, med stor sannolikhet, alltså ständigt underhåll men detta lönar sig om man jämför med de besvär som symptomen kan ge upphov till.
  • Aldrig någonsin äta mat eller göra saker som jag vet skulle trigga IBS. ”Nej, tack” är viktigt.

Även om den moderna sjukvården inte har ett klart svar varför man får eller utvecklar IBS eller hur den egentligen ska behandlas finns det som sagt mycket du själv kan göra. Med optimal näringsstatus via korrekt kost samt kosttillskott, välfungerande tarm med hjälp av probiotika och enzymer, goda sömnvanor men kanske framförallt med stressreducering och sorgbearbetning kan du komma långt och med lite tur bli helt besvärsfri.

________________________________________________________________________________________

I tabellen nedan redovisas de huvudsakliga skillnaderna mellan IBS, Crohns och Ulcerös kolit. Skillnader kan givetvis förekomma och listan nedan är generell och inte individuell, viktförlust är till exempel inte karaktäristiskt för IBS varför det inte har ett kryss i listan nedan men det betyder inte att viktförlust inte kan förekomma vid IBS för den enskilde individen.

Symptom

IBS   

Crohns sjukdom

Ulcerös kolit

Diarré och förstoppning som varvas

x

Magsmärtor

x

x

x

Uppsvullen buk

x

x

x

Slembildning

x

x

x

Ihållande diarré

x

x

x

Aptitförlust

x

x

Blödning från analöppningen

x

x

Fistelgång kring ändtarmsöppningen (kan ge upphov till läckage)

x

Ej vanligt men förekommande

Förträngningar i tarmen (stenos)

x

x

Övriga symptom eller relaterade besvär

IBS   

Crohns sjukdom

Ulcerös kolit

Symptom förvärras under menstruation

x

x

x

Anemi

x

x

Fördröjd tillväxt och sexuell mognad hos barn

x

x

Ögonirritationer

x

x

Feber

x

x

Hudirritationer

x

x

Viktförlust

x

x

Urinvägsbesvär

x

x

x

Fibromyalgi

x

x

x

Oro

x

x

x

Depression

x

x

x

Artrit (Ledinflammation)

x

x

x

Leverbesvär

x

x

Osteoporos

x

x

Tarmcancer

x


Välj inte bort äggulan!

21 juli 2011 Kategori: Allmän hälsa, Kost | 14 Comments »

Det finns dem som gör omeletter på endast äggvita för att de är rädda för fettet i äggulan, rädda för att få för mycket kolesterol. Det är verkligen ett oklokt sätt att hantera ägg på. Ägg är ett fantastiskt livsmedel som innehåller i stort sett alla näringsämnen kroppen behöver förutom C-vitamin. Dock är det äggulan som är näringsrik; äggvitan innehåller knappt några vitaminer och mineraler att tala om (Äggvitan innehåller mer natrium och mer kalium än äggulan, men mindre av alla andra näringsämnen per 100 gram, inklusive protein).

Äggvitan saknar inte bara näringsämnen, den innehåller även ämnen som kan reducera hälsan. Rå äggvita innehåller ett protein som heter Avidin som binder till, och därmed hindrar upptaget av det vattenlösliga vitaminet Biotin (ingår i B-komplexet och behövs bland annat för omsättning av proteiner, fett och kolhydrater och aktivering av vissa enzymer). Avidin förstörs dock av tillagning. Det är ofta protein i äggvitan, inte äggulan, som ger upphov till äggallergi eller äggintolerans bland små barn. Äggulan däremot är värd att spara. En studie publicerad i American Journal of Clinical Nutrition 2002 att bebisar mellan 6-12 månader kan öka sina järnvärden om de får äggula.

Det ironiska med att kasta bort äggulan och endast använda äggvitan som ett sätt att skydda hjärtat är att forskare vid University of Alberta har funnit att äggulan innehåller två aminosyror, tryptofan och tyrosin, med starka antioxidativa egenskaper som kan skydda hjärtat. Forskarna kom fram till att två råa äggulor har dubbelt så mycket antioxidativa egenskaper som ett äpple och motsvarande 25 gram tranbär. Dock reducerades den antioxidativa förmågan med hälften när äggen tillagades. Jag har länge rekommenderat just rå äggula. I tidigare forskning kom samma forskningsteam fram till att äggprotein spjälkades av enzymer i mage och tunntarm till peptider som agerade precis som ACE-hämmare (läkemedel som sänker blodtrycket). Dessa data motsäger den allmänna uppfattningen att äggula skulle öka blodtrycket.

Människor har ätit ägg i miljontals år och man kan med gott samvete äta flera ägg varje dag om du är frisk. Ägg är ett fantastiskt livsmedel. Dina ägg ska dock vara ekologiska och INTE omega-3 berikade. Svenska ägg är fria från salmonella, antibiotika, hormoner och syntetiska färgämnen i fodret.

PS. I ett ägg är äggmassan uppdelad i cirka 35 % äggula och 65 % äggvita, vilket gör att äggvitan ger mer protein per ägg än äggulan. Per 100 gram är dock äggulan mer proteinrik med 15,5 gram protein mot 9,8 gram i äggvitan. Ett normalstort ägg innehåller ca 88 kcal (360 kJ) och väger i genomsnitt 60 gram vilket ger cirka 7,5 gram protein.

PS. Merparten av det kolesterol kroppen behöver producerar kroppen själv. Kost påverkar blodets kolesterolhalt i mycket liten utsträckning.  Får vi oss mycket kolesterol kommer kroppen att reglera ner den egna kolesterolproduktionen.

http://www.ajcn.org/content/75/6/1084.short
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0308814611006248

Deprimerad – för lite omega-3?

15 juli 2011 Kategori: Allmän hälsa, Mental hälsa, Omega-3 | 4 Comments »

Uppsala Universitet har i en studie publicerad år 2011 visat att depression bland ungdomar är associerat med låga nivåer av omega-3 fettsyror. Man studerade fettsyraprofilen i röda blodkroppars cellmembran från 209 flickor och 8 pojkar med ätstörningar. Det visade sig att den grupp som hade både ätstörningar och depressioner även hade lägre halter av Eikosapentaensyra (EPA) och Dokosahexaensyra (DHA), de två slutprodukterna i omega-3-serien, i jämförelse med den grupp som endast hade ätstörningar. Kvoten mellan omega-6 och omega-3 var högre bland dem som var deprimerade, dvs de hade mer omega-6 i förhållande till omega-3 än gruppen som inte var deprimerade. Slutsatsen är att låg omega-3 status är kopplat till depression och den kan inte förklaras av olikheter i BMI, viktnedgång, sjukdomsförlopp eller olika förekomster av desaturas (enzymer som omvandlar ALA till EPA och DHA) i studieobjekten eftersom dessa var desamma i båda grupperna.

Även världens största studie om depression och omega-3, The Efficacy of Omega-3 Supplementation for Major Depression: A Randomized Controlled Trial, visar att omega-3 är effektivt även för personer med svåra depressioner som inte har ångestdiagnos.

Jag är inte ett dugg förvånad och jag håller med Bo H Jonsson, överläkare vid Alviks psykiatriska mottagning och knuten till institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet i Solna när han säger: ”Omega-3 är en byggsten i alla cellmembran och är betydelsefullt för receptorer och cellernas genomsläpplighet av olika molekyler, och det har även antiinflammatoriska egenskaper, säger Bo Jonsson.”

DHA finns i hög koncentration i grå hjärnsubstans. DHA är en viktig ingrediens i hjärncellsmembran och därmed viktig för hjärnsignalöverföring. Brist på omega-3 fettsyror försämrar kommunikationen mellan hjärnceller.

Sedan kommer det andra problemet: vilken omega-3 ska man välja. De flesta omega-3-tillskott som finns på marknaden håller mycket låg kvalitet. Idag är inte problemet gifter och tungmetaller i fiskoljor eftersom reningsprocesserna har blivit så pass bra. Många skryter med att de har bäst renhet men de flesta ligger faktiskt ganska bra till gällande renhet; det blir en icke-faktor bland de stora kända märkena. Det stora problemet för fiskoljor är däremot stabilitet, dvs hur lätt de härsknar över tid. Härsket omega-3 är bara att kasta i soptunnan; det gör ingen som helst nytta men däremot mycket skada. Uppkoncentrerade fiskoljor är betydligt mer instabila än icke-uppkoncentrerade. Leta alltså inte efter märken där det står Forte, högkoncentrerad eller uppkoncentrerad. En bra fiskolja har max 38 % omega-3. Jag har mailat fråga efter fråga till en känd svensk lipidforskare och bilden blir ganska tydlig: den produkt som jag anser vara bäst hittills är Eskimo-3, den är inte uppkoncentrerad, den är ren men framförallt håller den sig stabil över tid.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21732977
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=10900
http://article.psychiatrist.com/dao_1-login.asp?ID=10006935&RSID=1407419530043

Livet är ett Formel1-race: sluta inte köra, se till att ha en bra bil istället!

7 juli 2011 Kategori: Allmän hälsa, Stress | No Comments »

Vi befinner oss i en paradoxal situation. Vi har allt vi kan tänka oss, vi är den generation som ägnar mest tid åt att må bra, se bra ut och åt vårt självförverkligande. Vi jobbar mindre än tidigare generationer och framförallt kan vi äta vad vi vill när vi vill och det finns dessutom hälsokostbutiker runt varje hörn och en enormt modern sjukvård. Trots det är en stor del av befolkningen inte alls så friska som de borde vara: diabetes typ 2 håller på att explodera, många går omkring med kroniska diffusa magtarmbesvär, förkylningarna håller inte i sig i 2-3 dagar utan i veckor, antalet depressioner ökar, vi blir fetare, 30 procent får cancer och 25 procent dör i cancer, besvär med svampinfektioner är inte ovanligt, kroniska luftrörs- och bihålebesvär förekommer ofta, sömn- och insomningsbesvär drabbar fler och fler, allergier blir allt vanligare och det känns som om personer med metabola syndrom hör till normen. Vad är problemet? Det är motsägelsefullt att vi har tillgång till allt vi vill när vi vill och trots det inte mår helt bra.  Vi borde ju ha perfekt hälsa med tanke på de resurser som finns till förfogande idag.

Det här är givetvis ett mångfacetterat problem som beror på mer än bara näring. Jag tror att stress är den primära faktorn till ohälsa: Stress handlar snarare om brist på kontroll än för mycket att göra. Stress beror på åtaganden som man inte kan uppfylla, brustna löften och gränssättningsproblem. Vi ska hinna med vårt arbete och göra det riktigt bra dessutom, hämta barn på dagis, ordna en supergod och nyttig middag, ha det lika perfekt hemma som inredningstidningarna och det varje dag, vi ska träna, vara smala, inte ha en rynka, hinna gå på yoga, läsa, baka surdegsbröd, renovera köket, hinna umgås med familj och vänner, hinna få egen tid, förverkliga den där drömmen, ha nya snittblommor, alltid vara glad, ha örnkoll på ekonomin, följa med vad som händer i världen, vara beläst och allmänbildad, ha mycket tid för barnen och för varandra, aldrig fallera som mamma eller pappa, läsa alla de där böckerna som man inte har läst. Dessutom ska man själva gärna skriva en bok eller genomföra ett annat större projekt som man drömmer. För att inte glömma: man ska vara snygg – gärna hela tiden. Vi för troligtvis dessutom över våra försök till ”perfekta” liv på våra barn; de fostras så att säga in i prestationssamhället och en ny generation föds till en likadan negativ spiral. Men är det så negativt att vilja göra saker bättre och prestera mycket?

Om man har den här typen av förväntningar på sig själv men inte kan uppfylla dem, kommer man, med stor sannolikhet, uppleva negativ stress vilket leder till sämre sömn och sämre immunförsvar vilket i sin tur leder till mindre energi och tid att genomföra allt nämnt ovan och allt annat som man ”bara måste göra eller ha”. Det leder i sin tur till mer bristande kontroll, mer stress, ännu sämre sömn och immunförsvar. Det är en negativ spiral som med tiden leder till den ohälsa som jag inledningsvis skrev om. Jag tror dock inte att man blir stressad av att ha mycket att göra, stora planer och fantastiska drömmar utan snarare att man har för lite energi till att göra det man gör, riktigt bra.

Ska man lägga ner alla sina planer och flytta till en öde ö? Nej, möts på mitten och gör en inventering över vad som faktiskt är viktigt i livet och satsa på det. Vill du prestera mer måste du se till att tanka rätt bränsle; det finns inga genvägar. Tänk att du är en bil: du tar dig fram men är lite rostig, du borde byta några delar här och där, men framförallt hackar gasen och körningen blir därför inte helt smärtfri, snarare ganska skakig. Du deltar i ett individuellt Formel 1-race men priset på prispallen är inte en pokal utan ett liv väl levt. I min värld är det helt galet att tro att man ska hinna göra allt det man vill, göra det bra, leva ett gott liv utan att samtidigt leva sunt, det vill säga ha en bil i topptrim. En bil som tankas fel bränsle kan du inte ens starta men dessvärre reagerar vi människor inte så. Vår ämnesomsättning kan hantera ganska mycket av fel bränsle vilket är ett problem eftersom vi inte får tillräckligt starka signaler om att vi gör något fel. När vi tankar fel bränsle kommer ohälsan istället krypande och vi vet inte riktigt varför vi inte är helt bra i magen, konstant lite småförkylda, helt slut på morgonen, har ett blodsocker som en jojo, låg energi, lättirriterad, hormonbesvär eller ännu värre, drabbas av en allvarlig sjukdom. Det här förhindrar att vi får tid och energi att förverkliga allt det vi vill göra.

Nu är inte livet i och för sig inte ett Formel 1-race men analogin är att du har mängder av drömmar och planer som du vill förverkliga när du far fram i livet.  Visst kan man njuta av drömmar i sig men drömmar utan handling är illusioner. För handling behöver du en stark och frisk kropp med tonvis av energi, bra mental skärpa och en själslig inre frid som inte tar din uppmärksamhet i anspråk. När du har detta kommer mycket av det som tidigare stressade dig inte att göra det. Hur får man en stark och frisk kropp med tonvis av energi, bra mental skärpa och en själslig inre frid?

Kost
Fel kost = fel bränsle = suboptimal prestationsförmåga. Rätt kost = rätt bränsle = optimal prestationsförmåga. 100 biljoner celler (etta med fjorton nollor) och cirka 10 gånger så många bakterier är det som utgör vår kropp och existens och därmed vår förmåga till tanke och handling. Cellerna är helt och hållet beroende av rätt näringsämnen, i rätt dos och vid rätt tidpunkt för att fungera optimalt. Det är ingen mystisk kraft som dina celler fungerar som de ska; det är biokemi med makronäringsämnen och mikronäringsämnen som orkestrerar vårt liv. Fel kost leder dessutom till att fel mag- och tarmbakterier frodas vilket leder till nedsatt immunförsvar.  (Tänk att det än idag finns läkare som säger att kosten inte påverkar hälsan. Man undrar hur de tänker när till och med en person med låg kognitiv förmåga kan förstå att: celler behöver näring, fel näring leder till att de inte fungerar väl vilket leder till att vi inte fungerar väl – med dålig prestationsförmåga och sjukdomar som följd).

Träning
Utan träning, ingen hälsa. Träning handlar inte om utseende i första hand utan om reduktion av stresshormoner, stabilisering av blodsocker, förbättrad sömn och immunförsvar.

Sömn
En god sömn är en förutsättning för god hälsa. Immunförsvaret arbetar som bästa på sena kvällen och natten för att hantera infektioner och inflammationer. God sömn är inte bara viktigt för immunförsvaret utan även för underhåll och reparation av nervsystemet, hormonsystemet, tarmsystemet och musklerna.

Oförlösta känslor
För att må helt bra räcker det inte med att bara adressera det vi kan ta på och se, dvs kost, träning och sömn. Vi måste även ta tag i vårt känsloliv och bearbeta oförlösta sorger och andra känslor som är i vägen för att leva fullt ut. Oförlöst sorg är extremt energikrävande och kan ta upp en betydande del av vår tankeverksamhet. Det hindrar dig från att nå dina mål. www.sorg.se är bäst enligt mig.

Alltså
Sluta inte drömma se istället till att du är kärnfrisk så att du kan förverkliga dina drömmar. Jag tror att du kan förverkliga allt du vill förverkliga (inom rimliga nivåer – inventera dina drömmar först, som sagt). Genom att äta rätt (vad jag anser vara rätt kommer i ett inlägg längre fram, läs dock mina inlägg så tror jag att du får en fullgod initial bild), träna rätt, sova bra och bearbeta oförlösta känslor får du en stark och frisk kropp med tonvis av energi, bra mental skärpa och en själslig inre frid som, tar dig igenom ditt Formel1-race med glans hur stressigt det än är.


Ett nytt botemedel mot diabetes?

3 juli 2011 Kategori: Diabetes, Okategoriserade, Vikt, över- undervikt, fetma | No Comments »

Den internationellt erkända medicinska tidskriften The Lancet har beräknat att från 1980 till 2008 har antalet diabetes typ-II-fall ökat från 153 miljoner till 347 miljoner, alltså en ökning med cirka 127 %. Det antas bero på att antalet äldre blir fler men även faktorer som dålig kost, brist på fysisk aktivitet och övervikt är riskfaktorer. Diabetes typ 2 är en epidemi av stora mått och den ser ut inte att minska dessvärre.

Inte långt efter att The Lancet publicerade sina siffror publicerade diabetestidskriften Diabetologia en studie som visar hur en extremdiet kan reducera diabetes typ 2. Elva personer med diabetes typ 2 åt en extrem lågkaloridiet (600 kcal/dag). De fick tre sacketter av en viktnedgångsprodukt som kallas Optifast vilket alltså är ett måltidsersättningspulver samt åt icke stärkelserika kolhydrater som sallad, lök och paprika. Efter åtta veckor hade de förlorat 15,3 kg vilket motsvarade ungefär 15 % av deras vikt. Deras triglyceridvärden och blodglukosnivåer blev normala. Toppen! Vad bra, eller?

Om man slutar läsa här och bortser från att 600 kcal/dag är svält, verkar det som om man har funnit ett botemedel mot diabetes typ 2. Om man fortsätter att läsa får man dock reda på att tre månader efter studien avlutades hade mycket av den vikt studieobjekten förlorat kommit tillbaka, flera hade dessutom fått ”återfall” av diabetes typ 2 och jag är övertygad om att personerna varken hade tillräcklig energi eller upplevde sig som särskilt friska och välmående under svältperioden. Det finns en annan svältstudie (egentligen halvsvält), Minnesota Starvation Experiment, som visar att svältdieter aldrig kommer att leda till något positivt. Minnesota Starvation Experiment genomfördes i mitten av 1940-talet. Forskarna lät 36 friska män äta cirka 1800 kcal/dag samt gå 5 km per dag under sex månader. Förutom att deltagarna blev sjukligt smala konstaterades att svältdieten resulterade i depression, svår emotionell stress och hysteri. Sexualdriften reducerades radikalt och deltagarna isolerade sig socialt. Deltagarna visade brist på koncentrationsförmåga, förståelse och kognitiv förmåga. Vidare gick basalmetabolismen ner.

Några faktorer att tänka på:

  • Lågkaloridieter kommer aldrig (verkligen aldrig) att fungera på sikt för att varaktigt gå ner i vikt.
  • Man kan inte leva på måltidsersättningar gjorda på pulver
  • Diabetes typ 2 är inget man får utan något man utvecklar. Det är inte något man smittas av utan det är en metabolisk sjukdom som beror på livsstil, inget annat.

Om du vill göra något åt din diabetes typ 2, läs här. (Man kan verkligen bli av med diabetes typ 2!)

PS. Optifast är endast en typ av måltidsersättning; det finns mängder av olika varumärken på marknaden och enligt mig är alla lika dåliga. Om du vill gå ner i vikt, läs inläggen i den här kategorin.


Tips #8 Undvik soja

29 juni 2011 Kategori: Hälsotips, Okategoriserade | 19 Comments »

Undvik sojaprodukter, de är inte nyttiga. Lite fermenterad soja (sojasås, tempeh, natto, miso, tamari) då och då gör ingen skada men soja bör generellt undvikas i en hälsosam kost. Läs mer om varför du bör undvika soja i mitt inlägg om soja här. Nedan listar jag annars myter om soja som Weston A Price foundation har sammanställt:

 

Myt: Soja har använts i tusentals år.
Soja användes först som mat i den sena Choudynastin (1134-246 f.Kr), och då som fermenterade sojabönor i formen tempeh, natto och tamari

Myt: I Asien konsumeras stora mängder soja.
Den genomsnittliga sojakonsumtionen i Japan och Kina är 10 gram per dag (2 tsk) och person. Soja används normalt som krydda och inte som en proteinersättning i Asien.

Myt: Moderna sojaprodukter har samma effekt som fermenterad soja.
De flesta moderna sojaprodukter är inte fermenterade och innehåller därmed många kroppsfrämmande gifter som neutraliseras vid fermenteringsprocessen. Dessutom är moderna sojaprodukter starkt processade vilket denaturerar proteinerna och ökar carcinogena ämnen.

Myt: Soja innehåller en komplett proteinprofil.
Som alla baljväxter har soja alldeles för låga nivåer av de svavelrika aminosyrorna Metionin samt Cystein vilka alltså blir så kallade begränsande aminosyror*. Dessutom skadar moderna tillverkningsprocesser den känsliga aminosyran Lysin.

Myt: Fermenterad soja kan ge vitamin B12 den som håller en vegetarisk kosthållning.
De ämnen som liknar vitamin B12 i soja kan kroppen inte tillgodogöra sig; intag av sojaprodukter kan däremot göra att kroppen behöver mer vitamin B12.

Myt: Modersmjölksersättning eller välling som innehåller soja är säker för barn.
Soja innehåller trypsininhibitorer (trypsin är ett proteinspjälkande hormon) som förhindrar proteinspjälkning och påverkar bukspottkörtelns funktion. Djurtester visar att dieter med höga nivåer av trypsininhibitorer leder till hämmad tillväxt samt sjukdomar i bukspottkörteln. Soja ökar kroppens behov av D-vitamin vilket behövs för starka ben och normal tillväxt. Fytinsyran i soja hämmar upptaget av mineralerna järn och zink vilka krävs för hjärnans och nervsystemets utveckling samt för den allmänna hälsan. Soja saknar även kolesterol som även det behövs för hjärnans och nervsystemets utveckling. Stora doser av de fytoöstrogener som finns i soja antas påskynda prematur sexuell utveckling hos flickor och hämmad sexuell utveckling hos pojkar.

Myt: Soja kan förhindra osteoporos (benskörhet).
Soja kan leda till brister på kalcium och D-vitamin vilka båda behövs för starka ben. Kalcium från köttbensbuljong och D-vitamin från skaldjur, ister och organdelar från djur i kosten förhindrar osteoporos i Asiatiska länder, inte soja.

Myt: Moderna sojaprodukter skyddar mot många typer av cancer. Storbritannien publicerade en rapport som visar att det finns små bevis för att soja skulle skydda om bröstcancer eller andra cancerformer. Det finns rapporter som tyder på det motsatta.

Myt: Soja skyddar mot hjärtsjukdomar.
Vissa personer reducerar kolesterol vid sojakonsumtion men det finns inga bevis för att lågt kolesterol skulle förhindra hjärtsjukdom.

Myt: Sojaöstrogener (isoflavoner) är bra för dig.
Isoflavoner är fytoendokrina hämmare. De kan förhindra ägglossning och stimulera cancertillväxt. Så lite som 30 gram (4 matskedar) soja per dag kan resultera i hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln, varvid för lite tyroideahormoner produceras) med symptom som slöhet, förstoppning, viktökning och trötthet som följd.

Myt: Soja är säkert och hälsosamt för kvinnor att använda efter klimakteriet.
Soja kan stimulera tillväxten av östrogenberoende tumörer och även orsaka sköldkörtelbesvär. Låg sköldkörtelfunktion (hypotyreos) är förknippat med besvär i klimakteriet.

Myt: Fytoöstrogener i soja kan förbättra mental kapacitet.
En nyligen publicerad studie visar att kvinnor med de högsta östrogennivåerna i blodet har lägst kognitiv funktion. Bland Japan-Amerikaner är tofu-konsumtion under medelåldern förknippat med Alzheimers senare i livet.

Myt: Isoflavoner och sojaproteinisolat har GRAS (Generally Recognized as Safe – Vanligtvis ansett som säkert) status.
Archer Daniels Midland, ett av världens största företaget som producerar sojaisoflavoner drog tillbaka sin ansökan om GRAS till USA:s livsmedelsverk efter enorma protester från flertalet forskare. USA:s livsmedelsverk har aldrig godkänt sojaproteinisolat som GRAS eftersom de är bekymrade över gifter och carcinogena ämnen i soja.

Myt: Soja påverkar sexlivet positivt.
Flera djurstudier visar att soja kan leda till sterilitet. Sojakonsumtion ökar hårtillväxt hos medelsålders män vilket indikerar reducerade testosteronnivåer. Det finns anekdoter om hur japanska kvinnor ger sina män tofu om de vill minska männens sexlust.

Myt: Soja är bra för miljön.
Många sojabönor är genetiska hybrider som besprutas kraftigt. Dessutom är soja monokulturer som förstör stora landarealer** (Köp därför aldrig kött som vuxit upp på soja eller andra monogrödor. Vanligt naturbeteskött eller KRAV-kött växer upp på soja och/eller andra monogrödor. Köp gräsuppfött kött som är KRAV. Se mer här)

Myt: Soja är bra för tredje världen.
I tredje världen har soja utkonkurrerat lokala och traditionella grödor och mervärdet tillfaller multinationella agrikulturella företag, inte de lokala odlarna.

Är alla myter falska och alla sanningar sanna? Det är svårt att säga men jag anser att soja och baljväxter (bönor) inte är bra livsmedel även om de kan ta kväve från luften och omvandla det tillsammans med andra ämnen till växtprotein. De innehåller tveklöst antinäringsämnen som fytiner och trypsininhibitorer. Lite fermenterad soja eller andra baljväxter, korrekt preparerade (blötläggning och långsam kokning bland annat) någon gång per månad kommer inte att förstöra hälsan men gör det inte till en vana och om du är rädd om miljön är närproducerat gräsuppfött kött betydligt bättre som protein än alla olika typer av monokulturer som odlas världen över.**

* Ett fullvärdigt protein innehåller alla essentiella aminosyror (aminosyror som kroppen inte kan tillverka själv utan måste tillföras extern via kosten):

  • Fenylalanin
  • Isoleucin
  • Leucin
  • Lysin
  • Metionin
  • Treonin
  • Tryptofan
  • Valin
  • (Histidin för barn – finns dock forskning som säger att även den är essentiell för vuxna)

Det finns egentligen olika grader gällande aminosyror: essentiella, semi-essentiella, förstadier till de semi-essentiella samt icke-essentiella. Traditionellt säger man dock 9 essentiella och 11 icke-essentiella. Alla totalt 20 aminosyror är nödvändiga för proteinsyntes (uppbyggnad av proteiner för muskler, enzymer m.m) men de essentiella måste alltså tillföras via kost. De icke-essentiella aminosyrorna kan kroppen tillverka utifrån de essentiella aminosyrorna med hjälp av vitaminer och mineraler. Kött, ägg, fisk, skaldjur, fågel är bra fullvärdiga proteiner. Även om exempelvis linser och bönor innehåller alla essentiella aminosyror så har de så kallade begränsande aminosyror (ofta lysin och metionin) vilket innebär att dessa kommer att begränsa hur mycket av övriga aminosyror som kan användas i proteinsyntesen. Exempelvis har vetemjöl ett så kallat proteinpoäng som är 44 vilket innebär att vetemjöl innehåller 44 enheter av aminosyran lysin i förhållande till ett referensindex om 100. Det innebär förenklat att även om vetemjöl har mycket av övriga aminosyror kommer de inte att kunna användas i proteinsyntesen eftersom lysin endast finns i 44 % relativt sett. Allt över 100 är bra och alla animaliska livsmedel har värden över 100 för alla essentiella aminosyror. Det räcker alltså inte bara att se till att alla aminosyror finns i ett livsmedel; man måste även ta hänsyn till den begränsande aminosyran. Dock är det enda du behöver tänka på att dina proteinkällor bör vara animaliska (inte charkuterier) så får du i dig bra proteiner med bra proteinpoäng.

** På grund av kraven på GMO-frihet kommer all soja till boskapsuppfödning i Sverige från Brasilien. Regnskog och Cerrado, som är en mycket artrik vegetationstyp, skövlas eller bränns för att ge plats åt sojaodlingar. Detta släpper ut stora mängder koldioxid när träd och andra växter försvinner som förut har fungerat som kolsänkor. Skövling och bränning av mark som ska användas till beten eller sojaodlingar bidrar till störst andel till växthuseffekten av djurproduktionen i världen (Castel et al., 2007).  Dessutom utarmas marken, mullhalten minskar och djur- och växtarter försvinner. Stora mängder bekämpningsmedel används dessutom för att odla soja. Marken utarmas till slut för mycket för att soja ska kunna odlas där mer och odlaren måste bereda ny mark för växtodling (Javiera Rulli, 2007). Sedan måste sojan transporteras till Europa med oceanfartyg vilket kräver energi. Transporterna av soja från Brasilien till Europa ger upphov till utsläpp av 32 000 ton koldioxid per år (Castel et al., 2007).

http://www.krav.se/Documents/klimat/Metanutsl%C3%A4pp%20fr%C3%A5n%20idisslare.doc
http://www.westonaprice.org/soy-alert/266-myths-a-truths-about-soy

Ät kokosfett och gå ner i vikt?

22 juni 2011 Kategori: Fett, Vikt, över- undervikt, fetma | Tags: , | No Comments »

År 2009 publicerades en studie i tidskriften Lipids som visar att man ökar det goda kolesterolet (HDL) samt minskar sitt midjemått vid intag av kokosfett. Studien, en randomiserad dubbelblind klinisk studie, omfattade 40 överviktiga kvinnor som delades in i två grupper. Ena gruppen fick 30 ml sojaolja medan den andra gruppen fick 30 ml kokosfett. Båda grupperna följde en balanserad lågkaloridiet och promenerade 50 minuter per dag. Efter en vecka var det endast gruppen som hade fått kokosfett som hade minskat sitt midjemått. Dessutom hade gruppen som fått sojaolja ökat totalkolesterol, ökat det normalt mindre goda kolesterolet LDL samt minskat det goda kolesterolet HDL. Dessa, mindre gynnsamma, förändringar kunde man inte se i gruppen som fick kokosfett däremot. De hade istället minskat LDL, ökat HDL samt minskat i midjemått. Studien varade i tolv veckor och forskarna kom fram till att:

”Det verkar som om tillskott av kokosolja inte ger upphov till dyslipidemi”

Jag har skrivit om mättat fett, som kokosfett till största delen består av, här samt om kokosfett här. Observera att kokosfett inte ska vara i form av den silverförpackning som finns i de vanliga mataffärerna. Dessutom är jag inte förespråkare av lågkaloridieter; de fungerar aldrig över tid. Läs mer här om varaktig viktnedgång.

Dyslipidemi: förhöjda triglyceridnivåer, lågt HDL och högt LDL. Störd fettmetabolism kan vara en riskfaktor för diabetes typ 2 för övrigt.

Ps. Kokosfett och kokosolja är samma sak. Jag rekommenderar dessa kokosoljor/fetter

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19437058

Fullvärdigt protein

20 juni 2011 Kategori: Allmän hälsa, Träning | 4 Comments »

Ett fullvärdigt protein innehåller alla essentiella aminosyror, dvs aminosyror som kroppen inte kan tillverka själv alls eller kan tillverka i tillräcklig mängd och som måste tillföras externt via kosten. Dessa är:

  • Fenylalanin
  • Isoleucin
  • Leucin
  • Lysin
  • Metionin
  • Treonin
  • Tryptofan
  • Valin
  • (Histidin för barn. Det finns dock forskning som säger att även Histidin är essentiell för vuxna)

Om man ska vara riktigt noggrann finns det egentligen olika grader gällande aminosyrors essentialitet: essentiella, semi-essentiella, förstadier till de semi-essentiella samt strikt icke-essentiella. Traditionellt säger man dock 9 essentiella och 11 icke-essentiella. Alla totalt 20 aminosyror är nödvändiga för proteinsyntes (uppbyggnad av proteiner för muskler, enzymer m.m) men de essentiella måste alltså tillföras via kost. De icke-essentiella aminosyrorna kan kroppen tillverka utifrån de essentiella aminosyrorna med hjälp av vitaminer och mineraler.

Kött, ägg, fisk, skaldjur, fågel är bra fullvärdiga proteiner. Även om exempelvis linser och bönor innehåller alla essentiella aminosyror så har de så kallade begränsande aminosyror (ofta lysin och metionin) vilket innebär att dessa kommer att begränsa hur mycket av övriga aminosyror som kan användas i proteinsyntesen. Vetemjöl har till exempel ett så kallat proteinpoäng som är 44 vilket innebär att vetemjöl innehåller 44 enheter av aminosyran lysin i förhållande till ett referensindex om 100. Allt över 100 är bra och alla animaliska livsmedel har värden över 100 för alla essentiella aminosyror. Det räcker alltså inte bara att se till att alla aminosyror finns i ett livsmedel; man måste även ta hänsyn till den begränsande aminosyran. Soja som många tror har en perfekt animosyraprofil, har endast 85 % av kombinationen Metionin plus Cystein och Metionin kommer således att begränsa proteinsyntesen. Vegetabiliska livsmedel måste alltså kombineras för att komma över ett proteinpoäng om hundra men bönor och sädesslag kommer aldrig att utgöra goda proteinkällor relativt sätt eller bra livsmedel över huvud taget även om de kombineras i alla möjliga kombinationer.

Det enda du behöver tänka på är att dina proteinkällor bör vara animaliska (inte charkuterier) så får du i dig bra proteiner med bra proteinpoäng. Kött ska vara ekologiskt och gräsuppfött, ägg ska vara ekologiska, kyckling ska vara ekologisk, fisk och skaldjur bör ha FSC-märkning samt vara ekologiska.